Danska vikingaskepp och ett ryskt örlogsfartyg

Så var då äntligen dagen kommen, den 23 september, när vi skulle lämna Sverige för de närmaste 6 – 7 månaderna. Efter att vi kryssat ner genom Mellansverige styrde vi kosan till Helsingborg för att ta färjan över Öresund till Danska Helsingör, den så kallade HH-leden. Ett snabbt och effektivt sätt at ta sig över sundet. Färjeturen tar bara 20 minuter.

Vårt första delmål för färden söderut är Leipzig där vi ska hälsa på våra tidigare grannar i Sörby. De är tyskar som under flera år hade en sommarstuga inte långt från oss. På vägen dit tänker vi oss att titta på intressanta ställen som dyker upp i vår väg.

En sista blick på Sverige och Helsingborg innan vi åkte vidare ner i Danmark.

Båttrafik över sundet vid Helsingborg/Helsingör har förekommit sedan 1100-talet eftersom det är den plats där det är kortast avstånd mellan Skåne och Själland. En annan anledning till att överfarten varit välfrekventerad är att periodvis under historien har Skåne hört till Danmark. Som mest passerade 13 miljoner passagerare per år 1998 via HH-leden. Antalet har sedan Öresundsbrons tillkomst dock minskat en del.

Efter överfarten till Danmark körde vi en kort bit innan vi hittade en plats för övernattning. Det var en stor och ödslig parkeringsplats i ett grönskande landskap med lite skog och gröna ängar med får. När vi vaknade nästa morgon skulle vi ta en kort promenad och upptäckte då ett slott som inte låg alltför långt bort. Det var vi ju tvungna att undersöka vidare. Det visade sig vara Fredensborgs slott som var belägget i en enorm slottspark. Slottet hade vakter som marscherade fram och tillbaks och anledningen var att slottet användes av den dansk kungliga familjen. Promenaden blev inte så kort eftersom parken var enorm.

Slottsparken bestod bland annat av flertalet alléer. Denna ledde ner till den närliggande sjön.

Den kungliga bryggan vid Fredensborgs slott.

Vid sjön fanns också ett båthus som tillhörde slottet. Den var gjord så att båtarna kunde köras in helt.

Den 24 september besökte vi hamnen i Roskilde där de har ett vikingaskeppsmuseum och även tillverkar nya vikingaskepp enligt gammal modell.

Roskilde är för övrigt känt för ”freden i Roskilde 1658” där Danskarna bland annat fick lämna ifrån sig Halland, Skåne, Blekinge, Bornholm och Bohus län. Vidare är orten känd för sin stora musikfestival ”Roskildefestivalen”.

Vi besökte även katedralen i Roskilde. En mäktig konstruktion som byggdes på 1200-talet även om det hade funnits andra byggnader på samma plats redan på 1000-talet. Det ligger ungefär 40 kungar och drottningar begravda i katedralen och totalt är det fler än 1 000 gravar i kyrkan.

Precis vid brofästet när vi passerat Storabältbron hittade vi en ställplats för Minisand där vi övernattade

Bron öppnades 1998 och är Europas näst längsta bro med  sina 13,4 km. När vi passerade på högbrodelen så såg vi ett fartyg som låg mitt i Stora Bält. Det ser ut som ett örlogsfartyg sa vi. När vi tittade på nyheterna via Rapport dagen efter så visades bilder på just det fartyg vi sett. Det var ett ryskt örlogsfartyg som kastat ankare på internationellt vatten mitt i Stora Bält. På nyheterna sa man att fartyget misstänktes för att vara inblandat i de drönarflygningar som skett över danskt luftrum de senaste dagarna.

En bild under lågbrodelen vis Stora Bält.

Nästa anhalt var Odense. Staden är mest känd för att deras stora författare HC Andersen föddes där. HC Andersen levde mellan år 1805 – 1875. Alla känner säkert till någon av hans mest kända sagor som t ex Prinsessan på ärten, Den ståndaktige tennsoldaten, Den fula ankungen, Flickan med svavelstickorna och Kejsarens nya kläder.

