Att släppa sargen och minimera

När det gäller fotoutrustning så är mindre ibland mer. För mig är det en väldig känsla av frihet att ge sig ut med en kompaktkamera, ett tomt minneskort och tre fulladdade batterier. Mitt val just nu är en Sony RX100 Va. Det är inte så viktigt, men det fungerar väldigt bra för mig. Tillräckligt litet, tillräckligt snabbt, tillräckligt hög kvalitet (alla tre kategorier förvånansvärt imponerande). 

Jag åkte hem till Sverige för ett snabbt besök och var inställd på att resa just så. Kamera i fickan, en iPad att sköta jobbet på distans. Ivrigt påhejad av min gode vän som också kämpar lite med att minimera, men som trivs när det händer. Och så slog tanken till att "men tänk om jag gör något mer seriöst, då måste jag ha den stora kameran och ett par objektiv, och så blev det. Datorn åkte med också. Det visade sig att jag bar med mig A9an för att ta ungefär sju bilder. Jag fotograferade inte jättemycket överhuvudtaget, men allt annat blev med kompaktkameran. Jag kände mig lite korkad som bar extra vikt i onödan.

Så där är det ofta, och jag tror jag delar det med många. Man vill ha alla möjligheter öppna hela tiden, men ibland är mindre mer. I många lägen kan man byta bort tekniska möjligheter mot närvaro och snabbhet. Och ärligt talat, om en Contax T3 är god nog åt Anders Petersen, borde en RX100 vara god nog för mig.