Bloggar

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

Postat 2020-05-17 01:21 | Läst 3440 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Kristenhetens viktigaste helg i kristenhetens viktigaste helgedom

Easter in Jerusalem

Translate into Google English:

Christianity's most important weekend in Christianity's most important sanctuary - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

Bakgrund

I år 25 mars 2020 stängdes the Holy Church of Sepulchre eller Uppståndelsekyrkan för världens pilgrimer p.g.a. Corona-pandemin. Jag har lagt upp en portfolio med bilder jag tog inifrån kyrkan 2016. Denna plats är kristenhetens allra heligaste tillsammans med födelsekyrkan i Bethlehem. Här finns det de troende anser vara Jesus grav, platsen där man tror korsfästningen ägde rum samt den plats där Jesus förbereddes för sin begravning med tvätt och smörjelse.

Varje år vid denna tid kommer många pilgrimer till Jerusalem för att besöka denna kyrka. Många vandrar den 600 meter långa "Via Dolorosa" eller "Korsets väg" från Antoniafortet till The Holy Church of Sepulchre. Påsken sammanfaller även med en av judendomens viktigaste helger Pesach eller the pass over som amerikanerna benämner det vi kallar uttåget ur Egypten. Så påsken är mycket viktig för flera religioner - men av helt olika skäl.

Kyrkans historia

Den heliga gravens kyrka är tillsammans med Födelsekyrkan i Betlehem en av de mest heliga och speciella platserna för världens alla kristna och den romerske kejsaren Konstantin i Konstantinopel i det dåvarande Öst-Romerska Riket, sägs ha tagit initiativet till att båda byggdes i början av 300-talet. Den heliga gravens kyrka ligger i de kristna kvarteren i Jerusalems gamla stad och innehåller två platser som anses vara särskilt heliga i kristendomen: platsen där Jesus korsfästes, kallad Golgata eller Kalvarieberg, och Jesu tomma grav, där han begravdes och sedan uppstod.

Den första kyrkan på platsen började byggas 326 och invigdes 13 september år 335. På platsen stod innan kyrkan byggdes ett romerskt hednatempel som revs på Konstantins order. Kyrkan har sedan dess förstörts flera gånger under historien, bland annat av perser, muslimer och korsfarare. Varje gång kyrkan byggdes om användes några av de antika föremålen från den föregående byggnaden i den nya renoveringen. Sitt nuvarande utseende fick kyrkan i huvudsak under korsfarartiden (år 1149-). Graven själv är innesluten av ett 1800-talsskrin som kallas Aedicule.

Inom själva kyrkan finns de fyra sista stationerna av Via Dolorosa, som representerar de sista händelserna i Jesu lidande. Kyrkan har varit ett viktigt kristet pilgrimsmål sedan dess skapande på 300-talet, som den traditionella platsen för Kristi uppståndelse, därav dess ursprungliga grekiska namn, Anastasis-kyrkan ('Uppståndelsekyrkan'). Många kristna samfund delar på kyrkan även om den har många drag av en ortodox kyrka och en märklig sak är att man använder sig av två muslimska familjer för att förvalta nycklarna till helgedomen och till att öppna och stänga kyrkan varje dag. Olika kristna kyrkosamfund har ju genom århundraden haft sällsynt svårt att tolerera varandra och detta arrangemang kring nycklarna har förmodligen varit det kanske enklaste sätt att minska konflikterna kring helgedomen.

Påskhögtiden - Påsken

På Skärtorsdagen högtidlighålles Jesus sista måltid tillsammans med lärjungarna. Bruket att "ta Nattvarden" går tillbaka till den natten när Jesus och hans nära vänner sägs ha samlats i Getsemane trädgård. Emellertid grips Jesus av de romerska soldaterna då en av lärjungarna, Judas, förrått Jesus för 30 silverpenningar. Jesus förs efter det till Pontius Pilatus och döms.

Church of all Nations eller Nationernas kyrka ligger idag vid det man tror är platsen för Getsemanes trädgårdar alldeles nedanför Oljeberget - på andra sidan dalen mellan Jerusalems östra stadsmurar och Oljeberget (Mount of Olives). Getsemane är en verbal förvanskning av hebreiskans Gat Shemen som betyder oljepress.

"Oljeberget har varit en judisk begravningsplats i 3000 år och det finns uppskattningsvis 150 000 gravar där. Många berömda personer ligger begravda på berget, däribland politiker och rabbiner, och en grav sägs tillhöra kung Davids son Absalom. Enligt judisk tro kommer de första som återuppstår när Messias kommer tillbaka att vara de som ligger begravda på Oljeberget."

Portfoliolänk (14 bilder)

(Missa inte bildtexterna - klicka på bilderna i tillhörande portfolio och läs)

Church of all Nations eller Nationernas kyrka på svenska

På långfredagen högtidlighålles Jesus korsfästning på Golgata. På den tiden låg denna plats strax utanför den dåvarande stadsmuren i något som närmast var ett stenbrott. Idag ligger denna plats alltså innanför de nuvarande murarna och inne i själva the Holy Church of Sepulchre. Ett altare markerar platsen i kyrkan.

