847 - blandat från senaste året

Det blev stillsamhet inne idag, så jag gjorde en snabbkoll i arkivet och fick fram detta, alla bilderna är i färg. Lite blandad kompott. Något ljusare väder ute och en del vind över landskapet hör jag när jag sitter här. Lyssnar på en isländsk tonsättare - Veigar Margeirsson som gör mest filmmusik, förmodligen för att det ger säkrast inkomst. Den estetiska branschens vägar är beströdd med taggiga rosor. Lyssnar mest på musik från 2000-talet, gärna med tonsättare från Island och Japan, t.ex. Yuki Murata. Eller varför inte Max Richters (EU)  The Blue Notebooks? Nä, nu blir det bilder. Denna första härunder ser ut som både harkrank och slända, där den gömmer sig under bladet och kikar över kanten. 

Idag skriver jag över bilderna, omväxling förnöjer, eller förnyar? I vart fall, härunder är det definitivt en harkrank. De är ganska stillsamma och tacksamma för makrofotografen. 

En knubbig minifluga, jämför den med tornspetsen mitt emot den. Tornar är värre än taggar, det är säkert. 

Något åt stekelhållet som sitter på något åt renfanehållet.

Kamouflerad i skuggan gömmer sig jägaren

Och nu över till något helt annat, (s)kåda in i bärnstenens inre, ja det är ju gammal kåda, nästan elektrisk nere till vänster på bilden är den, eklektiskt elektrisk eftersom den på grekiska heter elektron, och har givit namn åt elektriciteten på grund av sina elektrostatiska egenskaper

Fröspridning, en grundläggande egenskap för livet

En del blir fotograferade för sitt ovanliga utseende, som svampen på bilden här, är den inte märklig?

Hav tålamod, ett hav av tålamod, så får ni inte missmod mina vänner, snart är aklejans tid inne

Till sist en mamma - barn bild. 

846 - monokrom spaning

Det var blåsigt ute idag, mulet. Fick dra upp huvan på jackan, annars blåste mössan av. Vattnet stiger så långsamt i sumpmarkerna, ser ut att bli ett normalvått år. Hörde rördromen, såg starar och en hök, men ingen av dem ville vara med på bild. Blev ingen lång runda, bara runt dammarna. 

Genomsnittlig väg, fanns torrare och våtare avsnitt. I de våtare gällde det och veta var vägen gick. Mötte en man med barnvagn och klafsande gångskor. 

Vigg är det gott om. Grågässen håller till i dessa dammar, den dominerande arten. De hade revirstrider nu, våren går framåt. Lägger väl ägg när som helst nu. 

På en vattendränkt äng i närheten letade skrattmåsarna efter mat. Men vad äter de? Något med näring måste ju finnas där. 

Alldeles intill dem hade 2 trutar funnit sin egna plats. Ja, det var allt, mer än så blir det inte idag. 

845 - det närmar sig

Så kom jag äntligen ut, en helt underbar dag, ut på ängarna. Vädret mest mulet och iskall vind, men det var högt till himlavalvet och fritt åt alla håll. I hela denna rymd var det liv på fåglarna, bara att stå och njuta. Det blir bilder som en liten dagboksanteckning, men inga bilder kan visa hur det känns eller upplevs. 

Vattenståndet har ökat som det är brukligt på våren, det är ängarna under vattnet, det sjunker lagom till äggläggning. 

Viporna är i farten

Vadare har kommit

Vad det nu är, men de låter vackert och ser härliga ut.

De allestädes närvarande ankorna

En annan sorts ankor

Obeskuren bild av lärka, rent omöjlig att se om man inte ser var den landade.

