Anzac Day - Vi fick se den australiensiska själen blottas

Den 25 april uppmärksammas Anzac Day i Australien, Nya Zeeland och England. Åtminstone i Australien är det en allmän helgdag som manifesteras över hela landet genom ceremonier, minnesstunder och marscher. De flesta större orter har minnesmärken uppförda där dessa ceremonier årligen genomförs. En stor del av de Australienska innevånarna i alla åldrar deltar på något sätt i arrangemangen denna dag

Anledningen till att dagen hålls i minnet ”lest we forget” beror på att det var den 25 april 1915 under första världskriget som Anzactrupperna landsteg i Gallipoli i Turkiet. Anzac står för Australian and New Zeeland Army Corps. Aktionen i Gallipoli var den första större militära insatsen i första världskriget för Australien och Nya Zeeland. Båda nationerna var relativt unga vid denna tid och dessa insatser stärkte den nationalistisk andan i länderna.

Ungefär 20 000 soldater från Anzac-länderna landsattes i Gallipoli. Tanken var att de skulle stoppa Turkiet från att stödja Tyskland så att de allierade med bl a England och Ryssland i spetsen skulle kunna besegra tyskarna. Men insatsen blev ett katastrofalt misslyckande från första dagen då det Osmanska riket (Turkiet) bjöd på oväntat hårt motstånd. Drygt 11 000 man från Australien och Nya Zeeland stupade de närmaste månaderna och i januari 1916 evakuerades de kvarvarande styrkorna.

Sedan 1916 har alltså Anzac Day den 25 april uppmärksammats till åminnelse över de soldater som stupade i Gallipoli. Idag uppmärksammas denna dag även andra militära insatser där Australienska trupper deltagit till exempel har de haft styrkor i andra världskriget, Koreakriget och Afghanistan. Man talar om en Anzactradition som handlar om att uppmuntra mod, uthållighet och kamratskap. De kvarvarande veteraner som deltagit vid strider vid något tillfälle deltar i minnesstunderna.

Vi deltog i två ceremonier denna Anzac Day. Dels en som startade i gryningen kl. 05.45 vid en minnesplats på en halvö i sjön vid Yungaburra. Akten inleddes när det var alldeles kolsvart ute och efterhand blev himlen ljusare och solen gick upp och fåglarna började att sjunga.  Mäktigt bara det. Den andra ceremonin genomfördes i centrala Yungaburra kl. 08.30.

Lite överraskande får vi nog lov att säga så gick det upp för oss att detta är något väldigt angeläget i det australiensiska samhället än idag. Hundratals människor mötte upp vid båda tillfällena och det var alla åldrar från barn, ungdomar, medelålders till pensionärer.

Som svenskar hade Ulla och jag svårt att sätta oss in i de känslor och det engagemang som denna dag gav upphov till. Som svenskar har vi ju inte deltagit i krig i modern tid och förlorat släkt och vänner. Här skolas barn tidigt in i denna nationella sorg men också stolthet över sitt land. En nyttig erfarenhet för oss att få uppleva.

Minnesplaketten nere vid sjön i Yngaburra som fokuserar på de som deltog i Afghanistan.

Ett gäng dekorerade veteraner vid gryningsceremonin vid sjön.

Något senare fortsatte minnesaktiviteterna uppe i centrala Yungaburra med bland annat en minnes marsch.

Representanter för dagens militärstyrkor deltog.

Traditionell säckpipemusik spelades.

Många krigsveteraner deltog i marschen med sina medaljer.

Stundens allvar syns i ansiktena på både de unga och äldre generationerna.

Militären har någon typ av ungdomsverksamhet där de yngre kan delta.

Hornblåsaren markerade de olika momenten.

Kransnedläggning vid minnesmonumentet.

En syn som imponerade på mig var de mycket disciplinerade förskolebarnen som nästan stod i "giv akt" under de rätt långa och kanske inte alltid så intressanta aktiviteterna för barn.

Skolor och myndigheter som brandkår och polis lade ner kransar.

Barnen skolas redan i ung ålder in i Anzactraditionen.

Representanter för urbefolkningen, aboriginals, deltog inte aktivt i evenemangen utan höll sig lite i ytterkanterna.

Den andra vändan

Efter att ha tillbringat ett par veckor på ”hemmaplan” med diverse småutflykter så växte sig saknaden efter de fantastiska miljöerna på Atherton Tablelands starkare och starkare. Så den 24 april gav vi oss återigen iväg på en andra vända norrut till Yungaburra där vi hade bokat hotellrum i tre nätter. Vi använde Yungaburra som utgångspunkt för diverse aktiviteter och rundturer på Tablelandsplatån. Förutom att temperaturen där är några grader svalare än nere i Townsville, som bra svenska sommardagar 23 – 26 grader, så är det ett otroligt vackert landskap och många trevliga små orter. Den första dagen gick mest åt till den cirka 35 mil långa bilresan norrut med några avstickare och stopp.

