Vi hamnade i en medeltidsby i bergen

När man är ute på irrfärder vet man aldrig riktigt vart man hamnar från dag till dag. Det är det som är tjusningen.

Ett par dagar efter att vi lämnat Braga på vår väg mot Salamanca i Spanien sökte vi en plats att parkera Minisand på för övernattning. Via appen Park4Night hittade vi en ställplats med endast tre platser som låg i en liten bergsby på 780 m höjd över havet. Vi chansade på att det skulle finnas en plats över och åkte dit och lyckades få en av platserna. Det var den 11 november.

Det visade sig vara en spännande plats och byn som heter Castello Mendo var en plats med anor från medeltiden. Inte bara anor, byn var från medeltiden. Det fanns en mur som omgav byns hus och små smala gator eller snarare gångar.

Castello Mendo hade under slutet av 1200-talet en strategisk roll genom sin position vid gränsen. Man behövde försvara Riba-Coaområdet från grannrikena León och Castile. Byn byggdes därför som ett starkt fäste med borg och försvarsmurar.

Det kändes andaktsfullt och mäktigt att gå på de gamla kullerstenslagda gatorna som omgavs av de gamla stenhusen. Det kändes som om tiden stått stilla. Byn innehåller idag några bofasta familjer, en kyrka, en turistbyrå, några souvenirbutiker och ett café. För sakens skull tog vi en fika på caféet. Vi var de enda gästerna där just då.

Delar av Castello Mendos stadsmur och stadsport.

Staden, eller snarare byn, hade ett oregelbundet stenlagt gatunät. Många gånger var det väldigt smala passager. 

Torget i Castelle Mendo.

Caféet i byn där vi tog en kopp kaffe och te.

Den "nya" kyrkan i byn men även den hade ett antal hundra år på nacken.

Entrén till  ett bostadshus.

I vissa av husen bodde det folk.

Utsikten från byn.

Resterna av ingången till den gamla borgen i Castello Mendo.

Den gamla kyrkan i byn.

Ulla går i kyrkan.

Interiör från den gamla kyrkan.

Utsikt från borgen. En gammal järnvägsbro kan skymtas i landskapet.

Getter med bjällror gick fritt i byn med dess omgivningar.

Några gamla rum inne i byn.

De religiösa spåren är starka i Europa och inte minst i Braga

Den 3 november korsade vi gränsen till Portugal. Portugal blev det femte landet vi besökte på vår tur (Danmark, Tyskland, Frankrike, Spanien). Vi valde att åka till staden Braga eftersom vi på nätet sett att de skulle ha en stor Fordverkstad där. Vi hade haft lite problem med Minisands (husbilens) startbatteri  och behövde byta ut det mot ett nytt. Fordverkstaden blev vårt första ordentliga möte med Portugal och det blev en positiv erfarenhet. Personalen var mycket vänlig och serviceinriktad och de konstaterade snabbt att de hade vår typ av batteri på lager. Trots att de hade väldigt mycket att göra på ”Expressverkstaden”, det rullade in bilar hela tiden, så prioriterade de oss och flyttade fram oss i kön. Efter några timmars väntan så hade vi fått ett nytt batteri installerat och dessutom konstaterade de att vår bil var så pass ny att nybilsgarantin fortfarande gällde så kalaset kostade oss inte en Euro. Efter detta hittade vi en plats för Minisand på en camping på en kulle mitt i stan där vi tog det lugnt och blev kvar i en vecka.

Braga visade sig vara en rätt stor stad med strax under 200 000 innevånare. Staden grundades redan år 16 f.Kr av romarna och har ett centrum med många gamla fina byggnader och inte minst gamla kyrkor. Braga kallas också för ”Lilla Rom” på grund av de många kyrkorna i staden.

