Från sista veckorna, skog och insekter med fråga
Först lite bilder från samma skog jag visade sist i svartvitt, den konverterade skogen i sin ursprungliga färg. Några fina stubbar där det om våren är en liten sjö, nu promenadvänlig skogsbotten.
Det har uppenbarligen varit fina förhållanden för pollinering då rönnen blommade, sett många rönnar som dignar av bär, men säger det något om vintern?
Tillbaka i tiden ett par veckor från nu, denna växt har nog fåglarna sått i trädgården, och den sprider sig så långsamt, det är kermesbär som egentligen är tropisk/subtropisk i det vilda. Ser giftig ut, och det är den.
så fann jag en reva i tillvaron, påminner om en ökenråtta?
Inne i en phalenopsis (brudorkidé) fanns en pyttespindel
och ute i plommonträdet klättrade en gråsugga på barken mitt på ljusan dag i solen, märkligt för arten som är skygg och gillar mörker med fukt då de andas med gälar (kräftdjur)
den slank in i en rutten håla, där finns allt den behöver, mörker och fukt och dött virke och mikroorganismer, så anspråkslöst. Nästa är en grankottsskinnbagge, vad gjorde den i mina tayberry?
Nästa är en vindsfluga, de heter så för de gillar att vara inomhus om vintern
Nästa är nog nematus, en rödlistad bladstekel, nematus umbratus
Storslamfluga på bilden under, brukar varje höst sitta i mängd på höstblommor hemma, den är också höstens blomfluga
Nu kommer en otäck en - stekelarten aleiodes - som är insekternas alien, lite suddigt, men många av de här avbildade var så illa små
en bladlus fångad i nätet, spindlar gör nytta
pendelblomfluga, gillar höstfukten
i kärleksörten, bland honungsbina, fanns detta mörkare bi, kan det vara ett svartpälsbi?



















Hälsningar Lena
Du har rätt, här nere är det "mycket rönnbär - hård vinter" och det hoppas jag inte, för om det snöar här är det ofta blötsö som ibland lägger sig synnerligen ojämnt, några år har det stått en meter upp på ytterdörren (läsidan). Orkideerna har jag inomhus numera om sommaren, de trivdes fantastiskt väl utomhus fram till dags för frost, ibland hängande i träd, men fick diskas och omplanteras före de fick komma in, det var mycket som ville med in. Hade en 70-80 olika arter, några äkta och några primärhybrider, men det blev för mycket arbete, de mest exklusiva där fick jag läsa in deras växtplatser och anpassa, men tyvärr orken tröt och jag gav bort nästan alla till arbetskamrater där växterna var dömda till långsam självdöd, det sved, men måste göras.
Såg Lenas kommentar om rönnbären.
Är tydligen lite olika från var man kommer om hur man säger. Min mor, från Gällivare, sa mycket rönnbär mild vinter med lite snö för rönen bär aldrig två bördor.
Har hört att mer söderut är det mycket rönnbär blir det snörika vinter för då har fåglarna mycket mat i rönen.
Har kollat rönen utanför vårt köksfönster och den verkar inte bry sig om några ramsor. Den gör som den vill.
Hej Margareta! Här är det "mycket rönnbär - hård vinter" snömängden nämns inte. Frun hemma säger som du, rönnen gör som den vill, är det bra pollinering kan det bli mycket frukt.
Säger som Lena om rönnbären, mycket rönnbär mycket snö. Men jag har tänkt på detta i flera år nu och det stämmer inte speciellt bra.
Ing-Marie
Det var ju brunsvart kärrbotten på marken i de första bilderna, så färgerna blev väl lite klarare då på växterna. Stubben var ju midjehög så som du säger, för lågt för ugglor tror jag, har själv aldrig sett i ett ugglebo. "Mycket rönnbär - sträng vinter" säger vi, snön varierar i Skåne och lägger sig oftast mycket ojämnt som blötsnö. Frun säger "bra pollinering - mycket rönnbär". Tack Ing-Marie!
Det var många olika resultat i den här bloggen. Jag tycker att de två första har något lite mer speciellt över sig.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Hej Erik! Jag är en fakta-människa, läser in fakta i långa rader. Är född sådan. Tack för kommentaren!
Tack Peter! Jag har en rätt speciell trädgård, de nyinflyttade i byn river ofta upp allt, lägger sten och låter geten (självgående gräsklippare) göra jobbet, och talar knappt med grannarna.
/Lena :)
Du ska ha mycket tack Lena!!
Att lära sig namn är dock inte min starka sida ;)
HaD/Gunte..
Jag söker och finner ofta något som kan vara ett namn, hur mycket som fastnar i mitt minne sedan är högst diskutabelt, men något är det alltid. Ofta är det mönster som gör det lättare att känna igen nästa gång. Gråsuggan är en liten anspråkslös figur som bara finns där i närheten och gör nytta. Tack Gunte!