Fotomässa - fest - snöyra & vinter

Inspirerad av Ronny försöker jag mig på ett kort inlägg. Inte lika kort som hans dock. Staccatostil eftersom flera ämnen från det gångna dygnet ska in. Lite till också.

Fotomässa. Var där. När vi kom gick en kollega ut. Han hade varit inne 7 timmar. Vi var där 1½ timme tills stället stängde. Räckte bra. Hann köpa två fotoböcker + skärmkalibrerare. Hann känna på det objektiv jag har tänkt mig. Tittade på fina bilder. Hittade inte mina två mosaikbilder. Vad skickade jag in? Drack i alla fall espresso och åt italienska skorpor som FS bjöd på.

En fest. Mat. Dryck. Roliga tal. Tävling. Dans. Bugg och swing. Salsa fast det kan vi inte. 

Hemåt. Bilfärden tar 1½ timme i stället för det stipulerade drygt 1 timme. Snöyra. Besvärligt. Kör försiktigt. Hemma kl 02.45. 

 Morgon, dvs kl 11.30 - vaknar. Tittar ut. Full vinter fortfarande. Minns förra vintern. 

Detta väntar på oss även i år. Snö och öppna terrasser högst upp passar inte ihop. Var är klimatuppvärmningen? Vi har ju blivit lovade det.

Oväntat besök. Snöskottning på högre höjder. Säkerligen dyrt. Vem betalar? Vi, så småningom med höjda hyror. Säkert.

Mässa hit och mässa dit

Förra årets fotomässa var en besvikelse. Inte helt och hållet naturligtvis, men jag hade en lista på prylar jag skulle inhandla, eventuellt, men det var visst inte poängen med mässan att man skulle få inhandla det man hade tänkt sig. I stället trillade jag dit på ett impulsköp av en kamera! Det blev en semikompaktkamera som jag tänkte ha som en reservkamera och familjekamera. En Olympus SP-590 UZ. Drog lättnadens suck på hemmaplan då jag läste recensioner, det blev ett bra köp! Behövde inte skämmas över att ha köpt grisen i säcken, vilket jag ju hade gjort...

Vad tycker jag nu, ett år senare? Har använt kameran en hel del och i det stora hela har jag varit nöjd. Den är behändig i storleken och lätt att ta med. Bildkvaliteten är bra i mitt tycke. En himmelsk massa inställningsmöjligheter finns. Men, ingen ska tro att en semikompakt är lättare att använda än en systemkamera. Tvärtom skulle jag vilja säga. Av någon anledning är det svårare att hitta funktioner och sedan komma ihåg dem i semikompakten än i min Olympus systemkamera och i den sprillans nya Pentax jag nu också äger.

Dessvärre råkade jag ut för en malör med semikompakten i vintras när den var bara två månader gammal. Var i Jordanien, kameran hängde runt halsen och jag åt något oljigt. En aning olja droppade på kameran, jag torkade bort den, men sedan började problemen då vissa vred började kärva väldigt. (Samtidigt lade min "stora" Olympus av för ett par dagar, utan förklaring. Det gick inte att ändra några inställningar överhuvudtaget och därför har jag en hel del helt felexponerade bilder med mig från denna resa.) Väl hemma fortsatte konstigheterna med semikompakten: underliga saker hände med filerna, t.ex. kunde man se tumnagelbilden men när man tog upp den fanns där ingen bild alls att skåda eller bilden var en helt annen bild (!). En och annan "oljedroppe" uppträdde på bilder också emellanåt. Kollade vad en städning av maskineriet skulle kosta, men det skulle bli en slant, det tyckte jag inte kameran var värd. Idag fungerar kameran rätt ok ändå, men någon "oljedroppe" ser man på någon bild emellanåt, men det har jag bestämt att kunna leva med. 

En sak lär man sig av ovan: det verkar inte räcka med att ha en kamera + en reservkamera med sig när det är viktigt med bilder som minne, t.ex. från en resa. Ytterligare en reservkamera är bra att ha... I mitt fall har jag sedan dess haft en liten Samsung i handväskan, alltid (även med tanke på oväntade situationer), men nu har den bytts ut mot Nokias N8. Den har jag ju berömt redan tidigare... 

