Sten-Åke Sändh - Stenis Fotoblogg
Söderströmstunneln - ett intressant och rätt extremt byggprojekt 2009-2017
Translate into Google English:
Bakgrund:
Järnvägstrafikinfarkt hotar Stockholm som behöver fler spår genom stan
Jag är bl.a. en gammal tekniker och som sådan har jag alltid varit intresserad av alla häpnadsväckande lösningar människan hittat på genom historien och när Stockholms tågtrafik höll på att få infarkt årtiondet efter millennieskiftet, så behövdes något drastiskt göras. Då tog man fram en rätt djärv plan att bygga en ny tunnel med plats för två spår och en avdelad servicetunnel bredvid från Centralstationen på Norrmalm genom en del av den gamla Stockholmsåsens rullstenslämningar och genom berget under Stockholms gamla medeltida historiska politiska centrum på Riddarholmen ut mot Riddarfjärden. På Riddarholmen mynnade ett av den blivande Söderströmstunnelns fästen 24 meter under Riddarfjärdsstranden. På Södermalm ligger det andra fästet ca 10 meter högre, så tunneln lutar alltså 10 meter på drygt de 300 meter den sträcker sig under vattnet. I princip är det en undervattensbro byggd på pålar som pålats och gjutits på plats under vattnet av dykare med särskild betong för undervattensbruk. På dessa pålar ligger alltså de tre tunnelkasunerna i stål och betong, ihopspända med kablar och sammangjutna. På Södermalm kom tunneln bl.a. att gå under den gamla Maria Magdalena-kyrkan från 1600-talet, vilket var känsligt då marken där är instabil.
Tillverkningen av tunnelsektionerna
Gjutformarna till de tre tunnelsektionerna svetsades ihop på ett varv i Tallin och så att de blev flytande och skeppades sedan över Östersjön via Södertälje in i Mälaren där man sedan armerade dem med järn och göt in dem i betong. Varje stålgjutform var cirka 100 m lång, 20,5 m bred, 10,0 m hög. Färdiggjuten vägde varje sektion över 20 000 ton. Den första formen kom till Södertälje den 21 augusti 2009. Vid en kajplats längre in i Mälaren, görs viss armering och betonggjutning medan den avslutande gjutningen av bl.a. taken görs vid Södermälarstrand. Den 30 juni 2011 bogserades det tredje och sista tunnelelementet på Mälaren till Söder Mälarstrand för en slutliga betonggjutningar och det är där jag sedan börjar min dokumentation av arbetet.
Monteringen på plats
Citat från Wikipedia: "Tunnelelementet bärs upp av två långsides monterade pontoner och hela ekipaget styrs av vajrar i både längs- och tvärled. Med hjälp av ballasttankar inne i tunnelelementen kan man påverka sektionen även i höjd- och djupled. När tunnelelementet är på plats läggs stenkross på tunneltaket och ballasttankarna töms. Hela sänkningsprocessen för ett tunnelelement tar cirka en vecka. Noggrannheten vid dockningen mot betonganslutningarna respektive mellan tunnelelementen är +/- 20 millimeter. Under våren och sommaren 2013 följer tunnelsegment två och tre. Det mellersta tunnelelementet (med namnet Mellanie) sänktes den 6 augusti 2013 och monterades sist. Sedan tas mellanväggarna ut och tunneln gjuts ihop.
Slutligen monteras 40 spännkablar genom alla tre tunnelelementen och kablarna efterspänns, vilket skall garantera att en livslängd för konstruktionen på 120 år uppnås. På Riddarholmssidan ansluter sänktunneln till ett så kallat foghus, där tunneln kan röra sig några centimeter.
.........Arbetena för Söderströmstunneln utfördes av Joint Venture Söderströmstunneln HB, i vilket ingick bland andra tyska Züblin och danska E Pihl & søn." (slut citat)
Om min dokumentation
Under denna tid jobbade jag med att bygga Stockholms Digitala Stadsmuseum på Stadsmuseet, så jag hade bara några minuter upp till Montelius-slingan uppe på Mariaberget alldeles ovanför Södermälarstrand. Där kunde jag följa de sista förberedelserna för gjutningen av taken på tunnelelementen gjordes med najningen av armeringen bl.a. Jag tog mina bilder mellan juni 2011 och juli 2013, alltså under två års tid och det är den längst dokumentation jag ägnat mig åt hittills. Det känns väldigt bra att jag äntligen avslutade detta. Bilderna i denna dokumentation har jag aldrig visat tidigare för någon annan sedan jag tog dem.
(Förstora gärna mina bilder för extra detalj)
Om min utrustning
Museets egna fotografer hade inte den tid jag hade, så de kunde inte fokusera som jag på just på detta bygge och de hade heller inte min typ av utrustning. Mina bilder tog jag bl.a. med en liten spegellös Sony NEX 7 som hade Sonys första 24 MP sensor APS-C-sensor och på den hade jag ett Sigma 150-500mm objektiv. Med NEX:ens sensorstorlek så gav detta objektiv en brännvidd på hela 750 mm, vilket gjorde att jag kunde ta en del intressanta närbilden fast allt av vikt skedde på 250 till 400-500 meters håll.
Förberedelserna sommaren 2011
Sommaren 2011 fanns alla tre tunnelelementen framme på Riddarfjärden och foghuset på Riddarholmen och fästet på Södermalmssidan var båda färdiga att tas i bruk.
