Till och Från

Jag plåtar framför allt till och från jobbet. Varje morgon går jag från Södermalm över Skeppsbron eller Gamla Stan in till City där jag jobbar. Ofta finns det fåglar, turister eller annat intressant att plåta.

Sommarhälsning från Piteå - fabriken

Piteå är verkligen böndernas och arbetarnas stad. I byarna bor bönderna där man odlar sina fält och sköter sina djur. Längs älven ligger sågverken och fabrikerna och i anslutning till dem ligger arbetarnas gamla villastäder. Tomter och hus är väl tilltagna; arbetarna har levat gott och det är fabrikerna som har gett välståndet. 

Den främsta fabriken av dem alla ligger mitt i staden. Idag verkar det konstigt att lägga en fabrik så där, men förr i tiden tänkte man annorlunda. Fabriken hette tidigare Assi, blev sedan känd som Kappa och heter numera Smurfit. Vilket trevligt namn! Fabriken drivs idag av irländare. (Kunde de även investera i en Guinessfabrik vore lyckan total!).  

Jag gillar denna fabrik. Likt Eiffeltornet är hon ett landmärke som syns milsvida kring, från luften och till och med från rymden! Andra må ha sina monument men jag föredrar fabriken framför andra städers döda metall: 

Visst är hon vacker! Ett Centre Pompidou - men som lever och andas! Till skillnad från parisarnas döda utanpåverk är hon den äkta varan - ett närande kulturmonument, som alstrar välstånd och där ångan sjunger i plåten. 

Ett bolmande inferno! 

Fabriken gör sig utmärkt som blickfång. Vilken annan stad har egentligen en fabrik mitt i staden? Finns det någon som den? 

  

Det var allt från Piteå för den här gången. Glada sommarhälsningar önskar bloggen Till och Från. 

Postat 2012-07-28 08:56 | Läst 9494 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Skansen

Skansen är en pärla. Att som där kunna njuta gammal hembygd i läge med milsvida utsikt är få städer förunnat. När jag går där slår mig alltid tanken: vilken tur vi har haft! Det är ofta på individerna det hänger: att Skansen existerar beror enbart på att Artur Hazelius för över hundra år sedan ägde visionen och drivkraften att skapa denna märkliga plats. Redan då såg han varthän det barkade. Han såg hur i framtiden stressade statsbor skulle må väl av att kunna vandra upp på berget och hämta näring ur det förgångnas hembygder.  

Så här bodde våra fäder. Bättre än betong?

Böljande rågfält mitt i stan. 

Kungen. Han sitter kvar i gården medan hönorna är ute och pickar. 

Vildsvin - full av bus! 

Tack Hazelius. 

Postat 2012-07-11 15:32 | Läst 6096 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Från Prag - Bland kollegorna i bergen

Efter att ha fått nog av stadens larm beslöt jag mig för att ge mig upp till de Petrinska kullarna. Förutom ett bra namn har de rykte på sig att stå för den bästa utsikten i Prag. 

Sagt och gjort. Utsikten gjorde verkligen ingen besviken. 

Halvvägs upp på berget när jag stod och plåtade fick jag sällskap av en äldre fotande kollega. Gubben måste ha varit över åttio år. Han pratade tjeckiska och knagglig tyska. Jag försökte på ryska och knagglig tyska. Jag frågade om jag fick ta hans bild och det gick bra. 

Gubben fortsätter upp på berget. 

Väl uppe på berget har man en fantastisk utsikt över staden! En kvinnlig fotograf står och plåtar i en omisskännlig kappa. 

Så småningom dyker också gubben upp. Jag frågar om han kan ta en bild på mig. Här är resultatet. Vilken fantastisk bakgrund! Gubben visar sig vara gammal fotograf. Hans namn är Havlica. Gubben var väl insatt i olika digitala modeller. Han verkade lida av reumatism men det hindrade inte honom från att plåta. 

Gubbens modus operandi var följande: när ett intressant motiv dyker upp - släng käppen i backen och börja plåta! 

Jag älskar att se gubben plåta!

(c) Havlica. 