I morgon bär det iväg till Fotomässan igen. Ingen inköpslista denna gång (ja, ok, kanske en grej...)! Och inga impulsköp! Inte någon kamera i alla fall! Ska i stället inrikta mig på bildutställningarna och att insupa atmosfären. Hålla ögonen öppna i fall man skulle se något av era ansikten i vimlet. Kolla ifall mina bidrag (2 st) till mosaiken finns med. Allra sist; iväg till en fest som inte har något med foto att göra med annat än att festföremålet med make är fotoentusiaster, båda två.

Bilderna här är mässbilder med Olympus E-500 från förra året fast från en annan typ av mässa - Trädgårdsmässan, också Älvsjömässan i Stockholm. Av någon anledning ville vi gå dit fast vi nu hade blivit riktiga stadsbor på sjunde våningen. Kanske var det bara för att känna hur härligt det var att slippa allt jobb med hus och trädgård... Längtan förde oss inte dit i alla fall, säkert! Men vilket prunkande växtliv det fanns där inne! Och full vinter ute fortfarande fast det var mars...

Konstruktiv kritik?!

En febril aktivitet råder bland bloggarna här. Det ska visst numera vara två-tre-fyra inlägg per dag. Vad har hänt? Domedagen härmar sig? Spamdebatten pågår på sina håll. Själv har jag för avsikt att leverera dagens enda inlägg. Ämne: konstruktiv kritik i bildpooler.

Fick ett tag sedan syn på en kommentar angående en bild jag själv hade lämnat en kommentar om. Min kommentar gick ut på att lyfta fram det jag gillade i bilden, men även det som hade kunnat göra bilden bättre, i mitt tycke. Bortsåg helt från lutandet som inte var särskilt kraftigt och som fotografen hade själv ursäktat sig för, han hade inget verktyg att redigera bilden med. Motivet var från en anrik svensk industristad, tegelfasader mot en vackert blå himmel.  

Citat - hela kommentaren: // Betyg: 1 Totalt meningslös bild. Vad är motivet? Var är spänningen? Lutande vinklar överallt. Jag satte 1 i betyg eftersom 0 inte finns. // Citat slut.

Vad tycks? En retorisk fråga, ni behöver inte svara just på detta, skulle tro att de flesta anser att kommentaren är bortom  allt vad som kan kallas för konstruktiv kritik, utifrån riktlinjer här på FS. Men vad gör man själv om man råkar ut för den här typen av kommentarer? Negligerar? Försvarar sig? Plockar bort bilden i tysthet? Ger en lika "konstruktiv" kommentar tillbaka till "muntergöken", givetvis om någon av hans/hennes bilder? Anmäler till FS ansvariga? Symptomatiskt nog visar inte vederbörande något självporträtt i sin profil. Tveksamt om ens namnet är riktigt.

Har plockat fram en liknande egen bild som illustration, fotad något år sedan i London. Lutningen i min bild är kraftigare än i den ovannämnda bilden. Lägger dessutom upp en korrigerad bild också, för säkerhets skull...

Ser nu att jag kanske tog i när jag rätade upp bilden. Blev det för mycket eller är det möjligen bara en synvilla när man ser båda bilderna på samma gång här?

En glad kväll...

... kan leverera glada bilder. Det blev några sådana på bugg-/swingkursen. Här är en av dem. Fotad med min nya N8. Citerar en klok person här på FS, ungefärligen så här: Det är otroligt, en kamera som man kan ringa med...

Det döljer sig förresten en lustifikation i bilden, avsedd för den som har lite tid över...

Megapixelsjuka?