Tunnelfästet ligger under Mariahissen, vilket är den röda tegelbyggnaden längst till höger i bild. Golvplanet i tunnelfästet ligger ca 14 meter under vattenytan och tunneltaket ca 4, vilket alltså inte är särskilt djupt. I förgrunden syns det flytande platskontor som användes av Joint Venture Söderströmstunneln HB-konsortiet för att övervaka och leda arbetet. Alldeles till höger om Mariahissen ligger Monteliusslingan högt upp på Mariaberget där jag tog alla bilder ifrån både 2011 och 2013.
När man ser denna bild inser man hur otroligt delikat läget är. Här har man alltså sprängt alldeles vid Riddarholmskyrkan, en av Sveriges mest omistliga kyrkor där många av våra kungar ligger begravda. I förgrunden finns lämningar från Gråmunkeholmens gamla kloster. Husen i förgrunden är även de högst skyddsvärda då de en gång hyst några av den gamla ståndsriksdagens "ständer". Inte långt bort ligger både Riddarhuset och gamla Riksarkivet.
Här ser man mer i detalj schaktet som byggts för det s.k. foghuset där det tunnelelement som ska på plats kan skjutas in i. Denna tunneldel sköts alltså in lite så att det tredje elementet till sist kunde läggas in mellan de två som redan var på plats vid Riddarholmen och vid Södermälarstrand. Taket på denna tunneldel ligger ca 14 meter ner och golvet i foghuset ligger hela 24 meter under vattenytan då hela tunneln lutar ca 10 meter från Söder till Riddarholmen.
Detalj från en av arbetsflottarna vid Riddarholmen och på kajen. Kajerna återställdes sedan 2013. Många kompressorer var det ute på flottarna. Det behövdes både för borrningsarbeten och för dykarbetena som var omfattande under en stor del av bygget.
Det är otroliga mängder armeringsjärn i taken. De ska ju stå emot både vattentrycket och den ballast som senare läggs ovanpå taken för att hålla elementen på plats när de töms på vatten och åter får en hel del lyftkraft.
Kranförarna var en väldigt viktig grupp arbetare vid bygget. Mycket av den praktiska vardagssäkerheten på bygget vilade på deras axlar och omdöme.
På denna bild ser man verkligen hur massiva taken blev. Killen till höger i bild i svart står ju på formens botten och det är en bra bit upp till den färdiggjutna betongen killen i mitten står på. OBS! notera även aluminiumrören som gjuts in som ska användas för de vajrar som man ska förspänna hela tunneln med innan de sista foggjutningarna kommer på plats.
Mot sommaren 2013 sänks tunnelkasunerna ned och sammanfogades under vattnet
Nedsänkningen av den första tunneldelen vid Södermälarstrand
Sedan sommaren 2011 har man jobbat på. Ute på Riddarfjärden ligger nu de tre tunnelsegmenten och flyter. Efter Södermälarstrand ligger nu en jättestor arbetspråm istället för tunnelsegment. Höger i bild väntar det första tunnelsegmentet hängande i en stor katamaran med vajerspel med vilken nedsänkningen ska kontrolleras. Katamaranen i sin tur hålls i position av ett antal vajrar.
Detaljjvy av delar av vajerstyrningen
Det är tisdag 30 april och klockan 10:40 ca och den första tunneldelen dras sakta i läge för att sänkas och dockas.
Några sista kontroller görs innan sänkningen börjar
Det är ett spännande, adrenalinfyllt och definierande moment som man förberett åtminstone sedan 2009 och många jobbat hårt för och mängder av konsortiets folk är på plats för att övervaka att allt går som det ska och ta privata bilder som minne.
Mängder av nyfikna och amatörfotografer blandades med folk från pressen där uppe på Mariaberget och Monteliusslingan
Även konsortiets egna fotografer är på plats och i spänd förväntan bara knappt 5-10 meter från tunneldelen
Nu är det bara sekunder kvar. Vinschoperatören gör sig klar och stämmer av med det kamerateam som är där för att föreviga trycket på knappen.
Inga skinnheads syns längre till vid deras gamla samlingsplats vid Gamla Stans tunnelbana och helikopterplattan. Däremot en liten grupp nyfikna men de har nog svårt att se vad som egentligen händer 500 meter bort vid Södermälarstrand. På bild nummer åtta, som är en vy över hela arbetsområdet runt Riddarfjärden så får man en uppfattning om hur långt det faktiskt är från Monteliusslingan där uppe på Mariaberget där bilden tog till helikopterplattan vid Gamla Stans T-banestation. Bilden är tagen med en gammal Sigma-zoom på 150-500mm brännvidd på 500mm men med den lilla sensor som finns i det kamerahus jag använt, så motsvarar bildvinkeln egentligen 750 mm. Jag är fortfarande förvånad över att bilden trots detta är så skarp som den är.
Här har det första tunnelsegmentet sänkts ned på de plattformar som pålats och gjutits på botten. Dykarna är på plats för att göra finliret. Flotten med det gula huset och kompressorn är just dykarflotten. Den uppmärksamme har kanske sett att det sticker upp ett litet rostigt torn ur vattnet vid katamaranens närmaste pontons vänstra del. Det är ett dykarschakt som kommer användas när man behöver dyka ner i tunneldelen och göra arbeten i denna. På tunneldelens andra sidan finns ett litet fackverkstorn som jag tror har en nivå indikering på sig som man haft till hjälp vid sänkningen.
