Sveriges sista luffare

Det var en underbar vårdag år 1996, jag var på väg ut för att ta en längre promenad i det sköna vårvädret och njuta av fågelkvittret, värmen och vårdofterna efter en lång kall, trist och hemsk vinter. Jag hade gått några hundra meter från min lägenhet. När en man som satt på en parkbänk tillsammans med sin kamrat tilltalade mig och frågade om jag var fotograf pga kameran som jag bar med mig, jag stannade till och hade en längre pratstund med dessa två män. Under pratstunden visade det sig att männen var två luffare från Stockholm som luffade runt i landet och livnärde sig på handel och vandel, de sov hos vänner och bekanta eller på "bänken" om det inte kunde uppbringa något boende. Mannen till höger, jag kommer tyvärr inte ihåg hans namn sa att han och hans polare var Sveriges sista luffare. Mannen till vänster sa att han var Tumba Tarzans son, han klagade över sina dåliga skor så jag erbjöd honom ett par nya tennisskor som jag hade över, jag gick upp i min lägenhet och hämtade dem och han tog tacksamt emot dem.

Jag brukar oftast ta mig tid med människor som vill ha en pratstund, oftast så är det människor som av någon anledning står utanför samhället som vill ha en pratstund, de har oftast intressanta historier att berätta, historier som man aldrig hör annars. Hade jag inte haft kameran med mig så hade jag säkerligen missat denna unika pratstund. Kameran är oftast en dörröppnare till ett och annat samtal!

 
Jag hittade bilden på Sveriges sista luffare när jag nyligen gick igenom mitt bildarkiv. Yashica Electro 35 GTN, 45/1.7, Tri-X, D76. Plats Österängen

Veckans skiva:  Nebraska - Bruce Springsteen

//Chasid 

En kamera, ett objektiv, en film...

...Nu finns äntligen gruppen Dogma 07  Jag har givetvis anslutit mig till gruppen och jag hoppas att den får en ringarna på vattnet effekt även utanför landet! Min Dogma utrustning blev inte helt oväntat 1Ds, Summicron-R 35/2.0, Kameran är inställd på 400 ISO och svartvitt (konvertering från Adobe RGB till svartvitt genom Gradient Map i Photoshop och kanske lite extra digital pjattning eller efterbelysning om så behövs).

Men jag kan inte annat än att hålla med Nils Bergqvist 2007-12-30 15:30 kommentar angående Dogma 07 gällande många av de stora gatufotografernas bilder. Jag har skrivit om mitt svar till Nils något och lagt in det i min blogg i fall någon skulle börja undra.

I jakten på det avgörande ögonblicket så fanns det inte alltid tid att ställa in rätt tid och bländare därför är många av gatufotografins mästares negativ tunna och ytterst svårkopierade, det behövs mycket tid och yrkesskicklighet av kopisterna för att de ska få fram rätt resultat. Om det är rätt eller fel emot Dogma 07 får var och en avgöra själv.

Personligen så tycker jag inte att det är fel att lyfta fram ett foto i mörkrummet medels pjattning och efterbelysning, så länge som man strävar att få fram samma resultat som med ett perfekt negativ! Användning av blodlutsalt för lokal efterljusning eller ficklampa för mörkning tycker jag däremot för in mörkrumsarbetet i ett gränsland, en del ser det som ren förfalskning och en del tycker att det är ok, själv så testade jag på att använda blodlutsalt och ficklampa i mörkrummet i början av 90-talet men jag har aldrig ställt ut eller sålt några av de bilderna och har inte heller fortsatt på den mörkrumsvägen.

Det jag gör i Photoshop med mina svartvitabilder är att försöka efterlikna mina i mörkrum framkallade svartvita referensbilder och oftast behöver jag bara använda mig av Gradient Map i Photoshop när jag slår om bilden till svartvitt, men ibland så behöver jag arbeta lite mer med bilderna mycket pga digitalbilden inte har samma dynamiska omfång som negativ, men jag gör inte mer än vad jag kan och tillåter mig att göra i ett mörkrum. Men trixande, fixande, suddande och tillägg i Photoshop det pysslar jag inte med, den långsiktiga trovärdigheten är viktigare än kortsiktiga ryggdunkar!

