Vi var vid världens ände

Det finns många orter i Sverige där namnet köping ingår. Varför är det så? Utan att fördjupa oss för mycket i det kan man säga att det en gång i tiden, under 1600-talet,  handlade om rättigheter till handel. Det var handelsplatser som inte hade fulla stadsprivilegier men som med stöd i vissa regelverk ändå fick bedriva handel. Med tiden har ordet köping vävts in i många ortsnamn.

Under denna irrfärd besökte vi tre ”köpingar” som vi tyckte verkade intressanta och som vi inte kände till så väl sedan tidigare, det var Linköping, Söderköping och Norrköping. På turen till dessa ”köpingar” visade det sig också omöjligt att inte konfronteras med Göta kanal. Ett mycket fascinerande ingenjörsverk och många gånger ett vackert inslag i naturen. Vi var i Söderköping alltså i närheten av där Göta kanal börjar. Vi såg också sluss-systemet i Berg, vi övernattade på en ställplats utefter kanalen, vi fikade vid kanalen i Motala och vi stannade till i Sjötorp där kanalen slutligen mynnar ut i Vänern.

Vi kan bara konstatera att Sverige är mycket vackert under sommarperioden och att det finns mycket intressanta att beskåda inte minst alla välbevarade miljöer som påminner om landets industrialisering under, i första hand, 1800-talet.

Den 8 augusti besökte vi Bergs slussar som är en imponerande plats utefter Göta Kanal inte långt från Linköping. Här tar sig båtarna upp från sjön Roxen via 8 slussar till den högsta punkten.

Här ses sjön Roxen längst ner och alla slussar som krävs för att ta sig upp till Bergs gästhamn. Därefter finns ytterligare ett par slussportar för att ta sig upp till den högsta punkten ditt nivåskillnaden är nära 19 m.

Det var många besökare vid Bergs slussar. Inte minst denna coola MC-jycke som gärna åkte hoj med husse.

Gamla Linköping är ett spännande projekt där man skapat ett friluftsmuseum genom att flytta gamla byggnader från Linköpings centrum under 1950 -60 talen. Det har blivit en hel stadsdel med flera kvarter som återger hur det såg ut förr i världen.

Gamla Linköping sjuder av aktiviteter genom butiker, museala inrättningar, restauranger och caféer.

Efter besöket i gamla Linköping hittade vi en fin ställplats att övernatta på utefter Göta Kanal. Det är genomgående vackra miljöer utefter kanalen. Här låg en hästgård eller ett stuteri på motsatta sida av kanalen.

Den 10 augusti kom vi till Söderköping där vi bland annat klättrade upp på berget som har en magnifik utsikt över staden. I förgrunden Göta Kanal.

I hamnen i Söderköping åt vi en härlig glasskreation på "Glassrestaurangen".

Efter Söderköping ledde turen vidare till den tredje köpingen på vår tur nämligen Norrköping. Mitt i centrala staden ligger Norrköpings industrilandskap som är gamla industribyggnader belägna i och vid Motala Ström. De första byggnaderna kom till i slutet av 1700-talet. Här har funnits kraftstation, pappersbruk och framför allt Holmens Bruk. Idag är byggnaderna smakfullt renoverade och rymmer en mängd olika verksamheter. Bland annat muséer, konferenscentra och Linköpings universitets Campus Norrköping. Den trekantsformade byggnaden på denna bild kallas för strykjärnet och inrymmer Arbetets museum.

En exteriör från industrilandskapet målad i det som kallas för Norrköpingsgult.

Som de flesta känner till så tillhör  IFK Norrköping en av landets främsta fotbollsföreningar. Laget har blivit svenska mästare 13 gånger. Denna dag, den 10 augusti, när vi var på besök  skulle det vara match mot Hammarby "Bajen" på idrottsplatsen Nya parken. Vi hamnade mitt i det supportertåg som tydligen går genom staden några timmar innan matchstart. Tåget var flera 100 meter långt och eskorterades av polisbilar. Bajenfansen var flest i tåget och definitivt de mest högljudda. Många var glada intresserade supporters men det fanns också de som hade en mer aggressiv framtoning (huliganer?). När de såg att jag fotograferade tåget skrek de hotfullt "inga kameror, inga kameror".

Här är det Hammarbygrönt i kontrast till de Norrköpingsgula byggnaderna.