En trevlig uteservering i de gamla kvarteren i Odense.

I Odense, precis vid järnvägsstationen, står den så kallade Silverpelaren, ett välkänt landmärke i staden. Pelaren är ett modernt konstverk i rostfritt stål som ofta används som mötesplats, och den har blivit en symbol för Odenses utveckling och moderna identitet. Här ses delar av staden speglas i verket.

När vi skulle övernatta i Kolding letade vi oss fram till en stor parkeringsplats i utkanten av staden. På vägen dit skymtade vi några minibyggnader bakom ett stängsel och naturligtvis drev vår nyfikenheten oss att söka oss in på området som var en stor botanisk trädgård. I ena änden av den låg det som visade sig vara Kolding Miniby. Byn invigdes 2012 och innehåller ca 420 byggnader i skala 1:10. Målet för den ideella föreningen som driver minibyn är att återskapa Kolding som staden såg ut på 1860 – 70-talet. Som utgångspunkt har man gamla teckningar och fotografier på byggnader som man enligt gamla stadsplaner och kartor placerar ut precis som de låg under den tidsperioden. Många av ursprungshusen finns även kvar idag men är nu omgivna av modernare byggnader.

Tobaksaffären i Minibyn.

Vy mot kyrkan i Minibyn.

I modellen av den gamla ruinen av borgen/slottet Koldingshus hade man på ett mycket naturtroget sätt återgivit vad som fanns kvar av murstocken.

Här är en bild av samma murstock i det "verkliga" Koldinshus.

Så här ser det uppbyggda och restaurerade Koldingshus ut idag. Man har gjort stora satsningar på att göra borgen/slottet till en turistattraktion.

Inne i slottet har man byggt upp ett bord från en festmåltid så som det såg ut på 1800-talet. Flora Danica är en porslinsservis som med start 1790 tillverkades av Den kongelige Porcelansfabriken. Porslinet tillverkas och säljs ännu idag.

För att göra slottet tillgängligt har man byggt upp en ny bärande struktur innanför de gamla murarna. Detta var mycket smakligt genomfört enligt oss.

En känd textilkonstnärinna och en legendarisk dokumentärfilmare

Efter att vi besökt Västervik på vår väg söderut så behövde vi hitta en plats att ställa upp vår husbil på för natten. Som tur är finns en rad appar som visar olika typer av ställplatser. En av dem heter ”Park for Night” och via den hittade vi ett ställe som låg exakt mitt emellan Västervik och Oskarshamn. Det skulle vara en parkeringsplats precis intill en liten sjö med en badplats. Det verkade vara en bra övernattningsplats. Så vi åkte E22:an ett par mil söder ut från Västervik och svängde av på en smal väg rätt in i skogen. Efter några kilometer, en brant nedförsbacke och en tvär kurva dök en liten by upp i dalgången och vi letade oss fram till parkeringsplatsen. Det började skymma så vi såg inte så mycket av byn men det fanns en bro över kvarndammen och en rad stora stenhus. Atmosfären kändes bra och vi bestämde oss för att titta närmare på byn nästa dag innan vi åkte vidare.

Medan vi nästa morgon fortfarande stod kvar på ställplatsen vid sjön kom ett par gamla damer på 80 + utrustade med vandringsstavar förbi. De var ute på morgonpromenad men stannade till och pratade en stund med oss. Senare på förmiddagen när vi promenerade runt i den genuina miljön kom en av de gamla damerna tillbaks från sin promenad och började pratade med oss igen. Hon berättade att hon bott i byn som hette Mörtfors i 80 år med undantag för några år när hon utbildade sig till textilkonstnär i Göteborg. Hon berättade om ortens storhetstid när det bland annat funnits en möbelfabrik, bensinstation, lanthandel, skola, bilverkstad, läkarmottagning, brandstation, apotek, pensionat och en veterinärmottagning. Hon visade oss på huset hon bodde i som låg mitt i byn och tidigare varit just veterinärmottagningen som drevs av hennes far. Nu bodde hon ensam i det stora huset. Jag såg att det satt en liten träskylt på staketet som det stod ”Textilkonst” på och frågade om det. Då bjöd hon in oss till sin ateljé som var fylld med olika vävstolar, hyllor med garn och mängder med konstnärliga vävar med motiv utförda med olika avancerade tekniker. Det kändes som att damen var stolt över sina alster och gärna tog chansen att få prata med några besökande personer. Kanske hände det inte så ofta?

