OmTag. Den intima återhållsamheten

Vi hade varit på fotografiska och tittat på Anders Petersens retro Bernt, Krister och jag. Jag är lite kluven till mina känslor för fotografiska, de har onekligen visat fotografi av världsklass och mycket skulle man nog inte fått se i Stockholm om det inte vore för fotografiska.

Samtidigt så tycker jag att många utställningar blir så ”uppblåsta”, jag saknar ofta intimiteten från det mindre formatet. Kort sagt, det blir lite för mycket kommersiell supermarknad för min smak ibland. Det verkar också vara något som ligger i tiden detta att det skall dras på med många och stora printar.

Jag ser med spänning fram emot den fotograf som har modet att verkligen kondensera ned sitt livsverk till kanske hundra bilder i format upp till max 18 x 24 cm. Större bilder kan givetvis ha sin plats men när det kommer till intimitet så tycker jag att de mindre formaten bjuder in betraktaren på ett annat sätt.

Jag kommer ihåg när jag tittade på Gunnar Smolianskys fina lilla serie ”Sotbrand” med de små välgjorda kopiorna och hur dessa bilder i sin intimitet nådde mig på ett helt annat sätt än mycket av det ”uppblåsta” jag sett sedan dess.

Fotografi behöver inte vara en tävling i mest och störst, jag tycker också att det blir svårt att ta till mig en utställning med hundratals bilder. Som sagt det blir spännande att se om någon har modet, även på ett ställe som fotografiska, att gå ned i format och omfång.

2014-10-02 13:28   Niklas Groop

Håller helt med. Var också och såg Petersens och Salgados utställningar på Fotografiska och jag fick samma känsla. Det blir för mycket och för stort att jag tröttnade och gick snabbt ut igen och då gillar jag verkligen båda fotograferna.

Besvara

Svar från alf109 2014-10-02 13:35

Jo jag upplever det ofta på samma sätt.
-affe

Svara

2014-10-02 15:55   wirja

Jag har ofta upplevt samma sak vid besök på såväl fotoutställningar som utställningar med "traditionell" konst. Det blir lätt för mycket och därmed svårt att ta till sig.

Besvara

Svar från alf109 2014-10-02 16:51

Jo det blir lätt att man känner sig överväldigad.
-affe

Svara

2014-10-02 16:03   Khalad

Instämmer!/ Björn T

Besvara

Svar från alf109 2014-10-02 16:52

Tack ska du ha Björn.
-affe

Svara

2014-10-02 17:02   Johan Pihl

Fin bild, Alf. Kopior på 24x30cm papper, föredrar jag. Men håller med dig, bra bilder måste inte vara mycket större än så. Fast jag tror ju inte att Anders Petersen ser det som en tävling i störst och mest. Hans nya bilder funkar helt enkelt bra i det formatet, och med den presentationen. Fast jag tycker att allra bäst funkar de på nätet. Hans nya böcker tycker jag är dåliga, dåligt tryck, slarvigt med utfallande, och dåligt papper i nån (även om bilderna är bra). Blir alltid besviken på hans böcker, de senare, efter att först sett, och verkligen gillat, bilderna på nätet. Det var en samlings utst. på MM i Malmö, där han hade med sex eller åtta nya, stora bilder som hängde tätt ihop. Det var himla snyggt. Sen fanns det även några äldre bilder, kopierade på 80-tals vis, dvs lite mjukare med damstrumpa, i ca 40x50cm, upphängda bakom glas med vit passpartout, de funkade bra de med. Olika uttryck.

Besvara

Svar från alf109 2014-10-02 17:17

Jo det var 18 x 24 kopior på 24 x 30 papper jag menade.
Sedan syftade jag inte på Petersen specifikt utan mer generellt med väldigt mycket och väldigt stort.
-affe

Svara

2014-10-03 08:36   Terje Hellesø

Intressanta tankar ännu en gång Alf!
Är annars lite ambivalent i frågan; vissa bilder passar bättre i riktigt stort format, andra inte. Tycker generellt att det är bilden som bestämmer storleken. Men det känns som det även i detta kan gå mode i det; i särskilt inom naturfotomiljön har jag sett olika trender komma och gå. Ett tag verkade det vara en inbördes tävlan mellan flera fotografer att ha de största bilderna, vilket inte alltid passade. Sedan kom akvarellpappret och sedan canvas.

Ett tag diskuterades färg på passepartout flitigt; under några år var den vita passepartouten ute - för att nu få en ny renässans.

Det svåra, tycker jag, är att välja bilder och storlek till de riktigt stora utställningslokalerna. Små bilder försvinner, och det är lätt att man inte fångar upp folk - utan de går sådär lagom nonchalant förbi utan att fastna.

Jag har genom åren sett många utställningar; vad jag tycker är det viktigaste, och något som jag tycker många glömmer i sammanhanget, är vad man vill säga med bilderna. Det är så lätt att tanken försvinner på bekostnad av uppmärksamheten. Hoppas du förstår vad jag menar.

Besvara

Svar från alf109 2014-10-03 12:48

Jag tycker att naturfotografi oftare är betjänt av större bilder, det jag syftar på här är mer den traditionella dokumentärfoto genren eller den socialrealistiska fotografin (eller vad man skall kalla den) som Strömholm, Sune Jonsson m.fl. stod/står för.

Det har slagit mig att det blir fler och fler bilder liksom större och större på många utställningar. Dels tycker jag att för många bilder blir svåra att ta till sig på en utställning. Jag tycker också ofta att man visar fler bilder än vad som egentligen håller på dessa utställningar. När det gäller printarnas storlek tycker jag som sagt att intimiteten lätt går förlorad om man blåser upp printarna, dessutom håller ofta inte småbildsformatet tekniskt för att blåsas upp kanske 20 ggr, man brukar säga att kopiorna inte bör förstoras mer än 5-8 ggr för bibehållen kvalitet och jag tycker att det verkar ligga något i detta. jag tycker ofta att bilderna "spricker" när man förstorar för mycket.

-affe

Svara

Niklas Groop 2014-10-03 12:52

Precis, vissa bilder passar mycket bättre när det är stort. Det skulle jag vilja påstå att många av Salgados gör och det problem jag hade med hans utställning på Fotografiska var att det blev för mycket av det goda, eller stora... Resultatet blev, för mig, att tanken och syftet med bilderna försvann. I Salgados fall tycker jag att utställningen skulle må mycket bättre av att stryka 2/3 av bilderna och satsa på de återstående, kanske i ännu större format(?).

Svara