Dalarnas kulturelit Anders Zorn, Carl Larsson och Dan Andersson

Efter att ha kört söder ut från Fulufjällets nationalpark kom vi så småningom fram till Mora och nådde således slutligen fram till Vasaloppsmålet. Efter en stunds promenad och glassätande i Mora centrum letade vi oss fram till en ställplats intill Siljans strand i trakten av Nusnäs. Den orten är känd för tillverkning av dalahästar.

Morgonen därpå besökte vi Zornmuseet som har Sveriges mest omfattande samling av Anders Zorns konst. Där fick vi klart för oss hur stor Anders Zorn varit under sitt konstnärsliv, något som vi inte riktig förstått innan. Han är betydligt mer än skaparen av kullamålningarna som vi oftast förknippar med honom. Museet bjuder på allt från akvareller och etsningar till målningar och skulpturer som berättar om både Zorns liv och den kulturhistoria som präglar trakten. Under 1880-talet inledde Zorn också sitt internationella genombrott, mycket tack vare sina porträtt. Han målade kungligheter, politiker och andra celebriteter, bland annat tre presidenter i USA och kung Oscar II av Sverige.

Nästkommande dag begav vi oss till Dalarnas andra konstnärsgigant Carl Larsson i Sundborn. Anders Zorn och Carl Larsson var kollegor och vänner. De och deras familjer umgicks med varandra och med andra celebriteter från denna tid.

Dan Andersson författare och poet var ytterligare en person som tillhörde kultutreliten i Dalarna och Sverige under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Vi besökte Luossagården där han bodde en period under sin uppväxt. Trakten Skattlösberg där stugan ligger gjorde stort intryck på Dan och formade till stor del hans dikter och berättelser.

Zorngården som ligger mitt i centrala Mora alldeles intill Zornmuseet.

En målning av den berömde målaren Anders Zorn själv som hänger på Zornmuseet.

Det som slog oss mest när vi tittade på målningarna i Zornmuseet var hur skickligt han hanterade ljusets spel i sina porträtt och miljöer. Detta är ett exempel bland många.

Vid vår övernattning invid Siljans strand i Nusnästrakten fick vi framåt kvällen se detta naturens skådespel - ett rosa regn.

Vi fick också en vacker solnedgång över Siljan.

Det var en strålande vacker och varm sommardag då vi besökte det idylliska Sundborn.

Carl Larsson själv porträtterad i sin studio.

Carl Larssongården som är känd som motiv, både utifrån och inifrån, på många av Carls tavlor.

Den idyliska utsikten från Carl Larssongårdens trädgård.

Stora delar av Sundborn är inspirerad av den konstnärliga miljön. Ett par vanliga brevlådor kan se ut så här.

En övernattning vid Rävilsbadet i Falutrakten.

På vår rundtur passade vi på att besöka Järbo kyrka där Ullas mamma och andra släktingar har sina gravar.

Vi besökte också Tegelsmora kyrka där Ullas pappa med släkt finns begravda.

Någonstans på vägen passerade vi Avesta där man är stolta över sina Dalahästar och att stavhopparen och världens bästa idrottsman 2024 Armand Duplantis har sitt ursprung. Jag tror att man får ha en rätt bra budget i kommunen för att kunna höja "stavhoppsribban" och uppdatera skylten med gällande världsrekord löpande.

Vi hade en övernattning på campingen i Österbybruk som låg alldeles i närheten av Österbybruks herrgård och det gamla kulturella industriområdet.

Vi passerade Örbyhus och passade på att titta på det gamla slottet. Detta är en av ekonomibyggnaderna i slottets närhet.

Örbyhus slott från 1451 där Gustav Vasas äldste son tillika Sveriges konung Erik XIV satt fängslad. Efter tre års fångenskap förgiftades han av sin bror Johan III och avled.

På vägen hemåt avverkade vi ytterligare en kulturpersonlighet från Dalarna. Vi besökte Dan Anderssons uppväxtmiljö i Luossastugan som låg i Skattlösberg.

Korna betade i de harmoniska omgivningarna i Skattlösberg idag så som de säkert gjorde även på Dan Anderssons tid.

