Hälsning från Florens! -Varning för kopior.

Ett av världens mest kända konstverk är Michelangelos David. Denna staty anses allmänt vara höjden av fulländning. Inte alls överlastad och svulstig som en del romerska statyer kan vara utan snarare sinnebilden av grekisk måtta. David står staty utanför Florens gamla stadshus på Piazza della Signoria. 

Man är som sagt uppväxt med att räkna David som höjden av konstnärlig fulländning. Det var därför som jag häromdagen tyckte mig göra en hemsk upptäckt. Framifrån var allt gott och väl. Men bakifrån var allt inte lika fulländat. Bakdelen ser man ju inte så ofta. Men är inte ändalykten lite väl rund i formerna för att sitta på en man? 

Här ser man det tydligt. Davids bakdelar hyser klart kvinnliga drag. Jämför med statyn i nederdelen.  Hemska tanke! Skulle David trots allt inte utgöra höjden av fulländning? Man vill ju ogärna kritisera Michelangelo, men det här kändes inte bra. 

Det var då det slog mig. Statyn på piazzan är ju en kopia! Originalet står på Accademia. Felet skulle kunna ligga i själva kopieringen och inte hos originalet! 

Jag bestämde mig för att pröva min tes. Jag ville hänga på låset men klockan nio var det redan fullt med amerikaner utanför ingången. Det är den här typen av Woody Allen-amerikaner som gärna besöker Europa och som flockas till Paris, Barcelona, Florens, Venedig och Prag. 

Till slut kom jag dock in. Och där stod han. Höjden av konstnärlig fulländning. En jätte med beundrande åskådare kring sina fötter. 

Konsten blir inte mycket bättre än så här. Men nu gällde det. Hur såg det ut på baksidan? Jag gick runt och...

Ja! Fulländade proportioner! 

Min tro på konsten var upprättad. Så här i efterhand borde man ha förstått att Michelangelo inte skulle ha gjort ett sådant misstag. Återigen visade det sig att man ska hålla sig till originalet. Och helst undvika kopior. 

Hälsning från Florens! - Gajdspecial.

Om det är något som inte saknas i Florens är det turister. Det gör stan till ett Mecka för gajder. Här hör man gajder på alla språk. Men man måste erkänna att till syvende og sidst är de inhemska italienska de bästa. Italienarnas gestikuleringskonst är världsberömd och kommer särskilt till sin rätt när man skall gajda turister. En bra gajd skall vara något av estradör och gesterna kan vara väl så viktiga som orden för att fånga lyssnarnas uppmärksamhet på en sorlig piazza. Här är två favoriter. 

- Era una epoca straordinaria!...

...un' bravissimo ragazzo...

-Assai allegro ma non troppo...

- Che nel cinquecento...

Fortsättning följer...

Hälsning från Florens!

Undertecknad har gjort slag i saken och åkt till Florens. Vilken stad! Jag har inte varit här tidigare och jag måste säga att den är precis lika bra som man trodde att den skulle vara. Konsten, arkitekturen, det italienska livet. Man känner sig direkt som en renässansmänniska. Jag har varit här i två dagar och har mest gått om kring och turistat. Meddelar här några turistbilder. 

Piazza del Duomo. Detalj. 

Piazza della Signoria. 

Palazzo Vecchio, Sala dei Gigli.  

Och det blev kväll den första dagen. Fortsättning följer. 

Julbord på Fjäderholmarna

Undertecknad sitter och är fortfarande stinn efter dagens begivenheter. Har nämligen fått vara med om att äta julbord på Fjäderholmarna. "Matskribenterna" är ett gäng unga matskribenter som idag tog sig an det berömda julbordet på Fjäderholmarnas krog. Undertecknad följde med som inbäddad reporter. Till och Från kan nu presentera exklusiva bilder från tillställningen. 

Vi hoppar rakt in i actionen. Fjäderholmarnas värdshus drivs av den berömde stjärnkocken Gert och har rykte på sig att ha ett av stans bästa julbord. Och här förstår man varför. Allting är skuret i små, små portioner. Det blir som en jättelik avsmakningsmeny. Man slipper allt gryllande och grötande som det ofta blir på vanliga julbord! Här är sillen och laxen upplagd i prydliga rader. 

Och här är det kallskurna. Läckerheter för såväl öga som gom! 

Stjärnkocken Gert förklarar sina recept för skribenten Jessica. Hon gillar det hon hör. 

Här är varmrätterna. Samma stil: små portioner så att man kan ta lite av varje. Och kockarna står och serverar direkt ur kastrull, med Gert i spetsen! 

Här är läckerheterna. I skålen renfilé. Men bredvid ligger den verkliga höjdpunkten på menyn: revbensspjällen! Marinerade och långgrillade enligt ett hemligt recept. Otroligt möra och smakrika. 

Nu börjar man bli stinn. Det hindrar dock inte gästerna från att ta för sig från godisbordet. Gert står och serverar glass med krusbärskräm. 

Till höger havtorn med smakrik kräm. På tallriken glass med krusbärskräm och skånsk äppelkaka plus annat smått och gott.  

Stämningen på topp! 

Hur var serveringen? Jo vars, inte alls oäven. Räcker dock inte till en stjärna i Guiden. 

Skribenterna vandrar mot båten med glada sinnen. Toppbetyg överlag.
Fredrik saknade dock gulaschen. 

Ännu är kvällen ung så skribenterna fortsätter på ett av stadens innehotell. Lounge, private rooms, sauna. Inga bilder därifrån.

Men julbordet på Fjäderholmarna är en riktig höjdare och rekommenderas varmt av Till och Fråns utsände. Ett av stans bättre julbord!