Diversefotografen

Bilder bilder ska det bli här... En och annan bokstav (littera) får slinka med... Men aldrig bokstäver utan bilder...

Några riktiga makrobilder - och så lite vårminnen

I motsats till gårdagens "mindre riktiga" makrobilder får det nu bli det motivområde som de allra flesta förknippar med våren.  

Många av vårblommorna väcker minnen från en annan tid. Vid skolavslutningen spelade vi upp en pjäs där vi, utklädda till både vitsippor och blåsippor och andra märkvärdiga vårblommor  (som vi aldrig hade sett skymten av i det verkliga livet) väckte känslor av förtjusning (?) hos föräldrarna. De hade väl knappeligen sett dessa blomster heller... 

Det var antagligen så att skolans lärare, vanligen bördiga från de södra delarna av landet, längtade efter den vår och de vårblomster som de mindes från sina hemtrakter. Därav dessa spektakel; inte tror jag att pjäsvalet var för vår skull, det var för deras skull! Men det var spännande! Och framförallt kändes det väldigt exotiskt! Tänk, vitsippor! Tänk, blåsippor! Tänk om man fick se sådana någon gång på riktigt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Postat 2012-05-14 23:24 | Läst 1866 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Firar med vårblommor i allehanda färger

Har hunnit med att se både blåa och vita och gula vårblommor redan; inte illa med tanke på att det faktiskt snöar för fullt just nu! Och andra sidan - vårblommorna har jag inte sett här utan lite längre söderöver - i Sveriges trädgård.

Vad som ska firas? Njaa, räkna ni...

 

 

 

 

 

Om några minuter är klockan slagen för fotofikat, det blir tvära kast för min del idag, från väna vårblommor till vrålande motorer eller något ditåt i alla fall (vårt fikatema är ju "motor" denna gång). Iväg med språngmarch!

 

 

Postat 2012-04-14 09:47 | Läst 3453 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Kvällen till ära...

 

 

 

 

 

Postat 2012-03-14 21:34 | Läst 2301 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

När sjuksängen tog över. Och så lägesrapport om HTC Flyer.

Det blev ett litet avbrott i mina konstrapporteringar från familjekretsen och nu blir det ordentlig stopp i och med att en rapport från sjuksängen kräver att få komma på pränt. Det blir alltså ett blogginlägg som följer en beskrivning av hur man INTE bör blogga: Innehållet ointressant, kvaliteteten i inlägget tveksamt, gäspfaktorn på hög nivå. Men tack och lov, skryta om höga läsarsiffror kan jag dock inte för jag har inga sådana att skryta med och prylsnack ingår inte i mina synder heller, annat än undantagsvis om jag känner för att få lite högre läsarsiffror.... ;-)

OBS!. Alla som inte känner för ett inlägg på navelskådningsnivå just nu kan sluta läsa senast här. Den som vill glutta lite på teknikavsnittet - hoppa rakt ner till sista stycket, under den sista bilden. Obs Obs dock att teknikämnet inte handlar om kamerateknik!

Till saken - sjuksängen. Till mitt försvar vill jag framföra att jag inte rapporterar just från sjuksängen så ofta. Har jag gjort det någonsin? Inte för att jag inte skulle vara "sjuk" emellanåt, men någon måtta må det vara på navelskådning också, ibland i alla fall. (Min inställning kan ju förändras nu när dammluckan öppnas...) I min uppväxtmiljö räknades inte förkylningar som en sjukdom, inte ens om man hade feber. Hade man hög feber kunde man ju vara  utslagen, men SJUK var man ju ändå inte! Idag är jag dock försvenskad så till vida att jag säger att jag är sjuk fast jag egentligen är bara förkyld... Och influensa räknas till samma kategori som förkylning även om man kan bli ordentligt medtagen.

   

 

Onsdag - börjar känna mig lite kymig. Så till den grad att jag hoppar över danslektionen på kvällen. Lite "halvallvarligt" alltså... Förbereder i stället ett par blogginlägg, publicerar ett av dem.

Torsdag - halvdålig natt, hosta och ont i halsen och säkerligen lite feber... Tar igen mig förmiddagen, kravlar iväg till jobbet på eftermiddagen. Orkar inte cykla (uppförsbacke!), tar bilen. Eftermiddagen löper riktigt bra. Känner mig lite halvspeedad vilket är ett vanligt stadium för mig innan man blir "utslagen". Trots det är jag ganska säker på att det blir en arbetsdag dagen därpå.

Fredag - halvdålig natt med hosta, feber. Sömnbehovet oändligt hela dagen. Tvingar mig upp korta stunder emellanåt - det är "lätt" för ryggen håller på att gå av, värken i kroppen tilltar. Tar fram kameran och knäpper ett par bilder - väldigt ansträngande! Sängläge igen. Sover. Vaknar mot kvällningen, piggnar till trots stigande temperatur, publicerar det andra förberedda blogginlägget. 

