Min befängda ambition att bli lika cool som Vivian Maier

Vi älskar nog alla Vivian Maier. För hennes bilder, inte minst hennes många självporträtt. Men också för mysteriet hennes liv och fotograferande var. Om någon som läser det här ännu inte har sett filmen om henne (Finding Vivian Maier) är mitt enkla tips - gör det!

I våras tog jag ett självporträtt i ett fönster och då föddes en idé i mitt huvud. Jag ville ta en bild, ett självporträtt i Vivian Maier-stil. Som en hyllning eller så. Men också som ett kul projekt. Analogt. Rolleiflex så klart. Den där första bilden ser ni här nedanför.

Censuren syntes dock i bild och tyckte inte den var till sin fördel. Så kallad självcensur således. Censuren heter Kate, är min fru och har fel. Hon är så klart lika söt som vanligt. Men nog om det! Åter till min jakt på Vivian Maiers coolhet.

Under en tid hade jag ögonen med mig och registrerade platser där en bra speglingsbild möjligtvis kunde skapas. Det visade sig svårt. Det är mycket som ska stämma. Till slut gav jag mig ut med min vanliga kamera för att prova olika platser. 

Som ni ser finns det utmaningar. Speglingen måste bli skarp. Ljuset måste ligga rätt. Man kan ju heller inte bara komma tillbaka till en plats och tro att ljuset ska vara likadant. Här några fler bilder. Jag försökte ta ut svängarna. Det gjorde Vivian Maier.

Den här sista blev ju tydlig och bra men bygger på att den där ljusgluggen i ansiktet finns där en annan gång. Jag bestämde mig i stället för att göra mitt skarpa försök vid den där första platsen från i våras. En ganska tråkig plats men bra om man vill ha en ren bild. Det kändes som en god idé. Man ska väl lära sig stå innan man börjar springa? Så jag lånade en Rolleiflex av en god vän och gick dit när ljuset var rätt. 

Så här är den! Min hyllningsbild till Vivian Maier. Jag är hyfsat nöjd. Lika cool som henne är det emellertid omöjligt att bli. För även om jag håller på med det här i flera år och tar massa bra självporträtt så är ju det redan gjort. Men framför allt så gjorde hon det utan att posta något blogginlägg på Fotosidan om saken. Inte ett pip på Flickr, Facebook eller Insta heller. Faktiskt helt utan att söka uppmärksamhet över huvud taget. Hon gjorde konst för konstens skull. För sitt eget behov av att skapa. Precis som det ska vara. Då är man cool på riktigt.

Johan Pihl 2025-07-27 10:59

Jag tycker att din hyllningsbild till Vivian Maier blev riktigt lyckad, Anders. Inget fel på de andra självporträtten, men den kvadratiska svartvita sticker klart ut. Du har all anledning att känna dig nöjd med den.

Besvara

Svar från tezmon 2025-07-27 21:29

Tack Johan! Att jag visade övriga bilder var mest för att visa vägen fram. De varierar grovt i både kvalitet och ansats. :)
Jag är som sagt ganska nöjd. Visste inte ens om kameran fungerade. Kompisen jag lånade den av har ärvt den av sin morfar men aldrig använt den.

Svara

morgondotter 2025-07-27 12:35

nu när du känner till hennes liv
vill jag också tillägga, förutom det du skriver
"Hon gjorde konst för konstens skull. För sitt eget behov av att skapa."
blev det sannolikt ett sätt för hennes mentala överlevnad
föreställ dig att vara ensam i ett främmande land, orsaken vet ingen

hennes bilder ropar sorg, tycker jag i alla
fall

kul att du försökte närma dig henne
nu ser du tydligt vad personen bakom en bild betyder, hon finns där

Besvara

Frekeman 2025-07-27 17:09

Du skriver ”ensam i ett främmande land”? Vivian är född i USA och hon bodde både där och i Frankrike under sin barndom. Så USA var knappast främmande. Tror inte att hon var särskilt ensam heller – jobbade som ”barnflicka” och hade därmed umgänge med barn och deras föräldrar. Men, hon valde nog att leva ensam men det är en annan femma. Det passade nog henne.

