Tack så mycket Dan! En havspromenad ger ju alltid frisk luft, motion och D-vitamin i ljuset. Övriga faktorer som fåglar t.ex, kan bi hur som haver från gång till gång.

Tack Stig, klart man stannar upp när man upptäcker ett ansikte sådär. Har gått där många gånger förr, men just denna dag var ljuset rätt och inget distraherade, märkligt så många gånger det går att passera utan att märka vad som fanns där.

Tack Jan, hade en bild med en hel sådan horisont av svävande punkter, men trodde ingen skulle vara intresserad och slängde bilden, där ser man hur fel jag hade. Kul att se på i optiken när inga fåglar visade sig. Ansiktet är mitt i stenen, ser åt vänster.

Ok, jag kanske ser ansiktet.. :-) Hägring brukar tyda på ett jämnt fuktigt luftskikt med ganska små luftrörelser.. Såg en gång en sen sommarkväll för 30 år sen när det blivit mörkt och jag själv satt vid en brasa på en ö i ytterskärgården, en fyr med upplyst fasad och som blinkade efter ett givet mönster med sitt fyrljus. Mätte in kompassriktningen till fyren och kollade sedan upp blinkintervallet, det var fyren på Gotska Sandön som jag såg.. den ser man egentligen inte om den inte lyfts upp som en hägring! Finns en gammal 'legend' ute i Stockholms yttersta skärgårdar som t.ex. Svenska Högarna att man ibland har sett en större ö långt ut åt sydost vid horisonten, det enda som finns i den riktningen är ön Ösel i Estland.. Hägringar är spännande!
Hälsn!

Visst är det så, havet är speciellt med större horisont, annat ljus och kargare kust än insjöns. Det känns som fria vidder att vandra i.