Storspov!

Det var i Hortlax kring midsommar. I luften hördes mystiskt vemod. Då ser jag hur storspoven kretsar kring gården, slår sig ned mitt på gärdet! In på knuten! 

Det var magiskt. I femtio år har jag vistats här på somrarna. Ibland har man hört den. Den håller till nere vid bäcken. Man att den kryssar så här över gården och slår sig ned och att man sitter på första parkett - det har aldrig hänt. 

Jag rådfrågar farsgubben. Han har åttio år på gården. Han har heller inte varit med om nåt liknande. 

Så ni förstår, kära läsare, att fågelfotolyckan var total. 

En fundering jag har är om det var jag som lockade fågeln. Jag har skaffat mig en app. Merlin Bird ID. Det är en app som känner igen fågelläten. När man hör en fågel tar man fram appen och slår på mikrofonen. Appen talar då om vilken fågel man hör. Man känner sig genast som ett proffs. Men den har även läten inspelade så att man kan höra hur en fågel man är intresserad av låter. Och när jag kom upp så hade jag storspoven i tankarna. Jag visste att den skulle bli the main event. Planerade strapatser på hur jag skulle ta mig ner till bäcken och leta. Så jag sökte upp storspoven i appen och lyssnade på hur fågeln lät. 

Fem minuter efter att jag lyssnat på fågeln i appen så hörs gensvar från luften. Storspoven seglar i luften, spanar och slår sig ned på gräset. Jag undrar om det var det här som gjorde att jag kunde komma så nära. Fågeln gillade mitt läte. 

(…)

(…)

(…)

Läser att hälften av alla storspovar i Sverige finns i Västerbottens och Norrbottens län. Det är norrlandsfågeln framför andra. Jag är tacksam att ha fått göra den närmare bekantskap. 

På Skinnarviksberget: morgonstudier i city birding

Jag håller på och förkovrar mig i ämnet city birding. Gick därför upp tidigt i går morse. Stockholms ornitologiska förening bjöd in till skådan av vårsträck uppe på Skinnarviksberget. Klockan sex samlades vi. Ett tjugotal skådare. 

I fjärran brann Solna skog. Bortom stadens märken och kranar syntes fåglar sträcka ut i vårvinden. Här en flock skarvar. 

Skarvarna är numer en vanlig syn. Man får känslan att de håller på att ta över. De är skickliga fiskare, de är tuffa, de håller ihop. De har det som krävs i kampen för överlevnaden. 

Men sträcken låg fjärran och skådas bäst med kikare. Uppe på berget fanns dock fåglar på närmare håll.

Här en koltrast. Med sin helsvarta kropp och gula ögon är den alltid värd att plåta. En fågel som lämpar sig för city birding. Men vad är egentligen city birding? Vanlig birding handlar ofta om att lyckas fånga ovanliga, skygga fåglar i främmande miljöer. City birding å andra sidan handlar om att plåta vanliga, lättillgängliga fåglar. En fördel är att det går att komma nära. Det ställer å andra sidan krav på att bilden måste äga något mer än bara fågeln. Som tur är har staden miljöer som kan bli spännande bakgrund och som kan kontrastera mot fågelns vilda natur. City birding kan gärna ha ett inslag av gatufoto. Man kan skildra fågeln som stadsvarelse och de mekanismer som gör ett gatufoto intressant gör också det i city birding. Men det kanske är en högre form. En enklare form är att gå på i ullstrumporna och agera som man gör i vanlig birding - men bilden måste då ändå gärna äga något mer för att kompensera för fågelns vanlighet. 

Bilden ovan. Tagen med 300 mm, slutartid 1/500s, bländare 8.0, ISO 6400. Bilden tagen då fågeln är på väg att lyfta. Man tar inte gärna rakt av en bild på en koltrast. En sån här bild mår därför bra av lite rörelseoskärpa . Slutartiden 1/500s ger oskärpa kring benen. Man vill dock få ögat skarpt. Har kanske inte lyckats helt. Bilden saknar också bakgrund.  

På berget finns det skator. Och jag inser att skatorna är som gjorda för city birding. Det är en vacker fågel. I sin svarta och vita dräkt, det är nånting rent och klassiskt över det. Bilden tagen med 600 mm, 1/500s, Bländare 8.0, ISO 2000. Med brännvidden blir Lundagatans fasader till magiskt kräm. Fågeln dock väldigt svart kring huvudet. Vill i efterhand lätta upp, drar i spakarna men det blir inte bra.  

Jag väntar på att den ska lyfta. Och se! Bilden tagen med 600 mm, slutare 1/1000s, bländare 6.3, ISO 2800. Slutartiden är kort men den lyckas inte frysa fågeln. Å andra sidan bidrar den med rörelse kring vingarna. Men det känns ändå som att man här vill frysa fågeln helt. Vingarna är så förbannat vackra. Alltså helst 1/2000s här. ISO kryper upp, men det får man ta. 

Känns som att det är det här jag främst kommer att jobba vidare med. Att frysa en skata med utbredda vingar mot bakgrund av krämig fasad. 1/2000s, be there. 

Vad är gatufotografi?

Gatufotografi verkar vara det ämne som just nu trendar bland bloggarkollegorna. Vad är egentligen gatufotografi? Finns det några regler? Eviga frågor. Till och Från vill gärna teoretisera kring detta spännande ämne. 

Gatufoto definieras ibland som "bilder av människor tagna i det offentliga rummet och som inte är arrangerade." Gatufotopoolen har en liknande definition. I och för sig inget fel på denna. Men är den inte för vid? Om en definition rymmer nästan allt blir den väl meningslös? Finns någon skillnad på gatufotografi och dokumentär fotografi? Och hur är det med turistbilder? 

Gatufoto? 