Har köpt en Nokia N8. Nåttan som en del säger. Jag är redan frälst efter ett dygn! Hade förberett mig på en krokig vandring när man ska lära sig funktionerna för det har den fått viss kritik för. Icke. Antingen är jag rätt begåvad trots allt eller så är inte manicken så svår att hantera ändå. Kanske hjälper det att jag är sedan tidigare en Nokia-användare. Det enda som hittils har orsakat problem var det nästintill mest elementära, dvs menyknappen. Av någon anledning missade jag den initialt och då blir det svårt... Alltså tro inte att N8 är svår att ta till sig! Någon mindre ologiskhet finns det väl, och tror säkerligen att det finns knepigheter jag inte har kommit på ännu, men det kanske handlar om saker jag inte har så stort behov av heller. Har förresten inte sett den perfekta mobilen ännu. Är mäkta irriterad på min tjänstemobil som är en rätt modern skapelse från Sony Ericsson.

Nu kan jag alltså både ringa, surfa (det mesta jag har testat har funkat hyggligt), skicka meddelanden, läsa och skicka mail och förstås också FOTA, var jag än är! Batteritiden är imponerande!

Några bilder från min N8 vill jag förstås också visa!

Bild nr 2 jag tog med kamerafunktionen. Den äkta hälften sitter inte med släktforskning denna gång utan lyssnar på Beatles. Den andra skärmen visar vår lille vovve vars aska vi ska få hämta i veckan. Fortfarande känns det sorgligt att tänka på att han inte längre finns.

Sent på kvällen tog vi en promenad runt stan för att se  ljusspelen som verkar ha blivit en tradition för novembermånaden vartannat år. Här en installation i Stadsparken, "ballongen" ändrar färg hela tiden, fascinerande effekter! Bilden är helt oredigerad bortsett från ett par snöflingor som störde.

Nedan en till synes fridfull installation, lamporna leder nerför/uppför gångstigen mellan Akademiska sjukhuset och slottet. Ingen bild att visa egentligen, men den behövs för att förstå fortsättningen...

En familje- och/eller relationstragedi visade sig utspela sig vid de fem jättestora "golvlamporna". När man ställer sig under den första lampan hör man en uppenbarligen glammig tillställning med glada människor... vid varje lampa byts stämningen till det sämre tills det vid den sista lampan är uppenbart att saker och ting har gått helt snett. En installation som väcker mycket tankar.

Nedan den enda mer redigerade bilden, tagit bort någon snöflinga, fixat till någon ojämnhet, roterat en aning, lite skärpning. Frihandsfoto, hade ingenting att luta mig mot ens.

Här är originalbildern från N8:

Skärpan är si så där i bilden nedan, vågade inte ta stöd av räcket på Kvarnbron (heter den så?) av rädsla för att tappa min nya dyrgrip i Fyrisån. Det är färgerna man ska titta på här; visst är det fint? Färgen förändrades kontinuerligt + att en del specialeffekter fanns runt byggnaden. Ingen redigering av bilden.

Dagens övning i "dagsljus", knappt det finns något dagsljus att tala om nu. Kallar dessa statyer för vårt självporträtt. Konstnären heter Natali Johansson och lite info om henne finns här. Bilden är helt oredigerad.  

Här visar jag mitt nystädade virtuella skrivbord, bilden endast komprimerad. Skrivbordsbildenär från Jordanien i vintras. En ökentur med en lokal beduinguide som var mycket stolt över dessa ökenområden som var hans hembygd och han verkade njuta av turen lika mycket som vi. Avslutning vid solnedgången med te som tillagades över öppen eld, fullmåne åt ett håll, solen som gick ner åt andra hållet. Total tystnad rådde. Inga tjattrande turistskaror utan bara vi tre. Jag sitter på huk längst till vänster. Har säkert min kamera i handen, det blev ganska många trevliga bilder från denna tur. Borde kanske lägga in några här på FS. Längtar tillbaka till Jordanien, ett spännande land med mycket vänliga människor!

En bekant sida. Först när jag tittade på bilden såg jag reklamsnutten för Berghs ettåriga fotokurs. Vore kanske något?

Megapixelsjukan då? I går kväll när vi gick ut på vår promenad beklagade jag mig över att jag mådde lite illa. Den äkta hälften trodde sig veta att det kunde handla om något slags sjukdom som hade med megapixlar att göra med. Hmmm...