Sädesärla

Bilder från hösten, idag regnar det ute, så det blir bilder ur lagret. Det är ju ett fint sommartecken att se första sädesärlan på sin gräsmatta, men just dessa bilder är tagna före de flyttar, denna flock var nog redan på väg. De sökte lite mat och badade i åns utlopp där det är en liten sandstrand. Har märkt att de kan se lite trassliga ut på bild i flykt, något inte ögat ser men kameran avslöjar. 

Idag

tog jag cykeln till ängarna innan solen gick i moln, ganska behagligt var det, och fågelskådare har börjat anlända, hela 4 bilar var där, startade med en mobilbild av landskapet där det hördes rödspov allaredan, men syntes ingen, hördes även en flock små vadare längre bort

som synes är där inte mycket torrt för fåglarna, men det berör inte gässen, som fanns i hundratals, här vitkindade

nästa landskapsbild blev sista bilden jag tog där, skulle just ta en lite speciell gåsbild när jag såg i sökaren att allt var snett, som ni ser lutar det horisontella ungefär 30 grader, medan det lodräta är helt rätt, mycket märkligt! autofokus gick inte heller, så det blev att ge sig hem och fundera, det måste ju sitta i kamerahuset och i mjukvaran, testade funktionsratten och allt fungerade utom P A S och M, ännu märkligare, så tänkte det måste vara samma som hänt förut, liten kamera med massor av knappar och gubbe med handskar som håller i den, vem vet vad han trycker på utan att känna det? återställ alla inställningar är patentlösningen, och sedan göra om alla inställningar, träligt men nödvändigt

sävsparvar ute i blötan, väldigt beskuret

en flock starar passerade när kameran var nerpackad, men denna satt i gräset, också mycket beskuret

gladan for förbi

liksom sjöräddningen vars helikopter fåglarna lärt sig ignorera för länge sen, inte underligt med alla flygtimmar här över

sen hem till trädgården och testa mobilen till blommor, lite ojämnt resultat, här i mulet kallt väder

här i sol

lade märke till att den automatiskt väljer bländare 1,7 till närbild

fann några sippor också

Idag

var det disigt och några grader varmt, i markerna var det vått, i luften hängde finfördelat vatten och träffade ansiktet kyligt välkomnande, stilla, vindstilla, inte mycket rörde sig utom helt ovanligt många promenerande människor dit jag cyklat ett par km från hemmet, till dammarna där som vanligt några gäddfiskare stod, ofta talar de något slaviskt språk och är mycket sparsamma med sin konversation, en grupp fågelskådare rörde sig där också, det är tidigt i säsongen och inte mycket såg de i diset då fåglarna gör som människor - trycker i dåligt väder, men vad gör det? när det viktiga är att komma ut, få luft och ljus, se sig om och röra sig mellan intrycken, lite träd och vatten duger utmärkt

vattendränkta ängar

vägen genom sumpskogen

hela tiden var där någon som ropade, högt och långt i diset, en trana stod där lite upphöjd, ropade nog på sin andra halva, ett tranpar har häckat där en tio år ungefär

vi får väl hoppas att den andra hälften kommer snart

På ängarna - sävsparv och sånglärka

Sista i serien, nu de små fåglarna, de tidigaste som inte skyr kyla och dåligt väder. Först en bild på sävsparvshannen, ingen jättetydlig på pippin, men så typisk för de första som kommer, så därför får den vara först. Där sitter han, just kommit och spanar ut över det som skall bli hans rike, där han skall bygga bo och locka sin hona. Kyla och väta inget hinder, inga existentiella funderingar, han bara kör igång, gör vad han skall. 

det finns alltid lite frön kvar i marken som livnär de små liven, för en annan ser det ut som någon otrevlig äng att klafsa i, men sävsparvar och lärkor - de kan fynda här

som synes är det mycket kraftiga beskärningar då man inte kommer så nära på det öppna fältet

sen var det lärkan, varför har lärkor så stora sporrar?

På ängarna - några fåglar

Efter landskapet blir det fåglarna, lite spridda arter här, lärkor och sävsparv kommer sen, blev många bilder. I det öppna landskapet är det svårt att komma nära, de flesta håller sig minst 100 - 200 meter bort, men ibland har man tur. Storspoven hördes direkt, den har ett distinkt läte, och fanns på exakt samma platser som de sista 40 åren. 

samma med tofsviporna

den ofta närvarande röda gladan

bläsänderna var våryra

tranorna har börjat passera

flockar med vita fåglar fanns det också, mest skrattmåsar

även trutar, denna såg jag och reagerade på näbben, nu är det långt håll och kraftig beskärning, men den ser ut att ha klarat sig fint med en speciellt formad näbb

de verkade också ha vårglädje, den specielle tror jag är den nere till vänster

och här samlas kråkorna, ganska många blev det efterhand, kråkriksdag?