Introlektion i skrattmåsfotografering

Måsar är trevliga fåglar att plåta. De är sällskapliga och rör sig nära människan. De är intelligenta och anpassar sig till alla situationer vilket ofta ger upphov till trevliga fototillfällen: de fiskar, stjäl, skränar, lågflyger. Emellertid erbjuder måsfotograferingen sina egna svårigheter och det kan därför vara värt att känna till några grundknep. 

Grovt kan man indela måsar i skrattmåsar och vitmåsar (vitfågel). Skrattmåsen är speciell med sitt svarta huvud. Vitmåsen (fiskmås, trut) har å andra sidan en heltäckande vit färg på huvud såväl som bröst, vilket kräver sina egna tillvägagångsätt. Grovt kan man säga att skrattmåsen kräver skärpa, medan vitfågeln kräver ögonkontakt. 

Två skrattmåsar på en kaj. Här ser vi ett skolexempel på dålig skärpa. Skrattmåsens speciella färgteckning gör att måsarna ser jättekonstiga ut. Det går knappt att se att det är måsar överhuvudtaget. De liknar snarare någon slags vandrande prästkragar. 

Samma fåglar, men i god skärpa. Klar skillnad! 

Vid fotografering av vitfågel är förhållandena som sagt lite annorlunda. Här är skärpan inte lika avgörande som vid skrattmåsfotografering. I bakgrunden ser vi några trutar i dålig skärpa men de är ändå urskiljbara. Men ser vi på de främre fåglarna har vi istället ett problem med dålig ögonkontakt.  

Här syns det ännu tydligare. När fåglarna tittar bort liknar de mest ett par snöbollar. 

Summa summarum gäller det att vid måsfotografering tänka på två saker: Vid skrattmåsfotografering -  se till att ha skärpan på måsen. Vid vitmåsfotografering - se till att måsen tittar in i kameran.

Följer man bara dessa grundegler blir resultatet ofta lyckat. 

Sparvar

Har plåtat en del sparv på sistone. Sparvar har ett rykte på sig att vara gråa och lite harmlösa. Men ofta kan de vara tuffare än man tror. På Mariatorget finns en sparvkoloni som jag har haft förmånen att följa. En del av sparvarna kan beskrivas som riktiga tuffingar: 

Gangsta sparrows. Protecting their turf in badrows. 

The stakeout. 

The game. 

Sparvfotograferingen känns allmänt lite eftersatt. Hoppas att i framtiden kunna fota mer av dessa kanaljer. 

Vaktmåsar på Skeppsbron?

Har båtbolagen börjat köra med vaktmåsar? De gamla romarna använde som bekant gäss att vakta viktiga platser, gäss som med sitt kacklande kunde larma när någon objuden gäst smög sig in. På samma sätt skulle måsar med sitt skrattande kunna larma vid ovälkommet besök. Användandet av vaktmåsar skulle potentiellt kunna spara in stora summor åt båtbolagen: 

Vaktmås på post. 

Vaktmåsen med på noterna. 

Dubbelpost. 

Att kunna sova på sin post  - väsentlig kunskap för varje väktare. Den enbenta ställningen gör sovandet obemärkt. 

Mystisk måsmatare

En tisdag förmiddag. Molnigt och lite småkallt. Längs Skeppsbron flödar trafiken fram i sakta sensommarmak. Måsar och trutar på kajen. De skränar och flaxar såsom måsar brukar göra. 

...men vänta. Det är något som inte stämmer. 

En mystisk man är på väg att mata måsarna. Han ser ut att vilja jobba inkognito.

Fascinerande... vem är denne man? 

Se där! Mannen avslöjad. Börjar förstå varför han vill jobba inkognito - är inte han en av kostymnissarna på Skeppsbron 18? 

  
Senare på dagen gick jag förbi platsen där den mystiske mannen hade verkat. Nu var allt stilla. 

Guano och rykta fjädrar vittnade dock om det märkliga gästabudet. 

Hur som helst är det bra att det nu finns fler som vill mata måsarna. Tidigare har det mest varit Lady Bird som gripit in och tagit ansvar på sommaren när Stockholms stad inte utfodrar stadens bevingade invånare. Till glädje för alla måsar och måsfotografer. 

Måsfrukost vid Slussen med mera

I morse när jag gick till jobbet tänkte jag att jag skulle kila ner till Slussen och plåta när måsarna käkar frukost där. Här är det inte bröd eller skräpmat som gäller - här är det riktig fisk på menyn. 

Slussportarna stänger. 

Det vattnas i mungiporna. 

Stilrent fiske. Fisken instängd! Smart att låta slussen göra halva jobbet. 

Måsar: skratt- och fisk- 

Fler vill vara med och plåta. 

Gick sedan över till Riddarfjärdssidan för att plåta lite vidvinkel med mitt 18 millimeters. Här var det blågult som gällde. Härligt att vara svensk! 

Speglingar och Flyt. 

Öh, ge fan i å plåta! 

På hemvägen blev det inte så mycket plåtande. Men när jag gick förbi Järntorget stod det en grupp människor där. Tänkte att här går det att komma riktigt nära med vidvinkeln utan att man behöver skämmas. Tyvärr kom jag så nära att jag höll på att gå in i gruppen, till någras förnöjelse. 

Som avslutning några turister. The Beatles? Nej, fel kön.