Beefeaters – vakter med humor och historia.

När vi besökte Tower of London var det framför allt två saker som gjorde starkast intryck: de färgstarka Beefeaters som patrullerar området och berättar historier med stor inlevelse – och de mytomspunna korparna som sägs skydda hela kungariket.

Det blev snabbt tydligt att Towern inte bara är ett gammalt slott, utan en plats fylld av dramatik, traditioner och märkliga legender som fortfarande lever kvar än idag. Som tortyr och mord.

De officiellt namngivna Yeoman Warders, men mer kända som Beefeaters, har bevakat Towern i flera hundra år. Idag fungerar de både som vakter och guider, och deras guidade tur var verkligen en höjdpunkt under besöket.

Vår Beefeater var både rolig och väldigt berättarglad. Med brittisk humor och stor inlevelse berättade han om kungar, förrädare, avrättningar och fångar som suttit inspärrade i Towern genom historien. Det märktes att de inte bara rabblar fakta – de lever verkligen med berättelserna.

Samtidigt finns ett allvar bakom de röda och svarta uniformerna. Beefeaters är fortfarande ansvariga för säkerheten kring de berömda kronjuvelerna som förvaras inne i Towern.

Drottningens kronjuveler

I Towern finns de brittiska kronjuvelerna – kronor, spiror, svärd och andra kungliga regalier som används vid ceremonier och kröningar.

Säkerheten är förstås rigorös, och Beefeaters har fortfarande en viktig roll i att skydda denna historiska skatt.

Korparna som sägs skydda kungariket

Minst lika fascinerande som juvelerna var berättelsen om Towerns korpar.

En gammal legend säger att om korparna lämnar Towern kommer både Towern och det brittiska kungariket att falla. Därför finns det alltid flera korpar som bor inom murarna och tas om hand av särskilda ansvariga.

Vi såg flera av dem vandra runt på området, ganska självsäkra och helt obrydda av turisterna. De såg nästan ut som att de visste att de hade en viktig uppgift.

Ett besök fullt av historia och atmosfär

Det som gjorde besöket så speciellt var kombinationen av verklig historia och gamla legender. Ena stunden stod man och tittade på ovärderliga kronjuveler, nästa stund lyssnade man på historier om spöken, avrättningar och korpar som skyddar nationen.

Den guidade turen med Beefeatern gjorde verkligen hela upplevelsen levande. Det blev både lärorikt, underhållande och lite smått mystiskt på samma gång.

Cabman shelters och Volvo.

Min spaning i samband med vår Londonresa. Ett charmigt inslag i London är de så kallade cabman shelters. Dessa små gröna hus byggdes från slutet av 1800-talet för taxichaufförer som behövde värme, mat och vila mellan körningarna. Förr i tiden fick chaufförerna inte lämna sina hästar utan uppsikt, vilket gjorde att små serveringshus placerades strategiskt runt staden. Ryktet säger också att de inte ville att chaufförerna skulle ta paus på de många pubarna och bli alltför berusade.

Flera av dessa shelters finns fortfarande kvar och används än idag. De ser nästan ut som små miniatyrstationer och smälter in väl i stadsmiljön.

Idag finns inga hästdroskor kvar. Istället dominerar de svarta taxibilarna där London är en stad som driver utvecklingen framåt.

Den moderna taxin ser fortfarande ut som en klassisk black cab – men under karossen finns betydligt nyare teknik. Modellen använder ett system som kallas eCity, där bilen drivs av elmotor men kompletteras av en 1,5-liters bensinmotor från Volvo Cars som fungerar som räckviddsförlängare.

Det handlar alltså om en elbil där bensinmotorn inte primärt driver hjulen, utan hjälper till att generera energi när batteriet behöver stöd.

De röda Londonbussarna är även de delvis elektrifierade.

London, pop och rock.

Som jag skrev i mitt förra inlägg var vi i London några dagar där vi gått över 16 000 steg per dag. Vi köpte Oyster-kort till tunnelbanan men använde dem bara en enda gång. ”No refund”, sa de på tunnelbanestationen med klassisk brittisk charm, alltså ungefär som en parkeringsbot med accent. Skit i det – vi lär väl åka dit igen någon gång.

Utöver Banksy fick vi uppleva London på ett helt annat sätt. Vi var i Camden Town och drev runt bland marknader, musik och människor som såg ut att leva permanent på 1970-talet. Till slut hamnade vi på puben The Dublin Castle där Madness gjorde sin första spelning innan de blev kända – då tydligen bokade som ett jazzband. Det måste ha varit en överraskning för publiken.

På puben fick vi dessutom en privat guidning av en mycket berusad skotsk man. Han var lika delar historieberättare och vinglande dokumentärfilm. Fantastiskt trevlig och med ett självförtroende som bara whisky och livserfarenhet kan skapa. Han berättade massor om Amy Winehouse som också brukade hänga där. Vi var också på en pub där de spelande in filmen om Amy Whinehouse, Back in Black.

Dagen efter fortsatte musikvandringen i Soho. Vi fick se Paul McCartneys kontor, platsen där The Rolling Stones spelade in sin första skiva och deras gamla kontor. Nästan på samma gata hade John Lennon gjort en sketch för BBC. Det känns lite speciellt när en helt vanlig trottoar visar sig vara ren världshistoria.

Vi stod också utanför där David Bowie spelade in flera album. Man väntade nästan på att han skulle komma ut genom dörren trots att det kanske varit lite svårt rent praktiskt.

Vi besökte även platsen där Marquee Club en gång låg. Där uppträdde bland andra The Rolling Stones, The Who, Cream, Jimi Hendrix och Led Zeppelin. Idag ser platsen ganska anonym ut, men det är rätt häftigt att tänka på att musik som förändrade världen en gång började just där – antagligen inför folk som mest ville ha en öl och något att göra en kväll.

På kvällen avslutade vi med Abba Voyage.

På plats, när det händer.

Jag har varit i London några dagar och snittat runt 16 000 steg per dag i fem dagar – det känns i benen nu 😅

Sitter hemma och går igenom alla bilder och fixar, så det kommer nog några inlägg framöver.

Tills dess bjuder jag på två bilder av statyn som plötsligt dök upp på Waterloo Place gjord av Banksy. Rätt cool känsla att vara på plats redan dagen efter – innan avspärrningar och allt kom upp.

Länk till BBC