En Fish & Chips restaurang i Cardwell på vägen norrut.

Vi gjorde en avstickare ner till havet till orten Mission Beach. Det fanns gott om färgglada caféer. Här är det gulgröna.

Havet vid Mission Beach.

Vid detta blåa café fikade vi.

På vägen upp mot Atherton Tablelands som ligger på ungefär 800 m höjd över havet fick de stora trucksen jobba på i uppförsbackarna. Här är en Kenworth som är en vanlig typ av långtradare i Australien. Dessa imponerande "monster" som har en retrolook och utstrålar kraft har, beroende på modell, mellan 500 - 750 hk. 

Sent på eftermiddagen var vi äntligen tillbaks uppe på platån med de mäktiga vyerna.

Hotellet vi bodde på, Kooka Burra Lodge, hade ingång till rummen via trädgården.

Kooka Burra Lodge i den gröna och blommande  orten Yungaburra.

Flygfän och annat

Efter att vi varit på utflykten i norra Queensland så återvände vi till Townsville där vi tog det lite lugnt en period. Bland annat fördrev vi tiden med att besöka parker och botaniska trädgårdar i stan. Tyvärr verkade det inte vara så mycket växter som blommar den här tiden på året men det finns annat att se på. Bland annat finns diverse flygfän och annat som man kan försöka att fotografera. Det är inte alltid helt lätt. Vi är inte heller så bra på att artbestämma det vi ser men det är spännande och intressant att iaktta dem. Här kommer en del smakprov.

Detta är en Blue & Gold Macaw och bilden är tagen i en djurpark.

Detta är en färgglad papegojfågel, Rainbow Lorikite, som det finns gott om över allt i Queensland. Det är också en av våra favoritfåglar här i Australien på grund av dess fina färger.

En vacker fågel här fångad i ett träd i en botanisk park. Arten är för mig okänd.

Detta är också en vanligt sedd fågel i Queensland. Jag vet inte vad det är för art.

Ett helt gäng med fjärilar hade samlats på denna plats. Tydligen något attraktivt som lockat dit dem. Jag vet inte vad sorten heter.

Denna bild är tagen i en botanisk park i Townsville där vi såg åtminstone 5 - 6 känguruindivider. De lever i parker och grönområden i stadsmiljön och är inte speciellt skygga för människor.

Här en kängurumamma med barnet i påsen på magen. Det blev en positiv överraskning när jag laddade ner bilden på datorn eftersom jag inte sett ungen när jag tog bilden.

Fladdermöss, flying foxes eller bats som de kallas finns i stor omfattning både i stan och runtomkring i naturen. Här syns några grå/svarta och röda varianter vilande under dagen i ett träd. De ger sig sedan ut för att skaffa mat i skymningen precis när solen går ner. Den här arten livnär sig på frukt och nektar.

The flying foxes har stor betydelse för naturen i Queensland eftersom de sprider frön och pollinerar träd och växter de besöker. De kan ha omkring en meters vingspann. Bats anses ha funnits i Australien i miljontals år.

Imponerande vingspann.

Denna bild är tagen vid skymningen precis innan de gett sig av på sitt nattliga uppdrag. Träden i denna park var fulla av Flying Foxes.

På denna bild har jag lyckats fånga två av batsen när de ger sig iväg. Under loppet av cirka 15 minuter vid skymningen gav sig alla iväg i riktning mot den nedgående solen. Vid vissa tillfällen var det ett stort antal  bats på himlen samtidigt men det var svårt att fånga dem på bild. Ofta kom det 2 - 5 stycken samtidigt i en kontinuerlig ström.

Man kan även se andra flygande föremål i luften. Här en kitesurfare på havet framför Magnetic Island.

Overload i hjärnan

Vi vaknade den 10 april i Cairns och planerade att återvända de 34 milen till Townsville där vi bor mer ”permanent” under tremånadersbesöket i Australien. Efter ett antal dagar ute på händelserika irrfärder började det kännas som att det för stunden var fullt av intryck i huvudet. Det hade nog inte gått att få in så mycket mer just då. Intryck behöver också smältas och bearbetas.