Högsta dammen och högsta vattenfallet

Efter vår övernattning i Evertsberg styrde vi mot Älvdalen som är en plats där skogen, bergen och vattnet möts och skapar vackra naturscenerier. För nästan 50 år sedan tillbringade jag ett antal månader av min militärtjänstgöring på Artilleriskjutskolan ArtSS som ligger vid Trängsletdammen några mil norr om Älvdalens samhälle.

Trängsletdammen är en imponerande konstruktion och är Sveriges högsta damm och mäter 125 meter i höjd. Dammen, som byggdes under 1950-talet, dämmer upp vattnet i Österdalälven och skapar en av landets största vattenmagasin.

Efter att ha fascinerats av ingenjörskonsten vid Trängsletdammen gick resan vidare mot ett av naturen skapat fenomen – nämligen vattenfallet i Njupeskär inte så långt från Norska gränsen. Njupeskär är Sveriges högsta vattenfall och ligger i Fulufjällets nationalpark i Dalarna. För att komma till fallet från parkeringen får man promenera ett par kilometer i vacker fjällterräng. Väl framme står man inför en lodrät klippvägg där vattnet kastar sig 93 meter ner mot dalgången, varav 70 meter är fritt fall. Fallet ligger på runt 900 m öh och omges av kalfjäll. Man får verkligen klart för sig hur stora naturens krafter är och hur liten man är som människa i förhållande till naturen. Efter denna fjälltur övernattade vi på Mörkrets camping i närheten Fulufjällets nationalpark.

Dagen efter gick färden vidare mot Mora. Vi var ju tvungna att avsluta Vasaloppet på ett anständigt sätt genom att passera portalen vid målet i Mora ”I fäders spår -för framtids segrar”.

En rastplats mellan Älvdalen och Trängslet med typisk Dalanatur.

Jodå, både vikt och höjd fungerade för denna bro. Man får tänka i flera olika dimensioner när man kör husbil.

Natur i Älvdalen.

Stugan vid forsen.

När man når Trängslet imponeras man av den väldiga dammen i Österdalälven. På ena sidan vallen en enorm sjö och på den andra sidan en torrlagd dalgång.

Det tog 5 år att bygga dammen mellan 1955 - 1960.

Njupeskärsfallet är 93 m högt och på 70 m av dessa faller vattnet fritt.

Det är en välordnad vandringsled med trappor och broar som leder fram till fallet.

Framme vid fallet mötte vi dessa mycket väldisciplinerade hundar som lät sig fotograferas av matte och andra besökare.

Utsikten från Njupeskär var milsvid över skog och berg i Dalafjällen.

Detta är ett bevis på hur vanligt det har blivit med husbilar. Vid Fulufjällets nationalpark hade man längst säkert 1,5 km utmed den smala landsvägen anlagt nya parkeringsplatser. Den gamla, i och för sig rätt stora parkeringen, räckte inte till på långa vägar.

Efter besöket i Fulufjällets nationalpark hittade vi en en ställplats vid Mörkrets camping alldeles i närheten. Där stannade vi för övernattning. Det är märkligt hur fort dagarna går när man är ute på irrfärder..

Nästa dag nådde vi äntligen Vasaloppsmålet i Mora.

Vid klockstapeln i Mora finns året runt denna Vasaloppsåkare.

Vi åkte Vasaloppet mot Dalarnas kulturelit

Den 6:e till den 12:e juli irrade vi återigen iväg med vår husbil ”Lillsand”. Ja den har nu blivit döpt. Namnet kommer sig av att vårt gamla hus har adressen ”Storsand” så det blev logiskt att kalla vårt nya hus för ”Lillsand”. Förutom att bilen fått ett namn så ”varudeklarerade” vi den också med texten ”Eliassons Irrfärder” i aktern.