På Påskdagen upptäcker en grupp kvinnor att graven öppnats och att graven är tom och det är själva händelsen som givit upphov till legenden om Uppståndelsen.

På Annandagen uppenbarar sig Jesus på olika sätt för sina lärjungar.

Påsken 2020 blev en mycket annorlunda påsk för de pilgrimer som tänkt sig att besöka the Holy Church of Sepulchre, då kyrkan var stängd och allt firande avlyst.

The stone of Anointing - den symboliska platsen där Jesus tvagades och smordes inför begravningen

Nedan ses en grupp koreanska pilgrimer vid The stone of Anointing i The Holy Church of Sepulchre (eller Uppståndelsekyrkan). För just koreanerna verkade denna sten vara det i kyrkan man visade den största vördnaden för. En del pilgrimer tolkar nämligen de mörkare röda stråken i stenen som avtryck av Jesus blodiga mantel. Det ska sägas att dessa stråk i stenen verkligen kan uppfattas som en avbild av en mantel e.d.

Stenen är smord med olja och en del av pilgrimerna tar oljan från stenen och smetar den i ansiktet eller på kläderna. Med tanke på de religiösa ritualerna och den allmänna trängseln kring de kristna helgedomarna på påsken, så kan jag förstå att myndigheterna fann det för gott att stänga dem i dessa osäkra Corona-tiderna.

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberättelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni de länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

Postat 2020-04-13 02:31 | Läst 3459 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

I Essaourias fiskehamn i Marocko med "Sony Klick"

Luck - Timing - Editing - nyckeln till bra naturbilder menar exv. Phase One

Translate into Google English:

In Essaouria's fishing harbor in Morocco with "Sony Klick" - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

Bakgrund

Turen kan man inte göra något åt - men man kan förbättra sin timing

(det gäller väl även för "gatufoto"/"maritimt foto", antar jag)

Portfolion den här bloggbakgrunden länkar till är tagen med en A7 III som konfigurerats med Auto ISO Minimum Shutter Speed - funktionen, som tillsammans med den hierarkiska Real Time AF, möjliggör att man i princip slipper att bry sig om kamerainställningar när man tar sina bilder.

För att lyckas ta bilder när det ibland går snabbt och mycket händer så gäller det att ha "tur" och "timing" och för en rätt långsam fotograf som jag, så kan man åtminstone göra det lite enklare för sig själv genom att hjälpa "timingen" lite på traven - när det passar. Det är av det skälet till att jag konsekvent numera använder Auto ISO Minimum Shutter Speed och har Real Time AF konfigurerat så jag slipper bry mig om att välja AF-metoder under fotograferingen. Har man en sådan konfiguration så spelar det ingen roll vilken miljö man går in i då kameran automatiskt kommer att parera slutartiden utifrån vald bländare och objektivets inställda eller fasta brännvidd genom att anpassa ISO-talet mellan de värden man angett att Auto ISO ska kunna variera.

Under goda ljusförhållanden så spelar givetvis Auto ISO Minimum Shutter Speed rent praktiskt en mindre roll än i riktigt dåligt ljus, då förutsättningarna i princip ändå är tillräckliga för tillräckligt korta slutartider för att undvika rörelse oskärpa men denna funktionalitet ger mig en trygghet att kameran alltid är beredd oavsett vilken situation den och jag hamnar i.

Om den länkade portfolion och hur bilderna togs

De första 9 bilderna är avsedda att ge ett litet smakprov på staden Essaourias typiska miljöer, innan jag koncentrerar mig helt på att visa det jag kommit till staden för: att dokumentera det jag kommit dit för att se - nämligen hamnen och fiskarnas arbete. Jag tog mina bilder under två sessioner på tillsammans 2 1/2-3 timmar med lunch emellan, vilket visade sig vara lyckosamt då man främst landade fisken under första passet och sedan sålde den under det andra. Jag använde min hyfsat avancerade systemkamera i princip som en Sony-variant av gamla Kodak Klick - i stort var det enda jag gjorde var att sikta och trycka av. Jag använde Sonys 24-105mm/4 G och 70-200mm/4 G. I princip hade jag kunnat sätta bländaren på ett enda värde typ f/13 för att få det skärpedjup jag ville ha men jag har även använt f/8 vid något tillfälle.

Jag blev faktiskt uppriktigt förvånad över att det funkade så bra att lämna teknikhuvudet helt hemma för att istället fullständigt lita på kamerans avancerade och flexibla automatik, min egen komponering av motiven samt efterredigeringen (editeringen) för att säkerställa ett resultat jag är glad åt.

En bieffekt var också att jag fick ett rätt hanterligt antal bilder att ta hand om då jag sällan tog mer än ett par bilder av samma motiv. Till skillnad från en del andra "gatufotografer" så använder jag aldrig seriebildtagning. Jag tycker inte det behövs idag på samma sätt som förr då fokussystemen idag har blivit så mycket bättre än de var tidigare och jag fixar inte riktigt att välja bland 10-tals nära identiska bilder som ofta blir resultatet om man "sprejar" hejdlöst.