Campingplatsen där vi bodde låg granne med en gammal idrottsstadion Estádio 1 de Maio. Arenan byggdes 1950 och hade då plats för 28 000 sittande åskådare. På sin meritlista har den flera landskamper i fotboll. Idag var den en gång så pampiga stenstadion tråkigt nog mest förfallen. Innerplan var dock moderniserad och hade en fullt utrustad friidrottsarena med allvädersbanor. Miljöskadad som jag är gick jag varje kväll och kikade ner på arenan från vår campingplats som låg kant i kant med arenan fast 25 meter högre. Jag kunde konstatera att det var en livaktig friidrottsförening som varje dag hade ett 25-tal aktiva som tränade. Konstateras kan också att Braga under många år varit centralort för Rally VM-tävlingen WRC Vodafone Rally de Portugal. Under senare år har dock rallyt varit centrerat runt Porto. I år 2025 vann den svenske och värmländska föraren Oliver Solberg WRC 2-klassen i Rally Portugal.

En av Bragas mest spektakulära kyrkor är Bom Jesus från 1700-talet. Den ligger på toppen av ett berg och utefter bergssidan är det runt 700 trappsteg om man vill gå hela vägen upp till kyrkan. Kyrkan och ”Den heliga vägen” upp har blivit ett kännemärke för staden.

Här är den gamla stadsporten till staden Braga i norra Portugal.

Många pampiga hus finns i den medeltida staden.

I vissa kvarter har färgen tagit över stadsbilden.

A Brasifeira en klassisk restaurang i Braga där vi åt lunch en av dagarna.

En av alla kyrkor i "Lilla Rom"

Ett för oss "exotiskt" inslag i gatubilden - ett stånd där man rostar och säljer kastanjer.

Ytterligare en av Bragas alla kyrkor.

Friidrottsträning på Esdtádio 1 de Maio, Första majstadion, nedanför vår campingplats. Det var ett 25-tal aktiva som tränade varje kväll.

Den en gång så pampiga Esdtádio 1 de Maio som byggdes 1950 har till stor del förfallit. Läktarna som rymde 28 000 åskådare och övriga faciliteter har förfallit genom åren. Dock har stadion uppdaterats med en modern friidrottsarena.

Bragas stolthet och välkända ansikte utåt kyrkan Bom Jesus som ligger på kullarna alldeles utanför centrum.

Den klassiska bilden på Bom Jesus med trappan som lär ha 700 steg.

Tack och lov fanns en bergbana som kunde transportera oss upp utan att behöva gå i trapporna. Vi gick däremot nedför alla trappor.

En vy över Braga från Bom Jesus.

I trapporna upp till Bom Jesus fanns ett antal mindre kapell där man åskådliggjort Jesus sista tid genom dockor. I kapellet längst ner fanns den sista måltiden. I övriga kapell fanns situationer från Golgata med mera. I Bom Jesus längst upp fanns korsfästelsen på altarplatsen.

Det var vackra omgivningar vid kyrkan.

Alla helgon i Allariz

Ulla och jag är nog egentligen för gamla för att anamma Halloweentraditionen. Det känns inte riktigt som en svensk företeelse för oss. Många säger att den kommer från USA där Halloween har blivit en utbredd högtid men med till stora delar kommersiella förtecken.

Vid årets allhelgonahelg befann vi oss i spanska Galicien i staden Allariz och hade inte en tanke på vad det kunde innebära. Det visade sig att Allahelgonhelgen och Halloween är en stor helg som firas på de flesta platser i Spanien. Den firas under tre dagar 31 oktober till 2 november. Extra stort är det bland annat i staden Allariz i norra Spanien där vi var. Vi anlände till en ställplats avsedd för ca. 20 husbilar tidigt på fredagseftermiddagen. Vi kom dit som femte bil. Under kvällen fylldes platserna snabbt på med den ena husbilen efter den andra. På lördagen fanns det drygt 40 husbilar på platsen inklusive alla gräsytorna runt omkring den egentliga parkeringen. Vi hade haft en väldig tur som kom så tidigt som vi gjorde annars hade vi aldrig fått plats. Då först förstod vi att det måste vara något speciellt med denna helg.

