Den breda lättsamma vägen

Ibland när man följder olika diskussioner på FS slår det en att det inom foto verkar finnas en hel del fundamentalistiska krafter, på samma sätt som inom många andra livsområden, intressen, sportgrenar, religioner. En del lägger mycket kraft och tid åt att försvara det "rätta sättet" att utöva det man är så intresserad av eller uppfångad av.

Var och en får väl bli salig på sin egen "tro", men jag tycker att Matteus evangeliets texter passar i mer än kristliga sammanhang sett utifrån diverse resonemang som förs.

13 Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den.

14 Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Ovanstående är en citering från Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok, Matt. 7:13-14.

Den smala vägen inom foto; den törs jag inte ge mig in på att definiera. Den breda vägen är mycket lättare att föreställa sig och är nog mer okontorversiell också. Den skulle väl kunna vara en sådan som jag gav prov på igår i min blogg . - Lättsamt. Vackert. Insmickrande. Somrigt. Typiskt svenskt. Midsommar!

Just nu känner jag definitivt för att fortsätta på den breda syndiga vägen även om jag skulle vara på väg till det fotografiska fördärvet. Kanske för evigt? 

Hanö. Vid horisonten kustlinjen mellan Nogersund och Hörvik. Stibyberget i Hällevik "syns" också, eller rättare sagt så vet jag att det finns där. Från Stibyberget kan man skåda ut över havet mot Hanö.

            Vid den engelska kyrkogården på Hanö. Karlshamn i bakgrunden.

Eftersom jag inte tillhör dem som bara tar en bild på ett motiv så tar jag mig friheten åtminstone just nu att lägga in några bilder som är tagna på en och samma plats, nästan i alla fall.

Alla bilderna här är tagna med en enkel Casio kompaktkamera som blev en nödlösningskamera till följd av olycksaliga omständigheter. Vad som hände, eller rättare sagt hur det kom sig att jag klantade mig, det får bli en senare historia. Kanske.

Äsch, himlen är för turkos här och inte ids jag korrigera det. Ett ytterligare bevis på ett  lättsinne som är granne med allt annat "dåligt" på den breda vägen....

För den som är intresserad av Hanö finns åtminstone en eller ett par böcker att tillgå om ön och dess historia. Att läsa Wikipedia kan ju vara bra om ingen bok finns till hands:  http://sv.wikipedia.org/wiki/Han%C3%B6

Obs! Jag har inte haft för avsikt att varken häda eller nedvärdera er som är religiösa eller er som tar t.ex. foto på ett stort allvar, jag har all respekt för er.

Att ha sin sämsta kamera med sig...

Gröna Lund i går kväll: en vacker varm kväll, förhöjt biljettpris, glada människor, full fart på scenerna. Stora scenen = Sven-Bertil Taube. Lilla scenen = Expanders . Vid lilla scenen vilt buggande, så väldigt svenskt, vid den stora scenen musik som alla svenskar har en relation till (tror jag). 

Numera tycker jag att bugg är riktigt kul, har ju dansat bugg och en del andra fartfyllda dansvarianter lite halvseriöst 1½ år. Dansbandsorkestrarna däremot är inte min grej riktigt, men i Expanders tappning (pop och rocklåtar) är till och med ett dansband ganska ok. Taube är jag kanske inte heller någon jättejättestor fan av heller, men ändå kom huden att knottra sig där jag stod vid sidan om scenen, väldigt nära (att jag hamnade så nära fattar inte jag, borde inte ha gått med tanke på det stora intresset med massor med folk). Vilka fotomöjligheter man fick! Tänka sig att få fota Lill Lindfors eller Håkan Hellström (hemliga gäster båda två) på bara fem meters avstånd!

Det var bara det att jag inte hade den bästa kameran med mig. Någon klok har ju sagt  den bästa kameran är den kamera man har med sig. Och nu hade jag inte tagit med en endaste kamera, inte ens N8 fick hänga med för när man buggar flyger grejerna ur fickorna. Det vill säga: sämsta kameran jag hade med = ingen kamera alls!  

Vad ska man nu illustrera texten med när varken svensk bugg, svensk Taube och väldigt mycket svensk Lill Lindfors (som ju har sina rötter i Finland) eller Håkan Hellström inte har förevigats varken digitalt eller på film? Svaret är givet: med bilder från en svensk Midsommar!

365 dagar sedan

Den 22 juni 2010 var det en sådan vacker kväll. Klockan var 22.09 exakt om kamerans klocka var rätt inställd. Kanske var den inte det för den gick nog vintertid. Ur led var tiden, kan man väl säga...

Morgonen därpå började med lite annorlunda frukost, någon fyllde år. Obs ej undertecknad dock. Klockan är 08.09 enligt kamerainformationen vilket jag inte tror på. Kameran är inte densamma som i föregående bilden, men tror att även denna bildförevigare gick vintertid.

Sedan var det ju Midsommarhelg också, ett par dagar senare, "den blomstertid som kommer". Psalmen passar väl inte ihop just med Midsommar, men har vi tur finns det blommor kvar till denna härliga helg och psalmen passar väldigt väl egentligen.

Nu känner jag för en Midsommarpaus från allt vad datorer och bloggande heter. Ska dock följa FS-bloggen lite hjälpligt via N8.    

