Nya bilder
För ett par dagar sedan gick jag ut i skogen, såg mig omkring och började sedan söka bland stammar och grenar. Hade endast mitt makroobjektiv med, tänkte pröva än en gång med stacking (10 bilder, medel förflyttning). Försöka slippa blixtfoto. Problemet har ju varit mitt skakande, men i skogen finns ju olika stöd, grenar, stammar, och själva kroppen om jag trycker den mot något så den är still. För kan jag trycka kameran eller underarmarna mot något stadigt, ja då går det bättre, faktiskt går det rätt bra. När jag går med en tom temugg med en tesked i så låter det "prrrrr" ungefär från skeden, skakigt var det ja. Sen har det blivit ett nytt fotograferande för mig på sistone - skogens detaljer, en upptäcktsfärd i skogens fantastiska värld. Det började när jag följde med min inventerande kompis och jag tog bilder på lavar, upptäckte något nytt och spännande. Nog snackat -
en vanlig grenklyka med skogens egen gröna symfoni, en vacker väv av liv
lönnbark som är färgrik, en mängd livsformer, som ett abstrakt verk, men högst verkligt
mossa
en fruktkropp tittar ut på en vertikal bostad för olika invånare
som svarta golfbollar, de pyttesmå svarta prickar som kan ses på en liggande trädstam, i detta fall bokdyna, en svamp som här är mogen och öppnar sig för att lämna sporer
små gula prickar som här kraftigt förstorat på en skärm liknar vingummi, vedplätt heter denna svamp, vanlig. Ja, sen åkte jag hem och gick ut och stackade makro i trädgården
balkansippa, sen stod det bredvid mig ett gammalt plommonträd som heter Herman, på grenarna växte lite grått fnas - lavar
som här väldigt förstorat av skärm - optik plötsligt liknar en livsform - hjälmrosttlav, sen fanns där tillsammans med denna
också gula lavar på grenarna, en riktig färgklick - vägglav, mycket vanlig, gillar näring och är tolerant mot luftföroreningar. Den gula färgen skyddar mot den nedbrytande uv-strålningen.












Tänk att du klarar det trots dina fysiska hinder - och kommer ut med ett sådant resultat.
Tack Peter, Man får aldrig ge upp och vara glad varje dag, så går det bra.
Nä, mina ögon ser inte heller allt, men jag förstår ofta vad det är, och sen ser jag på skärmen efter bildbehandlingen hur och vad det verkligen blev. Det är rätt fantastiskt, alla dessa skalor och världar, en och samma med ofta samma strukturer.
Jo, det kan vara spännande, både letandet och sen vad det sen blir för något på skärmen till sist. Tack!
Jag väljer skog som ur naturvårdssynpunkt är värd att bevara, lite speciell med antingen speciell växtlighet men oftast gamla lövträd som fått sköta sig själv i långa tider, de får stå tills de faller, de skogarna kan se svårframkomliga ut, lite röriga. Där har utvecklats många olika livsformer med tiden. Motiven är 0-180 cm över marken, oftast i knähöjd ungefär, går lättast att finna motiven om man tränar ögat, man måste stanna upp och verkligen se. Har själv ett litet stativ - gorilla - men de motiv och vinklar jag fotograferar här är oftast omöjliga att nå med stativ.
Hälsningar Halina
Tack så mycket Halina!
Men många fina färger och strukturer har du hittat på din vandring
Usch, influensan är inte någon lek i vår ålder, krya på dig! Krokusen kommer nog när du tar dig ut igen, möter dig.
HaD/Gunte..
Det är varmt och gott i stackarnas skara, Tack Gunte!
Stefan
Tack, det är väldigt avkopplande att gå och söka bland alla gamla träd, stående som liggande, andra människor samlas inte gärna i dessa miljöer. Utom de naturintresserade, som vet att de här områdena är antingen skyddade eller intressanta.
När jag ser dina bilder , inser jag att jag borde lära mig mer och försöka upptäcka den lilla världen.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Hej Erik, stacking kan vara väldigt bra, men en del nackdelar har det ju. Just i en sådan här miljö verkar det fungera bra, så länge det går att hålla armarna fixerade.