Fotografera flygande fågel i mulet väder

Jag hade tänkt lägga ut 10 bilder på flygande rovfågel här, men när jag såg hur de såg ut, begränsade jag mig till två. Hur jag än fibblar med inställningar, så har tekniken begränsningar. Kameran ska, även i mulet väder som detta var, med långa röret och lite ljus, kort slutartid, och aps-c sensor, mäta och beräkna avstånd, utföra vibrationskompensation samtidigt som fågeln försöker ta sig utanför den lilla lilla bildvinkeln och rör sig i alla riktningar. Den darrige gubbe som håller i kameran riskerar att falla om han siktar för högt, eller står ojämnt. Så egentligen är nog tekniken inte så illa. 

Här glimtade solen plötsligt till på tornfalken.Den ringmärkta kärrhöken på sin ordinarie patrullrunda över vassarna. Den är väldigt duktig på att hålla avstånd, ett klok egenskap när den ska flytta söderut. 

Tema: Vadare, snäppor

En serie bilder på snäppor, troligen myrsnäppa, men en och annan kärrsnäppa kan ha insmugit sig. Är inte helt säker. Alla tagna vid en liten strandpromenad vid Åhus, i våtmark just vid havskanten. Och så finns där en ung fiskmås också, den bara hoppade in. Denna dagen hade jag tur, fåglarna var lite närmare än vanligt, och inte så rädda för min annars skräckinjagande gestalt (åtminstone för fåglar).

De blandade svartvita korten - andra delen av två.

Först ut är denna fågel, en möjlig myrsnäppa, eller? Jag är nog på mer djupt vatten där än fågeln.En av mina favoritstigar, där jag på försommaren tar mina näktergalsbilder.Där är snårigt och sankt, perfekt för näktergalen. Min egen jungel. Men ibland, med tålamod, skicklighet och tur (inte minst!) sitter plötsligt en i en lucka långt in där någonstans. Men nu är hösten på gång, alla näktergalar har dragit sig söderut. De snår där först allt brakat ner, och sedan nytt växt långt över, de platserna gillar de bäst. Och ibland måste de upp i sin sångarposition, visa sig lite. Rakt upp lyckas solen stråla genom lövverket. En oräknelig mängd grenar och löv. Det hade varit väldigt svårt att se de små grågröna spolformade sångarna bland löven i Maj, om det nu inte hade varit att de låter så vackert. Bara att pejla med öronen och styra in blicken. Observant på minst lilla rörelse. Som en katt på jakt. Men fördelen med kamerajakt är, att hur många skott jag än skjuter, finns fågeln kvar. Och sjunger för omgivningen. Se här. Konsten att observera stillsamheten. Stå och se på den. Utan stress eller krav. Den bara finns där. Och väntar på dig. Antalet tranor hemomkring ökar hela tiden, år för år. Jag menar, förr flög alla över, nu rastar de också, en del häckar t.o.m. om sommaren. När jag kom på elcykeln såg jag några landa på en äng en bit bort, andra sidan en skogsdunge. Så jag gjorde en kringgående för tranorna osynlig manöver med elcykeln, och tog mig genom dungen, ålade sista metrarna. Det var väl mycket som skymde, så när jag blottade min närvaro, lyfte de. Och kärrhöken är ännu här, Afrika väntar. Till sist en riktigt stadig bit till blomfluga, fastnar nog inte så lätt i spindelnät. 

Svartvitt, där jag blandar korten, del 1 av 2.

Börjar lära mig lite nu om det svartvita, urval och bildbehandling. Om det gör bilderna bättre vet jag inte. Men här kommer febergubbens bilder, tur jag har ett lager att ta av. Och en trädgård med olika motiv. Det är inte så lätt att göra allt med feber, trötthet och lätt yrsel. Kan bli lite fel ibland. Svårt att bedöma om jag skriver så klokt (hoppas verkligen jag inte skriver något dumt av misstag). Å andra sidan vill jag inte bara se på TV och internet, så oerhört tråkigt det blir. Så jag fortsätter ändå, publicerar. Så blir det lite mening i de här sämre perioderna. 

Först ut - en frökapsel. Vallmo. Inte så vacker, men allt är ju inte vackert.Sedan detta, lite som en krater på en främmande planet, där livsformer sträcker sig upp. Men det är liljepollen.Och denna bild - oj! Inget för finsmakare, de som är illamående eller har epilepsi. Men jag kunde inte låta bli. Det är en bolltistel, ej utslagen. Och detta är riktigt svart och vitt, inga nyanser här inte. Tror nog att en värld med nyanser är bäst ändå. Så en dagslända, tror det fungerar monokromt också, trots att de är så väldigt färgrika annars. Mer åt porträtthållet. Sedan något jag aldrig tröttnar att se på - lövverk och solljus.Någon lönnvariant. Ljus, solblänk och skuggor leker runt. Och jag står där med kameran i hand, tillfälligt uppslukad.Ett lite mer undanskymt löv, inte direkt i rampljuset. Lite mindre, lite tärt.Och vilka kan dessa vadare vara? Fågelfoto verkar fungera på detta sätt, monokromt med nyanser.Skulle tro det här är en ung fiskmås, som får avsluta. Kommer och försvinner lite diskret. Gör vad den gör.

Falken och rosen

Fick syn på en falk (tornfalk tror jag) när jag cyklade, och den stannade kvar i sitt revir under tiden jag tog parkerade cykel, tog ned ryggsäck, öppnade och monterade utrustning, samt riktade in. Sen hade jag inte lång tid på mig, men några bilder blev det. Inga 100% bilder direkt, men det går ju att se vad det är. Och så rosor (här New Dawn), som jag är så glad i. Och morgnar med sol och dagg. En härlig kombination, bara att ta kameran ut på gräsmattan för ett litet njutningsfullt äventyr före frukost. Och sen äta och vara nöjd med fångsten.