Nu vill jag beskriva en annan tråd som vid en första anblick inte tycks höra ihop med denna berättelse. Vi har alltid beundrat den nu legendariske svenska dokumentärfilmaren Tom Alandh. Jag tror att de flesta svenskar känner igen hans karaktäristiska berättarröst till de underfundiga och intressanta dokumentärfilmer han gjort. Tom är idag 81 år och har i stort sett avvecklat sin verksamhet som producent men under sin karriär producerade han över 100 dokumentärfilmer. En av de sista filmerna han gjorde (2020) handlade om hans egen pappa. Jag och Ulla såg denna film på SVT i vintras och den satte sina spår hos oss.  Se gärna dokumentären på SVT Play på länken:  svtplay.se/video/e4z6gnD/mortfors-tarzan .

Pappan var en stilig man med god fysik som i grunden var flygingenjör. Han gillade det glamorösa livet och omgav sig gärna med fina bilar. Hans äktenskap med Toms mamma höll inte så länge och pappan reste mycket i sitt jobb. Toms familj sprack och Tom placerades hos en fosterfamilj där han växte upp. Pappan skickade dock alltid kort och presenter till sonen genom åren. Pappan hade också många kontakter och ordnade på så sätt ett sommarjobb åt Tom på ett pensionat. I filmen om pappan beskriver Tom hur han cyklade från Västervik till pensionatet där han levererade frukostkorgar till pensionatets gäster varje morgon under sommaren. Detta jobb hade Tom i flera år. Eftersom Toms pappa hade en atletisk kropp blev han anlitad av en lokal konstnär som modell för en trästaty som skulle föreställa Tarzan. Statyn placerades i byn i närheten av pensionatet.

Plötsligt gick det upp för mig. Jag kunde koppla ihop de båda trådarna! Pensionatet där Tom sommarjobbade låg i Mörtfors och hans pappa och statyn kom att  kallas för Mörtfors-Tarzan. Mörtfors-Tarzan blev också namnet på dokumentärfilmen om Toms pappa. Statyn köptes sedermera av den kände svenska filmregissören Jan Troell.

Någon dag efter vårt besök i Mörtfors Googlade jag på ”textilkonstnärinna i Mörtfors” och fick då reda på att damen som berättat om byn och som bjudit in oss till sin ateljé är 86 år och heter Christina Ciardi Lokrantz. Hon har varit en framgångsrik textilkonstnärinna som haft många uppdrag att utsmycka offentliga byggnader och kyrkor. Hon har haft flertalet utställningar med sina alster och också genom åren fått en rad konst- och kulturstipendier. Ja tänk vad man kan stöta på under en irrfärd.

En typisk svensk badplats. Just denna i Mörtfors i närheten av där vi övernattade.

Ett hus i byn Mörtfors.

Under Mörtfors storhetsperiod fanns både läkare och apotek i byn. Här är det hus som var apotek.

Kvarnen i Mörtfors.

En gammal hoj.

Kvarnen med kvarndammen. Just denna sommar var vattennivån extremt låg.

Den gamla Shellmacken i Mörtfors centrum. Macken är dock inte i drift.

Detta är Basarkullen i Mörtfors. På denna plats anordnades fester och underhållning. En sken har också byggts upp för något år sedan.

Infarten till Mörtfors med den gamla brandstationen, bilverkstaden och Shellmacken.

Ett av alla gedigna stenhus i byn som underhållits väl.