Nedan finns en mer detaljerad bakgrund till denna teknik och detta "experiment" och en mer detaljerad genomgång av hur man kan ställa in sin Sony systemkamera om man vill testa (gäller för A9, A7-serien och A6XXX-seriens alla modeller som stöder Real Time AF).

Portfolio (64 bilder)

(Missa inte bildtexterna - klicka på bilderna i tillhörande portfolio och läs)

Om SONY KLICK-konfigurationen

Angående "ISO Auto min Shutter Speed"
I nyare Sony-systemkameror har det länge funnits en funktion som heter ISO Auto min Shutter Speed . Den kan ställas i lägena (Slower, Slow, Standard, Fast, Faster) och den används ihop med ISO Auto. Konfigurera först ISO Auto och sätt min och max värden där som passar din smak och kamerans mörkerprestanda. OBS! Kameran ska stå i "Aperture"-läget (bländarförval). Vill man att kameran ska prioritera lågt ISO väljer man Slow eller Slower. Om man istället tar en bild i svagare ljus och vill se till att kameran verkligen prioriterar en högre slutartid än i Standard-läget, så väljer man Fast eller Faster.

Inställning av Auto ISO och konfig av snabbknappar
Har man en Sony APS-C så kanske man kan ligga mellan Auto ISO 100 och 6400 som grundinställning. Har man en FF så kan man idag gå upp till ISO 8000 eller 10 0000. Efter detta så måste du lägga ut denna funktion på en av kamerans konfigurerbara knappar (jag tror det står ISO Auto Min. SS i funktionslistan när du konfigurerar kamerans gränssnitt. Då kan man enkelt via en enda kontroll kontrollera slutartidernas "automatikbias" om det verkligen skulle behövas men personligen kör jag nästan alltid i "Standard"-läge.

Missa inte Del 2 om "Sony Klick"-konfiguration i usel belysning och med snabba motiv

Här kan du läsa vidare om hur samma konfiguration fungerar i verkligt dåligt ljus och vad man kan göra för att parera detta för att få användbara lågljusbilder med exv. A7 III.

https://www.fotosidan.se/blogs/stenisfotoblogg/del-2-med-sony-klick-konfiguration.htm

Bertil Norbergs exempel - med sikte på fågelfoto
Bertil Norberg tipsade mig om dessa möjligheter för ca ett år sedan och båda han och jag kör numera i princip alltid på detta sätt. Bertil som är fågelfotograf utnyttjar tekniken inte minst för just fågelfoto där det annars ofta går så fort att man knappt hinner med och han har vittnat om att han ibland lyckats ta bilder på fåglar han knappt ens sett men som automatiken reagerat på.

Poängen: fokus på att ta bilder istället för på kameran
Hela poängen med denna riggning är att systemet dynamiskt och automatiskt kommer att välja lämplig slutartid efter den brännvidd du har inställd och de ljusförhållanden som råder. Efter man gjort dessa inställningar kan man i princip helt ägna sig åt att ta komponera och ta bilderna (oavsett ljusförhållandena) istället för att febrilt själv försöka göra detta SAMTIDIGT som man ska försöka ta sina bilder. Man kan säga att man gjort en Kodak eller Sony Klick med denna konfiguration.

Mark Galer som jobbar för Sony med att lyfta fram kamerateknikens möjligheter har gjort en väldigt bra video om detta som du hittar här och det var just denna video Bertil tipsade mig om:

Annat att tänka på
Vid sidan av detta så ska du alltid ha kameran satt i AF-C (följande AF). AF-S kan du glömma från och med nu med exv. A6400 och alla Sony-kameror som stöder nya hierarkiska AF-tekniken Real Time AF kan alltså riggas på detta sätt. En annan knapp kan du lägga Focus Area på. Men i princip kan du ha Wide som default eller möjligen Expand Flexible Spot.

Har man detta riggat så kan man helt fokusera på att komponera sina bilder och helt glömma resten med kamerainställningar bortsett från att välja lämplig bländare möjligen och zooma in motiven om man nu har en zoom på. OBS! Kameran ska alltid vara påslagen också och det går numera bra genom att batteritiderna blivit så pass bara med de nya batterierna.

Mitt senaste test - Essaourias fiskehamn i Marocko
Jag kommer just från Marocko (första veckan i mars 2020) där jag konsekvent använde denna teknik när jag fotograferade den väldigt intressanta staden Essaouria vid Atlantkusten och dess fiskehamn. AF:en i min A7 III är bara helt fantastisk och nu när jag precis gjort iordning mina bilder så ser jag ju att det funkat precis som jag önskar och systemet knappt missar en enda bild fokusmässigt.

Hur AF-hierarkin funkar
Den hierarkiska AF:en i exv. A6400:an kommer att göra precis som A7 III:an d.v.s. först försöka hitta närmaste öga. Om inte detta går så kommer den försöka hitta ett huvud och går inte heller det så kommer den leta efter något som rör sig. Går inte heller det så kommer den istället låsa på det närmaste föremålet den hittar. Ungefär så ser hierarkin ut och finessen är att vi nu äntligen har en automatik som hanterar detta och som låter oss slippa välja AF-metoder manuellt. Man överstyr enkelt kamerans val genom att sikta på något annat om man vill det.