Denna gång styrde vi norrut, initialt med kurs Dalarna. Efter några timmars körande hamnade vi i Kläppen, infarten till Sälenfjällen. Efter en titt på kartan insåg vi att vi inte var långt från Berga by där ju starten på det klassiska Vasaloppet sker varje år. Som ett brev på posten dök en skylt med texten ”Vasaloppsvägen” upp. Den var vi bara tvungna att köra och den skulle vara ungefär 6 mil lång och sluta i Mora precis som för Vasaloppsåkarna. Direkt när vi svängt in på vägen möttes vi av en stor orange skylt från Trafikverket. Där stod att vägen skulle breddas, dräneras och förstärkas. Det lät ju jättebra. De första två kilometrarna var också nyanlagd och utomordentligt fin väg. Men sen... Vi fick åka i ett pågående vägarbete med 20-talet stoppljus där det bara var trafik i en riktning. Underlaget bestod till stor del av sprängsten och grus. Den genomsnittliga farten låg runt 20 – 30 km/tim. Precis som vintrarnas Vasaloppsåkare fick vi verkligen kämpa oss fram förbi Smågan, Mångsbodarna, de stora myrarna och Risberg. Dock utan att få någon blåbärssoppa. Strax innan Evertsberg orkade vi inte längre utan vi var tvungna att övernatta. Vi hade ändå inte hunnit längre innan ”repet” dragits. Vi hittade en plan vid sidan av vägarbetet där vi kunde stå tillsammans med en polsk långtradare och några anläggningsmaskiner. Platsen var dock fin just invid en sjö.

Morgonen efter väcktes vi kl. 06.00 av att en grävskopa, en vält, en hjullastare och en massa grusbilar intensivt började bearbeta vägbanken utanför oss. Det var bara att packa ihop och dra vidare.

Vi hade fått nog av den ofärdiga och krävande Vasaloppsvägen. Vi vek av innan vi kom fram till Mora och målportalen med den klassiska texten ”I fäders spår – för framtids segrar”. När vi lämnade vägarbetsområdet i denna del så kunde vi läsa på Trafikverkets orangea skylt att vägen inte skulle vara klar förrän hösten 2026 och på skylten stod att den i nuvarande skick var ”svårframkomlig”  och att tung trafik rekommenderades att ta andra vägar. Det hade varit bra information att ha när vi körde in på vägen från vårt håll.

Istället satte vi nu kurs mot Älvdalen och vidare mot Sveriges högsta damm i Trängslet. Därefter begav vi oss mot Sveriges högsta vattenfall i Njupeskär.

Fortsättning på Dalaturen följer...

För att verkligen visa att vi är ute på irrfärder så lät vi AV-Reklam på Hammarö montera texten med "Eliassons Irrfärder" bakpå husbilen. Samma namn som bloggen.

Den här bilden skulle egentligen ha varit först men här ser man iallafall hur AV-Reklam måttar in placeringen av texten.

I Kläppen i Dalarna fick vi beskåda hur man även mitt i sommaren kan träna skidakrobatik.

Skidåkning också en åretruntsport.

Så här såg Vasaloppsvägen ut under åtminstone 4 mil.

Det gick inte att hålla mer än 20 - 30 km/tim på dessa vägar. Ibland inte ens det. Långa sträckor gick det bara att använda den ena körbanan så det var gott om stoppljus där man fick vänta in sin tur.

När vi närmade oss den klassiska Vasaloppsorten Evertsberg orkade vi inte med att köra längre. Liksom för många av skidåkarna börjar krafterna att tryta när man kommit hit så vi beslutade oss för slå nattläger på första bästa utrymme.

Utsikten var fin på vårt natthärbärge. Det var vi och en polsk långtradare som samsades om utrymmet.

Exakt klockan 06.00 på morgonen efter så drog vägarbetet med grävskopor och andra maskiner igång för fullt. Det var bara att äta frukost och åka vidare.

The Grey Nomads tar över

Efter att vi under de senaste veckorna börjat tillbringa allt mer tid med att fara runt i vår husbil kan vi konstatera att vi ingalunda är ensamma om detta levnadssätt. Det är ingen nyhet att när man intresserar sig för något speciellt så ser man det överallt. Det gäller definitivt husbilar. Herregud vad husbilar det finns på våra vägar. Det måste ha skett en explosionsartad utveckling av antalet husbilar de senaste åren. Husbilar finns i mängder av varierande fabrikat, storlek och utförande. Registreringsskyltarna visar också att de kommer från många olika länder på den europeiska kontinenten.