Efter en övernattning utanför Norrköping begav vi oss nästa dag förbi Kålmården och tog en av Vägverkets färjor över Bråviken till Vikbolandet. Längst ut på på denna halvö ligger den pittoreska orten Arkösund som har en egen liten hamn.

Vi åt lunch på Arkösunds Hamnkrog där Ulla äntligen hittade favoriträtten stekt strömming med potatismos och lingonsylt. 

Visst låg Arkösund långt ut i skärgården men vi visste inte att vi kommit till "Världens ände". Ja, det var bara att vända om.

På vägen hemåt igen så stannade vi till på ett trevligt café i Motala som låg alldeles intill Göta Kanal. Vi såg också en fotoutställning av hög klass med nordiska fotografer i en byggnad alldeles intill.

Den 12 augusti nådde vi fram till Sjötorp där Göta Kanal mynnar ut i Vänern efter den ca 19 mil långa sträckningen genom mellansverige. Nästan obegripligt att kanalen till stora delar grävts för hand av 58 000 soldater. Baltzar von Platen var den person som fick det kungliga uppdraget att bygga kanalen. Första spadtaget togs 1810 men hela kanalen stod inte färdig förrän 22 år senare 1832. En del ekonomiska bekymmer försenade projektet.

Här mynnar Göta Kanal ut i Vänerhavet och härifrån kunde man sedan ta Trollhättekanel och komma ut vid den svenska västkusten och därifrån vidare ut på världshaven.

Efter Sjötorp övernattade vi vid Södra Rådas gamla kyrka. En av Sveriges äldsta träkyrkor som byggdes i början av 1300-talet. Tyvärr ödelades kyrkan helt genom en anlagd brand 2001. Kyrkan ansågs då vara en av Sveriges förnämsta medeltida byggnader. Kyrkan var fyll av hantverk och täckt från golv till tak med målningar. År 2007 påbörjades en rekonstruktion av kyrkan där man med gammal teknik och redskap byggde upp kyrkan igen. 

Vi såg hela svenska friidrottseliten

Den 31 juli till den 3 augusti avgjordes Svenska Mästerskapen (SM) i friidrott i Karlstad och Kil. Det började på torsdagen 31 juli på Sannerudsvallen i Kil där gångtävlingarna och 10 000 m loppen avgjordes så vi styrde vår husbil dit.

Övriga friidrottsgrenar avgjordes på Sola Arena 1 – 3 augusti i Karlstad och naturligtvis tog vi en irrfärd dit. Vi parkerade husbilen alldeles utanför arenan där vi också övernattade. I stort sett hela den svenska friidrottseliten fanns på plats för att göra upp om SM-medaljerna. Det blev många fina tävlingar. Nedan kommer ett antal bilder från arrangemanget.

Det var ett strålande väder under SM-tävlingarna på Sola Arena i Karlstad och publiken trivdes.

SM-tävlingarna inleddes redan på torsdagen med bland annat 10 000 m på Sannerudsvallen i Kil. Överlägsen segrare och svensk mästare blev Andreas Almgren på tiden 28:53,49.

SVT:s kommentatorer med den mycket kunnige veteranen Jakob Hård tillsammans med Alhadji Jeng höll som vanligt TV-tittarna informerade om vad som hände på arenan.

Damernas final på 1 500 m när 300m återstår. I täten Vera Sjöberg som också var först i mål på 4:05,09 därefter Wilma Nielsen som blev tvåa, Yolanda Ngarambe som blev femma i mål och Mia Barnett som tog bronset.

Herrarnas final på 1 500 m när sista varvet har inletts. På bilden är Sebastian Lörstad först som sedan blev tvåa, segrade gjorde Samuel Philström som här ligger tvåa. Segrartiden var 3:53,73. Trea på bilden ligger Chris Gray som slutligen blev femma och sist på bilden ligger Erik Nederheim som blev trea.

Här är det mycket kraft som släpps lös i starten på herrarnas 100 m final. Segraren Henrik Larsson syns på bana fem.

Svensk mästare på 100 m blev Henrik Larsson från arrangörsklubben IF Göta. Segrartiden var 10,22. Han blev tävlingarnas sprinterkung eftersom han också vann 200 m dagen efter.

Stålmannen Daniel Ståhl segrade inte helt oväntat i diskustävlingen. Han fick i finalen till ett kast på hela 68,83.