Nedsänkningen av den andra tunneldelen vid Riddarholmens strand och färdigställningen av tunneln
Det andra tunnelsegmentet har dragit i läge inför sänkningen av även detta.
Efter att alla segmentet lagts på plats och slutmonterats så läggs en massa sten på taket av hela tunneln för att stabilisera den. Arbetet med att återställa kajerna på Riddarholmen och Södermälarstrand påbörjas.
Tunneln i genomsnitt med all stenkross på taket. (källa: Trafikverket och Wikipedia)
Arbetena 2014 till 2017
En av skyltarna Trafikverket satt upp för att informera allmänheten. Som framgår väl av denna så sker sedan en massa arbete med att inreda tunneln för järnvägstarfiken . Sedan byggs en del av T-banestationerna om vid T-Centralen och Odengatan. 2017 invigs så allt och Stockholms s.k. "getingmidja" har blivit en del bredare.
En liten avslutande historia
En tid efter att jag avslutat min bevakning av detta långa projekt så gick jag ned till Södermälarstrand och passerade Konsortiets flytande ledningscentral som nu var rätt övergiven men ut kommer ett par killar som jag byter några ord med om Söderströmstunnelbygget och berättar om att jag följt det i flera år av ett rent tekniskt intresse. De berättade då att de skulle vidare till Tanzania, Zanzibar och Stone Town, där jag varit fyra gånger själv under åren. De skulle dit för att arbeta med att bygga en ny hamn. Jag önskade dem lycka till och sade att de kommer älska det för där är åtminstone sikten i vattnet otroligt mycket bättre och dessutom slipper man frysa. Det tyckte jag de verkligen var värda dessa vardagshjältar som ofta tvingas jobba under mycket hårda, krävande och ogästvänliga förhållanden, inte sällan dessutom långt hemifrån under verkligt långa tider i stora långdragna projekt som bygget av Söderledstunneln. Sedan när de åkt hem så kommer få ens tänka på att de faktiskt åker i en lång tunnel under vattnet på väg hem eller till jobbet och ingen kommer någonsin se den tunneln mer under hela sina liv där den ska ligga minst 110 år till och göra ovärderlig nytta.
Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:
DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan
Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85
Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land
Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism
Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga
Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen
Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by
Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978
Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir
Lyxskonaren Avatar från Harlingen gästar Vaxholm
Translate into Google English:
Lyxskonaren Avatar från Harlingen gästar Vaxholm - Fotosidan (www-fotosidan-se.translate.goog)
Eftersom jag bor i Vaxholm och jobbade vid Slussen, så har jag pendlat mellan Vaxholm och Stockholm med Waxholmsbåt i många år. Genom det så har jag haft förmånen att få se väldigt många fina båtar men det är få som slagit den finish som Avatar från Harlingen i Holland visar upp.
Jag roade mig själv lite och försökte hitta detaljer de negligerat eller slarvat med men jag måste säga att jag fick ge upp. Jag kunde tyvärr inte gå ombord och dokumentera båtens interiörer men kunde ana genom fönster och dörrar att det var minst lika putsat och fejat där. Det var bara att ge sig! Förstora gärna bilderna själva och se. Jag tycker det är ett enastående skeppsbygge som de har all ära av och som kommer glädja många entusiaster som älskar att titta på exv. Tall Ship - sammanhang där man tydligen deltar ibland.
Ursprungligen byggdes den 34,5 meter långa och 6,4 meter breda Avatar 1941 i Wolgast i Tyskland som ett marint krigsfartyg maskerat till fiskefartyg för att lura de allierade under WW II. Då var hon t.o.m. bestyckad med ett antal kanoner! Holländarna konfiskerade skeppet efter kriget och hon byggdes om till ett segelfartyg som användes för sportfiske.
2010 köptes båten av André Hanzens som byggde om henne till en lyxskonare som idag främst används till exklusiva segelexcursioner bl.a. i skandinaviska vatten.
Jag hade förmånen att studera båten ett bra tag och prata lite med besättningen samt ta ett antal bilder som jag nu tänkte dela med er. Fotoförhållandena var inte de bästa idag onsdag 8 juli då vi fick ett riktigt skyfall alldeles innan jag kunde gå ut och ta mina bilder. Därav den mörka horisonten. Samtliga bilder är tagna med Sony A7r samt Sony Zeiss 35mm/2,8, Sony 90mm/2,8 makro och Sony 70-200mm/4 och de är alla efterbehandlade med hjälp av DxO Photolab 4. Alla bilder är exporterade efter att ha processats av DxO Deep Prime, för att ta bort det brus som skapats av det dåliga ljuset.
Den som är mer intresserad kan googla själva på "Avatar Hartlingen" eller klicka på länken nedan:
Maritime_by_Holland_spread_sept2014.pdf (tallship-avatar.com)
I morgon bitti seglar de vidare längre ut i Skärgården och där kan en del semesterfirare som har tur få se henne fullt riggad för fulla segel. Sedan vänder de nedåt mot Göteborg och Oslo innan de seglar tillbaka till Tyskland med sina passagerare.
Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:
DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan
Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85
Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land
Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism
Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga
Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen
Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by
Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978
Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir
Zen och konsten att bärga en sjunken motorbåt
Translate into Google English:
Zen and the art of salvaging a sunken motorboat - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)
Bakgrund
Ni som eventuellt tittat in på min blogg tidigare har kunnat läsa hur jag 2018 köpte och renoverade en gammal Crescent-båt med en femtio år gammal Johnsson 20 Hk utombordare efter att jag tidigare fått min lilla HR-styrpulpetbåt med en lite nyare Johnsson 20 Hk stulen från sin plats på Skogsö, utanför Vaxholm i Stockholms Skärgård. Jag har även beskrivit i den bloggen hur jag reparerade den ruttna akterspegeln, som sprack 20 cm på båda sidor om motorn när jag var mitt ute på Solöfjärden!
Sten-Åke Sändh - Stenis Fotoblogg - Fotosidan
Bloggen handlade även rent filosofiskt om hur man kan närma sig en sådan uppgift med hjälp av både lite japansk Zen, gammal grekisk filosofisk visdom och lite varsam guidning av den rätt galne professor Robert M Pirsig. För er som inte tidigare vet, så är det mannen som en gång skrev den rätt osannolika boken "Zen och konsten att sköta en motorcykel", som inte bara inspirerat en hel ung generation över hela världen på -70 och 80-talen utan dessutom inspirerat mig till benämningen av denna blogg. Mer om detta nedan efter bakgrunden.
Denna gång ska det dessvärre handla om hur man bärgar samma båt efter att den sjunkit efter regnen mellan tisdag 25 maj och onsdag 26 maj, som var exempellösa.
Min fru frågade mig om jag inte måste åka ut (vi var i Vaxholm dessa dagar ) och ta hand om båten. Jag viftade bort det korkat nog och så gick det som det gick. Ibland borde jag nog lyssna mer på min fru antar jag. På onsdagsmorgonen ringde en av mina grannar och meddelade att min båt hade sjunkit. Jag tog första Vaxholmsbåt ut på torsdags morgonen. Nedan ser ni synen som mötte mig. Durkarna satt fast under årorna turligt nog så de bärgade jag så fort jag kunde. Årorna hade jag satt fast med ett band veckan innan! Annars hade nog de legat i vassen eller flutit iväg över Torsbyfjärden.
Jag ringde Waxholm Watertaxi och frågade om de kunde hjälpa mig bärga men de hade inte tid denna dagen, så jag ringde min granne Stefan som ställde upp direkt. Jag plockade med mig en sänkpump och kablar han kom med sitt elverk.
Samtliga bilder nedan är tagna med min rätt billiga Samsung A42 5G (pris ca 3600:- men som jag med Telenors inbyteserbjudande fick för ca halva priset kontant). Den har en 48 MP kamera som är förvånansvärt bra och en kvadruppeluppsättning objektiv som är riktigt skarpa. Jag som faktiskt tidigare haft en massa Ricoh-kompakter känner inte alls att jag saknar dessa. Att ta dokumentationsbilder ad hoc funkar i allmänhet riktigt bra.
Båten hängde i brygga och Y-bommar med motorn under vattnet men det senare bekymrade mig faktiskt inte särskilt, för det finns inte mycket som kan ta skada på en gammal tvåtaktsutombordare som en gammal Johnsson. Tanken låg och flöt upp och ned och det var ett bra tecken för då var åtminstone den tät och bensinen oskadad av vatten.
Först försökte vi att lyfta aktern med hjälp av plankor från Stefans båt men det var för tungt. Vi lyckades inte få upp aktern och motorbrunnsskottet över vattenytan medan pumpen gick tyvärr.
Istället fick vi lossa båten och dra in den parallellt med bryggan och där lyfta den med ett litet mekaniskt vajerspel, så pumpen kunde jobba ordentligt. När vi gjorde det hamnade båten ett tag på botten med motor och allt.
Min granne Damon som är stor och stark balanserade aktern så att det bakre skottet låg i våg med vattenytan en bit över vattenytan
I fören ser ni ett par åror. De använde min andra granne att trycka ner fören med men olyckligtvis var förtoften hal av regn så årorna slant och Stefan tappade balansen och åkte i sjön med mobil och allt men lyckligtvis klarade den sig då hans Helly Hansen jacka faktiskt hade täta fickor. Av detta skäl är sagde Stefan inte med på bilderna då han var tvungen att åka hem och värma sig och byta kläder. Det hade kunnat gå riktigt illa men han lyckades på något sätt undgå att ramla ner i båten.
Damian signalerar att det gått bra och att vi snart är färdiga.
Äntligen flyter det gamla öket igen och jag har lärt mig så pass mycket att jag måste lyssna mer på min fru och ösa medan tid är. Jag har även insett att flyttankar och den frigolit som finns under sätena inte klarar att hålla relingen över vattnet när båten är vattenfylld. De måste jag byta i sommar. Möjligen måste jag skaffa en självläns även om en sådan knappast hade räddat båten i dessa dygnsregn.
Motorn lämnade jag full med vatten över natten för jag hade inte energi att ta mig an den i regnet.
Fördelen med gamla tvåtaktsutombordare
Tvåtaktare är populära av ett antal skäl:
Dels är de betydligt mindre stöldbegärliga än nya fyrtaktare. Dels är de mycket lättare att underhålla då tvåtaktsmotorerna är väldigt enkla och driftsäkra. Det finns också betydligt färre delar som rör sig i en sådan motor och kan gå sönder. Dessa motorer kan de flesta som vill lära sig sköta och underhålla själva, utan inblandning av dyra verkstäder. Det är särskilt viktigt då många i Skärgården har långt till dessa.
