Woow! Tänk vad man kan se i alla dessa vackra träd. Mvh Nina

Ännu en bildserie där du lyckas fånga trädens magi.
I skogen står träden inte bara rotade, de lyssnar.
Deras stammar böjer sig en aning framåt, som om de har fötter dolda i mossan, redo att ta ett steg när ingen ser. Grenarna är armar, långsamma och tålmodiga, som sträcker sig mot varandra i hemliga hälsningar och barken spricker ibland upp i former som liknar öron: öppna, vaksamma, samlande på allt som sägs och inte sägs.

Här bor de magiska varelserna utan namn, de är inte skilda från träden, de är träden, eller kanske minnet av något som en gång gick omkring fritt.
När vinden går genom sommarens lövverk ser vi deras andetag.

De vakar över stigar som glömts bort av människor, över svampar som lyser svagt i skymningen, över barnsliga löften som viskats och lämnats kvar. Skogen är aldrig tyst, den bara talar på ett språk som kräver att man står stilla, länge nog, för att höra.

Och om du lägger handen mot en stam och tycker att den känns varm, dra inte bort den för snabbt.
Det kan vara skogen som håller din hand tillbaka, för att minnas dig.

Stefan

Mycket liv i träd även de multnande träden.
Många mönster också, gäller bara att ha öga för dem och det har du.