Fotoergonomi för mig handlar alltså inte alls om menyers struktur, handgrepp eller om knappars och rattars placering på kamerahusen utan om att kameran inte ska vara i vägen för fotografen och nu kan man faktiskt se till att den inte är det om man kan sin kamera och vet hur man konfigurerar den.

Auto ISO min Shutter Speed är inte för alla
Det här är givetvis inget för de som köpt en kamera med en massa externa manuella rattar och andra reglage just för att man älskar att vrida på dessa. De som har den typen av preferenser kommer tycka att ett förslag som detta förtar hela grejen med fotografin men jag bryr mig faktiskt mer om att få de bilder jag vill ha än själva kameramicklandet. Jag bryr mig inte om att det är tekniskt rent tråkigt att ta bilder med mina Sony-kameror för jag vet ju att det blir desto roligare när jag sätter mig med bilderna i DxO Photolab. Jag tycker faktiskt att det lönar sig att skjuta upp behovstillfredsställelsen lite i ett fall som detta.

Däremot kanske även en del andra Sony-fotografer som tycker att Sony-kamerors ergonomi är jobbig då det saknas speciella rattar och reglage man är van vid från andra kameramärken kanske borde fundera på att överlåta en del av jobbet till automatiken och istället koncentrera sig på att komponera bilder istället.

Tekniken funkar även i verkligt dåligt ljus
Med bilder ur min A7 III:a riggad på detta sätt så spelar det oftast heller ingen större roll om de t.o.m. är tagna på ISO 8000 eller iSO 10 000, för det är normalt inga problem med att de är lite grova ur kameran för det fixar "Prime"-brusreduceringen enkelt vid exporten från DxO Photolab. När det gäller brushanteringen i kameran har Sony tyvärr fortfarande mycket att lära av DxO.

Det här är inte bara för Sony-fotografer
Funktioner som Sonys "ISO Auto Min. Shutter Speed" finns i flera andra system och även om en del andra tillverkare kanske har en bit att gå med sina AF-systems idag bristande eller saknade automatiska AF-hierarki, så är jag övertygad om att vi inom kort kommer få se den typen av system på de flesta andra plattformar.

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

Postat 2020-04-06 00:33 | Läst 4678 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Garverierna i Marrakesh - en studie i medeltida arbetsmiljö

Translate into Google English:

Garverierna i Marrakesh - en studie i medeltida arbetsmiljö - Fotosidan (www-fotosidan-se.translate.goog)

Marrakesh är en gammal stad i Marocko som snart funnits i 1000 år. Den grundades 1062, vilket är samtida med slutet av vår egen Vikingatid, när den övergår i en alltmer kristet präglad tidig Medeltid. Marrakesh har under många århundraden varit en viktig handelsknut på en av karavanvägarna mellan Medelhavet och länderna efter Sahara och i västra Afrika. Här har handel med guld, slavar, boskap, salt och olika typer av hantverk skett i skydd av stadens skyddande murar som än idag är helt intakta. Några av de viktiga lokala produkterna som såldes var skinn och skinnhantverk - då som nu - och det är främst det som den här berättelsen ska handla om.

(Portfolio 26 bilder)

(Missa inte bildtexterna - klicka på bilderna i tillhörande portfolio och läs)

Portfoliobakgrund

Marrakesh

Marrakesh har ett invånarantal som närmar sig en miljon. Dess gamla centrum - den muromgärdade Medinan - är även idag oerhört imponerande. Det är nästan exempellöst stort för att vara en muromgärdad historisk stadskärna och de ockraröda murarna som är stadens signum sträcker sig hela 1,8 mil runt Marrakesh äldsta delar. Det är väldigt mycket större än exv. Gamla Stan i Stockholm. Marrakesh kallas ibland den rosa staden för det är inte bara murarna som har denna färg utan i stort sett alla äldre hus i Medinan. Kulturminnesvårdande myndigheter tillsammans med en stark tradition har sett till att inga avsteg görs från den principen i Marrakesh. I andra städer såsom Essaouria är det vitt med koboltblå detaljer som gäller och i Chefchaoun så är hela staden koboltblå samma koboltblå man hittar i Yves Saint Laurents Majorelle Garden i Marrakesh, alldeles norr om Medinan. Marrakesh muromgärdade område är så stort att det faktiskt än idag rymmer både jättestora begravningsplatser och områden som är i det närmaste obebyggda även innanför murarna.

I Medinans nordvästra del vid en av murens gamla stadsportar ligger Marrakesh största och mest berömda garveri. Det finns fortfarande ett antal andra garverier i drift i Marrakesh också, men det jag har dokumenterat är det ojämförligt största. De flesta övriga ligger efter den väg som börjar vid Bab Debagh och går in mot Medinans centrum. Det stora garveriet täcker även det en jätteyta, som nästan helt är täckt av skinnberedningshoar med olika sorters vätskor för att göra skinn av djurhudar.