Konsten att rädda en dränkt tvåtaktsmotor
OBS! Det är egentligen inte nödvändigt att ta upp båten på trailer och skruva av motorn m.m. Det gör man bara om man skulle misslyckas med "räddningsoperationen".
1. Man börjar med att ta bort tändstiften och att blåsa och torka rent dessa från vatten.
2. Sedan drar man motorn torr. Man fortsätter dra tills det inte sprutar ut något som helst vatten eller vattendimma från tändstiftshålen.
3. Sedan skruvar man bort insugningsljuddämparen i svart plast (de tre skruvarna nedtill)
4. Efter det tar man sig an bränslesystemet som måste spolas igenom med bensin så att allt vatten försvinner. Det gör man bäst genom att ta bort bottenpluggen ur förgasaren (bakom insugningsljuddämparen) och "Rich and Lean"- justeringsskruven. Man ansluter bensinslangen och pumpar bara, tills allt vatten kommit ut ur förgasaren.
När detta är klart så skruvar man ihop motorn igen.
OBS! Det är normalt inte nödvändigt att särskilt skruva isär bränslepumpen!
Notera den lilla tratten som sitter monterad i undre motorkåpans vänstra del och den ledade slangen som förbinder tratten med Insugningsljuddämparen och förgasaren. Det är min egen konstruktion som gör det möjligt att snabbt och smidigt kunna spruta in startgas (utan att ta bort motorkåpan) om motorn mot förmodan skulle vägra starta på första draget. Detta är särskilt användbart sent på de kalla och fuktiga höstarna.
Så när allt var klart för startförsöket så sprutade jag in ordentligt med startgas och drog ut choken fullt - OCH DEN STARTADE PÅ FÖRSTA DRAGET!!!
Ja det är faktiskt helt sant! Gör om det med en fyrtaktare som legat på botten och fått vatten i oljan och möjligen även i några sofistikerade moderna styrkretsar.
Jag har efter bärgningen hunnit köra både fram och tillbaka till Vaxholms Brädgård, fram och tillbaka till Rindö samt hem från Skogsö till Vaxholm och motorn går jämnt och fint utan minsta hackning hittills. Jag uppskattar det till ca 10 distans totalt. Den känns helt tillförlitlig så här långt.
Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:
DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan
Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85
Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land
Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism
Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga
Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen
Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by
Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978
Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir
Stockholm Noir
Translate into Google English:
Stockholm Noir - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)
Bakgrund
Jag har länge tänkt att göra något på detta tema men inte kommit mig för, då jag fram till nyligen haft så dålig ordning på mina ca 70 000 bilder. Numera kör jag dock Photo Mechanic Plus. Det har i grunden ändrat förutsättningarna och givit mig en helt annan överblick och sökbarhet än jag haft tidigare. Detta gör också att jag kan se mer tematiskt på mina bilder än förr. Så denna bildsvit som jag kallat "Stockholm Noir" har som bas en uppsättning bilder som jag tog kring en lunch när jag jobbade på Stadsmuseet och hade nära till både Djurgårdsfärja, Djurgården och min favoritö Beckholmen, där det fortfarande finns varv som reparerar båtar. Just denna januaridag 2010 så var det ett helt förunderligt ljus. Det var mörkt och ljust på samma gång och staden var nästan magisk. Det fanns lite snö men framförallt mycket rimfrost.
De första bilderna i denna serie är alltså från denna dag.
1. Stockolmsbriggen Tre Kronor under vinterkapell mot Södermalm, Stadsgården och Katarina kyrka
2. Ett tyst Gröna Lund i vinterdvala. Inga panikslagna skräckblandade barnröster från någon åkattraktion, utan bara dunkel, tystnad och skuggor
3. En björk vit av rimfrost och en gammal färja med det det passande namnet Bore en sådan här vinterdag, när kung Bore verkligen regerade. Bore var ju annars ett namn som även en hel rad finlandsbåtar hade på 60- och 70-talen. Bilden tagen på Djurgården vid bron till Bäckholmen
4. Räkbåten Vindhem i väntan på en ny sommar, nya turister och nya turer från Slussen till öarna kring Vaxholm
5. Världens största giraff? En av våra ursprungligen två giraffkranar som en gång flyttades från Hammarbyhamnen till Beckholmen när Hammarbyhamnen lades ner och blev bostadsområdet Hammarby Sjöstad istället. Konstnären som borde hedras för att han både köpte kranarna Tor och Freja från Bröderna Edstrand (stålproduktgrossist), målade dem och såg till att de fick en fristad på Beckholmen heter Tor Svae. Jag träffade honom av en händelse under hans förberedelser av ett kulturevenemang på Svartsö ute i Skärgården och hade förmånen att kunna tacka honom för den glädje girafferna givit mig många år när jag åkt förbi dem på väg till jobbet
6. Beckholmen från Djurgårdssidan mot Slussen. Det här är en av Stockholms dolda pärlor som jag tror väldigt många missar som kommer på besök. Ett tag pratades om att göra en marin stadspark med Kastellholmen, Skeppsholmen med alla dess gamla båtar, över Nybroviken via Standvägen ut på Djurgården med Gröna Lund och till sist Beckholmen
