Rapport från Dagnys fotofika och mer än så

Det märks att det blir mindre och mindre ljus under dagarna. I Broströms lokaler finns det knappt ledljus för att kunna fota (att döma av de flesta av mina bilder), men något litet att visa blev det i alla fall från fotofikat. Viktigast var ju förstås att få fika med likasinnade, samtalet rörde sig kring fotograferingen som sig bör. Nu blev det ovanligt mycket kamera- och prylsnack åtminstone i min hörna. Vad som sades i den andra änden har jag ingen aning om (nackdelen av ett långbord; ska vi prova det runda bordet igen nästa gång?). Förresten blev det lite danssnack sedan också så helt insnöade var vi inte på bara fotografin.

Några av oss utökade fikat till att omfatta även en fotografisk utställning i UFS:s lokaler; det var Tobbe som skulle dit och han fick sällskap av några andra.

Till höger längst bort Johan E som ju mestadels bor i Malmö nu. Snart ska det bli helt och hållet så honom lär vi inte få träffa på vårt fotofika mer, men vem vet. Jan-Olof (?... jag brukar dessvärre döpa honom till något annat, bäst att gardera sig...) bläddrar i en av de medhavda fotoböckerna.

På begäran tog jag med en av mina Olympus OM-1:or, Per hade ju skaffat en Canon A-1 och ville jämföra.

Göran hade en egen uppfinning på sin kamera, en egendesignad diffusor. Att patentera sina uppfinningar är tyvärr omöjligt för en privatperson (kostnader!).

Någon måste åta sig rollen som Dagny. Här är det Danne som helt frivilligt sköter påtårserveringen. Om Johan G viftar avböjande till fotografen eller till serveringspersonalen är oklart.

Jan-Olof, Martin, Tobbe och jag tumlar ut på stan. En ringdans pågår av och till när vi går runt för att fota varandra mot lämpliga bakgrunder, ur lämpliga vinklar... Martin deltog inte i ringdansen och tyckte nog att vi andra var rätt komiska...

I Uppsalas klassiska miljöer.

En fotograferingsstund vid Domkyrkan.

Målet: Kåre Bondessons utställning på UFS (Uppsala Fotografiska Sällskap). Här berättar han om tekniken med gummitryck.

Väl hemma låg en "present" vid min dator, maken hade letat reda på gamla broschyrer på bl.a. OM-1. Obegripligt att dessa inte hade blivit bortsorterade och slängda när flyttlassen har gått så många gånger genom åren. Det finns väl någon mening med allt som sker här i livet....

Sedan riggade jag upp min "hemmastudio" intill det stora fönstret mot väster; målarduken rullas ut och Wirgin förevigas. Den började tillverkas i Tyskland 1927 och detta exemplar har funnits i släkten ungerfärligen sedan dess. Helt oanvänd sedan 1936.  Jag har ingen som helst avsikt att börja fotografera med den, men den passar fint i det vitrinskåp jag ännu inte har... :-)

Som motvikt till gårdagens "skitiga" bild blir det två helt harmlösa idag

Det blev lite märkliga tankegångar gårdagens bild i mitt blogginlägg framkallade hos somliga: lumparminnen, huruvida man sitter eller står på toa när man tittar på fotografisk konst, fördelen med att sitta ner så att någon annan kan närstudera fotografierna över huvudet på den sittande, osv. En vanligen så fridsam fotograf dristade sig till att meddela att han skiter evenemanget som inlägget egentligen handlade om, och det bara för bildens skull! Där ser man vilken styrka bilder kan ha! (Obs Han skojar, jag VET...)

Idag tänker jag inte locka in er på några konstiga tankebanor. Mitt "året som gått"-rotande bland gamla bilder har lett till i alla fall att jag har hittat några trevliga bilder som får mig att minnas andra konstupplevelser än de som jag har upplevt i Galleri Londons lokaler (gårdagens inlägg). Konstresan förra hösten gick till Åland och den skrev jag om som en alldeles färsk nybörjarbloggare då i september förra året - här .

Ett moderniserat konstnärshem.

Ett konstnärshem; konstnären i fråga, Kjell Ekström är en akvarellmålare, akademiker, med erfarenhet av arbete med konst på annat sätt också, nu t.ex. som ledare för Önningebymuseet på Åland. Skrivit böcker har han också gjort. Och inte är han så värst gammal heller. (Yngre än jag; somliga hinner mycket här i livet!) Han var vår mycket kunnige "reseledare" runt Åland på diverse museer och utställningar. Sin ateljé har han intill hemmet i en annan byggnad. 

