Trädstammar

De senaste månaderna har jag synat trädstammar en del, fina flygande fåglar fjärilar fladdrande förbi, det har det varit ont om. Men trädstammar finns där, ju äldre och ju mer karaktär, ju bättre. Det finns på trädstammarna en hel liten värld av ojämnheter, former, mönster, men även av det levande - lavar, mossor, svampar och små insekter gömda i barken, insekter som småfåglar har en sådan förmåga att finna. För en blåmes måste en gammal ek vara som en hel värld. Bilderna visar (hoppas jag) mönster, färger och former, som endast den kan se som stannar upp, och börjar se. 

på de liggande stammarna är det lättare att finna svampar

lite färg framför stammarna

stornäsa

men nu närmar vi oss ämnet

med åldern kan man få en del påväxter, på träden kan de bilda mönster

mönster, kunde vara skarpare, men frihand i sämre ljus och darriga händer, det gör sitt till

i mina ögon avbildar sig en liggande mörk figur i drömlandet, med hängande arm

något grönt med livlig form instängd i en lila gräns, ja lila ser jag inte ofta på detta sätt, undrar vad det är, med nya AI på Google är det sämre än någonsin att söka på detta då AI ständigt ständigt gör om ovanliga namn till vanliga, men då andra namn, så koboltskorv blir korvrecept i långa rader. Vem vill ha kobolt i korv?

jag gillar de här mönstren, naturen har en förmåga att vara så väl avstämd, eller är mina ögon avstämda efter naturen?

lite mer kontraster här, naturliga

ett härligt uttryck i former och nyanser, inte konstigt människor hämtar inspiration i naturen. 

TheInvisibleJackal 2026-01-13 17:50

Ett inlägg helt min smak. Det känns skönt att inte vara ensam att gå runt och stirra på trädstammar. Bra jobbat!

Hälsningar Jörgen

Svar från Vibybo 2026-01-14 14:57

Tack Jörgen, vi är inte många, men finns! Sommartid torkar stammarna mer, men då kan det finnas insekter också.

ehrsa 2026-01-13 18:20

Träd är ju egentligen otroliga överlevare, konstigt att dom ofta står sig så pass länge, trots att de utsätts för 'angripare' mest hela tiden, och konkurrens från andra.. Gillar Bokens vinterlöv extra mycket, och det är färgen som livar upp i en snöig miljö!
Hälsn!

Svar från Vibybo 2026-01-14 15:02

Ja, ett människoliv är kort jämfört med många träd. Modernare äppelträd får ofta kräfta efter 30 år, de gamla sorterna kan hålla 300 år och en ek 1300 år. Många träd står kvar sen bondesamhället. Tack Jan!

Lena Holm 2026-01-13 20:19

Du är väldigt bra på att hitta de små motiven i naturen. Även om jag inser att de måste finnas där i gamla trädstammar är det inte alls så lätt att se de fina detaljerna när man är ute. Jag blir fascinerad av färgerna som du visar i detta inlägg, kanske mest den lila avgränsningen. Översättningen var ju ingen överraskning direkt. Bara ett till exempel på hur galet det blir ibland.
Hälsningar Lena

Svar från Vibybo 2026-01-14 15:12

Tack Lena, kan lätt bli så när det stora hela bara ser risigt ut, färglöst, trist. Då blir det att leta lite mer, söka nya vägar, kanske se med sökarens avgränsning i blicken, finna nya områden. För naturen finns där, fungerande, ja man får leta lite mer bara. Tack!

imse 59 2026-01-13 23:49

Oj, så många läckra bilder. Naturen skapar konst, tur att du ser och visar.
Visst ser jag figuren med hängande arm, jag ser också ett kvinnoansikte i mitten i den sista bilden, hon ser ut som Karl-Bertil Jonssons mamma.
Ing-Marie

Svar från Vibybo 2026-01-14 15:40

Tack Ing-Marie! Det tog en stund innan jag fann Karl-Bertils mamma, kul du fann henne! Det var nog tack vare jag gillar Per Åhlins teckningar jag fann henne.

Margareta Cortés 2026-01-14 09:25

När jag bodde i Ångermanland lärde jag mig sången “Såg vid såg jag såg”. Här hos dig blir det nästan stam vid stam jag såg, varthelst jag såg. Det är fascinerande hur trädens bark rymmer en hel värld av mönster, färger och figurer – sådant som bara den upptäcker som verkligen stannar upp och ser. Dina bilder påminner mig om just det: att naturen bär på oändliga motiv, och att det ofta är de små detaljerna som öppnar de största vyerna.

Svar från Vibybo 2026-01-14 15:43

När man inte kan gå några imponerande sträckor längre passar det mycket bra med kamera och en ursäkt att stanna då och då. Sen kan det ta en stund att söka runt på nya platser med kamerasökarens begränsning i blicken innan det går att finna något. Du är ju bra på att finna detaljer!