Vi mötte en högerpopulist och Napoleon i Badajoz

En husbil är inget självspelande piano

Tro det eller ej men det är faktiskt svårt att hinna med allt som pensionär. Ja, det hade jag ju aldrig trott på själv för några månader sedan men så är det är faktiskt.  Vi hinner inte uppdatera bloggen så ofta som det borde göras. En prioriteringssak naturligtvis men vår rutin har blivit att gå upp och äta frukost och sedan göra bilen klar för nästa etapp. Att resa med husbil är bekvämt, du har alltid ditt hem med dig, men en husbil är inte ett självspelande piano. Med regelbundenhet kräver den underhåll. Lite beroende på situationen gör vi detta antingen på morgonen, under dagen eller mot kvällen. Bilen behöver med vissa intervaller tömma gråvatten och latrin, fylla färskvatten, diesel och gasol. När vi sedan kommer till en ny destination så är det ofta någon attraktion som ska besökas och fotograferas. En medeltida stadskärna, en ringmur, en katedral, en borg, ett slott eller något annat spännande. Dessutom skall vi oftast inhandla mat och annat. Väl tillbaks i husbilen ska det lagas mat, ätas och diskas. Därefter brukar vi se till att titta på svenska nyhetssändningar på TV (Rapport) för att hålla oss något så när uppdaterade om vad som händer i världen och Sverige. Därefter ska dagens bildskörd laddas ner till datorn och redigeras. När jag sedan sätter mig  framför datorn för att producera blogginlägg är det inte sällan jag somnar med  näsan i tangentbordet. Ja och sedan börjar det om nästa dag igen. Det är ett ”hårt liv” men enormt berikande.

För att bli mer i fas med verkligheten gör vi nu ett hopp till dagens dato. Idag, den 7 december,  står vi uppställda på en plats i staden Alportel i Portugal i regionen Algarve. Vi har för visso stått här sedan den 5 december men idag fattade vi beslutet och bokade in platsen ända till den 2 januari 2026. Det var alltså idag vi ”flyttade in” på riktigt och det blir alltså här vi kommer att tillbringa jul och nyår.

Nu när vi står stilla på en och samma plats i cirka en månad så ska det väl inte hända så mycket utan att det också ska kunna bli tid att täcka upp luckan i rapporteringen. Jag tror det när jag ser det men ...  Sedan senaste blogginlägget från Salamanca har vi också besökt Badajoz i Spanien och Evora, Mina de S Domingos och Alcoutim i Portugal. Vi återkommer till de ställena men nu idag och en månad framöver är vi alltså i Alportel i Portugal.

Alportel är en typisk Portugisisk småstad med en del äldre kvarter och en del modernare. Det typiska är smala gator med vitkalkade stenhus som ofta har  en del färginslag och vackra tegeltak.

Stadens största kyrka. På byggnaden står det 1881 men läser man om kyrkan så har det funnits någon form av kyrkobyggnad på samma plats sedan 1600-talet.

Ett annat typiskt inslag i arkitekturen är de vackra skorstenarna.

Kyrkan ur en annan vinkel.

När det är tvättdag så hängs tvätten upp för torkning i solen där det finns plats.

Tvätt finns på många olika ställen.

Ett hörn i staden som en gång kanske har varit en musikklubb med tanke på vinylskivorna och mikrofonen som pryder fönstret på övervåningen?

En skir muralmålning på en vägg.

En av stadens pizzerior med en originell utformning.

Från Alpartel har man 265 km till huvudstaden Lissabon.

Helt ovetandes upptäckte vi att Alpartel hade julmarknad med underhållning just denna dag, den 6 december. Vi fick bland annat ta del av stadens eget Brassband som spelade julmusik. Just här var det Jingel Bells.

Orkestern bestod av både unga och gamla musikanter och det lät väldigt bra.

Här var det mässing för hela slanten.

Har man denna utstyrsel måste det ju bli en ren ton.

Ungdomarna kunde ta sig en tur i tomtens släde.

För vissa fanns det mycket att upptäcka. Vart skulle man ta vägen?

För den som kände för det serverades julfika.

Även tomtar kan bli lite trötta.

Och så det exotiska inslaget av snö! Nja snön producerades av en "snökanon" som sprutade ut skumflingor.

Skumsnöflingorna kändes nästan som vår blötsnö hemma men var mycket uppskattade.

Stort snöoväder.

Den som så ville kunde få ansiktsmålning.

Kunskapens "katedral" i Salamanca

Efter besöket i den medeltida bergsbyn Castello Mendo i Portugal gick vår färd vidare över gränsen till Spanien igen. Vi avsåg att besöka den historiska staden Salamanca.