Man kan fråga sig om vi européer i ännu större utsträckning än förr har blivit nomader igen? Nomader är de folkgrupper vars samhällsorganisation och försörjningsmönster är förbundna med ett icke bofast levnadssätt. Nomader lever ofta i mobila typer av bostäder (Wikipedia). Nomader definieras också som tillhörande folk som icke har fasta boplatser utan vandrar från plats till plats (fritt efter SAOB). Historiskt sett flyttade nomaderna runt för att hitta bra förhållanden till sin boskap eller till sitt jordbruk. Det var livsbetingelserna som krävde att man flyttade runt. Tänk till exempel på samerna och dess rennäring.

Istället för att följa boskapen eller jordbruksbetingelser tycks det idag istället vara jakten på varmt och soligt klimat, nya upplevelser och en nyfikenhet på nya kulturer, miljöer och människor som är drivkraften. En sorts pathfinder.  Detta i motsats till tidigare när nomadlivet var en nödvändighet för försörjningen så verkar det idag vara raka motsatsen. Idag krävs att man inte är bunden till en speciell plats, till exempel en arbetsplats. Det krävs att man fritt under kortare eller längre perioder själv kan disponera sin fritid, semester eller pension. Istället för att det har varit en förutsättning för en inkomst så kostar det idag en hel del.

De moderna nomaderna, det vill säga husbilsåkarna, verkar vara en speciell sorts människor som känner gemenskap och samhörighet med varandra. Detta yttrar sig till exempel genom att man höjer handen till en hälsning så fort man möter en annan husbil på vägarna. Det spelar ingen roll om man känner chauffören sedan tidigare eller inte. Det spelar inte heller någon roll vilken nationalitet det är på ekipaget.

En annan iakttagelse vi gjort under vår korta tid på vägarna är att 90 % av de som kör en husbil är äldre män (dock icke statistiskt säkerställt). Sannolikt är det pensionerade sådana på 65 plus med den så kallade ”grå tinningens charm”. Ibland annat Australien kallas företeelsen för ”The Grey Nomads”.

Vi kom iväg sent på eftermiddagen/kvällen den 11 juni på vår rundtur i ett sommarfagert Sverige. Den första etappen blev inte så lång utan gick från vårt hem i Sörby/Lakene i Värmland till skärgårdsområdet i Kristinehamn.

Under nästkommande dag kom vi fram till den gemytliga staden Hjo invid Vätterns strand.  Här är ett exempel på de fantastiskt välbevarade gamla trähusen som finns i staden.

Den välkända fyren i hamnen i Hjo.

En fin gamal ångbåt för rundturer på Vättern låg i hamnen.

Innan vi kom fram till Hjo passerade vi också Göta Kanal och kanalhotellet i trakten av Karlsborg.

Ett av målen för vår rundtur var att delta vid vårt äldsta barnbarns studentfirande i Värnamo. Felicia gick det fordonstekniska programmet och har redan veckan efter examen fått sommarjobb som långtradarchaufför. Hon ska köra en fullång tradare med släp ner till södra Sverige. Det låter betydligt mer avancerat än att köra husbil.

Efter två dagars studentfirande i Värnamo och Bredaryd i Småland åkte vi vidare mot bekanta i Falkenberg. Innan vi kom till Falkenberg så övernattade vi vid en kraftverksdamm i Ätran.

Efter vårt besök i Falkenberg styrde vi sedan kursen norrut igen och gjorde ett nedslag hos släktingar i Mölnlycke. Vi åkte vidare och slog nattläger vid Gräfsnäs slottsruin som ligger mellan Allingsås och Trollhättan.

Vattenkraft i Gräfsnäs om än i mindre format än vid Ätran.

Slottet i Gräfsnäs har brunnit ned vid tre tillfällen med exakt 100 års mellanrum men sedan byggts upp igen. Byggnaden har genom tiden haft olika skepnader men ursprunget var en kungsgård från 1100-talet.

