Fotografi i Juletider, och Fotografi Julklapp?

Julen är här. Även om inte vädret skvallrar om något sådant så tycker jag mig ha skådat en hel del andra tecken på att så är fallet.

Hos mig själv har allt bara gått väldigt fort, som pappa ledig till Julius här ovan( kritiskt granskande kläende av granen och dess kulor!) går dagarna in i varandra och tiden överlag går väldigt fort. Men trots detta tycker jag det infunnit sig en viss julkänsla. Mina Jular senaste åren har varit lite i en "luffares" tecken då jag själv konkat runt julklappar på många olika ställen och fått styra kosan dit barnen har funnits. En ganska modern jul med tanke på att fler lär ha samma situation eller likande numer med alla separationer och delade boenden med barnen etc. Också denna jul luffar jag runt, men det är med lite mer ro i själen än hur det varit tidigare.

Sedan min föregående blogg hann vi faktiskt med en till vintrig fas på några dagar. Och jag passade snabbt på att dokumentera även denna gång med min lilla Q-P.

Det var några magiska dagar man önskade skulle förlängas tills åtminstone julen. Men men, håller tummarna för ett lätt snöfall dagen innan jul eller så!

I och med att jag spenderar större delen av min tid nu med sonen då jag är pappa ledig blir fotopromenaderna korta och med långt i mellan, men jag uppskattar de minst lika mycket som förut även om jag blir tvungen att planera lite mer innan då tiden inte räcker till annars.

En annan väldigt rolig grej med snön just denna vinter var att sonen Julius aldrig hade sett snö, och aldrig åkt pulka etc. det var verkligen fantastiskt att få se och höra honom den soliga vintriga dagen vi kom ut för första gången för en pulka tur bakom huset.

Han la ut händerna för att "känna" på snön då jag drog honom fram över det fina vita pudret. Den dagen var verkligen bitande och tyvärr klarade han inte av att vara ute så länge, men det var en riktigt minnesvärd stund jag aldrig glömmer.

Så här såg det ut ganska snabbt efter på Vallentunasjön. Den spruckna isen som inte visste vart den skulle ta vägen längre bildade en vacker förgrund till sjön där bakom.

Även Ankorna i viken kändes lite förvirrade, och det kändes som att dom tränade på lite olika formationer för att slåss mot den eventuella väntande isen om den kom tillbaka igen.

Så förutom en del fotande i naturen hann jag även med lite små porträtt sessioner med dottern över helgen. 

Som det brukar blir det en kombination av någon liten ide jag har med hennes egna ideer av vad hon vill ta på sig eller ta med för rekvisita och så blir det något roligt för henne att spara sedan och ett sätt för mig att testa lite olika uppsättningar och ljus men även träna den kreativa muskeln lite, något som är nog så viktigt.

En av bilderna vi gillade mer, en blandning av hennes fascination för fantasy och de gammaldags kläderna hon ville använda resulterade i denna bild.

När jag själv får inflytande över idéerna blir det gärna svartvitt och lite melankoliskt. Här en snabb tanke jag fick med dröm fångaren som fick agera ram för yasmines ansikte.

Den här var en av de senare jag gjorde och den kanske var ännu något mer i melankolins tecken. Men kanske också en av de jag gillade bäst. I det här fallet valde jag att göra en "wet plate" över den för att förstärka dysterheten i bilden och tanken bakom.

Då Yasmine var klar med sin session hämtade vi Julius och han tyckte det var dags att testa dockvagnens kapacitet för att köra runt i, vilket resulterade i många skratt och lite bilder på syskonparet när de lekte i den trånga lägenheten.

Här över räknar Julle ned innan starten...

Kör!

Tjohooo!

Brrrrrmmmmm!

Att sluta är det svåraste...." En gång till?"

Båda helt slut efter denna dag, men en dag i glädjens tecken.

Går i funderingarna att köpa mig en egen julklapp i fotografins tecken, kanske någon ny softbox, eller någon ny glugg. Något måste man ju pigga upp sig på då man inte får några andra julklappar längre...;)

Med detta säger jag God Jul, och så syns vi i bloggarna snart igen.

Ha det gott!

/over and out...

Fina Vårdagar runt Hornstull, ny inspiration.

Från ett inlägg om den kalla vintern till ett om våren på intåg...förhoppningsvis!

Det har varit några underbara dagar i Stockholm de här dagarna och både i vallentuna där jag bor men även inne i stan i det här fallet runt Hornstull börjar synliga vakar och vatten som slår in mot sand vid stranden här skvallra om att våran kanske till slut är på gång.

Och för mig innebär våren något positivt på så många plan. Jag blir gladare direkt och min inspiration för fotografi ökar också gradvis med ljuset. Älskar våren helt enkelt.