Varför står det bilar i vägen för det vackra gamla huset? Därför att de  "livar upp" bilden.

Bilden är från Önningeby där ett konstmuseum finns numera "till minnet" av de tider då många finländska och svenska konstnärer levde tillsammans i Önningebykolonin. Obs! huset här är inte ett museum utan konstmuseet inryms i en gammal ladugård, om jag minns rätt.

FS-medlemmen Håkan E har förresten skrivit här i bloggen om konstnären Victor Westerlund som var med och bildade Önningebykolonin . En bok har skrivits om Westerlund. Författaren? Ja, Kjell Ekström förstås. 

På allmän begäran - glöggrecept med eller utan vodka!

Allmän begäran är väl lite att ta i, men det är faktiskt två digitala FS-kompisar(EGW och Maria O) som har krävt bevisföring i form av ett glöggrecept efter gårdagens  blogg. Råkade då nämna att jag hade fått smaka på en god glögg som jag inte fick köpa. Det blir faktiskt två recept för jag vet inte riktigt vilken av sorterna jag fick i min mugg. 

Apelsinglögg

• 5 dl apelsinjuice
• 3 dl äppeljuice
• 2 apelsiner (i skivor)
• 3 msk honung
• 1 kanelstång
• ½ tsk lätt stötta kardemummakärnor
• 2 tsk färskriven ingefära
• ev 1 dl vodka

Blanda alltsammans i en kastrull (utom vodka). Värm försiktigt under omrörning tills honungen är upplöst. Låt sjuda 10-15 min. Sila av apelsinskivorna. Tillsätt ev vodka. Servera med en apelsinskiva i varje glas. Kan förberedas dagen innan.

Apelsin- och ingefärsglögg

 1 liter äppeljuice

• 3 sköljda skivade apelsiner
• 3 msk honung
• 3 kanelstänger
• 1 tsk lätt stötta kardemummakärnor
• 5 cm färsk ingefära i bitar (gärna krossade)

Enligt receptet ovan, men serveras förslagsvis med en kanelstång som dekoration. Ok att spetsa med vodka om man vill.

Det blev två recept, osäker vilken man bjöd på i butiken, ingen vodka i alla fall fanns det i. Och som sagt, det var ju ganska otroligt att butikens fruktansvarige hade gjort glöggen själv. Detta kan nog bara hända på landet. Fick sedan häftet med lite olika recept, men häftet var också "hemgjort", inget reklamhäfte...

Bilderna togs i går kväll, i morse och på eftermiddagen:

1. I går kväll när den första lilla blötsnön hade fallit; första advent! Uppsala slott.
2. I morse efter att jag hade vaknat alldeles för tidigt och var alldeles för tidig till jobbet också. Men tid till foto blev det längs vägen. Använde mitt ”bästa” stativ, dvs den jag nästan alltid har med till och från jobbet = cykeln. Stadsparken.
3. På eftermiddagen, inte så sent, men redan mörkt. Det ”bästa” stativet kommer åter till användning. Fyrisån, nedanför Islandsfallet vid Stadsparken.

Nu känner jag mig som en kokboks- och receptbloggare. Ohusligheten till trots. Är orolig för att den så allmänt spridda advents- och julhysterin greppar tag i mig nu; lovar att inte publicera några fler liknande blogginlägg! Kanske slipper jag farsoten om jag kan hålla mitt löfte... Vill inte heller vara någon smittspridare...

Och så infann sig första adventkänslan...

...tack vare en flytt..

Först skulle ett släp hämtas. Nix. Bokats men inte tillgänglig. Ett par samtal senare står det klart att vi får klara oss med två personbilar och utan ett släp, men det ska inte vara någon katastrof då det mesta av bohaget har redan flyttats. Under veckan blir det några extra turer i stället för de flyttande (inte vi själva).

Himlen har öppnat sig. Obs! Bilden här ovan är en färgbild, tagen sittandes i bilen, väntandes på släpet som inte fanns.

Himlen fortsätter att stå öppen, fast det är inte så farligt... Härifrån går flytten. Själv går jag över till svartvitt, lika bra det.

Vakthunden bevakar trafiken ut och in i porten.

Vad händer, vart tog matte vägen...? Snart iväg.

På väg. Stannar i ett halvstort samhälle för att inhandla något lämpligt tilltugg till adventsfikat. Full kommers och juliga aktiviteter pågår. Musikanter spelar julmusik. En förälder dansar med sitt barn. En julgran har inhandlats. Den beundras.

