Natur med mest fåglar, blommor och makro. I övrigt allt som kan verka intressant.
588
I dag startade dagen med en riktigt fin soluppgång, sedan sol emellanåt. Frost hela dagen. Hade varit toppenfotoväder om inte febern hållit mig inne. Inte mycket att göra det, men gott om tid att läsa och fundera när det går. Men nu - fåglar i mej - blir det bilder på flygfä! Från 4 Juli.
Promenerar oberört förbi när jag tar bilder på ormvråksungar.
Stannar sedan och undrar varför jag glor så, normalt sett reagerar folk inte när den går där.
Gladan har fått syn på något, ungarna är hungriga i boet.
Gulärlan har långt säkerhetsavstånd.
Ormvråken är väldigt sur på mig för att jag fotograferat ungarna, så jag tar några bilder och avlägsnar mig sedan.

Inlagt 2017-12-17 15:33 |
Läst 1263 ggr. |
Permalink

Hälsningar Lena
Tack Lena, det var svårt att låta bli. Gillar också gulärlan, det blir ju oftast bäst när pippin placeras i sin miljö i bilden. Och hur länge infektioner varar, ja det är lika spännande varje gång, allt från 3 dagar till 3 veckor.
Hälsn!
Tack Jan, du har rätt om sparvhöken, såg en gång 2 meter framför mig hur höken satt still, accelererade 2 meter och tog sparven, allt snabbare än ögat kunde uppfatta, fullständigt ofattbart snabbt. Då har du sett en del spännande i dag. F.ö. har min granne och jag noterat något märkligt i kvarteret - här är mesbrist! Under senaste åren, även denna sommar, har här varit många talgoxar och blåmesar bland husen, men denna vinter plötsligt endast någon enstaka mes ibland.
Låter mystiskt med mesarna..! Kan dom ha bra med föda på annat håll, eller har även dom gett sig iväg lite söderut..? Du får skriva om det framöver, om 'bristen' består in på nyåret också..
Hälsn!
Tack Björn, det är väl inte direkt fågelsäsong. En möjlighet är att putsa en ruta väl, sedan sätta upp en upphöjd naturliknande matningsstation utanför, själv har jag inte kommit mig för att göra det. Gladan är en mycket vanlig fågel i Skåne nu, de finns lite överallt verkar det som, men inte i städer.
Ha det gott/Stig
Tack Stig, storkar har en gammal europeisk historia av att bo med människor i byar, de sköter sitt tämligen oberört. Vråkar ser jag längs med vägarna i samband med bilkörning, de är ganska vanliga här, förmodligen en del som kommit norrifrån men inte funnit det lönt att fortsätta söderut, inte ännu. Det brukar passera en del vråkar varje vår och höst. Just denna är en av föräldrarna i en vråkfamilj som bor här året om, är normalt inom 1 km från boträdet.