Blandade bilder

Ur mappen "överblivna bilder" sorterade jag ut dessa. Håller på med höstregnsbilder, men de är inte färdiga ännu, inte tagit några bilder ännu idag, kokat sylt i stället på blandningen plommon + äpplen. Och fångat sork, de kommer från fälten nu och invaderar, en sann utmaning att hålla dem tillbaka.   

  Stigen till fågeltornet i Åhus, finns inte så mycket fågel där så är stigen bra nog.      Gustav Adolfs kyrka, nytt perspektiv.       Där de små djuren trivs, men även stora braxar kan ligga och lura här.      Nyckelpigan        Lockespindeln      Vinbären, känns redan som om det var länge sedan, men goda var de.       Sockerärtor - en favorit. Bara att sätta sig ned och smaska i sig. Nu är de större, får sprita dem först.   

Liten promenad i Sölvesborg

Fortsatte mitt kameratest, först mitt på ljusa dagen då vi åkte till Sölvesborg i ett ärende, för att sedan äta en bit och gå en liten runda nere vid vattnet. Till vänner i Sölvesborg: nej, vi orkade inget hälsa på sedan, utan åkte hem och vilade ordentligt.  Kameran presterade över förväntan, mycket glädjande, inget att klaga på. Iso 160 alla bilder. Tog på kvällen hemma mörkerbilder med Iso 1600, vill inte gå högre. I lampljus utanför huset och en trettondels sekund handhållet blev det utmärkt, likadant inomhus med taklamporna tända och 1/80 sekund, skarpt och vältecknande. Tog sedan stativ och 2 sekunder exponering i mycket svag belysning, inga problem. För riktigt bra mörkerresultat krävs ju fullformatskamera och lägga till väldigt mycket pengar, något jag är ovillig till eftersom sista betalningsdagen för en förfärlig skattesmäll snart är här.

 Efter mat på sillabåten tog jag fram kameran, detta är ett typiskt Sölvesborgsmotiv.      Kan också visas så här.      Eller så här?      Sölvesborgs gång och cykelbro, längst i Europa, 760 meter över havsviken.    Äldre stadsdel vid vattnet. Det är en mycket mysig liten stad, med många lägenheter som har havsutsikt, och en stad som får mig att känna trivsel.      Boulespelare vid kajen. Själv fördrar jag vildboule, har deltagit i ett lokalt vinnande lag i Frankrike.    Fin skylt som ger tillfällen.      Kärleken verkar blomstra i staden.      Det är fritt fram att sätta ihop sin egen dikt, denna gjorde min fru.   

Nygammalt

Nyfiken på m 4/3 systemet skaffade jag lite begagnade grejor, Panasonic GX1 och Sigma 19mm 2,8 och Panasonic 45-200 samt snart namnlöst 50mm cctvobjektiv f 1.4. Sedan har jag alldeles för mycket, får se vad som skall bort efter att detta testats. Några testbilder tagna, fel inställningar ändrades 2 ggr, sedan hoppas jag det skall bli bra, alla dessa bilder har lite fel inställning, men det syns oftast inte. Men framöver blir det rätt.

 Fotogubben själv, frun tog första bilden, jpeg.      Sedan ändrade jag till RAW, lätt oskarpt blev det innan jag lärde mig.      Darrgubbe      Testade närbild      och motljus      och lite i gatufotostil. I detta fall tog en som nyss fyllt ett år bilden, jag bara riktade in den lite. Den lilla älskar kameror, och har fått 2 små av mig att leka med, en värdelös och en jättebillig. 

Fågelpromenad

Efter att ha kollat den externa hårddisken fann jag 3000 bilder i lager från i år, de flesta sorterade och framkallade, opublicerade, Oj då tänkte jag. Det växer över huvudet, men vad gör det.

Dessa bilder är från försommaren, en promenad på ängarna.   

  Ängspiplärkan satt på sin plats.      Sånglärkan slog en drill i skyn.      En karaktärsfågel på ängarna, vipan.      Vuxen stare, exotiskt vacker. De flög i rader från korna till den enda lilla dungen på långt håll, det måste undersökas, varför?      Där landade de      och matade ungarna, det var tjockt av ungar i buskarna. En tillfällig matningsstation jag aldrig sett dem använda förr.          Sedan gick jag vägen hemåt över ängarna, när plötsligt en storspov kallade på min uppmärksamhet på långt håll, alldeles för långt för att få bra bilder, det blev dåliga. Enda skälet att jag visar dem, är att jag har en fråga.      Spoven var mycket upprörd, men inte för gulärlan som råkar passera i bild.      Se där är den skyldige!  En uggla! Aldrig sett en uggla här förr, utom en vecka tidigare då jag trots en bild trodde jag måste sett fel. Och efter detta inte sett någon uggla igen här.      Sen kommer frågan: vad är det för uggla?      De gjorde lite gemensam luftakrobatik, ett par minuter.      Sen försvann ugglan.   

Livet i vråkboet

På våren i år gick jag i en skogsdunge just i byns kant, en dunge som ingen verkar besöka av outgrundlig anledning. Det gör den mer lockande att undersöka. Mitt i dungen såg jag upp i ett högt stadigt träd, där fanns ett stort bo. Jag visste att gladorna hade sitt bo i en dunge längre ned, där heller ingen går. Så detta måste vara vråkarnas tänkte jag, för de brukar hålla till i närheten till denna dunge. Så jag memorerade boet, för att återkomma senare, när ungarna var stora nog att kika över kanten. De vuxna skulle jag inte ha en chans att se i boet. 

På sommaren försökte jag först gå in i dungen samma väg som på våren, det hade vuxit upp ett mycket stort bestånd nässlor där, sådär 150-200 cm höga, tätt stod de och marken var väldigt ojämn. Men jag gick in, banade mig framåt med kameran över huvudet, och föll så klart pladask. Så det blev att söka rätt på en annan plats, annan vinkel, och jag fann en, den enda. Det går inte att gömma sig för deras vakande ögon, de märker t.o.m. om min cykel är parkerad i närheten. 

  Här är trädet      Ett stadigt bo där jag anar ungarna      De är så stora nu att jag kunde se dem      De växer vidare och ställer sig upp     Många dagar med regn var det      Här är de så stora, att de börjar klättra       Det vakande ögat       Här börjar de få vuxenutseendet     Oftast låg de och tryckte tillsammans. En del skräp var inbyggt i boet, som papper. Ibland låg det matrester i kanterna, det såg ut som fjädrar och vingar från kråkfåglar normalt.      Nu börjar det närma sig.     Sista bilden, de har redan börjat flyga lite. Såg hur de gled in ner i buskagen, hörde deras stora vingar smattra i löv och grenar när de tränade. Sedan blev det inte mer bilder, de var för skygga.