Så den 14 november kom vi till Salamanca som är en av Spaniens äldsta städer, med anor från förromersk tid. Staden har genom århundradena spelat en viktig roll som handelsplats, strategisk fästning och kulturellt centrum. Under medeltiden växte Salamanca fram som ett av de största intellektuella navet på den iberiska halvön, särskilt tack vare grundandet av Universidad de Salamanca år 1218, som blev ett av Europas mest inflytelserika universitet. Under renässansen blomstrade staden ytterligare, vilket syns i dess praktfulla arkitektur och livliga kulturliv. Idag är Salamancas historiska centrum upptaget på UNESCO:s världsarvslista och lockar besökare från hela världen med sin unika blandning av historia, kultur och akademisk tradition.

Det är bara att konstatera att det finns otroligt mycket historiska platser runt om i Europa. Det är kyrkor, borgar, slott och gamla byggnader. Många av dem är fantastiska byggnader som det tagit århundraden att uppföra. De flesta katedralerna runt om i Europa är utsmyckade med otroliga konstverk i form av hela byggnadernas arkitektur och dess inredning med stenstatyer, träsniderier målningar, bladguldsbeklädda sniderier, färgade fönster med mera, med mera. Det måste ha lagts enorma summar pengar och hela livsgärningar för hantverkare och konstnärer på detta. Byggnaderna i Salamanca är inget undantag.

Vissa blev mer hänförda än andra av den mäktiga fasaden på klosterkyrkan.

Altaret i klosterkyrkan.

En smart innovation i kyrkan. Man hade placerat ut speglar på olika platser så att man med enkelhet kunde iaktta de storslagna valven och takdekorationerna utan att behöva "bryta nacken" av sig.

Ett av sidokapellen i klosterkyrkan.

En väggmålning i koret på klosterkyrkan.

Universidad de Salamanca är ett av Europas äldsta universitet och grundades redan år 1218. Det har genom århundradena varit ett centrum för utbildning, forskning och intellektuell utveckling. Universitetsbyggnaderna i Salamanca bjuder på vacker arkitektur, och man känner historiens vingslag när man promenerar på de gamla innergårdarna. Det kändes väldigt speciellt för mig (Björn) som jobbat på universitet i 25 år, nästan heligt, att omslutas av den akademiska atmosfären och veta att de varit verksamma i 800 år – kunskapens katedral. Universitetet har studenter från hela världen.

På trappan till Universidad De Salamanca satt denna skolklass som antagligen var på studiebesök. Finns här några kommande studenter tro?

En av universitetets många byggnader i centrum av Salamanca.

Här är framsidan på den "nya" katedralen i Salamanca. Den nya och den gamla katedralerna i Salamanca är unikt sammanlänkade – besökare kan vandra från den ena till den andra och på så vis uppleva flera århundradens arkitektur och historia under ett och samma tak. Tillsammans utgör de stadens religiösa hjärta.

Den nya katedralen, Catedral Nueva, började uppföras på 1500-talet och är ett imponerande exempel på gotik och renässans, med höga valv och rikt dekorerade väggar och tak.

Det högsta tornet i den nya katedralen syns högt över staden. Invändigt är den rikligt dekorerad.

En av många sidokapell i katedralen.

Orgeln i den nya katedralen är stor och man kan bara fantisera om hur det låter när den används.

En målning av modernare snitt inne den nya katedralen.

Den gamla katedralen, Catedral Vieja, började byggas redan på 1100-talet och präglas av en romansk stil med sina kraftiga murar och vackra fresker.

Altaret i den gamla katedralen.

Några utsmyckningar i gamla katedralen.

Vi hamnade i en medeltidsby i bergen

När man är ute på irrfärder vet man aldrig riktigt vart man hamnar från dag till dag. Det är det som är tjusningen.

Ett par dagar efter att vi lämnat Braga på vår väg mot Salamanca i Spanien sökte vi en plats att parkera Minisand på för övernattning. Via appen Park4Night hittade vi en ställplats med endast tre platser som låg i en liten bergsby på 780 m höjd över havet. Vi chansade på att det skulle finnas en plats över och åkte dit och lyckades få en av platserna. Det var den 11 november.

Det visade sig vara en spännande plats och byn som heter Castello Mendo var en plats med anor från medeltiden. Inte bara anor, byn var från medeltiden. Det fanns en mur som omgav byns hus och små smala gator eller snarare gångar.

Castello Mendo hade under slutet av 1200-talet en strategisk roll genom sin position vid gränsen. Man behövde försvara Riba-Coaområdet från grannrikena León och Castile. Byn byggdes därför som ett starkt fäste med borg och försvarsmurar.

Det kändes andaktsfullt och mäktigt att gå på de gamla kullerstenslagda gatorna som omgavs av de gamla stenhusen. Det kändes som om tiden stått stilla. Byn innehåller idag några bofasta familjer, en kyrka, en turistbyrå, några souvenirbutiker och ett café. För sakens skull tog vi en fika på caféet. Vi var de enda gästerna där just då.

Delar av Castello Mendos stadsmur och stadsport.

Staden, eller snarare byn, hade ett oregelbundet stenlagt gatunät. Många gånger var det väldigt smala passager. 

Torget i Castelle Mendo.

Caféet i byn där vi tog en kopp kaffe och te.