Jag och Marrakesh

Hittills har det blivit ett par besök i staden och jag har besökt den 2009 och 2019. Jag kommer göra en resa igen inom någon månad. Jag tycker Marocko är ett av de mest spännande länder man kan besöka den kallare årstiden i Sverige utan att behöva åka 10 timmar och mer med flyg för at få lite värme. Få länder erbjuder så mycket för en nyfiken fotograf som Marocko, även om det visst kan vara lite utmanande att ta bilder av vissa motiv, men det är väl så det ska vara!? Här finns fantastisk historisk arkitektur och massor av intressanta naturmiljöer och detaljer som det är svårt att hitta maken till på andra håll i världen och allt detta toppas av ett ofta fantastiskt folkliv - inte minst i städernas gamla stadskärnor. Medinan i Marrakesh har allt en gatufotograf kan önska sig. Vill man se sig om så lite finns verkligt fantastiska historiska miljöer på dagsavstånd på andra sidan Atlasbergen. Vackra berberbyar ligger strösslade ner i dalarna vid vattendragen och här och där ligger stora Kasbah-anläggningar som vittnar om betydligt oroligare tider. Missa exv. inte världsarvet och kasbahn Ait Ben Haddou. Marockos intressanta historiska miljöer har inte sällan spelat en roll i många filmer.

Marocko är sedan länge ett stabilt land som hittills lyckats stå vid sidan av de stora konflikter som plågat andra delar av arabvärlden och Mellan-Östern, vilket dock inte hindrat att man legat i en allt annat än smickrande konflikt med Väst Sahara i decennier. Jag har annars alltid upplevt folk i Marocko som väldigt vänliga och tillmötesgående om man bara visat vanlig hyfs, respekt och vänlighet. Det är också viktigt att "go with the flow" och inte hetsa - för få saker går fort i Marocko . Detta har dock inte hindrat att exv.många judar sett sig tvingade att lämna Marrakesh efter sexdagarskriget 1967. En hel stadsdel (Mella) och en stor judisk begravningsplats i Medinan vittnar om detta. En gång bodde det ca 35 000 judar i detta Nord Afrikas största judiska getto. Nu finns inte längre några bofasta judar kvar i Mella-kvarteren som just nu undergår en omfattande restaurering. Men idag vågar sig i alla fall rätt många sefardiska judar hit från Israel och besöker både Mella och den nu vackert restaurerade begravningsplatsen där många av deras gamla släktingar ligger begravda. I Marocko kan de göra det idag utan att bli trakasserade. Det hade inte varit möjligt i många andra länder i både Nord Afrika och Mellan Östern. Det är ett gott betyg på den marockanska befolkningens tolerans idag mot främlingar i allmänhet och inte minst judar.

Väldigt mycket har dock hänt bara på 10 år sedan jag var där första gången i de mer moderna delarna av staden. Turismen har formligen exploderat på 10 år och Marocko har satt ett mål på 20 miljoner besökare 2020. Väldigt många kommer just till Marrakesh. Idag är stadens nyare delar moderna för att inte säga ultramoderna med ofta förvånande hög standard på hotell, restauranger, toaletter och transporter. En nackdel med den utvecklingen är att det ofta är väldigt mycket mer folk kring sevärdheterna nu än för 10 år sedan. Men det verkar faktisk ännu inte gälla "the Tanneries". Där har jag vid båda mina besök varit nästan ensam turist. Jag föredrar att tro att det beror på den frånstötande lukten men det kan ju tyvärr även bero på en del av de dåliga omdömen kring "the Tanneries" som cirkulerar på Internet (se nedan under "Garveriernas dåliga rykte på Internet").

"Tanneries" - Skinnberedningsprocesser

Till skillnad från de nyare delarna av Marrakesh så har det inte hänt så mycket genom åren i vare sig Medinan i övrigt eller i garverierna i Marrakesh. I de senare kan man fortfarande studera samma gamla naturliga processer man använt i många hundra år för att bereda skinn av djurhudar, för skinnberedning har man sysslat med ända sedan staden grundades. Dessa garveriprocesser har mycket lite med de man exv. använder i Sverige att göra. Garvningsprocesserna i Marocko utförs helt med naturligt förekommande ämnen och lukten av rötade hudar ligger tung över garveriområdena i Marrakesh och det är också därför garverierna ligger där de ligger - långt från övrig kommers i souker och på torg. Ett annat viktigt villkor för placeringen av garverierna har också varit en god och pålitlig tillgång på vatten och det har man haft även historiskt i där garverierna ligger.

Första steget i processen - jäst duvbajslösning

Här läggs de råa hudarna i en jäst blandning med duvbajs. Detta innehåller bl.a. ammoniak. Där får hudarna ligga i tre dagar om det sker under årets heta månader. Under årets kallare delar får man lägga till några dagar då processen går långsammare i kallt väder.