Ställplatsen i Gräfsnäs för husbilar var idyllisk och lugn så här innan den riktiga turistrusningen kommit igång.

Efter en övernattning i småbåtshamnen i Ed i Dalsland rullade vi vidare genom landskapet och hamnade i Bengtsfors. Där dök det plötsligt upp en skylt som hänvisade till "Halmens Hus" och naturligtvis var vi tvungna att undersöka det. Halmens Hus låg högt uppe på ett berg och hade en vacker utsikt över trakten.

I Halmens Hus var det ett museum som berättade historien om hur halmen använts och vilka produkter som gjordes av den. Bland mycket annat fanns naturligtvis t ex halmhattar.

Halmens Hus och Museum högt på ett berg i Bengtsfors.

Utsikten över Bengtsfors var god.

På den sista etappen hem stannade vi till i Åmål för att äta lunch.

Nya möjligheter att förirra sig

Endast ett par dagar efter hemkomsten från Australienresan gick vår färd till Bäckhammar, en liten ort söder om Kristinehamn i Värmland. Där besökte vi med stor iver Husbilslandet där vi på distans från Australien hade reserverat en husbil. Det var dags för leverans. Efter att vi fått en gedigen och pedagogisk genomgång av alla system och funktioner i bilen var det äntligen dags för oss att få nycklarna i handen. Ett spännande ögonblick som innebär en ny fas i vårt liv.

Våra planer är att i höst ta husbilen ner genom Europa och tillbringa vinterhalvåret på sydligare breddgrader. Vi tänker ägna sommaren åt att lära oss husbilslivet vilket naturligtvis innebär att vi måste utforska och lära oss en mängd nya saker. Hur hittar man ställen att övernatta på i en husbil, hur fungerar det att laga mat i bilen, vad behöver man ha för utrustning med sig, hur fungerar alla system med gas, batterier, solceller, vatten med mera.

Så lördagen den 24 maj gav vi oss iväg på en första testtur med två övernattningar i närområdet.

Den 15 maj gick färden till Husbilslandet i Bäckhammar.

Äntligen fick vi nycklarna i handen till vår första husbil.

Husbilsägare blev vi precis när äppelträden blommade hemma.

Så här ser vårt nyförvärv ut. En Ford CI Magis 87 XT av 2024 års modell. Den är 7,5 meter lång och det är inte alltid lätt att hitta parkeringsplatser.

Nu blir det att byta det fasta boendet mot ett mer flexibelt och irrfärdsvänligare alternativ.

Den första testturen gick i närområdet kan man väl säga. Vi åkte till Karlstad för att uträtta en del ärenden och sedan vidare till Väse, en liten ort 2 mil öster om "stan". Där hittade vi en lugn och fin ställplats vid gamla skolan i Väse. På den platsen genomförde vi således vår allra första övernattning i husbil och det gick alldeles utmärkt.

Andra dagen begav vi oss först till Borgvik och åt lunch och tittade på en fotoutställning på Sliperiet. Homage to Humanity av fotografen Jimmy Nelson. Fantastiska porträtt av ursprungsbefolkningar från olika delar av världen. Därefter fortsatte vi till utkanten av Arvika där vi hittade en vacker ställplats vid Arvika Motorbåtsklubb med utsikt över Glafsfjorden där vi tillbringade vår andra övernattning.

Testturen var mycket lärorik och förlöpte i stort sett väl. Här en bild från Arvika Mototbåtsklubbs brygga "Blåsut". Här behöver man i alla fall inte oroa sig för stingers eller krokodiler. Vi läste just idag en artikel i Townsville Bulletins som berättade att 3 personer hade blivit allvarligt skadade av stingers vid The Strand i Townsville. Precis där vi promenerat ett flertal gånger de senaste månaderna. Enligt tidningen så är stingerssäsongen slut nu i maj och näten runt de inhängande badplatserna vid stranden har just tagits bort. Ja stingersmaneterna kan väl inte almanackan.

Så här ser det ju ut vid den stranden där nu 3 personer skadats och ligger på sjukhus.