Göteborgsvarvet 2017

Första gången jag tittar på detta event vid Eriksberg dit vi har flyttat.

Jag hann precis fram till kajen när dameliten passerade. Nr 52 på bilden heter Fancy Chemutai och hon tog hem segern på nytt banrekord. Tvåa blev fjolårsvinnaren nr 51 Violah Jepchumba.

Jag lyckades också fotografera nr 61, Beatrice Mutai, som blev fyra.

Under de timmar jag stod och tittade på loppet dök det upp en och annan figur också.

Barnen hejade på alla deltagarna.

Även försvaret visade sig.

Vilken tur med vädret arrangören har med detta härliga lopp genom Göteborg.

Curaçao

Efter att ha känt lite vemod på Haiti så blev Curaçao desto glädjande trots dess lite tråkiga historia. Vi fick lära oss om slavar och hur de bodde samt hur de gjorde uppror mot de holländska plantageägarna anförda av slaven Tula. Man har gjort en film om slavupproret som heter just "Slavupproret".

Förutom nederländska och engelska pratar befolkningen normalt papiamento, vilket är helt obegripligt men roligt att höra. Här nedan ser ni lite anteckningar som är början av en sång, tror jag. Det kanske inte ens är Papiamento?

Washi ki washi ki kalimbamba

Tobo ki washi ki

Alla herrgårdar till plantagen ligger högt så att man får svalka från vindarna men man har också en bra utsikt så att man har koll på vad slavarna gjorde. Än idag, efter flera generationer, är man fortfarande inte jätteglada på holländare.

Curaçao bjuder också på fina stränder och dykvatten.

Från stranden åkte vi till huvudstaden Willemstad där vi gjorde ett besök på Curaçao destillerie, Landhuis Chobolobo, och fick prova likör.

Vi avslutade vår vistelse med ett besök i centrum, mer bestämt i stadsdelen Punda, där arkitekturen är typisk nederländsk, den är extra färgglad då man någon gång på 1800-talet förbjöd vita byggnader då borgmästaren fick huvudvärk av att de vita byggnaderna bländade. Sant eller falskt?

Punda är med på UNESCO världsarvslista.

Labadee, Haiti.

Framme på Haiti fast enbart på en privat strand som hyrs av Royal Caribbean International, vid namn Labadee. Arrendet sträcker sig till år 2050 och man har satsat många miljoner dollar så att deras största fartyg kan komma dit.

Vi blev kluvna av att vara här då allt var så tillrättalagt för oss turister med en mängd saker att uppleva och göra. Det enda vi fick se som var "äkta" var en uppbyggd by där de visade oss hur man gör jordnötssmör och bakade bröd av kassavarot.

Det var rätt skönt att bada efteråt och ta en öl för att bara diskutera,  hur de riktiga invånarna har det efter stormar och fattigdom kan vi inte föreställa oss. Märklig känsla.

USAs Venedig?

Fort Lauderdale, Florida, kallas även USAs Venedig med över 460 km kanaler och vattenvägar. Sedan 1800-talet har man grävt kanaler och dräneringar för att skapa beboliga ytor.

Vi tog en tur med den gamla flodbåten Jungle Queen för att inspektera kanalsystemet.

Det fanns även en River Queen.

Man kan även ta den snabbare flodtaxin men då missar man en del av den guidade turen.

Vi såg stora palmer som majestätiskt tronar på tomterna där villor för 20-80 miljoner kronor är byggda och fantastiska båtar, värda lika mycket.

Här bor eliten kan man säga. Dock har en del köpt så stora båtar att de ej längre har råd att köra dem. De bara ligger vid kajen hela tiden. Vet dock inte om nedan båtar är sådana.

Självklart så har pelikaner sin plats på bryggor och pålar. Vi såg även leguaner som solade sig i träden.

Florida, Fort Lauderdale, strandpromenaden

Fördelen att resa till USA är att man troligtvis är väldigt morgonpigg på grund av tidsomställningen. Jag passade på att använda tiden genom att möta soluppgången och här är lite bilder från vår första morgon.

Här är jag på spaning på en folktom strand.

Sakta vaknade man och de första motionärerna kom ut.

Längre bort på strandpromenaden såg jag denna restaurang, känner ni igen den?

Yes, den har ni nog sett i Forest Gump filmen, Forest startade ju en restaurang i slutet på filmen tillsammans med sin kärlek Jenny.

Fler fina vyer, Fort Lauderdale är väl värt ett besök, lite lugnare än Miami Beach.