7. Stockholmsbriggen och Kastellholmen mot Söder och Katarinabergen. En ensam mås njuter av den vackra utsikten
8. Från Slussen mot Skeppsholmen, Kastellholmen och Katarinabergen mot Danvikstull.
Följande bilder är tagna i andra sammanhang och på andra platser i Stockholms län
9. Ibland var det fantastiskt vackert under de tidiga mornarna på den tiden jag fortfarande jobbpendlade in till Skeppsbron med Waxholmsbåten varje dag. Denna bild är tagen mot Södra Waxholmsfjärden, Rindö och Tynningö efter att vi lämnat Fredriksbergs brygga och stävade mot Stockholm
10. Kastellholmen och Gröna Lund tagen direkt efter jag kommit in med båten till Skeppsbron
11. En grupp frusna duvor kurar i regnet på Stadsmuseets tak sett från mitt fönster på museet. Jag tyckte mycket om detta gamla palats från 1600-talet, när jag hade förmånen att få jobba där. Jag var ju där i nära sju år för att bygga Stockhoms Digitala Stadsmuseeum. Det gamla palatset har använts till mycket genom åren och mitt rum eller om det möjligen var min chefs hade man en gång använt som bårhus för stadens döda
12 Dimma - bild tagen vid Ekensbergs brygga mot Essingeleden
13. Några kanotister paddlar förbi Stora Essingen till vänster och Gröndal
14. Vaxholmsbolagets fulaste båt Solöga i vacker och men lite dyster soluppgång
15. Även under årets ljusaste tider kan en känsla av "noir" smyga sig på. Här min dåvarande båt Alietta som vi ankrat för natten vid en klippa på Gällnö i Stockholms Mellan Skärgård. Gällnö är en av få öar som fortfarande har aktivt jordbruk och det finns en verkligt trevlig by att besöka som t.o.m. har butik och sommarservering
16. Jag har alltid tyckt det är lite sorgligt med gamla träbåtar som aldrig kommer tas ut på vattnet igen och som bara ligger och ruttnar. Den här ligger alldeles vid Waxholms Hembyggdsgård och används rent ovärdigt som kompost numera.
17. Mycket av Skärgården är glesbyggd och många är de gamla trähus och sjöbodar som bara står och ruttnar. Jag brukar skämta ibland om att alla talar om den fantastiska Skärgården, men inga är där - den största delen av året. Notera det absolut sista försöket att hindra boden från att kollapsa på högra gaveln. Någon månad senare hade den rasat. Den stod i slutet av Tynningösundet mot Södra Vaxholmsfjärden
18. Här Stora Höggarn, en ö som ligger i själva inloppet till Stockholm. Försvaret har en gång i tiden använt ön men har nu helt tappat intresset för sina gamla försvarsinstallationer. Så är det även på Rindö efter att KA1 lades ned 2005. Numera är Stora Höggarn mest bara ett sorgligt upplag av gamla båtar, allmänt gammalt varvsskrot och cisterner som bara står och rostar. Notera det stora båtliket som ligger uppe på land vid cisternerna
19. ... men ibland kan det vara väldigt vackert och rofyllt också, särskilt när turisterna inte hunnit ta över helt som här i Vaxholm vid Hembyggdsgården. Denna är numera öppen efter att den renoverats efter att den delvis förstördes vid en sprängning för något år sedan. Jaa, det finns faktiskt folk som spränger Hembyggdsgårdar också, även om det kan vara lite svårt att ta in.
20. Samma motiv i "Landscape"
21. En del i Stockholm tänker uppenbart mörka tankar ibland av helt andra skäl än den bristen på ljus ibland kan skapa
Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:
DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan
Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85
Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land
Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism
Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga
Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen
Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by
Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978
Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir
Tvåtaktsmotorer och gamla plastbåtar - rostar aldrig till mångas förtret
En gammal båt och en gammal motor som vägrar dö!
Translate into Google English:
I år hade Vaxholms Kommun "plastbåtsamnesti" och då skrotade Skogsö Uddes förening ca 10 gamla platsbåtar som ingen längre kändes vid och bara lämnat upp och ned på öns olika strandnära allmänningar. Jag gjorde tvärtom och renoverade min 50 år gamla båt med dess lika gamla motor istället. Nedan kan ni läsa om varför.
Båt och motor innan renovering
(Växelhusdreven var som nya fast motorn såg för jäklig ut med all korrosion efter ca 50 år utan åtgärd. Däremot läckte det in vatten och behövde nya tätringar och packningar. Många gamla tvåtaktsbåtmotorer går ofta inte mer än 10 timmar per säsong så det är svårt att köra slut på dem.
Med nytt bränslepumpsmembran och en förgasarrenovering samt lite nytt korrosionsskydd, blev motorn ånyo i verkligt toppskick!)
Båt under renovering
(Med en ordentlig förstärkning av akterspegeln blir den starkare än den någonsin varit! Den nya skulle säkert utan problem hålla för en 30-hästare. Notera den nya lastupptagande lådan som byggts mellan akterspegel och motorbrunnsskottet)
Båt efter renovering
(Om en plastbåt som denna 50 år gamla Crescent-båt får lite kärlek, så kan den säkert hålla i 50 år till och fira 100! - om man vill. Med lite rubbing och vax, så blir inte sällan de fula ankungarna riktiga svanar på några timmar!)
Min nu renoverade gamla Crescent-båt för drygt 10 000 spänn med sin renoverade 20 Hk Johnsson är som "ny" och går nu som ett spjut och gör 23 knop, vilket inte skäms för sig ens i jämförelse med vilken ny 20 HK fyrtaktare som helst. Men vi borde åtminstone skämmas för att vi skitar ner i vattnet eller hur?
