Svartvitt, där jag blandar korten, del 1 av 2.
Börjar lära mig lite nu om det svartvita, urval och bildbehandling. Om det gör bilderna bättre vet jag inte. Men här kommer febergubbens bilder, tur jag har ett lager att ta av. Och en trädgård med olika motiv. Det är inte så lätt att göra allt med feber, trötthet och lätt yrsel. Kan bli lite fel ibland. Svårt att bedöma om jag skriver så klokt (hoppas verkligen jag inte skriver något dumt av misstag). Å andra sidan vill jag inte bara se på TV och internet, så oerhört tråkigt det blir. Så jag fortsätter ändå, publicerar. Så blir det lite mening i de här sämre perioderna.
Först ut - en frökapsel. Vallmo. Inte så vacker, men allt är ju inte vackert.
Sedan detta, lite som en krater på en främmande planet, där livsformer sträcker sig upp. Men det är liljepollen.
Och denna bild - oj! Inget för finsmakare, de som är illamående eller har epilepsi. Men jag kunde inte låta bli. Det är en bolltistel, ej utslagen. Och detta är riktigt svart och vitt, inga nyanser här inte. Tror nog att en värld med nyanser är bäst ändå.
Så en dagslända, tror det fungerar monokromt också, trots att de är så väldigt färgrika annars.
Mer åt porträtthållet.
Sedan något jag aldrig tröttnar att se på - lövverk och solljus.
Någon lönnvariant. Ljus, solblänk och skuggor leker runt. Och jag står där med kameran i hand, tillfälligt uppslukad.
Ett lite mer undanskymt löv, inte direkt i rampljuset. Lite mindre, lite tärt.
Och vilka kan dessa vadare vara? Fågelfoto verkar fungera på detta sätt, monokromt med nyanser.
Skulle tro det här är en ung fiskmås, som får avsluta. Kommer och försvinner lite diskret. Gör vad den gör.

Tack så mycket Jan-Olof! Jag har ju inte så mycket annat för mig, så det blir en del bilder med tiden. Ditt reportage från plankade foton var fint, gav lite känsla av att vara med.
Ha en fin dag!
Tackar och bugar unga dam!
Det har du alldeles rätt i! Någonstans måste iden till kungliga spiror kommit från, och har vi egentligen mycket andra förebilder än naturen att betrakta? Vi är ju själva en del av den, och våra kroppar ett hopplock av olika organismer/funktioner i grunden.
Ha det gott! /Thomas
Tack ska du ha! Lite nostalgiskt är det allt. Som du säger, det fanns inte möjligheter till annat i ungdomen.