Efter regnet... - här också...

Ordlösa speglingar. 

En fotokulturell lördag och annat smått på Söder

Det blev förstås ett besök i går på Galleri Kontrast, vernissagedagen för sommarutställningen. Som bonus belönade jag mig därtill med en visit på Fotografiska museet. Lite småaktiviteter på Söder tillkom dessutom. 

Till Galleri Kontrast anlände vi ett par timmar efter att portarna hade slagits upp och de mest ivriga hade hunnit avlägsna sig från platsen. De hade lämnat kvar sin värme i lokalerna vilket en ensam hårt vispande fläkt försökte skingra bort. En del folk kom och gick fortfarande, inga bekanta för mig dock. Kastade mig genast över de upphängda bilderna på väggarna. För att inte behöva stanna för länge i den jättevarma lokalen börja maken, strategiskt nog, att titta igenom bildspelen för att lokalisera min bild. Visserligen hade han ingen aning om vilka bilder jag hade skickat in, han hade inte sett dem överhuvudtaget heller, men jag gav en snabb beskrivning av alla tre.

Mitt huvudintryck av utställningen blev: en rätt "trevlig" utställning, bra blandning av olika typer av bilder med det angivna temat "Sverige - en idyll?". Hängningen fungerade trots det relativt snålt tilltagna utrymmet. Maken lokaliserade en av mina bilder så småningom och när jag såg den blev jag lite glad: den utvalda bilden var den jag själv gillade bäst av de inskickade. Men vad blek den var! Fel på skärmen i lokalen? Min skärm? Min bild har detaljer som behöver närstudier och dessvärre medger inte en bildvisning av det här slaget någon möjlighet till det. Men, kul ändå att den finns där!

Inga bekanta på plats som sagt (hade visst missat både Torbjörn och Jan-Olof), men kom snabbt i samspråk med ett par FS-medlemmar som också spanade efter sina bilder på bildskärmarna. En trevlig pratstund!

En matbit blev det sedan på uteserveringen vid korsningen Götgatan/Urvädersgränden. Vi hade spanat in stället redan någon vecka sedan.

Där satt vi och kollade miljön under tiden vi åt och drack. Vackert och stämningsfullt uppåt Urvädersgränd.

Spanade även på huset framför oss. Kontor? Bostäder? Verkade vara en blandning. Intressant placering för en luftkonditioneringsanläggning förresten. Inte direkt passande i miljön kanske.

Sedan vandrade vi neråt mot Slussen. Ett riktigt lämmeltåg av folk på väg från Galleri Kontrast till Fotografiska museet....?

Har inte sett att det skulle vara något fotoförbud på det Fotagrafiska museet och ingen information om ett sådant går att finna på deras nätplats heller. Säg till omedelbart bums om så är fallet ändå så plockar jag bort allt nedanstående taget där!

På Fotografiska museet möts man genast av Robert Mapplethorpes fotokonst. En del bilder ska ha chockerat folk på sin tid och lär fortfarande uppfattas som provocerande av somliga. Det är intressant att studera publiken när bilder kan uppfattas vara av det mer provocerande slaget; helt uppenbart hade folk lättare att ställa sig och titta på hans nakenstudier av kroppsbyggaren Lisa Lyon än motsvarande rätt närgångna studier av ett flertal män. Nakna eller nästintill nakna kvinnor är vardagsmat, annat är det på herrsidan. Man behöver inte ens studera denna uppdelning i bildvärlden utan det räcker att se sig om i stadsbilden, framförallt under sommartid.

Över till en annan visning: Jacqueline Hellmans bilder på skärmar med en tillhörande berättelse som den avbildade hade talat in. Gripande. Denna utställning var mer än en fotoutställning, ett slags installation egentligen i ett enkelt format.

Circle of Memory av Elianor Coppola och några medverkande till är en konstnärlig installation med ett starkt fotografiskt inslag. Installationer är en konstform som tilltalar mig mycket, kanske på grund av att de ofta utgår från fantasifulla utvidgningar av begreppet konst och ger starka minnesbilder. 

Missa inte gången in i det "okända" mörkret i installationen! Många går miste om den faktiskt, noterade jag...Väl framme väntar en meditativ upplevelse, föga med foto att göra med. Allt här i livet behöver väl inte handla om foto?

Sedan är turen kommen till Edward Burtynsky och hans "oljiga" värld... Delstudie här nedan...

... och efter det Jacob Fällenders analoga tolkningar från flera världstäder som flyter samman.

Efter museibesöket blev det en liten titt hos det unga par vars flytthjälp vi var någon vecka sedan. Det var inte lika många kartonger framme nu som då. Bilden från flyttdagen någon vecka sedan.

Flyttbestyren är alltid bökiga, att packa logiskt håller ett tag, men sedan kan det bli huller om buller. Sprit + skor? Kanske hör de ihop ändå på något outgrundligt sätt?  

"Vad gör hon?" tycks någon där bakom tänka... När man hjälper till med en flytt har man varken sin bästa eller näst bästa kamera med, men väl N8, turligt nog....

I slutet av flyttdagen blev det den en runda på Söder. Stockholm har så många sidor att visa upp! Och lika fint var det igår, kan jag intyga!