Här är herrarnas 5 000 m lopp när sista varvet precis har inletts. På bilden Emil Danielsson före Jonathan Grahn. I mål var ordningen den omvända Jonathan vann på tiden 14:01,35.

Vanessa Kamga vann damernas diskus med ett kast på 61,36.

Andreas Kramer svänger här in på upploppet på herrarnas 800 m som han vann överlägset på tiden 1:45,14

Wictor Peterson skickar här iväg kulan så det ryker. Han fick till hela 20,90 vilket han vann på. Wictor tog också silvermedalj i diskus efter Daniel Ståhl.

SM-tävlingarnas sprinterdrottning blev Julia Henriksson som här ses strax efter staren på 200 m som hon vann på 22,81. Hon vann också 100 m dagen innan.

SM-tävlingarnas mest spännande gren var definitivt damernas längdhopp. Deltagarna var mycket jämna och medaljplatserna skiftade flera gånger under tävlingen. Lite överraskande vann Ayla Hallberg Hossain till slut på 6,56.

Tvåa i tävlingen endast 1 cm bakom segraren kom Khaddi Sagnia med 6,55. Khaddi gjorde sitt första SM för arrangörsklubben IF Göta.

Ytterligare 1 cm efter på 6,54 kom Maja Åskag. Det skiljde alltså endast 1 cm mellan var och en av de tre första tävlande.

Dalarnas kulturelit Anders Zorn, Carl Larsson och Dan Andersson

Efter att ha kört söder ut från Fulufjällets nationalpark kom vi så småningom fram till Mora och nådde således slutligen fram till Vasaloppsmålet. Efter en stunds promenad och glassätande i Mora centrum letade vi oss fram till en ställplats intill Siljans strand i trakten av Nusnäs. Den orten är känd för tillverkning av dalahästar.

Morgonen därpå besökte vi Zornmuseet som har Sveriges mest omfattande samling av Anders Zorns konst. Där fick vi klart för oss hur stor Anders Zorn varit under sitt konstnärsliv, något som vi inte riktig förstått innan. Han är betydligt mer än skaparen av kullamålningarna som vi oftast förknippar med honom. Museet bjuder på allt från akvareller och etsningar till målningar och skulpturer som berättar om både Zorns liv och den kulturhistoria som präglar trakten. Under 1880-talet inledde Zorn också sitt internationella genombrott, mycket tack vare sina porträtt. Han målade kungligheter, politiker och andra celebriteter, bland annat tre presidenter i USA och kung Oscar II av Sverige.

Nästkommande dag begav vi oss till Dalarnas andra konstnärsgigant Carl Larsson i Sundborn. Anders Zorn och Carl Larsson var kollegor och vänner. De och deras familjer umgicks med varandra och med andra celebriteter från denna tid.

Dan Andersson författare och poet var ytterligare en person som tillhörde kultutreliten i Dalarna och Sverige under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Vi besökte Luossagården där han bodde en period under sin uppväxt. Trakten Skattlösberg där stugan ligger gjorde stort intryck på Dan och formade till stor del hans dikter och berättelser.

Zorngården som ligger mitt i centrala Mora alldeles intill Zornmuseet.

En målning av den berömde målaren Anders Zorn själv som hänger på Zornmuseet.

Det som slog oss mest när vi tittade på målningarna i Zornmuseet var hur skickligt han hanterade ljusets spel i sina porträtt och miljöer. Detta är ett exempel bland många.

Vid vår övernattning invid Siljans strand i Nusnästrakten fick vi framåt kvällen se detta naturens skådespel - ett rosa regn.

Vi fick också en vacker solnedgång över Siljan.

Det var en strålande vacker och varm sommardag då vi besökte det idylliska Sundborn.

Carl Larsson själv porträtterad i sin studio.

Carl Larssongården som är känd som motiv, både utifrån och inifrån, på många av Carls tavlor.

Den idyliska utsikten från Carl Larssongårdens trädgård.

Stora delar av Sundborn är inspirerad av den konstnärliga miljön. Ett par vanliga brevlådor kan se ut så här.

En övernattning vid Rävilsbadet i Falutrakten.

På vår rundtur passade vi på att besöka Järbo kyrka där Ullas mamma och andra släktingar har sina gravar.

Vi besökte också Tegelsmora kyrka där Ullas pappa med släkt finns begravda.

