Bilder bilder ska det bli här... En och annan bokstav (littera) får slinka med... Men aldrig bokstäver utan bilder...

Funkade Disfarmer & Frisell ihop?

Bill Frisell & Co erbjöd en magisk kväll en vecka sedan, exakt, på Uppsala Konserthus. Men sanningen att säga - ni må ursäkta mig, herrar - det var varken Frisell eller Disfarmer som bar upp konserten. Det gjorde gruppens enda kvinnliga medlem, Carrie Rodriguez. Hon var klart den mest framträdande musikern i gruppen, slet verkligen de två timmarna oupphörligt med sin violin när andra hade gott om andhämtningspauser, violinen var det absolut viktigaste instrumentet för låtar som framfördes denna kväll, hon visade sig vara en duktig violinist, därtill kunde hon hantera även en gitarr och kunde sjunga vilket ett par låtar visade. Vad mer kan man begära?

Är helt säker på att många inte håller med mig, framförallt inte de som var där främst för Frisells skull.  Och så är det ju, var och en har sina egna preferensramar. Själv känner jag violinen bättre än gitarren som instrument vilket medför viss jävighet på sitt sätt. Men hur många jäviga recensenter har man inte stött på i tidningsspalter genom åren! 

Det blev förstås lite konsertbilder, tyvärr syns det inte på fotona hur magisk kvällen verkligen var. Någon recensent var kritisk vad gällde hanteringen av Disfarmers bilder under konserten. Själv har jag inga synpunkter på detta, annat än att den ena skärmen stod snett. Som synes satt jag rätt bra i lokalen, uppe på läktaren. Just där störde jag nog ingen heller för vi var ganska få personer där uppe.

Frisell sade inte många ord under konserten; i början presenterade han sina medmusikanter, mot slutet när det blev dags för den andra extralåten sade hand: "Ohh, Sweden..!" Det var allt.

Svaret på frågan "Funkade Disfarmer & Frisell ihop?" - JA, absolut!

Recensioner:

 

Ska kanske ägna mig åt konsertfotografering framöver? Hitta min fotografiska själ den vägen? ;-)

Biljetter till Roger Waters 4/5 i Globen (usch för lokalen...) och till Cat Stevens 7/5 på Hovet är i alla fall bokade. Det blir bråda dagar för en konsertfotograf. Tyvärr saknar jag rätt fotoutrustning när man sitter långt borta från scenen. Sanningen att säga, det lär bli bara mobilbilder och karriären som konsertfotograf får man lägga på hyllan innan den ens har börjat... :-(

 

Inlagt 2011-04-05 20:11 | Läst 2184 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Jag tycker att du förmedlar en unik konsertstämning alldeles utmärkt! Jättefina bilder, som tillsammans med din beskrivning gör att jag känner att jag har missat en bra konsert. Frisell har jag lyssnat på sen många år tillbaka, även om jag inte är något stort fan och har hållit mig ajour med allt han gjort. Men han har en unikt sound och en egen teknik. Rör sig dessutom kreativt mellan genrer och bygger broar.
Svar från RHelena 2011-04-05 21:17
Jag visste inte mycket om Frisell innan, men det är kul att ha hört denna legendariska musiker med sin grupp! Att Frisell rör sig mellan genrer blev man klart medveten om under konserten, det blev en märklig blandning av meditativa låtar, experimentell musik, honolulusounder och amerikansk "folkmusik". Ändå hängde allt ihop, skickligt gjort! Han betecknas som jazzmusiker, men det hörde man inte så mycket av, inte som jag uppfattar jazz i alla fall.

Tack tack för dina vänliga ord!
Billingen 2011-04-05 21:52
Nej han är en musiker som undflyr traditionella kategoriseringar. Jag har faktiskt bara en av hans plattor i eget namn, därtill min enda countryskiva. Den heter "Nashville", och där spelar Frisell med några mycket skickliga country/bluegrass-musiker. Luftigt och skönt sound. Ifall du har Spotify kan du säkert hitta en hel del med Frisell.
Svar från RHelena 2011-04-05 22:11
De gränsöverskridande människorna inom konsten, vilken konstart det nu än må handla om, är alltid väldigt spännande bekantskaper. Vid tillfälle får det bli lite mer Frisell för min del, är lite lat på att hämta hem musik vilket är ju synd när man har sådana fina möjligheter idag.
Vad roligt att du tog de här utmärkta bilderna på konserten. Jag satt långt ned till vänster och hade inte den här överblicken. Jag tyckte mycket om konserten och jag håller med dig om att Carrie Rodriguez var skicklig på fiolen och gjorde en bra sånginsats i Hank Williams "I´m so lonesome I could cry" men att gå så långt som att säga att hon dominerade föreställningen det kan jag inte hålla med om. Frisell visade hela tiden vägen och de andra följde förtjänstfullt efter.
Svar från RHelena 2011-04-05 22:15
Ja men det sade jag ju... - alla håller inte med... :-) Saken var den att jag blev mer och mer fascinerad av hennes spelande från min utmärkta utsiktspunkt, och som sagt, lite jävig är man allt. Violinen har inte alltid varit mitt favoritinstrument, men har kommit att bli det med åren. Fast det är klart, det finns några instrument till...
Disfarmer som bakgrund till en konsert? Vilken märklig idé! Fanns det något samband mellan bilderna och musiken?

För övrigt håller jag med om att en skickligt hanterad violin slår det mesta, oavsett typ av musik. Det är sällan man upplever instrumentet som en förlängning av musikerns egen kropp så starkt som vid virtuost violinspel. Violin är ett instrument jag önskat att jag kunnat lära mig, Jag gjorde ett allvarligt försök under de tidiga tonåren, men det fanns inte tillräckligt mycket talang att bygga på. Fast känslan i hela kroppen när man drar stråken över en sträng är oförliknelig,
Svar från RHelena 2011-04-06 19:23
Det var väl något slags mystisk känsla som band ihop bilderna med musiken, bättre än så kan jag inte beskriva det. Tycker dock att bilderna i sig inte hade varit nödvändiga i sammanhanget, möjligen hade Bill behövt säga några fler ord utan bilder för annars hade det blivit väldigt mycket klassisk kammarmusikkänsla, kanske "opassande" i det här sammanhanget.

Själv kan jag inte hantera violin heller annat än teoretiskt! Två av barnen har spelat instrumentet från rätt tidig ålder med Suzukimetoden vilket innebär att en förälder ska fungera som hemlärare. Ca 15 år har jag lyssnat på violinmusik här hemma och därtill otaliga konserter och det har satt sina spår.
Fina konsertbilder och jag hade gärna sett Roger Waters 4 maj och Cat Stevens också för den delen en av mina första lp skivor var just med Cat. Morning has broken...
Svar från RHelena 2011-04-06 19:28
Det blir väldigt mycket nostalgikänslor i maj... Fördelen med att bo nära Stockholm är ju faktiskt att man kan få en glimt av världsstjärnor emellanåt bara plånboken medger lite extravaganser... I det här fallet handlar det om snudd på föredettingar i och för sig, men biljettpriserna blir inte lägre för det...