New York, del V - Times Square

Det går liksom inte att åka till New York utan att besöka Times Square. Och då helst efter att mörkret har lagt sig. Eller lagt sig förresten, här behöver man inte skruva särskilt mycket på iso-ratten. Stora lcd-skärmar basunerar ut reklambudskap och lyser upp natten.

Det är här den nakne cowboyen brukar stå. Men när jag var där i november var det kanske lite i kallaste laget för den lättklädde kobojsaren. Istället såg jag diverse Marvelfigurer, en och annan Nalle Puh och åtminstone tre spindelmän.

Här kommer några bildbevis.

New York, del II - New York´s Finest

Vi håller oss kvar i The Big Apple. Den här gången bjuder jag på ett par bilder på New York´s Finest, det vill säga den lokala poliskåren - NYPD. Och som bonus kaster jag in ett par rutor på FDNY - New York City Fire Department.

Kommentarer, feedback, funderingar och frågor uppskattas - så ös på med det bara!

Fler delar från NY kommer framgent i bloggen, så håll utkik!

Fest i byn

Varje håla med självaktning måste ha en egen stadsfest. Självklart också Blekinges residensstad Karlskrona. I år gick den under namnet Karlskrona Skärgårdsfest och bjöd bland annat på våghalsiga skateboardåkare, en rockande Stefan Sundström och Axels Tivoli (de är väl precis på alla stadsfester i hela Sverige?). Och som den goda medborgare jag är tog jag min kamera och åkte in till stan för en fototur genom stadskärnan. Nedan finner du en knippe bilder från festiviteterna.

Förväntningar.

Tur över stan.

Bryggseglare.

Slänggungan.

Slänggungan, del II.

- Vi har åkt från Boden bara för att komma hit!

Hoglands Park.

Stefan Sundström.

Stefan Sundström + möhippebrud + sur vakt.

På caféet.

Stadsfest.

Skejtare.

Marinan.

I biljettbåset.

En dag på vischan

Landsbygden håller på att dö. Så sägs det i alla fall. Men i Björkeryd, ett par mil utanför Karlskrona, håller man hårt på traditionerna och två driftiga bröder har byggt upp en gammal hantverksby. Här kan man kika på töffande tändekulemotorer, en riktig snickarverkstad och om man har tur, en rykande och osande kolmila.

Jag och familjen avlade en visit här om veckan. Här nedan följer ett minireportage - var det kanske bättre förr?

Bolinder-Munktell.

Trabbi.

Den stolte ägaren.

Sågarn.

En svensk indian. Med yxa.

Sällskapsresan.

Betongkonstnären.

Scouten - nästan alltid redo.

Trumslagarn.

Moderna familjen.

Bifarbrorn.

När proppen gick ur

Plötsligt händer det. Man tar sig över berget, kliver över tröskeln, korsar ån, tar rulltrappan en våning upp. Ja, du fattar nog. För mig hände det i somras.

Jag var ute och puttrade runt på min stentuffa veteranmoped, en Zündapp KS 50. Klockan hade hunnit bli strax efter nio när jag passerade den lilla verkstaden där flitens lampa ännu lös. I ögonvrån såg jag en storvuxen man röra sig i ett av de två garagen. Himlen tecknade sig mörk och lätt hotfull över lokalen. På någon millisekund jobbade hjärnan fram en bildidé - mannen, det gula lysrörsljuset och den mörka himlen i en skön mix.

Jag fortsatte en bit medan jag funderade på hur bilden skulle kunna komponeras. Efter en minut eller så insåg jag att ett sådant här tillfälle är för sällsynt för att bara köra vidare. Jag vände tillbaka.

Min bildidé innebar att jag var tvungen att interagera med den storvuxne mannen. Ge honom regi. Jag har fotat en hel del men att stega fram till en vilt främmande människa, presentera sig som hobbyfotograf och fråga om man kan få ta en bild och sedan regissera det hela, det har jag aldrig gjort. Åtminstone inte fram till den där kvällen.

Två saker räddade mig - mitt och mannens gemensamma intresse för gamla mopeder och den klara bild jag hade i huvudet av hur bilden skulle tas. Efter lite rundsnack bad jag honom komma fram en bit och sedan tända en cigarett. Klick. Exponeringen ser okej ut, kameran i manuellt läge. Klick-klick. Saken var biff.

Efter den här kvällen växte mitt självförtroende, om jag ser en bild jag vill ta så tar jag den. Även om det innebär att stega fram till okända människor och förklara mina tankar. Hittills har jag inte fått på käften.