Enligt en artikel jag hittade via Google sägs det att ”det vi idag kallar Halloween har sitt ursprung i den keltiska höstfesten Samaín, som firades i Galicien och andra keltiska områden. Riterna inkluderade eld, masker, uthuggna nabos eller pumpor och processioner”. Dessa traditioner följde med irländska emigranter till USA och utvecklades till det moderna Halloween.

Under de senaste trettio åren har Samaín återupplivats i Spanska Galicien. Det som skiljer sig mellan den spanska varianten och  t ex den svenska är att man där har sammanfört den traditionella Allahelgondagen med Halloween. Det är en kombination av modernt firand med fester och maskerader och traditionella sedvänjor som att besöka kyrkogårdar för att hedra avlidna med blommor och ljus. Precis detta blev uppenbart för oss när vi traskade runt i Allariz den 1 november.

Välkommen att se hur det är att fira Halloween i Allariz.

Denna spanska tredagarshelg är en kombination av Allahelgondagen och det moderna Halloween. Man hedrar de avlidna genom att besöka kyrkan och lägga blommor på gravarna. Det var enormt med stora buketter och blomsterarrangemang på kyrkogården.

Blommor överallt.

Detta är en av Allariz många kyrkor som har 100-tals år på nacken.

Runt kyrkorna och på stadens gator och gränder hade man riggat mängder med Halloweenteman.

Stadens innevånare och de många besökande, ung som gammal, traskade runt på gatorna för att titta på utsmyckningarna.

Några hade svårt att låta bli att interagera med spökena.

Detta fanns utanför en av kyrkorna.

Samtidigt under dagen arrangerades också en marknad.

Senaste Halloweenmodet?

Mellan varven träffades familjer och släkt för att fika eller äta tillsammans.

Många fantasifulla figurer fanns på stan.

Firandet forsatte långt in på lördagskvällen och de trånga gränderna var överfulla med både unga och gamla besökare.

Många butiker hade kvällsöppet.

Tripp, trapp, trull många monster vandrade omkring.

Häxträff?

Gatuprydnader.

Mer Halloweenmode.

Mitt i allt behövdes en paus med förfriskningar.

Spökenas torg.

Vi har blivit upplevelseberoende

Nu under vecka 44 är det i det närmaste 7 veckor som vi varit på ”rull” sedan vi lämnade vårt hem i Värmland. Vi har hunnit köra drygt 500 mil genom Europa. Vi kan nog säga att vi nu har hitta våra rutiner som husbilsnomader. Men trots det så lär vi oss nya saker varje dag. Inte minst så varierar förutsättningarna i olika länder.

En strategi som vi har är att inte åka på betalvägar. Vår navigator hjälper oss på ett utmärkt sätt att undvika dem och hittar istället alternativa vägar. Det blir spännande irrfärder som ofta tar oss ut på landsbygden där vi verkligen får se landskapet och naturen på nära håll. Samtidigt så kommer vi genom små byar, tätorter och städer. I vissa av dessa stannar vi till och tar del av det som finns att se.  Och det finns mycket att se. Vid det här laget har vi sett mängder med borgar, slott, kyrkor, torg, ringmurar och katedraler. Vi upplever att vi på detta sätt får se många genuina miljöer i de länder vi besöker.

Vi är vid det här laget väldigt bortskämda med en dos nya upplevelser varje dag. Exakt vad det blir vet vi sällan i förväg, det är ofta slumpen som avgör. Vissa dagar kommer vi bara 6-7 mil medan det andra dagar kan bli uppåt 20 mil. Vi har blivit upplevelse junkies och addicted (beroende) av att få ta del av nya miljöer och företeelser hela tiden.

Framåt eftermiddagen/kvällen letar vi med hjälp av appen ”Park4night” reda på en ställplats där vi kan övernatta. Det fungerar utmärkt. Det finns mängder med bra, och oftast gratis, ställplatser i Europa. Här ligger Sverige långt efter.