Visst hade det varit ultimat för mig att köra Dogma med min fickvänliga Contax 139, Carl Zeiss Tessar T* 45/2.8, Tri-X och D76 men jag har så höga krav idag att endast en Imacon eller Hasselblad Flextight skulle duga som digitaliseringsmedium och de är långt, långt borta ur synhåll för min budget, men skulle jag ramla över en hyffsad begagnad kvalitetsscanner för en rimlig peng i framtiden, då kanske jag ger filmen en chans till - för filmkorn det är snyggt, särskilt Tri-X korn!



Återvinning. Bild tagen enligt Dogma 07 principen.
1Ds, Summicron-R 35/2.0, 400 ISO

Vill du se bilden i större format tryck här

Veckans skiva: Nebraska - Bruce Springsteen (Bruce's bästa)

//Chasid

Ps: God fortsättning!

Det är tråkigt att glättiga bilder på s.k. kändisar...

Det här inlägget är delvis en kommentar på Bengt Björkboms blogg: Straight 113 / Den glättiga fotografin! 

Det är tråkigt att glättiga bilder på s.k. kändisar tar allt mer av det mediala utrymmet, men det är väl som så att bildredaktörerna är mer intresserade av pengar än kvalitet och bilder på kändisar säljer tidningar, ju mer tidningar som säljs desto nöjdare blir aktieägarna. Det hade varit trevligt om det fanns någon bildtidning med reportage-, dokumentär och gatufoto gärna från udda miljöer som inte är drabbade av katastrofer av olika slag. Men tyvärr så finns det inte tillräckligt stor efterfrågan för bildtidningar och de senaste tio åren har flera av de stora framträdande bildtidningarna, som genom åren har lyft fram så många skickliga fotografer och visat så många fantastiska dokumentär- och reportagebilder gått i graven samtidigt som dagstidningarna ger allt mindre utrymme för reportage- och dokumentärfoto.

Det är tråkigt att det inte finns något tryckt media som lyfter fram reportage-, dokumentär och gatufoto, det är tråkigt att det är så svårt att få ställa ut reportage-, dokumentär och gatufoto, på gallerier. Men det är bra att ett forum som internet finns, genom internet har jag fått visa upp mina reportage-, dokumentär och gatufoton för en relativt stor publik! Till dags datum har jag haft ca: 65.000 besökare (av dessa är ca: 40.000 unika) på min hemsida och det är en betydligt större siffra än jag någonsin hade kunnat räkna med! Men det är roligare att ställa ut bilderna och få direktkontakten med besökarna, så länge de är intresserade av bilden och inte av tekniken bakom den, visst händer det att jag får en del "feedback" iform av mail från olika besökare men det är roligare att få den mellan fyra ögon. Det är roligt att ett forum för berättande bilder som  www.outoffocusmag.com får så mycket uppmärksamhet och besökare, den sidan är väl värd ett besök för alla som är intresserade av reportage- och dokumentärfoto, med det vore roligt om Outoffocusmag kunde komma i tryckt form någon gång, det är trots allt trevligare att se bilder i tryck än på en flimmrande skärm!

Jag tror trots allt att omanipulerad (oförfalskad) reportage-, dokumentär och gatufoto kommer att överleva, trots att det ser mörkt ut i dessa glättiga manipulationstider, det kommer alltid fram nya unga fotografer som är beredda att föra facklan vidare även om de är få så kommer de säkert att bli fler i framtiden!

Veckans skiva: The Joshua Tree - U2

//Chasid

Vad är det som driver dig i ditt fotande?

Men anledning av att jag har fått frågan "-Vad är det som driver dig i ditt fotande?" några gånger, så tänkte jag försöka svara på den här i min blogg .

Den stora fördelen med foto gentemot måleri är att man kan (ska) avbilda verkligheten precis som den är. Med mina dokumentär och reportagebilder vill jag förmedla engagemang, närvaro och mycket kärlek till betraktaren, jag blir alltid lika glad när jag får kommentarer som är i linje med vad jag har tänkt med bilden i fotograferingsögonblicket, när jag får det så känner jag att jag har lyckats!