Den "nya" kyrkan i byn men även den hade ett antal hundra år på nacken.

Entrén till  ett bostadshus.

I vissa av husen bodde det folk.

Utsikten från byn.

Resterna av ingången till den gamla borgen i Castello Mendo.

Den gamla kyrkan i byn.

Ulla går i kyrkan.

Interiör från den gamla kyrkan.

Utsikt från borgen. En gammal järnvägsbro kan skymtas i landskapet.

Getter med bjällror gick fritt i byn med dess omgivningar.

Några gamla rum inne i byn.

De religiösa spåren är starka i Europa och inte minst i Braga

Den 3 november korsade vi gränsen till Portugal. Portugal blev det femte landet vi besökte på vår tur (Danmark, Tyskland, Frankrike, Spanien). Vi valde att åka till staden Braga eftersom vi på nätet sett att de skulle ha en stor Fordverkstad där. Vi hade haft lite problem med Minisands (husbilens) startbatteri  och behövde byta ut det mot ett nytt. Fordverkstaden blev vårt första ordentliga möte med Portugal och det blev en positiv erfarenhet. Personalen var mycket vänlig och serviceinriktad och de konstaterade snabbt att de hade vår typ av batteri på lager. Trots att de hade väldigt mycket att göra på ”Expressverkstaden”, det rullade in bilar hela tiden, så prioriterade de oss och flyttade fram oss i kön. Efter några timmars väntan så hade vi fått ett nytt batteri installerat och dessutom konstaterade de att vår bil var så pass ny att nybilsgarantin fortfarande gällde så kalaset kostade oss inte en Euro. Efter detta hittade vi en plats för Minisand på en camping på en kulle mitt i stan där vi tog det lugnt och blev kvar i en vecka.

Braga visade sig vara en rätt stor stad med strax under 200 000 innevånare. Staden grundades redan år 16 f.Kr av romarna och har ett centrum med många gamla fina byggnader och inte minst gamla kyrkor. Braga kallas också för ”Lilla Rom” på grund av de många kyrkorna i staden.

Campingplatsen där vi bodde låg granne med en gammal idrottsstadion Estádio 1 de Maio. Arenan byggdes 1950 och hade då plats för 28 000 sittande åskådare. På sin meritlista har den flera landskamper i fotboll. Idag var den en gång så pampiga stenstadion tråkigt nog mest förfallen. Innerplan var dock moderniserad och hade en fullt utrustad friidrottsarena med allvädersbanor. Miljöskadad som jag är gick jag varje kväll och kikade ner på arenan från vår campingplats som låg kant i kant med arenan fast 25 meter högre. Jag kunde konstatera att det var en livaktig friidrottsförening som varje dag hade ett 25-tal aktiva som tränade. Konstateras kan också att Braga under många år varit centralort för Rally VM-tävlingen WRC Vodafone Rally de Portugal. Under senare år har dock rallyt varit centrerat runt Porto. I år 2025 vann den svenske och värmländska föraren Oliver Solberg WRC 2-klassen i Rally Portugal.

En av Bragas mest spektakulära kyrkor är Bom Jesus från 1700-talet. Den ligger på toppen av ett berg och utefter bergssidan är det runt 700 trappsteg om man vill gå hela vägen upp till kyrkan. Kyrkan och ”Den heliga vägen” upp har blivit ett kännemärke för staden.

Här är den gamla stadsporten till staden Braga i norra Portugal.

Många pampiga hus finns i den medeltida staden.

I vissa kvarter har färgen tagit över stadsbilden.

A Brasifeira en klassisk restaurang i Braga där vi åt lunch en av dagarna.

En av alla kyrkor i "Lilla Rom"

Ett för oss "exotiskt" inslag i gatubilden - ett stånd där man rostar och säljer kastanjer.

Ytterligare en av Bragas alla kyrkor.

Friidrottsträning på Esdtádio 1 de Maio, Första majstadion, nedanför vår campingplats. Det var ett 25-tal aktiva som tränade varje kväll.

Den en gång så pampiga Esdtádio 1 de Maio som byggdes 1950 har till stor del förfallit. Läktarna som rymde 28 000 åskådare och övriga faciliteter har förfallit genom åren. Dock har stadion uppdaterats med en modern friidrottsarena.

Bragas stolthet och välkända ansikte utåt kyrkan Bom Jesus som ligger på kullarna alldeles utanför centrum.

Den klassiska bilden på Bom Jesus med trappan som lär ha 700 steg.

Tack och lov fanns en bergbana som kunde transportera oss upp utan att behöva gå i trapporna. Vi gick däremot nedför alla trappor.

En vy över Braga från Bom Jesus.

I trapporna upp till Bom Jesus fanns ett antal mindre kapell där man åskådliggjort Jesus sista tid genom dockor. I kapellet längst ner fanns den sista måltiden. I övriga kapell fanns situationer från Golgata med mera. I Bom Jesus längst upp fanns korsfästelsen på altarplatsen.

Det var vackra omgivningar vid kyrkan.