Andra steget i processen - lime stone och aska av argan-körnor

Här används en blandning av "lime stone" (kalk) och aska från oljerika Argan-kärnor. Arganträdet är viktigt i Marocko då dess frukter ger olja till matlagning och skönhetsprodukter vid sidan att det används i garveriprocesserna. Trädet växer främst mellan Atlantkusten och Atlasbergen. I den kalkvätskan får hudarna ligga 15-20 dagar på sommaren och kanske dubbelt så länge på vintern. Det är med andra ord den process som tar längst tid. Med tanke på processernas längd och det kapacitetsbehov som finns, för det här handlar om verklig stordrift, så förstår man att det stora garveriet behöver sina ytor för att kunna förse stadens hantverkare och handlare med allt det läder man behöver.

Tredje steget i processen - sköljning och ett kortare duvbajsbad för att göra skinnen än mjukare

Detta steg tar bara ca ett dygn före själva garvningen startar

Fjärde steget i processen - själva garvningen

Hudarna skrapas rena från pälsrester och fett och förbereds för färgning med alun, olja och vatten.

Femte steget i processen - färgning

Bara naturliga färgämnen från rötter bark och frukter används i Marrakesh.

Färgämnen appliceras manuellt. Hudarna torkas sedan oftast på marken i solljuset.

Sjätte steget i processen - behandling för slutfinish

Skinnen sträcks för att bli mjukare och mer behagliga, vilket är ett hårt manuellt arbete som kräver muskelstyrka.

Det är viktigt att påpeka också att restprodukter som exv. ull och andra pälsrester tas om hand för sig och tvättas och behandlas vidare i andra delar av Marockos hantverk. Mycket lite går till spillo. Så garvningen är väldigt miljövänlig om man bortser från själva arbetsmiljön arbetarna lever i.

Arbetsmiljön i garverierna

Arbetsmiljön i garverierna är fortfarande rent medeltida och eftersom det faktiskt inte hänt något i den saken på hundratals år så har heller inte jag noterat att något skulle ändras till det bättre på de 10 år som gått sedan jag var där första gången. Det ser precis likadant ut då som nu. Männen - ja, för jag har aldrig sett en kvinna arbeta i garverierna - jobbar både hårt och under mycket krävande arbetsförhållanden. Det kan vara mycket hett på sommaren och rätt kallt på vintrarna även om de är korta. De arbetar alltid under bar himmel. Ofta står man nere i karen med duvspillning upp till midjan. Man undrar ju även i dessa fågelinfluensa- och Corona-virustider, hur bra det egentligen är att stå där utan några vidare skydd i duvspillning dag ut och dag in. Jag har bara sett en enda arbetare som hade någon form av vadarstövlar på sig som räckte åtminstone upp till midjan. Det är väl en av de få förbättringarna när det gäller arbetsmiljön som skett över alla årundraden för dessa arbetare vid sidan av att de nu får vattnet i garverier via rörledningar. Förr fick man ju bara det för hand. Annars är nog det mesta sig likt sedan medeltiden.

Stanken kan var påtaglig för de som har ett bättre luktsinne än jag och många avstår besök av främst detta skäl. Ett gammalt trick att lura näsan är att lukta på några krossade myntablad om man tycker det blir för mycket.

Garveriernas dåliga rykte på Internet

Den som söker på Internet efter information kring "the tanneries in Marrakesh" kommer strax att hamna i en massa rätt negativa för att inte säga rent magsura skrivningar om "The tanneries". … och visst förekommer det ofta att "falska" oauktoriserade lycksökare till guider försöker skörta upp aningslösa turister i soukerna. Fenomenet går under namnet "The tannery scam". Att hamna i det kan man enkelt undgå genom att ta en taxi till Bab Debagh eller porten sydöst om denna och själv ta kontakt med representanter för de kooperativ som driver garverierna vid ingången till garverierna. Gör upp om ett pris med dem. Då går även pengarna till de som faktiskt står för "showen". Visst kan man se garverierna utan guide men det är faktiskt en poäng att ha en.

Går man själv i garveriet kan man lätt råka illa ut om man inte ser upp med var man sätter fötterna. Ibland täcker man över en del av de hoar som inte används för tillfället för att skydda dem mot solen och det kan då vara svårt att se vad som finns under. Jag har själv med ett nödrop undgått att ramla ner i en av hoarna med duvskit med kamera och allt och det hade inte slutat väl om inte den påpassliga guiden fått tag i min arm.

Att handla lädervaror

Det finns mycket fint hantverk i Marrakesh att köpa och nästan alla som kommer dit köper sig ett par tofflor e.d. av skinn. De kostar kanske någon hundring eller t.o.m. lite mindre om man prutar hårt. Det är inte ovanligt att folk prutar bort 50% eller mer av utgångspriset men jag kan säga att jag alltid känner mig lite illa till mods just när jag ska pruta på just lädervaror, för jag har alltid garveriarbetarna och deras arbetsmiljö i tankarna. Att inte hårdpruta på just lädervaror kan vara ett sätt att visa lite särskild respekt extra för deras krävande och dåligt lönade arbete.