BAKGRUND
Som någon kanske kommer ihåg så fick jag en båt stulen hösten 2018 och jag köpte då ett gammalt vrak i form av en gammal roddbåt i plast med en 20 HK Johnsson från 70-talet. Jag fick bra fart på motorn och fixade båten men så sprack akterspegel 20 cm på var sida om motorn mitt ute på Solöfjärden (akterspegelns inbakade plywood hade ruttnat) med min son och hans små tjejer på 5 och sju i båten. Jag höll bokstavligen på att tappa motorn och sjunka.
Efter det lagade jag båten (då jag verkligen alltid gillat dessa båtar) och det beskrev jag här i en blogg som heter: "ZEN och konsten att laga en mototbåt"
Alldeles nyligen (4 maj?) så gick Transportstyrelsen ut med ett hot om att förbjuda äldre tvåtaktsmotorer. Då skrev jag en insändare till Dagens Nyheter som till min förvåning blev publicerad, trots att den var ca 7000 tecken lång. Jag har klistrat in texten nedan så att även de som inte prenumererar på DN kan läsa den. Skälet till att jag skrev den var att jag tycker myndigheterna missat en del saker och att denna fråga är mer komplicerad och har fler bottnar än både myndigheter och miljöfolk i allmänhet förstått - åtminstone de som inte bor i Skärgården.
INSÄNDARE: ”Sänk priset på miljövänligt bränsle till motorbåtar"
Motorstarka båtar är det största hotet mot skärgårdsmiljön, inte gamla tvåtaktsmotorer. Om Transportstyrelsen vill främja renare tvåtaktare så behöver priset på miljövänliga bränslen sänkas, skriver skärgårdsbon Sten-Åke Sändh.
”Gamla smutsiga motorer ska bort.” ”Det kan bli tal om förbud.” ”Transportstyrelsen uppskattar att det finns cirka 170.000 gamla tvåtaktsmotorer med förgasare som används i Sverige. Problemet med dessa motorer är att de släpper ut en stor del, 20-30 procent, av bensinen oförbränd i luft och vatten.”
Med jämna mellanrum kommer denna fråga upp, och nu pratar man återigen i klartext om att det kan bli ett förbud om folk inte självmant ser till att det händer något. Transportstyrelsen som är avsändaren citeras i tv på bästa sändningstid och pressen, miljöintressena hakar på även bland båtfolket själva.
Låt mig som mångårig skärgårdsbo ge några synpunkter och vinklingar på problemet som många av oss ser det, för som vi ser det är frågan inte riktigt så enkel som den kanske kan verka vid ett flyktigt påseende.
Det är stor skillnad på nyttotrafik och nöjesåkning
Jag bor mitt i centrala Vaxholm, men under pandemin har jag som många andra pensionärer varit mer ute på öarna än i stan. En stor del av året på vår, höst och vinter (så länge isen inte ligger kompakt) är våra egna båtar helt livsnödvändiga eftersom Vaxholmsbolaget i bästa fall trafikerar en del öar enbart på helgerna. Det går över huvud taget inte att åka kollektivt mellan de flesta öarna i Stockholms skärgård någon gång under året, inte ens med Waxholmsbolaget. Vi behöver även våra båtar för att åka in till Vaxholm eller andra större öar med mer utbyggd service och handla samt att exempelvis hämta virke och annat. De flesta av dessa tvåtaktare är små motorer som har mellan 5 och 20-30 hästkrafter. De sitter ofta på äldre oömma mindre ”skrotbåtar” i plåt och plast som man inte är alltför rädda om finishen på. De används inte sällan även för iskörning när isen inte helt lagt sig. I många fall går dessa inte mer än 10 timmar per säsong även om min gör det. Det innebär att man kanske gör av med 100 till 200 liter per säsong max i snitt. Ni skulle bli förvånade om ni visste hur lite genomsnittsbåten används.
Trenden – motorerna blir bara större och större (på nöjesbåtarna)
De senaste åren har många bilåkare upptäckt sjön. Mycket kan nog tillskrivas pandemin. De har tagit med sig mycket av bilisters beteenden till sjön. Har man 300-400 hästkrafter i bilen vill man ha det i båten också, och det ska helst gå lika fort på sjön som på vägarna. Förra sommaren tankade jag 10 liter vid ett tillfälle i min lilla Crescent 4,3-metersbåt med min 20 hästkrafters Johnsson från 70-talet. På andra sidan mackbryggan låg en ribbåt med två 350 hästkrafters Mercury Verado, som då var Mercurys största och väldigt populära motorstorlek. I fjol hade detta näst intill blivit en typbåt i Vaxholm. En sådan båt har ofta en tank på minst 250-300 liter. Med två sådana sexcylindriga motorer räcker 300 liter ungefär en timme på full gas.