Mörtfors pensionat som lades ner för cirka 10 åre sedan. Ett typiskt svenskt pensionat på landsbyggden.

Det var vid detta pensionat som Tom Alandh sommarjobbade i sin ungdom.

Sakta men säkert tyar naturen över och förfallet fortskrider.

Pensionatet hade fina verandor och uteplatser som vette mot kvarndammen.

Bron över Marströmmen nedanför kvarnen. Bron leder över till Basarkullen.

Vid vår promenad i Mörtfors parkerade vi Minisand vid Marströmmen.

Hösten är här och vi följer flyttfåglarna söderut

I mitten av september eller närmare bestämt den 10 september började det på allvar kännas som höst i luften. Våra lönnar hemma på tomten i Värmland hade startat att släppa ifrån sig sina färgsprakande löv och stråken av flyttfåglar blev vanligare. Då kände vi att det var hög tid att börja bege sig söder ut. Vi bestämde oss för att suga ut det sista av den svenska sommaren och sakta ta oss ner genom de sydligare delarna av landet.  

Den första övernattningen blev i Åmål. Sedan gick färden vidare mot Göteborg och besök på Göteborgs Gatufotofestival som 5-årsjubilerade med en lång rad prominenta internationella gatufotografer. Avsked av barn och barnbarn i Götet hanns också med. Därefter blev det besök hos barn och barnbarn i Värnamo. Kursen lades sedan ut mot öster och vi prickade under några dagar av Vimmerby (övernattning), Västervik, Mörtfallet (övernattning) och Oskarshamn (övernattning).

Den 18 september passerade vi Ölandsbron och tillbringade ett par dagar på Alvaret, Sydspetsen och Borgholm. Den 20 september lades kursen om och vi styrde väster ut igen. Delmålet var Falkenberg.

De färgglada lönnlöven har börjat att falla på vårt nya hem "Minisand".

Under tiden som Björn besökte Göteborgs Gatufotofestival på Lindholmen i Göteborg parkerades Minisand längst ut på Insiktsgatan precis invid Göta älv. En hel del nya insikter blev det på fotofestivalen men vad Ulla fick för insikter är oklart.

Gatufotofestivalen genomfördes i den gamla anrika teater och biografbyggnaden Aftonstjärnan. Byggnaden uppfördes 1903 och är nu ett kulturminnesmärke.

Den norra älvstranden i Göteborg har de senaste decennierna genomgått en stor förvandling från hamn- och varvsområde till en modern stadsdel. Bland annat finns Sveriges högsta byggnad Karlatornet där. Även Göteborgs universitet och Chalmers har campus på området.

Efter besök hos barn och barnbarn i Bredaryd slog vi nattläger intill en sjö i Värnamotrakten precis när solen var på väg ner.

Över sjön drog flera sträck med 100-tals fåglar fram vilket påminde oss om att det nu är dags att flytta söder ut. 

Vår färd gick vidare väster ut och i närheten av Vimmerby gjorde vi en avstickare för att titta på den ursvenska landsbygden i Astrid Lindgrens Bullerbyn. Här ligger dom Norrgården, Mellangården och Sörgården.

Efter Vimmerby gick färden vidare  till Västervik, Mörtfallet och så småningom Oskarshamn. När det gäller Mörtfallet så återkommer vi med ett speciellt blogginlägg om denna intressanta plats. I Oskarshamn fanns ett 20-tal muralmålningar av olika slag. Här är en färgglad ekorre till exempel.

Här är ytterligare en av Oskarshamns muralmålningar.

Efter Oskarshamn tog vi vägen över Kalmarsund på den mäktiga Ölandsbron som är 6 km lång. Den räknas som Sveriges längsta bro. Det tog ca. 5 år att bygga den och den invigdes 1972.

Väl på Öland hittade vi vårt första övernattningsställe vid Skärlövs gamla fiskehamn ute på Alvaret.

Vårt övernattningsställe med typisk Öländsk natur.

