Den vägen gick jag under en tid i tonåren varje dag fram och tillbaka från jobbet. Aldrig någonsin föll det mig in att undra över vad som var in- och utgång :-) Ofta satt det en gubbe och spelade dragspel mitt inne i tunneln, det var riktigt trevligt. Jag gav honom en slant ibland. Men han tyckte att folk som gick genom tunneln var riktiga snåljåpar, berättade han för mig en dag. Uppför backen på en parallellgata (Apelbergsgatan?) låg det en poppis lunchrestaurang som hette Zebra. De hade ett zebraskinn som klädsel på bardiskens framsida. Där lärde jag mig älska entrecôte :-) En maträtt som aldrig någonsin figurerade i mitt föräldrahem. Men vad var det för ett jobb? Jo, jag jobbade i en fotoaffär på Sveavägen. Jag var road av foto, men inte av att jobba i affär, så det blev inte så där väldigt lång tid.

På dina bilder verkar det som att det finns två ingångar men ingen utgång;) Plus en oändligt lång tunnel, och det lär behövas om alla människor som gått in där aldrig kommit ut. Bl.a. borde det finnas flera kopior av mig därinne om jag aldrig kommit ut.

Hm, något som inte stämmer....