Det blir nya ställplatser i stort sett varje kväll. Till exempel kan det vara vid en ödslig idrottsplats, vid en park, vid en medeltida kyrka nere i en dalgång eller mitt inne i en stad. När vi vaknar på morgonen vet vi inte alltid vart vi är någonstans. Vi är tvungna att dra upp rullgardinerna för att konstatera att ”visst ja, det var här vi stannade i går”.

Det som gör att detta fungerar är att vi alltid har vårt hem med oss. Det är det samma varje dag och det gör att vi trots allt känner oss hemma mest hela tiden. Vi är som snigeln eller sköldpaddan som ständigt bär med sig sina hem.

Innan vi lämnade Frankrike för Spanien gjorde vi en sväng in i den klassiska staden Biarritz som ligger i sydvästra Frankrike vid Biscayabukten. Staden är känd som kurort/badort och ett surfarfäste.

Häxan i Berastegi en uppseendeväckande muralmålning i den lilla landsbygdsstaden.

Vid den gamla kyrkan från 1200-talet i dalgången i Berastegi hade man ordnat med ställplatser för husbilar. Det var en mycket lugn och avstressande plats omgiven av ängar och gröna kullar. 

Som på alla ställplatser vi besökte i Frankrike och Spanien var det välordnat med möjligheter till tömning av grå- och svartvatten samt påfyllning av dricksvatten.

Berastegi blev vår första övernattning i Spanien. Detta var utsikten genom framrutan på bilen där vi stod. 

Nästa anhalt var staden Bilbao som är mest känd för Guggenheimmuseet. Museet som invigdes 1997 är kontroversiellt. Antingen tycker man att det är en skrothög av plåt eller så tycker man att det är ett arkitektoniskt mästerverk. Oavsett vad man tycker så är det en spektakulär byggnad. Byggnaden har satt Bilbo på världskartan och drar mycket turister vilket gjort att den gamla hamnstaden fått ett ekonomiskt uppsving de senaste decennierna. 

Många vinklar och vrår är det och det är inte mycket som är rakt.

Halloween närmar sig och med all önskvärd tydlighet så firar man det även Spanien. Här en butik som säljer utstyrslar för ändamålet.

Bilbao är inte enbart Guggenheimmuseet. Här är bron som går över floden Nervión precis vid museet och som fått stora muralmålningar.

Efter Bilbao gick färden vidare upp i bergen. Där hittade vi en ställplats på dryga 700 meters höjd över havet vid en nedlagd gammal järnvägsstation. De kommande dagarna gick vår färd dels i bergskedjan Pyrenéerna som har toppar pånöver 3 000 m och dels i de Kantabriska bergen som är en förlängning av Pyrenèerna längst Spanien norra kust. Den Kantabriska bergskedjans högsta topp är   2 648 möh. Våra vägar gick långa sträckor på över 1 000 m höjd och som högst drygt 1 100 m. Det innebar att det under nätterna också var lite kyligt, endast ett par plusgrader.

Vacker utsikt över de spektakulära bergsformationerna.

Denna bild skulle ha kommit lite tidigare. Den är tagen vid kusten alldeles utanför Bilbao.

Nästa anhalt (26/10) var staden León. Staden är kanske mest känd för sin katedral Santa María de Regla de León vilket är en katolsk kyrka. 

Det har funnits flera kyrkor och katedraler på samma plats som den nuvarande finns på. Den första byggdes redan på 900-talet. Dagens katedral i Gotisk stil är den tredje på platsen och bygget påbörjades år 1 205 och slutfördes år 1 255.

Vi har nu sett ett antal stora katedraler under vår tur men denna var den som imponerade mest på oss. En otroligt vacker byggnad med inte mindre än 125 målade fönster varav tre rosettfönster.

Dagen vi besökte León arrangerades ett motionslopp för att samla in pengar till "Rosa fjäderkampanjen". Loppet lockade runt 6 000 deltagare som alla bland annat fick passera framför katedralen.

Detta är en vy över höghöjdsplatån på ca 1 100 m höjd i de Kantabriska bergen.