Innan vi gav oss iväg så tog vi ändå en promenad i de centrala delarna av Cairns. Staden har runt 155 000 innevånare och är till stora delar en turiststad. Inte för att det finns så mycket att göra i själva staden enligt min mening men den fungerar som utgångspunkt för många turer till omgivningarna. Till exempel turer med Kuranda Scenic Railway och turer till Athertons Tableland och diverse turer till Stora barriärrevet. Av den anledningen finns många hotell i Cairns.

När vi väl satt i bilen på väg söderut och började bearbeta våra upplevelser från turen så kände vi direkt att det var det fantastiska landskapet och de små genuina samhällena uppe på platån Tablelands som gjort de största intrycken. När vi såg vägskylten som pekade upp mot Athertons Tablelands så kände vi hur vi redan saknade området.

Esplanade Lagoon.  Cairns saltvattensbad aldeles intill havet och det är gratis att bada där.

Strandpromenaden.

Stålfiskar som konstnärlig utsmyckning vid Esplanade Lagoon.

Grand Hotel en byggnad i gamal traditionell stil.

Aboriginskt inspirerad konst.

En livlig aktivitet är helikopterturer för turister ut till Stora barriärrevet.

Cairns största köpcentrum i modern stil. En enorm byggnad med 100-tals butiker, caféer och restauranger, varav denna bild bara visar en liten liten del.

Ulla på färgglad "bänk" med mosaikmönster.

På vägen "hem" till Townsville svängde vi av stora A1:an "Bruce Higway" några kilometer ner till Cowley Beach för en bensträckare.

Här var krokodilvarningen till och med målad på vägen. "Be croc wise in crock country".

Förutom att krokodilerna gillade denna strand var det också ett område för havssköldpaddor att reproducera sig på.

Idag började vi på noll igen

Ja vi började på noll igen vad gäller meter över havet alltså. Vår fjärde dag på irrfärden, den 9 april, startade vi i Cairns nere vid havet för att återigen ta oss upp på Tablelandsplatån. Denna gång skedde det med tåg, Kuranda Scenic Railway, som med sina enorma lok sakta men stadigt drog 25-talet vagnar de 380 höjdmetrarna upp till samhället Kuranda som också kallas ”byn i regnskogen”. Resan upp med tåget tog ca. 2 timmar men bjöd på fantastisk vyer över slättlandskapet nere vid Cairns, regnskog, vattenfall, tunnlar och broar. Järnvägen som byggdes 1890-talet har 15 tunnlar och 55 broar på sin väg upp till Kuranda. Mycket av arbetet med att bygga järnvägen gjordes på den tiden med manuella krafter vilket naturligtvis var oerhört krävande för arbetarna.

Väl uppe i Kuranda visade det sig vara en gemytlig by med många caféer, restauranger, butiker och marknader. Byn är också ett konstnärligt centrum och har många gallerier med lokal konst.

Återresan ner till Cairns gjorde vi med den andra spektakulära anslutningen nämligen Skyrailen, en linbana som naturligtvis bjöd på ännu fler vyer över berg, dalar och vattenfall. Mäktigt.

Tåget till Kuranda på Cairns Centralstation innan avgången på morgonen. Främst de två "monsterloken" på vardera 1 000 hk som ska dra alla vagnar upp för branterna.

Många av vagnarna är original och över hundra år gamla. De är byggda av trä. Förhoppningsvis så har de mekaniska delarna uppdaterats under åren.

Tittade man ut genom fönstret på vägen upp kunde man i vissa kurvor se svansen på det egna tåget.

Utsikt över bergen och regnskogen på väg upp.

Ungefär halvvägs upp gjorde tåget ett stopp på 10 minuter så att alla kunde titta på de imponerande vattenfallen Barron Falls .

Totalt på sträckan finns det 55 broar av olika höjd och längd.

Återigen gavs möjligheten att titta ut och se tågets bakre del här passerande en av de mest imponerande broarna och ett vattenfall.

Barron Falls.

Bilder från samhället Kuranda.

Ett av alla konstgallerier i Kuranda.

Längst huvudgatan finns mängder med trivsamma caféer och restauranger...

... och butiker av allehanda slag. 

Ett färgglatt gäng som bjudits på glass av mormor eller farmor.

I Kuranda finns också ett Butterfly Sanctuary, ett inglasat landskap, med 1 000-talet olika fjärilsarter. En märklig känsla att ströva omkring där och hela tiden ha fjärilar fladdrande runt huvudet. Under en lång stund var det en fjäril av denna art, Red Lacewing, som parkerade på min hatt och följde med när jag promenerade runt.

En av mig oidentifierad fjärilsart

Tillbaka ner till Cairns tog vi Skyrailen.

Vid slutstationen hade de naturligtvis monterat en kamera som tog bilder på alla resenärer. Bilder som man sedan fick köpa. Lite överrumplad blev man.