Kråkan i landskapet

Varje år ser jag flera kringdrivande båtar ingen verkar intressera sig för

Den store smög förbi bak min rygg

Ålakråkor finns det lite här och var

Några tranor snurrade förbi

Några mindre flockar bläsgås syntes

Det är gässen som dominerar i landskapet, fyller upp

De vitkindade har tagit över

Finns i stor mängd

Fina är de

Men de har i det närmaste fullständigt trängt undan grågåsen. Lite suddigt här, 1/800 sekund är för lite. Men jag såg knappt några grågäss alls. 

844 - på spaning efter den tid som kommer

Enligt tiodygnsprognosen har jag den sista varma soliga dagen idag, sen får vi se vad Mars för med sig efter det. Det gick fint att läsa tidningen vid söderväggen, varmt och gott. Sen fick det bli ett varv runt huset med kameran, alltid något som händer i vegetationen. En del vintergäck började redan bli överblommade, men resten lyste vackert i solen. 

Botaniska krokus växer i mattor här och där.

De gör sig i motljus

Spridda över gräsmattan (en platt yta mest grön, innehållande en del gräs)

Det blir färgindelat, så en blå pensé passar in här. Växer också vilt i gräsmattan. 

Sen blir det gult. Som ni ser finns det ingen barjord i min trädgård, inget krattat. Det är mer natur, men kontrollerad lagom mycket. 

Inne har hibiskusen vaknat till i solskenet. Just denna stod utplanterad hela sommaren i en rabatt.

Sen blir det rött, här en röd knopp av kinesisk buskpion.

Röda är också aprikosträdens knoppar, som spricker upp alldeles för tidigt. Men kanske kan det bli bra om det bara håller sig lite kallt nu. 

Opp opp rabarberknopp

Ett hopp inomhus igen. Julstjärnan ska få bli ett litet fönsterträd, ja - trädliknande. Den planteras ut i rabatten om sommaren, och trivs utmärkt så, blir lite större för varje år. 

 Åter ut i rabatten. Lungörten har också lockats i blom av dagens sol. Små blommor tidigt och stora blad om sommaren. 

Sen blir det grön färg. Kejsarkronan har bara blad, inga blomstänglar ännu som tur är. Men den tål mycket frost. Tulpanbladen är också rätt stora, men inga blommor. 

Vit färg till sist, krokus.

Den ödmjuka snödroppen.

Första tusenskönan. 

Till sist ett hopp in igen, ett gäng vita phalenopsis inköpta för 30 kr st på Plantorama, Englandsvej, Amager och med utmärkt kvalitet. 

843

Nu har det varit några dagar med solsken och härligt värmande sol, så som det ofta är i slutet av Februari, en fin tid på året. Oftast är Mars en trist historia, vi får se hur det blir detta år. Kom ut med kameran igår, tog en spaning. Först vid havet, sedan ängarna och sjön och dammarna. 

En enda vild blomma fann jag, den var värd en bild. 

Gässen var i farten, de är tidiga. Men tror inte de börjat lägga ägg ännu, de flög runt, kanske skulle många av den dra vidare. 

De flög i mindre flockar igår, inte de där jätteflockaran med många hundra. 

På närmare håll syns ränderna på undersidan.

Och dessa var det mest av

Deras grå mönster på vingarna är lika fint att se varje gång. Det fanns fler som flög längs med stranden. 

Skarvar t.ex.

Vipor, som en symbol för frihet.

De här flyger ju inte ofta i flock, och håller avståndet. 

På väg hem.

Här fick jag ingen flygbild, men en råkade landa inte alltför långt bort. En lärka. De och andra fåglar gjorde en del vårljud på ängarna, inte överdrivet mycket, men tillräckligt mycket för att det skulle kännas bra. I trädgården gör talgoxen trevande sångförsök. 

Vid havet hade jag förhoppningar om skärfläcka, men det fanns inte så många arter att se, gravänder, vigg och vanlig kvackanka.

Där var fler människor som kommit av samma anledning, skärfläckan, och då fick vi anledning till en trevlig pratstund. 

När jag vände mig om såg det ut precis som vanligt, ett rev med skarvar.