Eftersom det började bli kyligt uppe bland bergen sökte vi oss till lite lägre trakter. Den 28/10 var vi i staden Lugo som endast låg på 430 m höjd. Vi gjorde en sightseeing i staden genom att gå uppe på stadsmuren. Muren i Lugo är den enda kompletta stadsmuren i världen som bevarats. Muren är 2,2 km lång och byggdes av romarna på 300-talet och är ett UNESCO-världsarv.

Ursprungligen fanns det 10 stadsportar i muren varav fem finns bevarade idag. Detta är en av dem.

Genom att gå uppe på muren fick vi en fin överblick över de gamla delarna av staden som låg innanför och några nyare delar som låg utanför muren. Här en dramatisk väggmålning.

Den 28 oktober blev en intensiv dag. Som nämnts inleddes dagen med titten på staden Lugo. Vi färdades sedan vidare till staden Santiago de Compostela för att titta på ytterligare en världskänd katedral. Katedralen är slutmålet på Caminon, det vill säga det nätverk av olika vallfärdsvägar som går genom Europa. Många tusentals pilgrimer går till Compostela varje år. Bygget av katedralen i Santiago de Compostela påbörjades cirka år 1075 och invigdes år 1128. Katedralen byggdes på resterna av en äldre kyrka som rests på aposteln Jakobs grav.

Katedralen har ett överdådigt altare med mycket bladguld och en av världens största rökelsekanna som hänger från taket och kan svängas fram och tillbaks över kyrkobesökarna.

Katedralsområdet i Santiago de Compostela är Europas största kyrkobyggnad. Den Heliga Birgitta från Sverige företog runt år 1340 en pilgrimsfärd till Santiago de Compostela.

Tisdagen den 28 oktober blev en intensiv dag med staden Lugo på förmiddagen och Santiago de Compostella på eftermiddagen. Totalt promenerade vi runt 12 km. Inte nog med att vi hade trötta ben även huvudet var överfullt av intryck. Nu planerar vi att ta det lite lugnare några dagar för att låta kropparna och huvudena återhämta sig. Vi har slagit läger vid en flod utanför staden Ourense innan vi tar oss vidare till Portugal.

Kontentan är att vi verkligen gillar Frankrike

Den 8 oktober passerade vi gränsen till Frankrike. Efter 10 dagar i Tyskland kändes det spännande att få ta del av ett nytt land. Ingen av oss hade egentligen varit i Frankrike så det var jungfrulig mark för både Ulla och mig. Åtminstone jag (Björn) hade en rad förutfattade meningar om Frankrike. Jag hade hört att fransmän inte pratar något annat språk än franska. När det kom turister som inte pratar franska så blev de otrevliga och ville inte förstå något. Jag hade också en bild av att fransmän protesterar och demonstrerar mot det mesta och då till exempel korkar igen städerna med traktorer.

Allt detta kom på skam. Direkt när vi kom över gränsfloden Rhen och in på franskt territorium kändes det som om vi omgavs av ett lugn och ett helt annat tempo än i Tyskland. Det kändes avstressande.

Landet uppvisade en rad med fantastisk miljö som till exempel medeltida slott, kyrkor, byar och städer. Dessutom ett vackert landskap med gröna böljande kullar fullt med boskap och vägarna gick ofta genom vackra alléer. Nämnas ska att vi i de flesta fall valde bort de stora motorvägarna och färdades istället på mindre vägar där det med jämna mellanrum dök upp typiska små franska byar och städer. Människorna på campingplatser, bensinstationer, restauranger och i butiker visade sig  vara mycket välkomnande, vänliga, humoristiska och hjälpsamma. Både unga och lite äldre människor pratade faktiskt i stor utsträckning engelska vilket naturligtvis underlättade.

Sedan visade det sig också att Frankrike gillar husbilsåkare. Allt var mycket välordnat och minsta lilla by och stad hade iordninggjorda kostnadsfria ställplatser med god service i form av möjligheter att tömma gråvatten, latrin och möjlighet att fylla på dricksvatten. Det är mer än vad man kan säga om många svenska kommuner.

