Ännu en blogg: Att lära känna sig själv genom att fotografera?
Jag har för mig att jag har läst någonstans att man lär känna sig själv när man fotar eller att man åtminstone bör göra det.
Jag vet i ärlighetens namn inte om jag har lärt känna mig själv så mycket bättre genom att trycka på en knapp. Ja, jag vet, jag förenklar. Men min poäng är en annan. Duger inte det att få lära känna andra lika bra som fotografins ändamål?
Tack vare kameran känner jag mig nästan som en 20-åring igen då jag reste runt i världen och av en nu nästan obegriplig tur fick vara med på ställen som verkar ha försvunnit sedan jag blev "seriös" med familj och jobb och allt.
När har jag någonsin sett en sjukhuskyrka inifrån?
Eller träffat en sjukhuspräst?
Om man varken har praktik eller studentutbyte eller allmän ungdom som rättfärdigande skäl för att hamna i nya sammanhang blir det svårare med nya upptäckter. Inte omöjligt. Men fotografin är nog ett bra skäl den också.





/ Bengt
Visst har du rätt. För mig är fotografi en bra språngbräda för reflexion och det i sin tur är ju utvecklande.
Sten
För att vara noga så är han biskop i en frikyrklig församling. Men på sjukhuset kallar man de som jobbar där som sådana för prästar allihopa tror jag.
Visst är tröjan lite cool?
Jag har en känsla av att självkännedom är en bristvara... :) Människor är spännande, i positiv bemärkelse!! En präst är en människa... :)
Ha en fin kväll! //Peter
Oj då, vad fick du för känsla för mig då? ;)
Ja, en präst är onekligen en människa!
Nja, nu menade jag inte att analysera dig... Tänkte mer på om man följer en fotograf/vän under en tid. Då tror jag att bilderna speglar individen i någon mån. Jag är säker på att du är en klok kvinna... :) //P
Roligt att läsa!