Näktergalen
Den kan driva en och annan galen, som har den utanför sovrumsfönstret och måste upp och jobba sen. Men inte mig. Min favoritsångare. Paradisets sång i mina öron. Tänk att gå i lummig terräng och ha dem runt sig.
De är ganska skygga. Och färgen smälter perfekt in. De sitter gärna i täta snår, i svår terräng. Jag har krupit bland nässlor genom nedfallna buskage i mängd, undvikande det blötaste på marken. Och blivit belönad. Tog mängder av bilder förra året. Och visar några nya här, från i går. Det gäller att inte röra sig och krypa ihop i det allra tätaste, sedan hoppas att jag valt rätt synfält.
Genom att i en särskild del av ett extra snårigt skogsparti visa mig försiktigt för en och samma näktergal nu i 2 år, har den vant sig lite. Så bilder var inte lika svårt att få i år. Det räckte med 2 timmars spanande. Och lite nedfallna grenar har jag flyttat på för att få en tunnel att komma fram i.










Hälsningar Lena
Tack! Och jag sänder också ett tack till min lille sjungande vän i snåren som ställde upp.
//Tommy
Tack! Det är en fullständigt underbar upplevelse att vara omringad av sjungande näktergalar i skogen.
Hälsn!
Tack ska du ha! De är ett säkert sommartecken. Och fåglar har aldrig fel.
Tack Björn!