Kontentan blir att man inte ska ha förutfattade meningar om ett land man nästan aldrig varit i. Efter att ha diagonalat genom Frankrike från nordost till sydväst under tio, elva dagar är vår bild av landet helt förändrad. Vi gillar verkligen Frankrike.

En bild över de gamla delarna av Strasbourg. Högst upp ses katedralen. Katedralen var världens högsta byggnad från 1647 till 1874 dvs i 227 år. Höjden är 142 m. Byggandet av katedralen, som påbörjades år 1015 och återupptogs 1190, slutfördes år 1439.

EU-parlamentets byggnad i Strasbourg invigdes 1999.

Järnvägsstationen i Strasbourg.

Vi övernattade vid en sjö i utkanten av Belfort. Det visade sig att den franska befolkningen var mycket fysiskt aktiv. Sjön användes bland annat till jollesegling, kajakpaddling och drakbåtsrodd. Dessutom promenerades, joggades och cyklades det runt sjön i en strid ström. Ung som gammal.

Citadellet inne i centrala Belfort stod klart 1686. Fästningen är bl a känd för sin enorma lejonstaty som skulle bli en symbol för stadens innevånare och verka avskräckande på fienden.

I kyrkan Sacré-Cour i Paray Le Monial var det en nunna som 1675 fick en uppenbarelse av Jesus hjärta. Idag är staden en vallfärdsort och räknas som en av Frankrikes mest heliga platser.

Höstfärger i Paray Le Monial.

Slut på helgens kyrkliga aktivitet i Paray Le Monial. Moderna vallfärdare ger sig av hemåt.

Utsikten på ställplatsen alldeles utanför Clermont-Ferrand.

En järnvägsbro konstruerad av Eiffel, han med Eiffeltornet i Paris. Jag har tidigare fotograferat ytterligare en av hans broar, konstruerad ungefär på samma sätt, i Porto i Portugal.

Två helt olika typer av "flygfän". Den ena tror jag är en Röd Glada (jag är dock dålig på att artbestämma fåglar). Den andra kan vara en Airbus som ju tillverkas i Toulouse i närheten av denna plats.

Kyrkan i Sail des Bains som uppfördes på 1200-talet.

Ett gamalt Maison i Sail des Bains.

Slottet i Severac d` Aveyron som mäktigt vakade över trakten. 

Chateauet i Severac omgavs av en fantastisk medeltida stad som slingrade sig upp mot slottet.

Utsikt över den medeltida staden från 11-1200-talet från slottet.

Trots stadens ålder fanns ett modernt café. Huruvida de upphängda klädesplaggen är medeltida framgår inte.

Utsikt från Chateaut ner mot den ställplats där vår "Minisand" står parkerad. Det är det tredje fordonet uppifrån

Ett typiskt franskt hus i en typisk fransk by.

I Grenade fick vi återigen bevis för fransmännens och kvinnornas flitiga motionerande. Här en inlinesträning på den speciella arenan för ändamålet. Dessa personer hör till de lite äldre aktiva som satsade seriös på att tävla i disciplinen. Tidigare på kvällen hade det varit aktivitet för ett 40-tal yngre ungdomar/barn 7 -12 år?

Grenade har en av Frankrikes största marknadsplats under tak. Den byggdes på 1200-talet. Varje lördag hålls en marknad med kött, bröd, frukt, grönsaker, ost med mera. Den samlade enormt med folk. Här syns slaktarens disk.

Bagaren visar upp sitt arbete.

Grönsaker från närområdet.

Chateau de Laréole som vi stötte på utefter en landsväg.

Det fantastiskt pittoreska medeltida torget i Labastide d`Armagnac.

Kyrkan vid torget i Labastide d`Armagnac.

Mer torgetmiljö i Labastide d`Armagnac.

Miljöbild från den medeltida staden Labastide d`Armagnac.