Jag skiljdes från Havlica och gav honom min mejl så att vi kunde byta bilder. När jag så småningom kom ned till staden fick jag syn på den unga damen i den omisskännliga kappan! Hon stod där på Karlsbron och plåtade loss i karaktäristisk pose. 

Vilken elegans! 

För mig var denna dagen höjdpunkten på resan. Särskilt mötet med gamle Havlica. Väl hemkommen fick jag mejl från hans systerdotter som skickade mig lite bilder. Hon berättade att gubben var 88 år gammal! Dock still going strong. 

Postat 2012-05-30 23:52 | Läst 7618 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Morgontrut

Godmorgon kära fotokollegor! Hoppas att ni får en fin dag. Meddelar några måsbilder så här på morgonkvisten: 

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. 

/Per

Postat 2012-03-16 08:08 | Läst 7477 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Hälsning från Florens! - Utflykt i Toscana.

1 januari är tillsammans med juldagen den enda dagen på året då muséerna i Florens är stängda. Jag hade därför tänkt passa på att hyra en bil och ge mig ut i det vittberömda toscanska landskapet. Men först tog jag vägarna förbi ett riktigt trevligt ställe: Piazza Santissima Annunziata.  

Torget är ett renässanstorg ritat av Brunelleschi. Torget är slutet vilket ger ett intryck av innergård snarare än torg. Precis som på många andra torg i Florens hade man här haft nyårskonsert vid tolvslaget. En trevlig sed som vi borde ta upp i Sverige. Torget andas klassicism. Det är det bästa med Italien. Kulturlagren sitter så djupt att i varje gatuhörn är man omgiven av kultur och historia. 


En stilla söndagsförmiddag. Några går i kyrkan. Kyrkolivet är dock inte vad det har varit. Kyrkorna blir som hos oss alltmer muséer. 


Här är en vy mot Domen. Färgerna kommer tyvärr inte till sin rätt vid uppladdningen. 


Efter torgbesöket gick jag och plockade upp min hyrbil. En Fiat Panda. Liten bil är ett måste i Italien om man inte vill dö i förtid (Vespa är ännu bättre). Innan jag gav mig ut i landskapet tänkte jag att jag skulle passa på och åka förbi Dietrich von Hildebrands barndomshem. Dietrich von Hildebrand var en katolsk filosof. Jag räknar honom till en av mina intellektuella idoler. Han växte upp i Florens i huset till vänster. Huset var tidigare ett kloster som sekulariserades på artonhundratalet varvid det köptes upp av den tyske skulptören Adolf von Hildebrand. Här växte således Dietrich upp tillsammans med föräldrar och fem systrar (bra således med många rum)! Intill ligger en liten kyrka där det just varit gudstjänst. 


Ett plakat på grinden vittnar om att här bodde Adolf von Hildebrand. 


Innergården. Vilket privilegium att växa upp i en sådan miljö! Man förstår varför Dietrich blev den klassiska tankens och kulturens försvarare nummer ett. 


Kyrkans altare. 


Efter denna vallfärd gav jag mig ut i landskapet. Och det är verkligen vackert. Olivlundar och vinodlingar böljar fram i i den kuperade terrängen. Byarna ligger tätt. Man får känslan att befinna sig i uråldrig kulturbygd. 


Efter att ha kört runt i några timmar och mättat sinnet med landskapet bestämde jag mig för att besöka byn San Gimignano. Det är en liten medeltida bergsby som utmärker sig med några mäktiga torn. Omkring femtio meter höga är de faktiskt riktigt imponerande. Då staden ligger på en bergshöjd syns tornen på långt håll - i fjärran tornar plötsligt ett medeltida Manhattan upp sig! Staden hade sin storhetstid på tolvhundratalet då den var ett viktigt väghåll på pilgrimsfärden mot Rom. Nu har den åter blommat upp tack vare turismen. Lite Visby över staden. 


Det visade sig att jag inte var ensam om att ha hittat dit. Ni gissade rätt: jänkare.  


En bild på landskapet vid skymningstid. Vintern blir inte svårare än så här i Toscana. 

En trevlig liten dagsutflykt. I morgon blir det dock apostlahästarna. Fortsättning följer. 

Postat 2012-01-02 01:17 | Läst 7702 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 Nästa