Någonstans på vägen passerade vi Avesta där man är stolta över sina Dalahästar och att stavhopparen och världens bästa idrottsman 2024 Armand Duplantis har sitt ursprung. Jag tror att man får ha en rätt bra budget i kommunen för att kunna höja "stavhoppsribban" och uppdatera skylten med gällande världsrekord löpande.

Vi hade en övernattning på campingen i Österbybruk som låg alldeles i närheten av Österbybruks herrgård och det gamla kulturella industriområdet.

Vi passerade Örbyhus och passade på att titta på det gamla slottet. Detta är en av ekonomibyggnaderna i slottets närhet.

Örbyhus slott från 1451 där Gustav Vasas äldste son tillika Sveriges konung Erik XIV satt fängslad. Efter tre års fångenskap förgiftades han av sin bror Johan III och avled.

På vägen hemåt avverkade vi ytterligare en kulturpersonlighet från Dalarna. Vi besökte Dan Anderssons uppväxtmiljö i Luossastugan som låg i Skattlösberg.

Korna betade i de harmoniska omgivningarna i Skattlösberg idag så som de säkert gjorde även på Dan Anderssons tid.

Högsta dammen och högsta vattenfallet

Efter vår övernattning i Evertsberg styrde vi mot Älvdalen som är en plats där skogen, bergen och vattnet möts och skapar vackra naturscenerier. För nästan 50 år sedan tillbringade jag ett antal månader av min militärtjänstgöring på Artilleriskjutskolan ArtSS som ligger vid Trängsletdammen några mil norr om Älvdalens samhälle.

Trängsletdammen är en imponerande konstruktion och är Sveriges högsta damm och mäter 125 meter i höjd. Dammen, som byggdes under 1950-talet, dämmer upp vattnet i Österdalälven och skapar en av landets största vattenmagasin.

Efter att ha fascinerats av ingenjörskonsten vid Trängsletdammen gick resan vidare mot ett av naturen skapat fenomen – nämligen vattenfallet i Njupeskär inte så långt från Norska gränsen. Njupeskär är Sveriges högsta vattenfall och ligger i Fulufjällets nationalpark i Dalarna. För att komma till fallet från parkeringen får man promenera ett par kilometer i vacker fjällterräng. Väl framme står man inför en lodrät klippvägg där vattnet kastar sig 93 meter ner mot dalgången, varav 70 meter är fritt fall. Fallet ligger på runt 900 m öh och omges av kalfjäll. Man får verkligen klart för sig hur stora naturens krafter är och hur liten man är som människa i förhållande till naturen. Efter denna fjälltur övernattade vi på Mörkrets camping i närheten Fulufjällets nationalpark.

Dagen efter gick färden vidare mot Mora. Vi var ju tvungna att avsluta Vasaloppet på ett anständigt sätt genom att passera portalen vid målet i Mora ”I fäders spår -för framtids segrar”.

En rastplats mellan Älvdalen och Trängslet med typisk Dalanatur.

Jodå, både vikt och höjd fungerade för denna bro. Man får tänka i flera olika dimensioner när man kör husbil.

Natur i Älvdalen.

Stugan vid forsen.

När man når Trängslet imponeras man av den väldiga dammen i Österdalälven. På ena sidan vallen en enorm sjö och på den andra sidan en torrlagd dalgång.

Det tog 5 år att bygga dammen mellan 1955 - 1960.

Njupeskärsfallet är 93 m högt och på 70 m av dessa faller vattnet fritt.

Det är en välordnad vandringsled med trappor och broar som leder fram till fallet.

Framme vid fallet mötte vi dessa mycket väldisciplinerade hundar som lät sig fotograferas av matte och andra besökare.

Utsikten från Njupeskär var milsvid över skog och berg i Dalafjällen.

Detta är ett bevis på hur vanligt det har blivit med husbilar. Vid Fulufjällets nationalpark hade man längst säkert 1,5 km utmed den smala landsvägen anlagt nya parkeringsplatser. Den gamla, i och för sig rätt stora parkeringen, räckte inte till på långa vägar.

Efter besöket i Fulufjällets nationalpark hittade vi en en ställplats vid Mörkrets camping alldeles i närheten. Där stannade vi för övernattning. Det är märkligt hur fort dagarna går när man är ute på irrfärder..

Nästa dag nådde vi äntligen Vasaloppsmålet i Mora.

Vid klockstapeln i Mora finns året runt denna Vasaloppsåkare.