Låt oss pröva nånting snävare: "Gatufotografi är det som Henri Cartier-Bresson sysslade med." Alla vet att Cartier-Bresson är gatufotografins mästare. Så om man plåtar bilder som ligger nära det som Cartier-Bresson gjorde, då borde man plåta gatufoto. Men vad sysslade i så fall Cartier-Bresson med? Vad är det som utmärker hans bilder? Om jag fick svara skulle jag säga att bilderna har en knorr. Om man smälter samman de två definitionerna får man: 

Gatufoto är bilder av mänskor tagna i det offentliga rummet som inte är arrangerade, och som har en knorr. 

Men i vad består i så fall den bressonska knorren? 

Dokument. 

Låt oss fundera på skillnaden, om någon, mellan gatufotografi och dokumentär fotografi. Allt skapande strävar att föra samman form och innehåll. Normalt är innehållet viktigast. Tankarna ska vara djupa, handlingen spännande. Om innehållet sedan kan uttryckas i skönt språk kan verket bli bra. Likadant är det med fotografi. I dokumentär fotografi (d v s normal fotografi), strävar man främst att fånga motiv som är intressanta i sig. Och om man sedan kan få bakgrunden att samverka med motivet kan bilden bli bra. 

Men gäller det också i gatufotografi? Här tycker jag det finns en skillnad. Gatufotografi i egentlig mening, menar jag, sätter formen före innehållet. Motivet behöver inte vara intressant i sig. Vad som främst eftersträvas är i stället samspel mellan bildelement. Och det är en poäng att detta samspel inte är naturligt. Sambandet finns inte i sig mellan tingen. Det är snarare den fotografiska aktiviteten - inramningen och frysningen - som skapar sambandet. Häri ligger den bressonska knorren. 

Dokument? 

Bilden ovan skildrar en fågelmatare som just har utfodrat stadens fåglar. Motivet står i centrum. Bilden vill fånga en fågelmatare i vardagen. Bakgrunden samverkar också med motivet. Sambandet är dock naturligt. Fåglar hör till fågelmatare liksom handen hör till handsken. Fåglarna pekar mot fågelmatarens yrke, tjänar som attribut.

Bilden har en dokumentär karaktär. I vid mening är den också ett gatufoto. Men är den gatufoto i egentlig mening? Enligt mig är den inte det. Inte många drar väl här på smilbanden? Den bressonska knorren saknas. 

Gatufoto! 

Här en snarlik bild. Samma motiv: en fågelmatare efter utfodring. Bilden har dock en annan karaktär. Motivet står inte i centrum: i stället är det det bildliga samspelet som är centralt. Att mannen är fågelmatare är mindre viktigt. Det viktiga är snarare att en person klädd i orange råkar inta en hållning samma som svanen. Ett slumpsamband som kameran råkat fånga. Finns här inte lite knorr? 

Så vad är gatufotografi? Kanske kan man tala om gatufotografi i två betydelser. Dels gatufotografi i vid mening (där normal, motivstyrd fotografi ingår). Sedan också gatufotografi i egentlig mening. För den senare kan man tänka sig följande definition: 

Gatufotografi i egentlig mening är att skapa bildligt samspel i ett spontant skeende.  

Gatufotografi är lite grann som Finland. Liksom Finland består av Egentliga Finland (trakterna runt Åbo) och övriga Finland, består gatufoto av gatufoto i vid mening (ofta motivstyrd) - samt gatufoto i egentlig mening: formstyrd och vars idkare söker skapa bildligt samspel där sådant ej finnes - i jakten på den bressonska knorren. 

På skrattmåssafari

Meddelar bilder från ett skrattmåssafari inne i Stockholm.  Just nu är förmodligen bästa tiden att plåta skrattmås. Om vintern matas stadens fåglar av Staden. En fågelbrygga byggs vid Strömmen. Där hänger alla sorters fåglar: måsar, trutar, svanar, änder, viggar, knipor, sothönor. Just tiden när isen smälter men bryggan finns kvar är den bästa. Fåglarna är kvar i stan och har ännu inte dragit ut i skärgården. 

Safarigruppen var relativt liten. Det var jag och en kollega från jobbet. Jag stod för utrustningen och kollegan för fotograferingen. Och roligt att säga blev det en hel del riktigt bra bilder: 

En härlig dag! 

Kollegan Camilla. En naturbegåvning! 

Härlig action! 

Bra närvaro i den här bilden. 

Skrattmåsfotografering är i grunden inte svårt. Det viktigaste är att ha rätt grejer. Finns någon hugad? Hör av er så ses vi vid Strömmen! 

En häger!

Det hände en rolig grej på väg hem från jobbet idag. Tänkte att jag skulle plåta lite skrattmås på kvällskvisten. Så jag tänkte att jag drar mig ner till slussen. Det vill säga den riktiga slussen, inte T-banan. Där brukar måsarna hålla till och fiska kvällsmat. Kanske man kunde fånga några schysta bilder? 

När jag kom dit var det mörkt. Hos Svenska Manometerfabriken jobbade personalen över. Antagligen vill de försöka få ut den nya manometrarna till jul. 

Det visade sig dock svårt att plåta måsar. Mörkret var lite väl saftigt att det var svårt att få till hyfsade slutartider. Hade dessutom bara en 85:a med mig så det var svårt att komma nära. 

Då, plötsligt: 

En häger! 

Vad gör den här? Hägrarna håller till vid Isbladskärret på sommaren. På vintern håller de till i Solna. Kanske var den ute på ett sista ragg innan vinterflytten? Eller så hade den blivit akterseglad och letade efter sin flock? 

Gillar verkligen hägrar. Coola fåglar. Lite urtidsmonster över dem. Efter ett tag flög den ut över vattnet. Hoppas den hittar hem.