Till säsongen 2021 har Mercury dessutom tagit fram en dubbelt så stor motor på 600 hästkrafter med tolv cylindrar. I Mercurys reklam kan man se fyra sådana monterade på en amerikansk sportfiskebåt. Totala motorstyrkan på den båten var 2400 hästkrafter. Vad en sådan båt drar på fullgas i timmen vågar jag knappt tänka på och inte heller på vad den släpper ut. När ser vi dessa i Sverige? Som ni säkert förstått är min poäng att man hänger upp sig på att så mycket som 20-30 procent av bränslet från exempelvis min 20-hästare går ut i vattnet (vilket vi alla är helt på det klara med inte är bra) och det kommer i mitt fall med en mycket lättdriven båt som min som gör 23 knop (efter att jag renoverade den när jag köpte den för ett par år sedan) innebära att 3 till 5 liter bränsle skulle gå ut oförbränt om vi uppskattar att den drar 15 liter per timme på min lilla lätta och mycket lättdrivna båt. Är det verkligen det som är det stora problemet i dag?
https://robbreport.com/motors/marine/mercury-marine-v-12-verado-engine-1234596311/
Ett typfall – Anytec 747 med Mercury 350 Verado
Båttillverkaren Anytec har tagit fram en så kallad ”performance chart” där man mätt bränsleförbrukning per timme och i relation till effektuttag. Där kan man läsa att med just en Mercury Verado 350 Hk på en Anytec 747 drar ekipaget 33 liter per timme vid 26 knop, men hela 143 liter (!) vid full gas på dubbla hastigheten. Vad är det då som händer vid fullt gas? Jo, precis som i alla bensinmotorer används en del av bränslet för att kyla motorn vid maximalt effektuttag. Det är samma princip som användes i de stjärnmotorer som satt i Linjeflygs propellerflygplan Convair 340/440 på 60-talet. Den enda skillnaden är att man i dessa sprutade in metanol i stället för bensin på full gas vid starterna, just för att kyla. Hur mycket av dessa 143 liter per timme tror vi går ut relativt oförbränt i vattnet när vi vet att förbrukningen på full gas på marginalen kostar ungefär tre gånger så mycket i förbrukning som på halv gas? Tre eller fem liter?
https://www.anytec.se/storage/library/KGlCXfInQZSRwO8SJNvewA9CUKFfnROXdE1rIWtX.pdf
Varför skrotar då dessa korkade skärgårdsbor inte bara sina gamla båtmotorer?
Alla vet att det finns renare motorer, men de vet också att just nya små motorer är det som stjäls allra mest. I oktober 2018 stals min förra båt – en liten nyrenoverad styrpulpetbåt med en 20 hästkrafters Evinrude från 80-talet med elstart. Ingen fullt frisk tjuv stjäl väl något sådant, var min första tanke men den baltiska eller om det nu var den ryska begåvningsreserven visste bättre. Förklaringen var dock att en större och helt ny walkaboutbåt stulits i Aspvik på Värmdö. Tjuvarna fick problem utanför Skogsö Södra och lämnade båten där knuten i ett träd. Där slogs den sönder och samman av Finlandsbåternas vågor och sjönk. Sedan försökte de stjäla två andra båtar på Södra, men misslyckades med allt utom att förstöra båtarnas elsystem.
Så de gick vidare till Skogsö Uddes småbåtsbrygga och där fanns bara en jolle och min dåvarande båt. Jollen låg övergiven i vassen med en bruten åra när jag kom ut. Jag hittade aldrig igen min gamla båt, trots flera dagars letande. Veckan efter köpte jag den båt jag har nu för drygt 10.000 kronor med en defekt motor. Men det var inget problem, för tvåtaktsutombordare är verkligt enkla att serva och renovera. Det är också ett stort skäl till att vi föredrar dessa motorer framför fyrtaktarna ute på öarna med långt till verkstad. Min familj har haft tvåtakts utombordsmotorer i 60 år. Under dessa år har vi aldrig hittills lämnat in en enda motor på verkstad.
Denna gång var jag glad för att motorn som är från tidigt 70-tal var ännu äldre än min tidigare och dessutom saknade elstart. Det minskar stöldbegärligheten ytterligare och ska de ändå sno den så kommer de i alla fall i bästa fall få svettas lite. Den motorn kommer jag fortsätta ha kvar tills polisen och tullverket gör sitt jobb och neutraliserar dessa öststatsligor som plågat oss i säkert 20 år nu med sina vitvaru-, verktygs-, båt- och motorstölder. Om Transportstyrelsen vill att vi ska få ”renare tvåtaktare” innan vi självmant byter dem får de nog allt lägga lite kraft på att se till att priset på alkylatbensin hamnar på en sådan nivå att det används av alla - inklusive de som kör fyrtaktare. Vi är en bra bit från det nu på sjömackarna. Men det kanske man inte har råd med nu när man subventionerat elbilar med många tiotusentals kronor per bil - innan de exporteras till Norge. Det går nog betydligt snabbare att se till att vi kan åka på mer miljövänliga bränslen på sjön än att försöka tvångsskrota 100 000-tals motorer och fordon över hela landet.
2021-05-07 Insändare: ”Sänk priset på miljövänligt bränsle till motorbåtar” - DN.SE https://www.dn.se/insandare/sank-priset-pa-miljovanligt-bransle-till-motorbatar/
(Kräver prenumeration)
Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:
DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan
Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85
Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land
Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism
Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga
Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen
Nepal 1976 - Kirtipur - Kvinnornas by
Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978
Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Arkitektur
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Natur
- Intresse - Reportage / Situation
- Intresse - Resefoto
- Intresse - Utrustning
- Intresse - Vilda djur
Arkiv
- Februari 2026
- September 2023
- Maj 2023
- Januari 2023
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Mars 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- Februari 2021
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Augusti 2020
- Maj 2020
- April 2020
- Februari 2020
- November 2019
- Juni 2019
- Januari 2019
- November 2018
- Oktober 2018
- Mars 2018