Vi åkte Vasaloppet mot Dalarnas kulturelit

Den 6:e till den 12:e juli irrade vi återigen iväg med vår husbil ”Lillsand”. Ja den har nu blivit döpt. Namnet kommer sig av att vårt gamla hus har adressen ”Storsand” så det blev logiskt att kalla vårt nya hus för ”Lillsand”. Förutom att bilen fått ett namn så ”varudeklarerade” vi den också med texten ”Eliassons Irrfärder” i aktern.

Denna gång styrde vi norrut, initialt med kurs Dalarna. Efter några timmars körande hamnade vi i Kläppen, infarten till Sälenfjällen. Efter en titt på kartan insåg vi att vi inte var långt från Berga by där ju starten på det klassiska Vasaloppet sker varje år. Som ett brev på posten dök en skylt med texten ”Vasaloppsvägen” upp. Den var vi bara tvungna att köra och den skulle vara ungefär 6 mil lång och sluta i Mora precis som för Vasaloppsåkarna. Direkt när vi svängt in på vägen möttes vi av en stor orange skylt från Trafikverket. Där stod att vägen skulle breddas, dräneras och förstärkas. Det lät ju jättebra. De första två kilometrarna var också nyanlagd och utomordentligt fin väg. Men sen... Vi fick åka i ett pågående vägarbete med 20-talet stoppljus där det bara var trafik i en riktning. Underlaget bestod till stor del av sprängsten och grus. Den genomsnittliga farten låg runt 20 – 30 km/tim. Precis som vintrarnas Vasaloppsåkare fick vi verkligen kämpa oss fram förbi Smågan, Mångsbodarna, de stora myrarna och Risberg. Dock utan att få någon blåbärssoppa. Strax innan Evertsberg orkade vi inte längre utan vi var tvungna att övernatta. Vi hade ändå inte hunnit längre innan ”repet” dragits. Vi hittade en plan vid sidan av vägarbetet där vi kunde stå tillsammans med en polsk långtradare och några anläggningsmaskiner. Platsen var dock fin just invid en sjö.

Morgonen efter väcktes vi kl. 06.00 av att en grävskopa, en vält, en hjullastare och en massa grusbilar intensivt började bearbeta vägbanken utanför oss. Det var bara att packa ihop och dra vidare.

Vi hade fått nog av den ofärdiga och krävande Vasaloppsvägen. Vi vek av innan vi kom fram till Mora och målportalen med den klassiska texten ”I fäders spår – för framtids segrar”. När vi lämnade vägarbetsområdet i denna del så kunde vi läsa på Trafikverkets orangea skylt att vägen inte skulle vara klar förrän hösten 2026 och på skylten stod att den i nuvarande skick var ”svårframkomlig”  och att tung trafik rekommenderades att ta andra vägar. Det hade varit bra information att ha när vi körde in på vägen från vårt håll.

Istället satte vi nu kurs mot Älvdalen och vidare mot Sveriges högsta damm i Trängslet. Därefter begav vi oss mot Sveriges högsta vattenfall i Njupeskär.

Fortsättning på Dalaturen följer...

För att verkligen visa att vi är ute på irrfärder så lät vi AV-Reklam på Hammarö montera texten med "Eliassons Irrfärder" bakpå husbilen. Samma namn som bloggen.

Den här bilden skulle egentligen ha varit först men här ser man iallafall hur AV-Reklam måttar in placeringen av texten.

I Kläppen i Dalarna fick vi beskåda hur man även mitt i sommaren kan träna skidakrobatik.

Skidåkning också en åretruntsport.

Så här såg Vasaloppsvägen ut under åtminstone 4 mil.

Det gick inte att hålla mer än 20 - 30 km/tim på dessa vägar. Ibland inte ens det. Långa sträckor gick det bara att använda den ena körbanan så det var gott om stoppljus där man fick vänta in sin tur.

När vi närmade oss den klassiska Vasaloppsorten Evertsberg orkade vi inte med att köra längre. Liksom för många av skidåkarna börjar krafterna att tryta när man kommit hit så vi beslutade oss för slå nattläger på första bästa utrymme.

Utsikten var fin på vårt natthärbärge. Det var vi och en polsk långtradare som samsades om utrymmet.

Exakt klockan 06.00 på morgonen efter så drog vägarbetet med grävskopor och andra maskiner igång för fullt. Det var bara att äta frukost och åka vidare.