917 - Solig dag

Var ute en liten runda på ängarna (som mest är vatten) och njöt av solen. Så härligt att stå med ansiktet mot solen i kanten av vattnet, höra luften fyllas av liv, fåglarnas läten och vinden. Blunda och solglittret blir som röd eld bakom ögonlocken, känna värmen. Livets återkomst efter vintern. 

Jag redigerat bilderna med ett för mig helt nytt program - Affinity Photo. Ska fortsätta med det ett tag och försöka lära mig det. 

Vattnet kommer att sjunka undan och bli precis lagom mycket till äggen läggs, så är det varje år. 

911 - Äntligen

Ja, äntligen lite varm vårkänsla. Dags att ut med lilla skotern på en vårrunda. Startar med Pulken där det varit 100 tranor igår, och denna förmiddag bara vällde de in i mängder. Härligt att lyssna till fåglarnas konsert och se blå himmel mellan molnen. 

Sen for jag till Åhus strand

På det lilla fågelskyddsområdet var det gott om vatten men ont om fågel

Och regnmoln drog upp, det blev regn hela vägen hem, skönt med vattentäta kläder.

Vanliga VinterVarelser i Varje skog

Dagens blogg handlar om de varelser jag fann i skogen igår, frånsett de mänskliga joggarna som var ymnigt förekommande. Brukar fundera: springer de till något - eller från? I vart fall såg ingen av dem plågad ut, alla verkade friska och fint var det. Tror det var julgrötsjoggen, julmatens kalorier skulle bort, det är nyttigt det. I dag var det kyrkan, där var det mera stillsamt och faktiskt fullsatt. Frid rentav, och glädje. Bröder och systrar.

Nä, här kommer först talgoxen, en populär färgklick på vintern. 

Sen den fina blåmesen, de var kvicka, ännu kvickare var titorna som det inte blev någon bra bild på.

En representant för kråkfåglarna - skatan

Sen kråkorna själva

Nötväckan var ganska tyst av sig igår, men till våren går det inte att missa dem, de hörs på långt håll. 

Koltrastar var det riktigt gott om

Fick stå och vänta en timme på att någon fågel skulle dyka upp, de brukar hänga ihop i meståg, som innehåller en rad olika arter. Hackspetten hördes bara retsamt nära men syntes inte. När alla dök upp var det bara att fyra av kameran. Oftast finns stjärtmesen med i meståget, så var det även denna gång. Den sötaste av dem alla.

Lite mjuka är bilderna, det blir högISO inne i skogen. Sen försöker jag inte överskärpa heller. Jag gick en sväng och hörde plötsligt ett ljud av någon som knaprade över mitt huvud, fick se en välbekant silhuett.

Hagtornsbärstod på menyn, det var nog fröna som åstadkom ljudet mellan ekorrens tänder.

Sådär, det var allt. 

888 - fåglarna vid stranden.

Fortsättningen på strandbilderna, nu enbart fåglar. Det var detta par som mötte mig, annars såg det rätt tomt ut, men det är bara att ställa sig här och där och vänta.

men det var vadare jag helst ville se, och plötsligt kom en liten flock

vet ej varför, men jag gillar de små pigga figurerna, känns bra att stå och se på

fram och baksida

sidovy

promenerande

och speglande

här trivs de att leta mat, mitt i sörjan

en kråka passerade

sen kom en falk bakifrån, tornfalk? i vilket fall som helst - såg uppåt och trampade i en håla, föll pladask, men inget mer stukat än självkänslan.

revet

där dök denne upp, ankskrämmaren

två var det, parflygning ganska långt bort

ljuset dåligt, disigt emellanåt och långt bort

paret tog en paus

men ankorna flydde åt alla håll

det var inget vidare med ljuset, och ingen fullformatsensor

gässen fick också motion

sen slog de sig ned igen

872 - mer djur i Norrland

Det blir annat än bäver denna gång, startar med ett av de mer besvärande djuren - vägrenen. Så här ser den ut om man ser den i tid, och renar har inte tillstymmelse till överlevnadsinstinkt gentemot trafiken.

Nästa bild är på en liten krabat nere i ängens blommor och gräs, gör inget väsen av sig.

Bakom min sons hus finns en tjärn där smålommar häckar. På kvällarna när folk sitter på sina uteplatser hörs smålommen ropa. Just detta exemplar sov ute i tjärnen mitt på dagen, men vaknade till när kameran riktades mot den.

Här syns den röda slipsen

När vi gick till sängs en kväll i sommarhuset, så ropade frun på mig, en korp. Den satt lugnt och solade framför bilen i det låga ljuset, jag öppnade försiktigt dörren och tog en bild.

Den verkade lite överraskad, men inte ett dugg stressad, en märklig fågel. Jag vet ej om den hade lite feber eller så, men sol och värme gillade den, den sökte sol och lä. Den tog makligt några steg bort, blängde lite.

Hur länge till skall du glo på mig?

Men stannade när jag stod still

Sen gick den, blängde lite och försvann bak hörnet på ladan där det var sol och vindstilla. Och jag ville inte störa mer nu, gick in igen.