Har du några du några belägg för att hon fotade för sin mentala hälsas skull eller spekulerar du bara? Själv fotar jag för mitt allmänna mentala välmåendes skull, dvs det känns bra att göra nåt som är givande här i livet men jag skulle inte bli mentalt sjuk om jag inte fick fota.

Svara

morgondotter 2025-07-27 21:20

tack för hjälpen
alldeles som ett svagt minne skrev jag, mindes bara det franska
men den här texten minns jag så väl, det var nog det
det mentala kom ur


"the families who employed her as a nanny have mixed memories, and hint at her dark side. Would she have even wanted this attention"

/inger

Svara

Svar från tezmon 2025-07-27 21:40

Det är ett spännande livsöde. Mycket man inte vet och aldrig kommer få svar på. Men man kan nog vara överens om att hennes bilder är jättebra och hade så varit oavsett omständigheterna.

Svara

Frekeman 2025-07-27 16:57

Roligt och läsvärt blogginlägg, Anders. Din Kate ser overkligt kort ut i första bilden.

Tycker som Johan att slutresultatet blev klart bra men det nådde inte ända fram eftersom du inte valde att iklädda dig hennes typiska kappa eller en klänning! Gör om, gör rätt!

Mvh
Fredrik

Besvara

Svar från tezmon 2025-07-27 21:45

Ja hon ser ut att behöva vara jättekort om hon ska få plats bakom den svarta blurpen.. Men jag lovar att hon fortfarande mäter stolta 161cm över havet. Jag kan visa originalet privat någon gång.

Jag bär hatt i varje fall! Det måste ge pluspoäng?

Svara

Frekeman 2025-07-27 23:56

Ha ha! Jag tänkte berömma dig för hatten men sen så blev det att jag ville hålla kommentaren kort och slagkraftig istället! 😃

Svara

Göran Olofsson 2025-07-28 11:03

Hej Anders!
Jag tycker du gjort en bra liknelse och sista bilden är klart bäst.
Nu får du finna nya speglingar likt Vivian Maier.
Hälsningar Göran

Besvara

Svar från tezmon 2025-07-28 12:51

Tack Göran!
Det är nog tveksamt om jag kommer fortsätta jaga speglingsbilder. Åtminstone på mig själv. Speglingsbilder i mitt vanliga gatufoto kommer dock fortsatt ligga högt i kurs!

Svara

Nils Bergqvist 2025-07-30 16:17

Jag tror hon samlade på bilder helt enkelt, en del inte ens framkallade som filmer, några få gjorda till pappersbilder, de flesta låg bara som negativ (vad jag kunnat läsa mig till). Och hennes bildsamlande sammanföll nog med hennes mani för att samla på tex tidningar. När man tog hand om hennes kvarstad så var hela hennes rum fyllt från golv till tak med buntar av tidningar. De kom knappt fram där när de skulle rensa ut. Och att hennes bilder till slut blev bevarade för eftervärlden var mera en slump. När kvarlåtenskapen auktionerades ut så var det en bild och fotointresserad som köpte negativen och filmerna som låg i lådor. Ingen visste vad det var på dom förrän denne man började gå igenom allt och hittade en bildskatt. Han fortsatte söka och hittade flera negativ på andra ställen. Han lät skanna och göra papperskopior av bilderna och sen har allt rullat på med den hype som blev då för 10-talet år sen, då han förstod hur pass bra hennes bilder var, att de höll världsklass. Men de kunde lika gärna ha blivit slängda på tippen om det varit någon annan som köpt dom där på auktionen. Och då hade vi varit lika ovetandes om henne som tidigare.

Besvara

Svar från tezmon 2025-08-02 08:59

Ja det är svårt att veta vad som låg bakom det faktum att så få bilder blev framkallade under hennes levnad. Man kan bara spekulera. Kanske var det ekonomiska skäl. Hon kanske hellre lade pengar på nya filmer än på att framkalla de gamla. Som sagt - spekulationer. Vi kommer aldrig få veta.
Jag såg helt nyligen en annan film - BBC-dokumentären "Imagine ~ Vivian Maier : Who Took Nanny's Photos?" från 2013. Den hade jag inte sett förut. Mycket intressant och med delvis andra infallsvinklar. Den tar upp det knepiga med att äga, offentliggöra och tjäna pengar på en privat persons arbete. Det finns att fundera på. Men hur som helst är jag ändå glad att få se hennes grymma bilder.

Svara