Utställningsarbete – utskrifter, kameraval och annat

Ikväll har jag vernissage på min utställning "American Stories" som jag skrev om igår. Bilderna är halvstort men inte enormt utskrivna, på grund av begränsad skrivarstorlek – upp till 16x24 tum som mest. Utskrifter är väl på något vis det mest meningsfulla testet av kamerautrustningen, och fick mig att tänka lite på vad som egentligen krävs av den. Inte så jättemycket, blir slutsatsen. Många av bilderna är äldre. Ett par av de större är gjorda med en Nikon D700 på 12 megapixel och standardzoomen 24-120/4, ett kompromissobjektiv som anses vara...okej – men vilken lysande kombination det var för tidningsjobb på sin tid. Jag förmodar att dagens motsvarigheter är enormt mycket bättre.

Bilden ovan är tagen med en Panasonic Lumix GH3 med Olympus 45/1,8. På några senare bilder klev jag upp till Nikon D810, och jodå, det märks en aning på upplösningen, men kanske bara om man vet om det. Att se på utskrifter får en hursomhelst att inse att man kan lugna ner sig lite med att byta utrustning av bildkvalitetsskäl. Det allra mesta duger mer än väl. Men det hindrar som bekant inte att man ändå byter grejer då och då, och där är jag verkligen inget undantag – tvärtom. Men det finns ju andra skäl, och vilka som avgör just i mitt fall tror jag att jag får återkomma till.

Benganbus 2026-01-10 09:59

Intressant det här på flera sätt!
Tack för det!
/B

Svar från MattiasL 2026-01-10 20:29

Tack Bengt!

Måns H 2026-01-10 20:18

Lycka till med utställningen! Jag tror att det är en konstnär härifrån krökarna Ulf Lundkvist som sagt att det är bra att ställa ut, ens verk blir naknare på nåt sätt. Eller var det Ernst Billgren?

Övre bilden får åtminstone för mig särskild laddning med tanke på dagsläget med USAs anspråk på Grönland.

Har besökt några indianreservat och en talför man lät mig prova hans huvudbonad. Jag hade ju inte fattat att den är tillverkad av en örn. Han sa och visade med teckenspråk att han skjutit den själv, gestikulerade hur man använder pilbåge. Innan dess hade jag inte heller fattat att den ursprungsbefolkning som lever i reservat talar sina egna språk och har amerikansk engelska som andraspråk. Och att många av dom som växer upp där blir djupt deprimerade i tonåren då dom inser läget.

Svar från MattiasL 2026-01-10 20:37

Tack Måns, allt gick fint, det var en välbesökt och mycket trevlig vernissage, ännu utan försäljning, men det får man räkna med. Håller med om att det är bra. Framförallt får man summera och destillera fram något ur flera års arbete. Man ser mer på riktigt hur folk tar emot bilderna, och det är något väldigt speciellt att se sitt namn och bilderna på väggen. Efteråt, en kort paus och sedan ny energi och motivation att börja på nästa grej, vad det nu kan bli – en bok, en utställning, eller så.

Bilden kommer från North Dakota där man försökte stoppa Dakota Access Pipeline som till sist kom att dras rakt igenom reservatet 2016, men fortfarande är föremål för konflikt. Det sätter fingret på en av de många konflikter mellan olika intressen bland grupper i USA. Det är onekligen väldigt tuffa förhållanden för landets ursprungsfolk, med hög arbetslöshet och dålig hälsa, och en lång historia av att bli överkörda av samhället.