Ett flertal fyrhjulingar avsedda för yngre och äldre medborgare är ute i vimlet. Jesus är med på ett hörn, lämpligt nog. Stjärnan visar var han föddes.

Inne i butiken överraskas man av apelsinglögg, pepparkakor med ädelost och ris à la Malta. Allt gratis och utan köptvång. Apelsinglöggen var så god att den ville jag köpa, men det gick inte för den hade den fruktansvarige rört ihop alldeles själv. Fick receptet!

Fler överraskningar: tävlingsdags - konstfärdiga pepparkaksbyggnader, rösta på din favorit!

Väl ute fortsätter musikanterna att spela, men nu har man lämnat de juliga sångerna och gått över till "Rulla in en boll och låt den rulla...."

Vi rullar ut på småvägar. Ett annalkande oväder når oss. Nu regnar det på riktigt.

Väl framme sitter vi kvar i bilen, ingen mening med att kliva ut meddetsamma när regnet forsar ner.

Slutligen ger regnet upp, kartonger och påsar bärs in. Glöggen värms. Det är första advent.

PS. Precis efter att jag publicerade inlägget ett par minuter sedan kom ett meddelande att det SNÖAR där ute, i den lilla uppländska byn. Så lägligt, på första advent! DS.

Månglarnas marknad och mycket annat - och en liten GRAND FINALE

Joo, jag vet, jag lurade er igår. Inte var jag på Fotomässan då fast rubriken i gårdagens inlägg antydde det. Men idag var jag där och några som jag mötte kan intyga det. Lite märkligt dock: jag mötte INGEN enda människa som jag kände på riktigt. Däremot fick jag nöjet att träffa några digitala bekantskaper som nu har förvandlats till fysiska dito: Leif B, Peter E, Claes W och Thomas M. Dessutom en herre med ett obegripligt namn (= finskt, därför omöjligt att komma ihåg) och det var ju skoj för vi kunde språka på vårt eget språk ett tag.

Förra året kom vi väldigt sent på dan till Fotomässan och hann inte bli så trötta då de stängde ganska snart efter att vi kom. I år kom vi tidigt och blev väldigt trötta för vi kunde stanna alldeles för länge... Dessutom hade jag ju gårdagens mässbesök av en annan sort i benen och i hjärnan och det kändes.

Fick förresten bevisat att jag är bra på EN sak som är nyttig i fotosammanhang: testade nämligen min förmåga att hålla kameran stabilt i en skaktest. Hamnade på plats nr 2 med mitt resultat vid 11-tiden (oklart om gårdagens testare var med på listan). Snittet på tre exponeringar beräknades och allt under värdet 1000 var tydligen bra. Mina försök låg på 545, 562 och 708. Vid det sista blev jag störd av ett par personer som började prata med varandra över mitt huvud, intressant att se att detta hade påverkan! Maken fick förresten resultat 790- 1300, trots att han har gjort lumpen...

Det som gläder mig är att mitt envisa fotande handhållet i dåliga ljusförhållanden har uppenbarligen gjort nytta. Nu vet jag också att jag inte behöver ändra min andningsteknik vid dylikt fotande... Vid dagens slut gick jag förbi testplatsen i fråga, då låg jag fortfarande på den hedersamma 5. platsen... Man kan väl få vara glad åt det lilla här i livet!

Månglarnas marknad... KASSA med stora bokstäver för säkerhets skull...

Mest förundran verkade utställningen om fula skivomslag väcka. En del roade miner också...

Till och med Roger Waters hade nedlåtit sig till att hamna i detta sällskap... Är en aning besviken på karln...

Men det fanns så mycket seriöst här förstås också. Diskussioner...

Foton...

 Fotografer: Magnus Wennman filmas vid sin utställning.

Föreläsningar...

Själv lyssnade vi på Elisabeth Ohlson Wallin vars bilder fanns förstås utställda.

Och så var det slut för dagen.

En liten GRANDE FINALE tillkom som en krona på verket vid dagens slut efter Fotomässan: en ytterligare äldre kamera har hamnat (just det: hamnat!) i min ägo. Märke: Wirgin. På optiken står texterna Compur och F. Deckel - München. Vet inte så mycket om denna kamera ännu annat än det är en tysk bälgkamera som med säkerhet härstammar från slutet av 1920-talet eller från början av 1930-talet. Återkommer i ett senare inlägg med bilder på den samt till varför jag är säker på åldersbestämningen. Kanske får jag lov att vända mig till någon retroexpert igen vilket jag alltså har gjort redan tidigare med anledning av en annan kamera; då var det Thomas Meldert som var vänlig nog att komma med värdefulla upplysningar.