Ut ur dimman flög de
Nu har dimman lättat lite, men solen själv har fortfarande dimmern över sig.
Snäpporna kommer fortfarande in från havet efterhand. Ljuset är inte mer än att det går att ta bilder. Jag var förvånad över att det blev bilder när jag stod där, solen var helt inhöljd i dimman. Spovsnäppa?
De håller sig på stranden, flyger ett skutt ibland.
Kärrsnäppa?
Drar i små flockar längs med stranden
Men detta är nog någon annan snäppa, småsnäppa? Jag tycker det är svårt. Ljuset är också svårt. Men humöret är på topp.
Möjlig myrsnäppa. Det ljusnar nu.
Men snäppor är det i vart fall. Så mycket begriper jag. Solen bryter lite genom dimman.
När det blev klar dag gick jag hem. Ljuset blev platt på förmiddagen, och snäpporna hade flugit till dammen andra sidan strandens sandvall. På väg till bilen fann jag denna figur med attityd.

//Tommy
Tack, den är tuff.
🙂
Tack Hans-Åke. När jag står och ser dem funderar jag inte ett dugg över det, känner mig mer som ett litet barn då. Det är så här i efterhand, när jag sitter inne i mörker och stugvärme, som jag kan fundera en stund. Fundrade också över sandsnäppan.
- hawk
Tack, det var attan vad du kan! Jag hade en "kustpiparkänsla" i bakhuvudet när jag såg det, slog i fågelboken, men tänkte: näää, det kan det inte vara.
Det är skönt att stå och se på dem i verkligheten, en livsförhöjande känsla.
Hälsningar Lena
Tack Lena. Med tanke på det svaga gryningsljuset, blev bilden förvånande tydlig.
Tack Christer!
Fine billeder Stefan.
Mvh. Erik.
Tack så mycket Erik!
Tänk att vara så liten så några barr räcker som stöd.
Tack, ja jag har också funderat på hur skickligt blåmesen balanserar där, med en sådan självklarhet.