Med min relativt nyinköpta X-T3 och ett leende på läpparna ger jag mig ut när jag får tid för att bara strosa runt och försöka hitta motiven när de dyker upp.

Ibland saknar jag min Leica Q, men jag börjar känna att för just de här vardagliga promenaderna och den mer alldagliga fotograferingen där så många olika typer av motiv kan dyka upp känns den nya riktigt bra för det mesta som kommer min väg.

Jag har även ett nytillskott i familjen och min son är nu snart 5 månader, så det blir mycket fotografering för minnena man vill ha för livet, och då och då filmar jag till och med( helgerån!), något jag aldrig riktigt utnyttjat på någon kamera hittills. Men med X-T3 blir det också riktigt bra.

Nä...man får vara glad för mycket just nu:) och med våren på intåg kan det bara bli bättre!

Ha det gott där ute, och ut och fota!

/Over and out..

Thailand, och livet går vidare?

Livet går vidare var i titeln till mitt sista blogginlägg innan jag tog upp bloggandet igen.

Det förra inlägget var tungt och kanske passar det sig inte inte direkt på en sida om fotografi. I verkliga livet går det dock hand i hand för mig. Fotografin har följt mig genom dåliga tider och bra tider. Lusten att fotografera är konstant, som en trygg lojal vän som alltid finns där då jag behöver den.

Jag har ingen fanbase eller  speciellt många som följer min blogg, men det fungerar som något slags sammanfattning av vad man själv har sysslat med och något att gå tillbaka till för att se vart man var i sitt "fotografiska" liv.

Jag skrev om min far i förra inlägget och att han kämpat sig tillbaka efter en stroke.

Han avled tragiskt på vårkanten i sjukdom och det har varit en väldigt tung period för våran familj senaste åren. Som alltid vid förlust eller tragedi får man perspektiv på saker och ting och kommer närmare varandra. Kanske det ända positiva.

Vi behövde komma iväg för att rensa tankarna och bara få andas. Det kändes som om sjukhus doften och synen av vita sterila korridorer följde med oss vart vi än vände oss.

Resan till Thailand hade redan varit bokad och det kunde inte ha blivit en bättre timing så som det blev efter allt det tunga. Vi hann med en del tunga praktiska saker såsom begravning och flytt av saker efter min far men sedan packades väskan med kamera utrusting och andra pinaler och sedan försvann vi ner mot solen, och nya äventyr.

Våra resor till Thailand innebär oftast inte att ligga vid stranden dock. Utan en hel del resa och träffa människor som vi känner där nere.

En vecka hade vi bokat på ön Koh Chang för avkoppling. Resten gick till att resa runt och uppleva andra saker.

Koh Chang var verkligen en underbar plats. För mig som har svårt att bara ligga vid stranden fanns möjligheterna att upptäcka djurliv och äventyra på ön. Eftersom det är en nationalpark finns där en hel del områden som är "orörda" av människan.

Det var dessutom lågsäsong på ön och därför inte så mycket turister.

Vi gjorde utflykter runt hela ön och vandrade i djungeln, såg vattenfall, apor och underbara scenerier runt kusten på denna fantastiska ö.

Att stiga upp på morgonen och se havsörnar cirkulera runt topparna från balkongen hör inte till vanligheterna.

Före Koh Chang och efteråt fortsatta vi att resa runt i Thailand.

Vi hjälpte bland annat till på en lokal skola i byn Nong soon i Korat. En av min frus vänner jobbar som lärare där på skolan och den är naturligtvis mycket fattig. Så att skänka lite pengar och bjuda på någonting kostar inte oss så mycket men ger dom något fint som dom uppskattar och att få se deras glädje är verkligen härligt.

Att få följa med på en klassåterträff för min fru var en intressant upplevelse!

Dom hade börjat få kontakt över Facebook senaste åren och nu var det dags att styra ihop en stor fest som varade i några dagar.

Dom hyrde ett par bungalows nära en vattenresorvoir med en fantastisk utsikt.

Det släpades med Kareoke utrustning och BBQ mat för ett helt kompani. Det blev en kväll jag aldrig glömmer med god mat fantastiska människor och en hel del gräslig sång;)

Andra Utflykter vi hann med inkluderade Bron över floden Kwai, Hua Hin och flera platser där stora Thailändska filmer spelats in där man fortfarande sparat en del av kulisserna. Ganska häftiga platser om man är intresserad av att fotografera!

I slutändan var det precis vad vi behövde. En tid för att få andas och reflektera över saker som hänt. Det blev även ett fint tillfälle att fotografera och prova utrustning jag inte hunnit med att testa innan.

Snart väntar nya äventyr i Rom om några veckor....

Over and out.