Sigma mini-wide 28/2.8 och God jul!

Optiken inköptes på Erikshjälpen för en 50-lapp, bländare och avstånd fungerade perfekt när jag vred på det. Det är ett objektiv från 1978, multicoated, retrofokus (ett arv från Angénieux) som gjorde att detta vidvinkel kunde fokusera från 22 cm. På min M4/3 kamera blir ju brännvidden som 56 mm. Det satt ett Hoya skylight på, samt ett litet motljusskydd i gummi. Om jag minns rätt har jag läst någonstans att detta objektiv var tidigt med att tillverkas med mindre utsläpp av gifter. Men hur var det då? Tja, ingen höjdare, men i viss mån användbart, kräver lite mer i bildredigeringen. 

Startar inomhus med en ljusslinga det är kulor i

bländare 2.8

obeskuren bild av lysdiod och plastbarr (ja, de barrar!) så nära kommer man

Denna dag, 20/12 var det sol märkligt nog, det blev en strandpromenad, där objektivet visade sina högst speciella motljusegenskaper, bländare 2.8

sen bländade jag ned och höll mig till 8 ungefär, detta är inte motljus

80 grader från solen

motljus mer kraftigt nedbländat

det blev ofta problem med färgtemparaturen i sol

inte så mycket sol, problemfritt

skugga, inga större problem

jodå, det var värt 50 kronor, möjligen går det tillbaka till Erikshjälpen så kan det komma till nytta igen. 

Lite mer från skogen

Den sista av fyra bloggar från det lilla fotoäventyret i slumpvis vald skogsplätt. Här blir det lite annat, lövet här fick representera decemberkänslan i skogen

det går att finna många spännande former, strukturer och färger i skogen, undrar om Henry Moore gick och såg på detaljer i skogen?

lite skulpturell skog det här, men möjligen såg herr Moore mer på damer?

en gammal rosentagg

här går marslandaren ner mot planeten Mars ser det ut som, men det är detalj av sälgticka, en vedsvamp

björktickans hatt

främmande språk och skrivtecken, nej barken på en fallen hasselgren

epålettsvamp, bioluminescerande och i folkmedicin blodstillande

gammal rostig plåt ska inte vara i skogen, bra det för detta är rostlav och inte plåt. 

Svampar och lavar

Här fortsätter makroäventyret, in i den lilla okända världen, som bara finns där, startar med stubbhorn - en sporsäcksvamp som växer på stubbar av lövträd

kan väl bli en 5 cm som mest, denna var den lite större modellen

lite mer närbild

men oftast ser de ut så här, lite mindre

asplavar de svarta prickarna

en helt vanlig slånlav, brukar se ut som en vitgrön lite spretig tofs på grenar, här har jag tonat ned ljuset och försökt förtydliga strukturen

beskuren bild med fascinerande struktur i slånlaven

svamp, kantöra?

ingen aning

till sist violett geleskål

Lavar och mossor

Jag försökte mig på dessa ämnen, på lite närmare håll än innan, fotoobjekt som finns lite här och var i skogen, bara att svänga in på närmaste skogsväg och parkera. Ja, om det är riktig skog vill säga, och inte virkesåker. Just denna skog var helt orörd, fallna träd låg härs och tvärs, det är en stor tillgång om man letar svampar, lavar och mossor. Startar med lavarna

den vanliga välkända bägarlaven, närmare bestämt trattlav, de kan på vintern få klarröda delar överst, kanske har det med förökning att göra, här syntes inget rött alls

olika mossor kom också i bild

ett helt eget landskap, på planeten Zog ser det ut som 

skrynkellav det bruna, vet ej det gröna

detalj av blåslav, när ni ser alla dessa bilder i denna, föregående och de närmast kommande två bloggarna finns där en del bilder som strukturellt har stora likheter med detaljer i däggdjursanatomi, har länge slagits av att strukturella likheter finns på alla möjliga ställen i alla möjliga skalor

en bladmossa (oflikade blad)

bladmossa (kan se ut på många olika sätt) och nederst levermossa (förr ansågs bladen likna en lever), kanske underart skogssnäckmossa

en bladmossa, troligen skogsbjörnmossa

ser ut som en märklig skog, troligen kammossa (en bladmossa)

någon mossa som såg dekorativ ut

samma här

Om mitt makrofoto nu

Det är lite av en räddning med makro om vintern, en hel liten värld tillgänglig i sin närhet. Använder nästan alltid blixt på grund av det sparsamma ljuset på skogsbotten vintertid, men blixten ger blänk jag inte gillar, har beställt något som jag tror kallas makro diffuser, en mössa över kamera, objektiv och objekt som ska ge indirekt ljus. Får se hur det blir, inga problem på mossa tror jag, men insekter tror jag inte gillar det, får se. Handhållet kör jag med, det är inte på tapeten att släpa på ett stativ genom skogen, dels hindrar det själva jakten, upplevelsen, känslan, sen är det lätt ändå att snubbla och falla i ojämn mjuk terräng med hinder överallt. Handhållet i det dåliga ljuset i december blir sällan något, det är blixt som gäller. Sen är det stacking ja, kamera, objektiv och blixt fixar det, men inte jag. Problemet heter finvågig tremor, jag skakar konstant, även om det inte skulle synas så tydligt ibland. Så vid stacking måste jag låsa kameran hårt mot något underlag, men det fungerar bara ibland, och hårda underlag exakt där jag vill är sällsynta i skogen. Stativ? nej som sagt. Så det blir att hålla mig med nuvarande utrustning och olika försök med blixt när ljuset är dåligt. Men nu till en omgång bilder, blev mycket sist, startar med en lav som heter fjällig filtlav, gruppen filtlavar är bladformade och kan liksom vika sig  i kanterna om vintern och få annan färg där, själva förökningen, ja ni ser själva på bilderna. Först själva filtlaven, sen detaljerna. Jag har haft hjälp av min inventerande kompis med artbestämningar, han är duktig på att finna objekt. Mossor på bilderna ger en anvisning om storlek.

sen över till mossornas sporkapslar, som här på Fotosidan kallas pilledutter, 

sporerna mognar i kapseln, sen trillar locket längst ut av, och sporerna sprids. Stängerna de sitter på har små vätskedroppar som blixtljuset får att blänka olyckligt mycket, ser ut som glitterpinnar

bilder över och under ur misslyckad stacking, man ser de olika skärpelagren

undrar vad det är längst upp?