Stefans bilder
16 Mars
Mest trädgårdspyssel idag, men följde med frun på förmiddagen när hon skulle handla i andra ändan av staden. Där tog jag mig just utanför stadens kant, och vad fick jag se?
Jo, Öresundståget var på ingående. Sen vände jag mig 30 grader till vänster.
Längs med ån fanns sumpskogen, väldigt tät. Gillas av småfåglar.
När jag vände mig helt om landade gässen. Sedan vände jag mig mot sumpskogen igen, i kanten till vänster om den, vid parkeringen, verkade fåglar samlas. Varför? Naturligtvis går jag och kikar där en smal gång huggits upp i skogen, och därinne står en foderautomat, det förklarar en del.
Så jag gick till vänster om träden och fick se stjärtmesar, men de ville inte se mig. De här figurerna poserade villigt. Men alla fåglar verkade skygga idag, t.o.m. vråkarna som nyss svävat över mig.
Så då gick jag till höger, och där var domherren minsann, lyste röd och grann lång väg.
Domfrun däremot var mer diskret.
Hon mumsade knoppar, härligt fulla med näring och vitaminer.
Sedan till bilen, dags att åka hem. På parkeringen en väldigt vanlig situation i detta land. Något som kan göra livet svårt och resor omöjliga för fler människor än ni kan tro. Inte mig just idag, jag hade skogen för mig själv, men ändå.
Vad som hände igår
Mest var det den starka vinden. Och att mer fåglar kommit.
Det gick vita gäss bland svanarna på den annars så lugna dammen.
En vigg flög upp i motljus.
Gässen hade bråttom såklart
Lite fjädrar som saknas verkar inte påverka flykten
Skäggdoppingen verkade trött, hade nog kommit nyligen.
Sävsparvarna hade också kommit, en flock på 20-30 st.
De är en väldigt liten prick i det stora öppna landskapet. Och svåra att få i sökaren när vinden knuffar.
Rester efter en måltid.
När det blåser kan det bli detta mönster på vattnet. Jag förstorade upp det, och det var mycket fascinerande att se, mycket svårtolkat. I vart fall är detaljerna som bildas på ytan fascinerande.
Även en bit vanlig, till synes skräpig natur är vacker.
Detta är ett naturskyddsområde, och en gångstig. När kommunen gör något använder de med förkärlek tunga fordon, och detta är vad de lämnar efter sig.
Det som gjordes var att ersätta en gångbro över ett dräneringsdike. Man göt betongfundament, lade stålbalkar och vips, så fanns där en rejäl bilbro på gångstigen.
En av de nyanlända storkarna.
Rejäl näbb har storken.
Och så trädgårdsrundan.

Gårdagens utflykt - gässen
Så har jag kommit fram till sista punkten - gässen. De har bråda dagar nu, grågässen mutar in häckningsplatser och revir, medan kanadagässen mest verkar vara på väg norröver. De rör på sig, är högljudda och grågässen far omkring parvis. Stora, starka fåglar som tål den kraftiga vinden.
De öppna sanka markerna är idealiska, en ny flock kanadagäss är på ingående
flyger förbi kyrkan
Grågässen har redan valt sina platser, syns knappt i det höga fjolårsgräset.
här en på bete
tre i raden
Bostadsbristen gör att många platser redan är upptagna
Ett par på väg. Säkert hon först, berättar vart de skall flyga.
I motljus.
Gårdagens utflykt - sothönan
I går blåste det visserligen, men inget mot idag. Var ute med cykeln (utan att blåsa kull!) , människor som promenerar på fälten är klädda i vinterkläder fullt ut med både mössa och huva. Huvan vill till för att inte mössan skall blåsa av. Jag tror, att de som inte bott på slätten inte ens kan föreställa sig kylan och vindstyrkan. Om sedan termometern visar 8-10 grader varmt och de som sitter i lä vid södervägg kan sola sig, det spelar ingen roll ute på fälten. F.ö. hade det kommit 2 nya storkar idag, och en flock sävsparv.
Men åter till gårdagen. Sothönsen hade kommit, alla på en gång. De simmade omkring med hotbeteende, sökte revir (eller hukade i vinden). Sothönan är en hemsk fågel när det gäller barnuppfostran, har tagit darwinismen till en ny nivå.
De kan väl inte promenera på vatten, men springa går bra. Se bara på skovlarna till fötter.
Lyft!
och iväg.
Gårdagens vårutflykt - 1
Det blev en del fågelbilder igår, men jag var för trött i går kväll, så de kommer idag. Först de här fåglarna, det blev många nämligen. Och idag blåser det så det mullrar ute, knakar i huset.
Startar med tofsvipan, de höll långt avstånd till mig. Där jag går är det mycket stora öppna fält, och gömma sig är inte att fundera så mycket på. Fåglarna rör sig långt och snabbt.
Men en starflock fanns där
och en satte sig och sjöng en liten sång.
Lärkan stod än här
än där
ännu var det inte så många som sjöng.
Men plötsligt hörde jag dem, och efter en stund syntes de
de flög snett mot mig. Härligt. Men ännu är det nog inte så många vid Pulken, undrar när de börjar mata dem där.
