En M Leica för alla fotografer

Så snart en ny Leica dyker upp startar debatten om att den är dyr, är en statussymbol, är som gjord för vitrinskåpet und so weiter. Men det finns en Leica som begagnat har gått ned till prisnivåer som gör den högintressant för en större grupp fotografer som föredrar att se världen genom en mätsökare.
Kameran jag tänker på är Leica M (Typ 240) som förmodligen är den mest prisvärda digitala Leican. Anledningen är att Leica med den kameran försökte göra vissa förbättringar. Men den var några millimeter för bred, det klassiska reglaget för att välja utsnitt hade tagits bort och den såg inte riktigt ut som en klassisk M-kamera. Därför fnyste stockkonservativa Leicafotografer åt kameran och den blev snabbt 2010-talets svar på Leica M5. Detta har gjort att begagnade M240 går att hitta för riktigt rimliga pengar.
Jag föredrar att jobba i Oskar Barnacks anda med små lätta objektiv som inte skymmer sikten för mätsökaren. Till bilderna från Göteborg som illustrerar inlägget har jag nästan uteslutande använt ett Leica 35mm. Något annat objektiv behöver jag i princip inte till gatubilder. Men när jag fotar dokumentärt eller reportage jobbar jag gärna med de klassiska brännvidderna 21, 50 och 90mm. Och vid de tillfällena som jag behöver göra exakta kompositioner har jag en EVF-sökare som jag kan montera i tillbehörsskon.
Leicaobjektiv = dyrt tänker de flesta, och det stämmer i många fall, men riktigt bra M-objektiv behöver inte vara dyra. Jag har köpt fyra relativt billiga bättre begagnade objektiv från Zeiss, Voigtländer och Leica som alla håller hög optisk klass och som är onödigt skarpa. För min nyservade M240 och fyra objektiv har jag inte gett mer än vad motsvarande utrustning från Nikon, Canon eller Sony kostar, och som bonus har jag fått en mindre, smidigare och för mig mer lättarbetad kamerautrustning än vad någon av de nämnda tillverkarna har att erbjuda.
En annan viktig faktor för mig är att de som gör kameror och objektiv får en lön som de kan leva på. Därför drar jag mig för att köpa produkter som är tillverkade i låglöneländer. Arbetarna i Zeiss, Voigtländer (Cosina) och Leicas fabriker har både bra arbetsförhållanden och skälig lön.
Text och foto: Mikael Good

Mvh Martin
Tack för din kommentar Martin! M240 är ett riktigt bra redskap som du kommer att få mycket glädje av! EVF-2 är egentligen ganska så usel, och det tar tid att använda den, men vid de tillfällena som jag har lite mer tid och vill göra exakta kompositioner är den ovärderlig.
/Mikael
Tack! Ja jag hoppas det. Har endast använt evf om jag tagit typ porträtt tycker också den känns lite meckig annars. Men bra att ha som sagt om man har tiden😊👍
Tack för din kommentar Jörgen! Arbetaren är alltid värd sin lön, jag har valt att bojkotta företag som avslöjats med att ha usel personalpolitik och är beredd att betala mer för att arbetarna ska ha skäliga villkor och en lön de kan leva på.
/Mikael
Tack för din kommentar Michael! Jag har ett Zeiss 21mm, ett Leica 35mm, ett Voigtländer 50mm och ett Leica 90mm. Jag har även några ljusstarka M-objektiv från 7Artisan och TTArtisan men de använder jag främst med en Techart Pro-adapter som ger autofokus med M-objektiv på mina Sonykameror.
/Mikael
En fråga; visst är det färgbilder i kameran och på sensorn som du sedan gör svartvitt av? Eller finns det något program i kameran som då fotograferar monokromt? Gillar i hög grad ljuset och kontrasten i bilderna.
//GöranR
Tack för din kommentar Göran! Det är korrekt, det sitter en färgsensor i M240, i och med att jag levererar en del bilder behöver jag ha det. Men jag kan ställa kameran på svartvitt och då får jag svartvita JPG-filer och DNG-filer i färg. Men jag kör i färg och slår om bilderna till svartvitt i ACR. Den framkallade bilden kör jag sedan genom ett eget macro i Silver Efex Pro om det behövs ställer jag sedan in svart och vitbalans i Photoshop.
/Mikael