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen

Afghanistan 1972 - människor och miljöer - innan "Katastrofen" 1978

Afghanistan 1978 - Saur (April)-revolutionen - och vägen till Kashmir

Postat 2020-02-07 01:13 | Läst 2931 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

25-års jubileet av Berlinmurens fall (2014)

Translate into Google English:

25th Anniversary of the Fall of the Berlin Wall (2014) - Photo page (www-fotosidan-se.translate.goog)

Den 10 november 2019 var det 30 år sedan Berlin-muren öppnades och rivningen påbörjades. De bilder ni kan se i bifogad portfoliolänk tog jag några dagar innan 25-årsfirandet skulle ske 2014. Jag var egentligen i Berlin för att delta vid lansering av en ny version av det norska Digital Asset Management-systemet Fotoware för Stockholms Stadsmuseums räkning (ja Fotoware stavas så för det är norsk-engelska :-) när jag hamnade i detta. Förberedelserna på stan var i full gång och fördelen med att vara några dagar för tidigt på plats var att vi slapp alla de 100 000-tals människor som under helgen fyllde Berlins gator.

(Portfolio 41 bilder)

(Missa inte bildtexterna - klicka på bilderna i tillhörande portfolio och läs)

Portfoliobakgrund

Som Rolf Fredriksson, mångårig TV-journalist med fokus på Öst-Europa hos SVT uttryckte det på 30-årsdagen 9 november i minnesprogrammet den kvällen: "det oväntade kan ske". Gorbatjov hade tidigare infört en ny era med Glasnost / öppenhet i Sovjetunionen och bl.a. sagt att Sovjet inte avsåg att ingripa för att stoppa östtyskarna om de valde att välja en annan väg än man dittills gjort. Sovjet var fullständigt kört i botten ekonomiskt av den hårda upprustningstakt USA dragit igång med "Stjärnornas krig"-projektet under Ronald Reagan och man hade dessutom stått på randen till en total europeisk miljökatastrof när kärnreaktorkatastrofen inträffade i Tjernobyl. Den sovjetiska förljugenheten hade till sist nått vägs ände och till slut var t.o.m. det lilla förtroende som fanns kvar helt förbrukat. Man hade helt tappat ansiktet både tekniskt och moraliskt i sina medborgares ögon när man först försökte mörka/krishantera katastrofen med usel framgång. Till slut kom alla korten på bordet. Det finns de idag som ser just Tjernobylkatastrofen som spiken i kistan på Sovjetunionen och hela Warzawa-pakten. När så det hände, som hände den där dagen då gränspolisen helt plötsligt slutade att stoppa folk vid Check Point Carlie, så gick proppen helt ur DDR. Lyckliga människor från östsidan vällde över gränsen till Väst-Berlin och inom några timmar så fanns varken gränspolis, mur eller staten DDR i praktiken.

Vi som var med om det trodde nog knappt våra ögon. Vi hade levt så länge med det högst reella hotet om ett fullskaligt kärnvapenkrig och två till tänderna rustade stormakter, att vi inte kunde se att en av dem var mest en Potemkin-kuliss - bara fasad utan innehåll. Ett av mina första barndomsminnen från 50-talet var när jag, 5-6 år gammal, gick i en demonstration mot kärnvapen på Kungsgatan med mina föräldrar, min faster och mina kusiner. Jag kommer än idag ihåg det man skrek: "Slut på terrorn! Slut på terrorn! A-bomb nej!" För folk på den tiden var terrorn atombombshotet snarare än galna islamistiska terrorister. Hiroshima och Nagasaki levde fortfarande starkt i folks minne och Hiroshima-bomberna framstod nära nog som kinapuffar mot de vätebomber som fanns redan 1952. Vi fick senare se amerikanska filmer i skolan som visade hur vi skulle skydda oss mot dessa bomber. Jag tror filmen hette "Duck and cover!" Om vi bara "duckade" ordentligt så skulle det nog fixa sig. Så här i efterhand så tycker jag nog att den förljugenhet också vi utsattes för i Sverige vid denna tid nästan nådde samma höjder som den desinformation våra medmänniskor i östblocket samtidigt var utsatta för, men både här som där såg folk igenom detta och protesterade.