Och solen gick ner även denna dag över det Öländska Alvaret.

På Ölands södra udde finns mycket får och fåglar och inte minst fågelskådare. Det var rätt mycket folk på plats och jag tror att vi var de enda som inte hade kikare med oss.

Den klassiska Ölandsfyren Långe Jan ute på sydspetsen.

Nästa övernattning på Öland gjorde vi en bit norr om Borgholm. I appen "Park for Night" hittade vi en parkeringsplats utefter havet där det var tillåtet att stå. Döm om vår förvåning när det plötsligt dök upp en flock på runt 17 kor som var ute på kvällsbete. De gick helt fritt och och brydde sig inte alls om att det stod ett gäng husbilar parkerade på deras betesmarker.

Korna var helt obekymrade om vår närvaro och åt lugnt sin kvällsmat. Sakteliga drog de sedan vidare över fälten. Nästa morgon när vi drog upp gardinerna i husbilen så var de tillbaka och hälsade oss god morgon. En del av dem tyckte att husbilar var bra att klia sig mot. Undrar hur de husbilsresenärer som fortfarande inte hade vaknat tänkte när deras bil skakade till av en kos gnuggande?

Borgholms slottsruin är ett imponerande minnesmärke över svensk stormaktstid och kungliga utsvävningar. Det första tornet på platsen uppfördes på 1100-talet och sedan dess har det byggts till och om otaliga gånger under historien. Gradvis förföll slottet efter flera krig och anfall av bland annat Danskarna. Det illa åtgångna slottet brann sedan år 1806 och har sedan dess stått som en ruin.

Ett mäktigt byggnadsverk.

Ursprungligen bestod byggnaden av flera våningsplan men alla träbalkar och golv har brunnit upp eller murknat bort. Nu finns mest de kraftiga stenväggarna kvar med alla sin fönsteröppningar.

Vi var vid världens ände

Det finns många orter i Sverige där namnet köping ingår. Varför är det så? Utan att fördjupa oss för mycket i det kan man säga att det en gång i tiden, under 1600-talet,  handlade om rättigheter till handel. Det var handelsplatser som inte hade fulla stadsprivilegier men som med stöd i vissa regelverk ändå fick bedriva handel. Med tiden har ordet köping vävts in i många ortsnamn.

Under denna irrfärd besökte vi tre ”köpingar” som vi tyckte verkade intressanta och som vi inte kände till så väl sedan tidigare, det var Linköping, Söderköping och Norrköping. På turen till dessa ”köpingar” visade det sig också omöjligt att inte konfronteras med Göta kanal. Ett mycket fascinerande ingenjörsverk och många gånger ett vackert inslag i naturen. Vi var i Söderköping alltså i närheten av där Göta kanal börjar. Vi såg också sluss-systemet i Berg, vi övernattade på en ställplats utefter kanalen, vi fikade vid kanalen i Motala och vi stannade till i Sjötorp där kanalen slutligen mynnar ut i Vänern.

Vi kan bara konstatera att Sverige är mycket vackert under sommarperioden och att det finns mycket intressanta att beskåda inte minst alla välbevarade miljöer som påminner om landets industrialisering under, i första hand, 1800-talet.

Den 8 augusti besökte vi Bergs slussar som är en imponerande plats utefter Göta Kanal inte långt från Linköping. Här tar sig båtarna upp från sjön Roxen via 8 slussar till den högsta punkten.

Här ses sjön Roxen längst ner och alla slussar som krävs för att ta sig upp till Bergs gästhamn. Därefter finns ytterligare ett par slussportar för att ta sig upp till den högsta punkten ditt nivåskillnaden är nära 19 m.

Det var många besökare vid Bergs slussar. Inte minst denna coola MC-jycke som gärna åkte hoj med husse.

Gamla Linköping är ett spännande projekt där man skapat ett friluftsmuseum genom att flytta gamla byggnader från Linköpings centrum under 1950 -60 talen. Det har blivit en hel stadsdel med flera kvarter som återger hur det såg ut förr i världen.

Gamla Linköping sjuder av aktiviteter genom butiker, museala inrättningar, restauranger och caféer.

Efter besöket i gamla Linköping hittade vi en fin ställplats att övernatta på utefter Göta Kanal. Det är genomgående vackra miljöer utefter kanalen. Här låg en hästgård eller ett stuteri på motsatta sida av kanalen.

Den 10 augusti kom vi till Söderköping där vi bland annat klättrade upp på berget som har en magnifik utsikt över staden. I förgrunden Göta Kanal.

I hamnen i Söderköping åt vi en härlig glasskreation på "Glassrestaurangen".

Efter Söderköping ledde turen vidare till den tredje köpingen på vår tur nämligen Norrköping. Mitt i centrala staden ligger Norrköpings industrilandskap som är gamla industribyggnader belägna i och vid Motala Ström. De första byggnaderna kom till i slutet av 1700-talet. Här har funnits kraftstation, pappersbruk och framför allt Holmens Bruk. Idag är byggnaderna smakfullt renoverade och rymmer en mängd olika verksamheter. Bland annat muséer, konferenscentra och Linköpings universitets Campus Norrköping. Den trekantsformade byggnaden på denna bild kallas för strykjärnet och inrymmer Arbetets museum.

En exteriör från industrilandskapet målad i det som kallas för Norrköpingsgult.

Som de flesta känner till så tillhör  IFK Norrköping en av landets främsta fotbollsföreningar. Laget har blivit svenska mästare 13 gånger. Denna dag, den 10 augusti, när vi var på besök  skulle det vara match mot Hammarby "Bajen" på idrottsplatsen Nya parken. Vi hamnade mitt i det supportertåg som tydligen går genom staden några timmar innan matchstart. Tåget var flera 100 meter långt och eskorterades av polisbilar. Bajenfansen var flest i tåget och definitivt de mest högljudda. Många var glada intresserade supporters men det fanns också de som hade en mer aggressiv framtoning (huliganer?). När de såg att jag fotograferade tåget skrek de hotfullt "inga kameror, inga kameror".

Här är det Hammarbygrönt i kontrast till de Norrköpingsgula byggnaderna.

Efter en övernattning utanför Norrköping begav vi oss nästa dag förbi Kålmården och tog en av Vägverkets färjor över Bråviken till Vikbolandet. Längst ut på på denna halvö ligger den pittoreska orten Arkösund som har en egen liten hamn.

Vi åt lunch på Arkösunds Hamnkrog där Ulla äntligen hittade favoriträtten stekt strömming med potatismos och lingonsylt. 

Visst låg Arkösund långt ut i skärgården men vi visste inte att vi kommit till "Världens ände". Ja, det var bara att vända om.

På vägen hemåt igen så stannade vi till på ett trevligt café i Motala som låg alldeles intill Göta Kanal. Vi såg också en fotoutställning av hög klass med nordiska fotografer i en byggnad alldeles intill.

Den 12 augusti nådde vi fram till Sjötorp där Göta Kanal mynnar ut i Vänern efter den ca 19 mil långa sträckningen genom mellansverige. Nästan obegripligt att kanalen till stora delar grävts för hand av 58 000 soldater. Baltzar von Platen var den person som fick det kungliga uppdraget att bygga kanalen. Första spadtaget togs 1810 men hela kanalen stod inte färdig förrän 22 år senare 1832. En del ekonomiska bekymmer försenade projektet.

Här mynnar Göta Kanal ut i Vänerhavet och härifrån kunde man sedan ta Trollhättekanel och komma ut vid den svenska västkusten och därifrån vidare ut på världshaven.

Efter Sjötorp övernattade vi vid Södra Rådas gamla kyrka. En av Sveriges äldsta träkyrkor som byggdes i början av 1300-talet. Tyvärr ödelades kyrkan helt genom en anlagd brand 2001. Kyrkan ansågs då vara en av Sveriges förnämsta medeltida byggnader. Kyrkan var fyll av hantverk och täckt från golv till tak med målningar. År 2007 påbörjades en rekonstruktion av kyrkan där man med gammal teknik och redskap byggde upp kyrkan igen. 