Lördag - bra nattsömn, förhållandevis i alla fall.  Sover mycket. Det blir ruggigt, frossa, hög feber. Kroppen värker som f-n. Ryggen!!!. Liggandes i sängen tittar jag på ett par dokumentärer på SVT Play via min surfplatta HCT Flyer** samt läser lite bloggar på FS. Somnar emellanåt. Vaknar och säger: "Jag skulle vilja hålla på med bilder, men jag orkar inte." Maken svarar: "Men nu är du ju riktigt sjuk..."   Missar träningsdansen på klubben, förargligt...

Söndag - hygglig natt. Febern håller i sig. På eftermiddagen vill jag ut för att kunna andas och för att kroppen (= ryggen) behöver det. Under promenaden kommer insikten om hur det kommer att kännas om några årtionden när man är sisådär 80-90 år: man stapplar fram, det värker överallt i kroppen, man är hänvisad till en snäll medhjälpare från hemtjänsten (maken axlar den rollen nu). Skönt att komma hem efter prövningen. Timmarna går, sömnbehovet är inte lika stort längre, rätt som det känns det som vändpunkten är här, värken lindras. Nu börjar det kanske gå åt rätt håll? 

Måndag - idag, feberfri på morgonen, allt annat än frisk känsla för övrigt. Var är krafterna...? 

Tisdag - i morgon, sannolikt är jag tillbaka på jobbet... 

 

Nästan en vecka i ens liv har passerat... En vecka som ändå har inneburit att jag har fått vara förhållandevis frisk, frisk nog för att kunna uppskatta det liv man har, frisk nog att förstå att våra bagatellartade småsjukdomar i vår välmående del av världen inte hotar oss på riktigt, inte i vanliga fall. 

Sänder mina varma tankar till alla som är sjuka i allvarliga sjukdomar, som inte bara riskerar medföra allvarliga följder eller gör livet besvärligt, utan som kan också hota ens liv. Varma tankar till anhöriga och vänner också som går igenom en oerhört påfrestande period i livet när någon närstående insjuknar allvarligt.

  

 

** HTC Flyer och mina bekymmer med den har jag luftat både en och två gånger tidigare. Fick många bra tips av FS-medlemmar när det begav sig, men jag fick finna mig i mitt öde ett bra tag - jag ägde inte en surfplatta utan endast en "platta"... Kunde i alla fall surfa via öppna nätverk där sådana fanns samt via en dator (inte så praktiskt, men jag hade nytta av detta under semestern när maken surfade via mobilt bredband och jag satt bredvid och surfade via hans dator). Men jag ville ju surfa varhelst jag var, närhelst!

Lösningen på surfproblemet blev slutligen en mobil router myPocket från D-Link, den lyckades vi finna först efter flera månaders sökandeDet tog tid att hitta den eftersom marknaden inte precis har kryllat av lösningar för surfplattor som inte är surfplattor fullt ut. Nästan alla surfplattor säljs med "färdiga" surflösningar och kunskapen i teknikbutiker var väldigt klen vad gällde mitt delikata problem. Till och med denna router var en liten chansning, men chansningen gick hem! Det bör påpekas att det inte var helt lätt att komma igång med routern heller (den teknikbegåvade maken fick genomlida en ytterligare prövning för min skull) - det krävdes samarbete med samt handräckning från en yngre teknisk förmåga i familjekretsen innan man kunde dra lättnadens suck...

Kul med teknik, men varför ska allt vara så väldigt krångligt!? Och varför utmana ödet och köpa något man inte är hundra påläst på?! Köpesumman var ändå relativt hög och jag hade haft många billigare modeller med ordinarie pris att välja mellan om jag inte hade låtit mig lockas av impulsköpbegäret. Slutet blev ju gott i alla fall och jag är glad!

 

 

Postat 2012-02-13 22:25 | Läst 2516 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Den döende dandyn

Min lilja är inte mycket att ha längre, inte för det vanliga ögat. Kronbladen har fallit av, ståndare och pistiller likaså. Änddock finns det något där att se om man tittar noga efter, de sorgliga resterna av den forna skönheten, nu till synes skräpandes på fönsterbrädan och på golvet.

Det slog mig nu att jag kom aldrig att fotografera denna vackra blomma när den var som vackrast, i full blom alltså. Men lite vacker är den väl även utan sin prakt?

 

 

 

 

De tidigare bilderna på liljan finns här:

Skönheten finns där livet vissnar

Mina 111111-bilder...

Min makrofotografering förvandlades till fågelfoto

 

 

Postat 2011-11-17 23:30 | Läst 1999 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 6 Nästa