Eller som den gången som mina bilder grep tag i betraktarna på ett stort företag på ett sådant sätt att de skänkte en stor summa pengar så att livssituationen för en hel by med fattiga människor i Kina förändrades! Det är sådana stunder jag lever för, att få vara med att förändra med hjälp av mina fotografier. Jag bryr mig inte om att blir rik eller känd för mina fotografiers skull, det som driver mig är att genom kärlek till mina medmänniskor få förändra världen lite grann och göra den till en något bättre plats att leva på! Min lön är helt enkelt rapporterna och bilderna på alla leende och pigga barn som jag har fått ta del av efter mitt besök!

Tyvärr så blir det bara färre och färre tidningar som publicerar reportage och dokumentärbilder idag. Bilder på kändisar är tyvärr det som säljer tidningar och det tycker jag är en tragisk utveckling, det rena dokumentärfotot borde ha en framträdande roll i dagspressen. När man inte kan få pengar från tidningar så får man söka nya vägar att få in pengar på. Jag har tänkt sälja bilder från Kina i limiterad upplaga via IRISf64 och låta pengarna minus mina omkostnader och bildbyråns provision samt statens skatt gå tillbaka till de människor som jag har fotograferat!

Jag ler när jag tänker på att den här lilla söta tibetanska flickan kan dricka färskt vatten varje dag, tvätta sig, får de vitaminer som hon behöver och har en skola att gå till så att hon kan skaffa sig en bra utbildning och en framtid. Bara för att en fotograf och en journalist från det avlägsna landet Sverige besökte hennes lilla by i mitten av Kina en kall decemberdag år 2004 och rätt människor såg fotografierna och läste texten!

Vill du se bilden i större format klicka här!

Fler bilder från Kina finns i min portfolio och bland mina  utställningar  

Veckans skiva:  The Gift - The Jam

//Chasid

Skulle du vilja svälta i jul ...

...Det är mycket tufft för många av våra lettiska grannar på andra sidan Östersjön, en ökande inflation med medföljande prishöjningar på matvaror har gjort att många pensionärer, sjukskrivna och ensamstående mammor har svårt att få pengarna att räcka till för livets nödtorft. Många lever på 400-800 kr per månad och då ska man ha i åtanke att maten är något dyrare i Lettland än i Sverige. Det finns t.o.m. de som pratar om att människor i Lettland kommer att svälta i vinter, då många inte ens har råd med enkla basvaror som mjölk och bröd, det vore helt klart en skandal om det skulle gå så långt som till svält  i ett europeiskt land år 2007, särskilt som vi svenskar är på väg mot frosseriets julafton, då vi enligt prognoserna kommer att spendera mer pengar än någonsin på mat, dryck och presenter....

Den lettiska staten saknar medel att hjälpa sin medborgare med, de lettiska frivilligorganisationerna bågnar under de ekonomiska behoven. EU har skjutit till några miljoner till brödkampanjer för de allra fattigaste men de pengarna förslår knappt.

Situationen i Lettland har ändrats sig i negativ riktning sedan jag skrev mitt inlägg
Fattigdom i september.

Jag har mött många människor som inte riktigt förstår hur eländig situationen är för många letter idag. - Men de är ju med i EU då kan de väl inte ha det så knapert, säger många. Sanningen är att Lettlands ekonomi går relativt bra och ett fåtal har fått det mycket bättre på det stora flertalets bekostnad. Men den uppumpade ekonomiska bubblan kommer med största sannolikhet att spricka och då kommer Lettland att störtas in i räntehöjningar och skenande inflation, om så sker kommer situationen i Lettland att bli fullständigt ohållbar och många fattiga människor kommer att svälta sig genom vintern...

Det skulle behövas en hel drös med Karl-Bertil Jönssons som är beredda att offra en hundring eller mer på att skapa en något bättre situation för de fattiga i Lettland i jul!

Längst ned i mitt inlägg Vill du vara med och sprida lite ljus i mörkret? kan du läsa mer om hur du kan hjälpa. Läs gärna hela inlägget om du inte redan har gjort det!

Här kan du se bilden i större format

<Edit> Jag missade att skriva in veckans skiva men här kommer den:
Veckans skiva:  Respect Yourself  - The Staple Singers <Edit>

//Chasid