Vi såg hela svenska friidrottseliten

Den 31 juli till den 3 augusti avgjordes Svenska Mästerskapen (SM) i friidrott i Karlstad och Kil. Det började på torsdagen 31 juli på Sannerudsvallen i Kil där gångtävlingarna och 10 000 m loppen avgjordes så vi styrde vår husbil dit.

Övriga friidrottsgrenar avgjordes på Sola Arena 1 – 3 augusti i Karlstad och naturligtvis tog vi en irrfärd dit. Vi parkerade husbilen alldeles utanför arenan där vi också övernattade. I stort sett hela den svenska friidrottseliten fanns på plats för att göra upp om SM-medaljerna. Det blev många fina tävlingar. Nedan kommer ett antal bilder från arrangemanget.

Det var ett strålande väder under SM-tävlingarna på Sola Arena i Karlstad och publiken trivdes.

SM-tävlingarna inleddes redan på torsdagen med bland annat 10 000 m på Sannerudsvallen i Kil. Överlägsen segrare och svensk mästare blev Andreas Almgren på tiden 28:53,49.

SVT:s kommentatorer med den mycket kunnige veteranen Jakob Hård tillsammans med Alhadji Jeng höll som vanligt TV-tittarna informerade om vad som hände på arenan.

Damernas final på 1 500 m när 300m återstår. I täten Vera Sjöberg som också var först i mål på 4:05,09 därefter Wilma Nielsen som blev tvåa, Yolanda Ngarambe som blev femma i mål och Mia Barnett som tog bronset.

Herrarnas final på 1 500 m när sista varvet har inletts. På bilden är Sebastian Lörstad först som sedan blev tvåa, segrade gjorde Samuel Philström som här ligger tvåa. Segrartiden var 3:53,73. Trea på bilden ligger Chris Gray som slutligen blev femma och sist på bilden ligger Erik Nederheim som blev trea.

Här är det mycket kraft som släpps lös i starten på herrarnas 100 m final. Segraren Henrik Larsson syns på bana fem.

Svensk mästare på 100 m blev Henrik Larsson från arrangörsklubben IF Göta. Segrartiden var 10,22. Han blev tävlingarnas sprinterkung eftersom han också vann 200 m dagen efter.

Stålmannen Daniel Ståhl segrade inte helt oväntat i diskustävlingen. Han fick i finalen till ett kast på hela 68,83.

Här är herrarnas 5 000 m lopp när sista varvet precis har inletts. På bilden Emil Danielsson före Jonathan Grahn. I mål var ordningen den omvända Jonathan vann på tiden 14:01,35.

Vanessa Kamga vann damernas diskus med ett kast på 61,36.

Andreas Kramer svänger här in på upploppet på herrarnas 800 m som han vann överlägset på tiden 1:45,14

Wictor Peterson skickar här iväg kulan så det ryker. Han fick till hela 20,90 vilket han vann på. Wictor tog också silvermedalj i diskus efter Daniel Ståhl.

SM-tävlingarnas sprinterdrottning blev Julia Henriksson som här ses strax efter staren på 200 m som hon vann på 22,81. Hon vann också 100 m dagen innan.

SM-tävlingarnas mest spännande gren var definitivt damernas längdhopp. Deltagarna var mycket jämna och medaljplatserna skiftade flera gånger under tävlingen. Lite överraskande vann Ayla Hallberg Hossain till slut på 6,56.

Tvåa i tävlingen endast 1 cm bakom segraren kom Khaddi Sagnia med 6,55. Khaddi gjorde sitt första SM för arrangörsklubben IF Göta.

Ytterligare 1 cm efter på 6,54 kom Maja Åskag. Det skiljde alltså endast 1 cm mellan var och en av de tre första tävlande.