Tyskland och Berlin och slutstriden under och efter WWII

Nåväl, Tyskland var ju uppdelat redan sedan slutet av kriget som ett resultat av hur fronterna gick vid vapenstilleståndet och förhandlingarna efter kriget. Detsamma gällde Berlin. Även Berlin delas först i fyra zoner men det står snart klart att det i praktiken handlar om två - Öst- och Väst-Berlin. Sedan 1947 då DDR bildades av den ryskkontrollerade delen av Tyskland hade vi i praktiken två Tyskland - öst och väst. Problemet var bara att ryssarna hade fintat västmakterna totalt i krigets slutskede och låtsats att man inte var särskilt intresserade av just Berlin med det var just det man var, för en sak de verkligen var intresserade av var tyskarnas atomforskningsinstitut. Så uttalandet visade sig vara rena aprilskämtet för ryssarna hade samlat 2,5 miljoner soldater, 41 600 kanoner och tunga granatkastare, 6200 stridsvagnar och banddrivna stormkanoner och 7500 flygplan för slaget om Berlin. Avsikten var enligt generalen Konev att ta Berlin före västmakterna, helt att omringa Berlin och krossa det en gång för alla. Historikern Anthony Bevor berättar att bara en av ryssarnas andra generaler hade riggat upp 270 kanoner per kilometer vilket i princip är en kanon per fyra meter - kilometer efter kilometer. (För en jämförelse så skrev DN för något år sedan vid en genomgång av Sveriges försvarsförmåga att vi då hade 4 skriver fyra haubitsar!) Bland trupperna fanns även regementen med de fruktade katjusja-raketerna (Stalinorglar med enorm eldkraft). Bevor skriver att ryssarna avlossade 1,8 miljoner granater mot Berlin mellan 21 april till 2 maj. Det är världshistoriens värsta kanonad. Berlin sköts fullständigt sönder och samman. Det berättas att det brann så långt man kunde se. Efter krigets slut har man så en situation där den gamla huvudstaden som delats i fyra zoner, ligger mitt inne i den Sovjet-kontrollerade delen av Tyskland. Det var bäddat för problem.

Ryssarna ökar trycket och försöker svälta ut Berlin

Det stod snart klart att västmakterna: USA, Storbritannien och Frankrike hade helt annan uppfattning än Sovjetunionen om hur Tysklands framtid borde se ut. Ryssarna ville se ett starkt försvagat Tyskland som inte kunde utgöra ett hot mot Sovjet, medan västmakterna ville undvika att göra samma misstag som de allierade gjort efter första världskriget då Tyskland utsågs som ensam syndabock efter kriget och ålades stora krigsskadestånd, något som Hitler sedan förstod att utnyttja till fullo under sin väg till makten. Istället ville man bygga upp Tyskland med den s.k. Marshallhjälpen och motverka en kommunistisk radikalisering, som man sett tendenser till i andra länder efter kriget.

D-marken införs och ny Väst-Tysk stat förbereds -

20 juni införs D-marken som gemensam valuta, vilket Sovjetunionen ser som första steget mot bildandet en ny tysk stat. Några dagar senare sätter Sovjetunionen Väst-Berlin i blockad. All trafik via landsväg, järnväg och vatten stängs av från Väst-Berlin. Blockaden är ett faktum.

Blockaden av Berlin och luftbron

Under perioden 24 juni 1948 till 12 maj 1949 (ca 11 månader) upprättar västmakterna och främst USA historiens största luftbro. Mängder av DC-3:or såg till att varutillgången blev så god att berlinarna trots blockaden kunde leva ett så drägligt liv det gick i sin totalförstörda stad. Ryssarnas avsikt att hindra Berlin från att vända sig till väst misslyckades och istället förvärrade blockaden motsättningarna. Många berlinare har inte glömt och mina bilder som visar på ett fortsatt engagemang för "Russinbombarna" avspeglar den tacksamhet berlinarna kände för dessa flygare som släppte ner massor av godis och russinpaket i små fallskärmar till Berlins då instängda barn.

Berlinmuren och den s.k. Järnridån

Berlinmuren började byggas 13 augusti 1961 och stod till 9 november 1989. Den byggdes av Öst-Tyskland för att hindra landet från att dräneras på en stor del av sin befolkning till väst. I öst kallades muren dock den "antifascistiska skyddsvallen". Muren var en del av den s.k. järnridån som delade Europa i en västlig och en östlig del i nära trettio år. Det ironiska är att dräneringen fortsatt och nu dräneras hela Öst-Europa på sina unga och begåvade som istället söker lyckan i de västra EU-länderna.

Med tiden kom Öst-Tyskland att bli ett av världshistoriens värsta exempel på ett totalitärt kontroll-, angivar- och övervakningssamhälle. Men det fanns självfallet de som älskade både sitt land och samhällssystemet och allt var inte uselt även om det nog sällan var den idyll som målas upp i de målningar jag tagit några bilder av i min portfolio "25-års jubileet av Berlinmurens fall (2014)". När man ser de sagobilderna och jämför hur DRR faktiskt blev, så undrar man om samhällsbyggarna av misstag hade fått tag i fel uppsättning ritningar, då på 40-talets slut.

Om ni är intresserad av flera av mina historiska bildberätelser i min "bruna serie" med reprofotade gamla diabilder så har ni länkarna nedan:

INGOL / TOLERANS AB - ett litet exportföretag i den grafiska industrin från 1970-talet till idag - Fotosidan

DN/Expressen - Datorisering och stenhård facklig kamp från 70-tal till nutid - Fotosidan

Uganda 1986 - bilder från ett folkmord - Nakaseke och Luweero efter "The Bush War" 1981-85

Det marxist-leninistiska Etiopien 1986 - ett politiskt, kulturellt och militärt våldtaget land

Kashmir Indien 1978 - Kungariket Ladakh - ett av världens centrum för buddistisk lamaism

Kashmir Indien 1978 - Srinagar, Pahalgam och Guptu Ganga

Södermalm - om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen