Natur med mest fåglar, blommor och makro. I övrigt allt som kan verka intressant.
Kråkor
En ganska svår fågel att fotografera, går knappast att smyga sig på dem. Men denna gången gick det bra, avståndet till den utspridda flocken var precis lagom. De såg hur småfåglarna fick mat i skogen, och höll noga uppsikt över allt som skedde, naturligtvis på behörigt avstånd. Då spanarna är utspridda, är alla manövrar från min sida dömda att misslyckas, men nu var de så nyfikna, och avståndet de satt på passade brännvidden fint. Det var bara att fotografera? Nej, de satte sig nogsamt med någon risig gren emellan, så jag fick lirka och stå i olika ställningar för att hitta en glugg i riset. Det accepterade de.
...och så till sist - en skata.
Inlagt 2017-02-11 19:38 |
Läst 2413 ggr. |
Permalink

Tack, det är sant. Hade riktig tur denna gång. Många fåglar gillar inte teleobjektiv; om det är en lång sak som riktas mot dem, eller upplevelsen av ett stort stirrande "onda ögat" eller båda, det är väl olika från fall till fall.
Tack Margareta, så rätt. Har visserligen inte just kråkor i kvarteret, men en flock råkor (promenerar så fint i sina svarta byxor), en flock kajor (fina blå ögon) och ett skatpar vid huset. De vet att jag bevakar maten, men har sina väl uträknade knep, som att spana in och se om någon rört sig därinne på ett tag, eller landa en bit bort och till synes obesvärat promenera dolt smygande mot maten.
De här fåglarna tog jag kort på i skogen efter att ha lagt ut några dl mat. Kråkorna var mycket nyfikna, men vågade sig inte ner, de höll avståndet.
Ha det gott/Stig
Tack Stig, kråkfåglar verkar hålla ihop, utom vid häckningstid då de försvarar sina ungar. Här är det slättbygd, och då är det mest råkor och kajor i byn. Kråkorna håller sig nogsamt utanför bebyggelsen, helst där det är skog. Korpen håller till vid Tosteberga mest, där det är skog, ängar och hav.
Tack Björn, vad gäller kråkors individuella teckning så måste jag erkänna, att där är mina kunskaper noll. Avståndet brukar vara för långt för att se sådant. Eftersom de är kloka och lever till närapå människoålder, är det kul att se en kråka, troligen studerar den mig under ungefär samma förutsättningar samtidigt, men jag vill ha en bild och kråkan ha mat. Dock är det historiskt sett inte länge sedan det gällde mat för båda parter.
Tack Mikael, måste erkänna att jag aldrig hört talas om detta kråkbeteende, men eftersom de kan se och lära, även av andra arter, är det fullt tänkbart.
Hälsn!
Hej Jan, visst är det så. Våra husskator som studerar oss dag ut och dag in, de är lika vilda år efter år. Ändå bor vi grannar under vår livslängd. Jag kan tänka mig, att kråkor anpassar sig till stadsliv utan större gnissel liksom andra kråkfåglar. Bevisligen kan de t.o.m. lära sig skillnaden på röd och grön gubbe. I stadslivet är den personliga sfären av nödvändighet krympt.
Hälsningar, Bjarne
Tack Bjarne, tid, tålamod och tur behövs för fågelfotografi. Fler fågelarter kommer framöver.
Hälsningar Lena
Tack Lena, kråkfåglar av alla sorter bevakar ju varandra, och skatan fick sitta längst bort och vara avundsjuk, ja.
Inne i staden här, Kristianstad, har jag nog inte sett kråkor, bara kajor. Å andra sidan undviker jag staden.