Naturliga mönster

Lavar är fantastiska, de kan även bilda mönster jag gillar, här kommer exempel. Fotograferat 2/3.

Vid kusten i förrgår

Tog en tur till Tosteberga i förrgår, hamnen först då jag gärna ville se sträckande fågel, men där var rutten is ända ut till skären, bara svanar och kråkor. Väldigt vad isen ligger, men snart är den borta, plus 14 igår då jag satt ute och kände solen värma ansiktet, härligt. 

isen hade gett med sig längre ut, och ännu längre ut hördes ljudet av ejdrar och andra sjöfåglar, underbar vårkonsert

svanarna väntar tålmodigt på isen, ja det är is

den ena lyfter mot öppet vatten, här syns under rutten is

nu fanns här inte mer att hämta, mot betesmarkerna nu med ängar och skog

där var ännu tjäle i marken, men tö ovanpå

några svampar i gräset, stod kvar sen snötäcket smält bort

en fin sten där lavarna skapat sitt eget mönster

mossan satte färg på skogen, blåsippornas blad (syns ej på bilden) hade klarat vintern, det tar ett tag till före de blommar

här växer träden som de vill

utsikt från pilledutternas balkong, där borta ängar och hav. 

I den lilla träddungen mitt bland husen

Fortsätter med den sista delen av den lilla trilogin från Torsebro, från träddungen, där detaljerna fanns. Här går det lätt att tillbringa en timme eller två, stanna upp och se på färger, former och märkliga saker

lavar är som bäst nu, rikligt med fukt, inga skymmande löv och absolut ingen brännande uttorkande sol, de lever sitt tysta liv, en glädjande färgklick

där finns kontrasterande färger och former, rutigt rödbrunt mot en skogsgrön sak som brett ut sig ovanpå, lever och förökar sig ovanpå det döda

lavarna bildar sin egen lite utomjordiska skog där de som många andra strävar uppåt, en del högre än andra, en stund

stenarna har sin tjusning, en tung fuktig skönhet, kall och hård att beröra, men härlig att se på

delad från en, men tätt tillsammans, en vacker yta, men där inne emellan sker det osynliga, ja nu lämnar jag det och går från lito till dendro

där låg den, en enorm gammal trädstam fallen någon gång när ingen såg på eller hörde, roten har blivit som ett stort gap där innanmätet rinner ut medan rötsvamparna långsamt och försiktigt återbördar den till sitt ursprung nere i stoftet, gick runt och såg motiv på denna gamla stam

så märkliga former det finns att se på

ja här finns en del att fundera över

som dessa underbara mönster, får mig att tänka på när Munchs Skriet stiger upp i van Goghs himmel

Igår såg jag vårtecken

Inte bara såg, hörde också, tofsvipor närmare bestämt, och tranor, men så långt bort ville jag inte gå. Gick en liten bit på ängarna idag, med förhoppningar om lärkor och vipor, annars var det bara skönt att komma ut i mildluften, minimal blåst och 9 grader varmt. Idag är det vårregn hemma, det tar på tjälen. Hos gårdsbutiken stod det storkar i tre bon där på taken och lökväxterna fortsätter titta fram. 

de fria rymdernas plats

med en väg som går runt

lärkor i det torra gräset, svåra att upptäcka om man inte sett dem landa, hittar frön nog att leva på

de flög ibland, var redan några stycken

sjöng också, alltid med rumpan åt mitt håll

men mest jagade de varandra

inte de bästa bilderna, hemåt nu, mat

på vägen stannade jag för några bilder

kanadagässen drar norröver, de stannar inte här

hemma satte jag på Super Takumar 50 1.4 och tog några bilder, de här har lurat under en driva, ännu tjäle i trädgården

en vårpuss

kejsarkronor ska det bli

till sist grönblommande julros, också upptinad ur snödrivorna, den vita julrosen var frusen jämns med marken. 

I Torsebro

Torsebro ligger på bekvämt pendlingsavstånd från Kristianstad, bil, buss eller moped. Just på gränsen där skogen möter slätten, och mitt i alltsammans rinner Helge å. Det är ett vackert samhälle, husen ligger lagom långt spridda i lövskogen med närhet till vatten. Där parkerades bilen mitt i samhället, intill en fin ek som bara måste avbildas. 

barken var särskilt fint veckad, vi går ned för backen till ån

där det på andra sidan odlas vin i trädgården

när jag står där på bron och ser på ån, så bara är den där plötsligt, strömstaren. Här finns en km av den mest ideala fors för denna pippi, men det är första gången jag ser den här. En både märklig och trevlig upplevelse. Nu har jag bara promenadzoomen som mesta teleobjektiv, tar en bild från stenbron där jag står

och beskär den samma, sen flyger fågeln in under stenbron, 

isen smälter i ån, nästa vecka är allt borta

ja nu smälter det undan, ännu tjäle i gräsmattan hemma, men där börjar sticka upp blad av snödroppe, kejsarkrona och tidiga tulpaner bl.a.

lämnar bron och jag går upp i en liten skogsdunge mitt bland husen, uppför en brant backe där det vackra trädet står jag visat redan

det var stenigt och en del stenar är finare än andra, denna gillade jag, fint veckad och mönstrad vilande så avslappnat

den här hade något särskilt också

och denna väntade på att vakna, lyfta sitt tunga huvud ur den djupa sömnen

sen började jag se mig om, mer noggrant, det kommer nästa gång.