Natur med mest fåglar, blommor och makro. I övrigt allt som kan verka intressant.
Samma men olika
13 augusti halv sex om morgonen, bilder i kronologisk ordning. Som sist, bilder från samma ståplats, åt olika håll. Det är ju samma soluppgång på alla, men ändå blir det lite olika, det är snabba förändringar i ljuset då. Laowa 7,5 2.0 på Panasonic GX7, en nätt kombination.
De svarta prickarna i bilden är svalor
och de två sista bilderna är Lumix 14-140
Inlagt 2026-01-31 21:12 |
Läst 239 ggr. |
Permalink












Tack Peter, soluppgång är alltid fint, särskilt vid havet, och jag bor ju på rätt sida!
Tack, det är lite inställsamma bilder med soluppgång, men fint är det, gillar att se ut om morgonen och se på det.
Är du nöjd med 7.5:an? Ibland är jag sugen på ett rejält vidvinkel. Har 9 mm som kortast idag med Olympus 9-18. Å andra sidan kan man sy ihop flera exponeringar om motivet är stilla och det är gratis.
Hälsningar Bjarne
Jag har blivit mer och mer vän med 7,5:an, i början var vi inte riktigt överens, men det kan lika gärna ha berott på mig. Visst gillar jag objektiv från Olympus/Panasonic bäst, de är fantastiska, men jag fick detta för ett bra pris för länge sen. Nu tycker jag det fungerar utmärkt, det enda är att motljusskyddet vrider sig lite lätt, annars är det ju välbyggt och har egentligen inget som kan gå sönder då det är mekaniskt. Det jag uppskattar speciellt är närgränsen på 0,12 meter och att jag utan problem kan blända ned rejält. Har ibland funderat på andra vidvinkelobjektiv, men detta har fått bli kvar. Det är bekvämt med, vid bländare 8 blir det skarpt från 0,4 meter till oändligt, och då är det bara att köra på med landskapsfoto.
Ljuset stiger långsamt, trevande, som om det själv förundras över sin egen återkomst.
Himlen öppnar sig i mjuka färger, rosatoner som smälter in i guld, guld som rinner ut i det blå. Allt är stilla, men ingenting är tyst, vågorna viskar, ljuset svarar.
Och när solen inte bara stiger över havet, utan också speglas i det, blir skönheten dubbel.
En sol på himlen, en sol i djupet. Två eldar som möts i en enda rörelse av ljus. Havet blir en spegel som inte bara återger verkligheten, utan förhöjer den, förvandlar den, gör den större än sig själv.
Det känns som om gränsen mellan himmel och vatten löses upp.
Som om allt är ett.
Som om man själv är en del av ljuset som breder ut sig, en del av vågornas rytm. Det är dubbelt vackert, inte för att det är mer, utan för att det är djupare.
Som om världen, för en stund, visar sitt innersta ansikte.
Det är en riktigt vacker bildserie dät du har fångat förändringarna i ljus och färger.
Stefan
Tack, jo världens innersta ansikte, det köper jag, det är så det känns, befriad, i nuet och utan tidens gång. Att vara, det är nog, inget mer behövs.
Hälsn!
Ja, sannerligen, om alla morgnar kunde vara så! Här är det iskall vind som blåst bort mycket av snön och river upp jord som lägger sig på snön i gråskala nu, men i och för sig kan det bilda intressanta mönster.
Hälsningar Lena
Tack Lena, där gömmer sig en del, det blir lite slumpvis vad som visas upp. Det är en av mina absoluta favoritplatser som avnjutes så här: Ge sig iväg i i gryningen på motorcykel, åka långsamt och se vilt på nära håll, sen stå där vid vattnet och bara vara, inte ett bekymmer i världen, sen hem och ge frun frukost.
Perfekt väder med härliga moln och vackert ljus.
Ing-Marie
Tack Ing-Marie, en perfekt morgon gör resten av dagen lätt.
/Tomas
Tack! Vidvinkel passar ju inte överallt, men ibland hamnar jag i ett landskap där jag bara måste använda det.
Hälsningar Jörgen