En mix av mer eller mindre konstiga bilder. Fokus på landskap i första hand, arkitektur och stadsmiljöer i andra hand. Åsså lite annat.

Tema små orange bokar

Sista dagen i februari gav jag mig iväg till strövområdet Vedema nordväst om Hässleholm. Skogen genomsyrades av en fin dimma. Jag hittade många små bokar med orange fjolårslöv och jag tyckte de lyste så fint mot den kalla dimman och barrträden runtom.

#1

#2

#3

#4

Publicerad 2026-03-08 08:38 | Läst 381 ggr
RolfEric 2026-03-08 09:00
Det blev fina bilder
Hälsningar
Rolf
Svar från Bjarne 2026-03-10 11:16

Tack så mycket för det Rolf!
Hälsningar Bjarne
syntax 2026-03-08 09:26
Verkligen små utropstecken i den disiga skogen. Snyggt!
Svar från Bjarne 2026-03-10 11:18

Tack så mycket Peter, kul att utropstecknena gillas!
Hälsningar Bjarne
niniz 2026-03-08 09:48
Det där blev vackert och passande och den sista blev pricken över i..snyggt
/N
Svar från Bjarne 2026-03-10 11:23

Tack så mycket Nini! Härligt att du fastnade för den sista.
Hälsningar Bjarne
Turbo56 2026-03-08 11:26
Vackra bilder och härligt mjuka färger.

Bokträden står kvar som tysta väktare, klädda i sina oranga löv som om hösten fastnat i deras fingertunna grenar. Medan andra träd släpper taget och låter vinden föra bort det sista av sommaren, håller boken kvar sitt prasslande draperi.
Löven hänger där, torra men envisa, som minnen som vägrar blekna.

Det är som om träden bär på en hemlighet, en gammal överenskommelse med årstiderna, att inte ge upp allt på en gång.
Att spara något åt ljuset, även när kylan biter och marken hårdnar.

Kanske är det därför de behåller sina löv, inte av trots, utan av omsorg.
De skyddar sina unga knoppar mot frostens skarpa tänder, sveper dem i ett prasslande täcke av förra årets liv.
Löven blir en sköld, en sista gest av omtanke innan våren återvänder och allt börjar om.

Och när vinden drar genom skogen låter boklöven som viskningar, som om de berättar om tålamodets konst.
Om att hålla fast tills tiden är mogen.
Om att även i vinterns stillhet bära en glöd av färg, en påminnelse om att inget är helt dött, bara vilande.
*
Stefan
Svar från Bjarne 2026-03-10 11:24

Tänk att dessa skogsbilder kan ge upphov till en sådan härlig text! Om jag skulle ge ut en bok, så skulle jag kolla om du ville bidra med texter. Du har en fantastiskt förmåga till det. Tack så mycket Stefan.
Hälsningar Bjarne
Turbo56 2026-03-10 23:54

Tack för de orden, när jag ser bilder som dessa kan jag inte låta bli att fantisera mig in i bilderna och miljöerna, jag hoppas att det är ok, det är trots allt bara mina tolkningar av det som jag ser.
God natt.
Svar från Bjarne 2026-03-12 11:01

Självklart är det ok! Bara trevligt att läsa denna härliga poesi, som jag inte lyckas få till själv.
Hälsningar Bjarne
pdahlen 2026-03-08 14:13
Verkligen, särskilt den första och sista där inte granarna är där och stör
Svar från Bjarne 2026-03-10 11:25

Det stämmer att bokarna får mer utrymme att visa sig i första och sista bilden. Tack så mycket för kommentaren Peter!
Hälsningar Bjarne
Lena Holm 2026-03-08 18:06
Det är en speciell färg på boklöven som lyser trots att det är gamla löv. Första bilden blir absolut favoriten där den lilla boken står bredvid den grova stammen och dimman ger fin effekt i skogen bakom.
Hälsningar Lena
Svar från Bjarne 2026-03-10 11:26

Du har prickat min egen favorit! Jag tycker också stämningen blev bäst där. Tack så mycket för kommentaren Lena!
Hälsningar Bjarne
Erik Madsen 2026-03-08 19:01
Hej Bjarne.
De lyser upp så vackert och drar uppmärksamhet till sig.
Nummer 1 är absolut bäst här.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från Bjarne 2026-03-10 11:27

Hej Erik! Ja, jag håller med dig. Jag gillar också första bäst. Den får nog komma med i årsboken för 2026! Stor tack för din kommentar.
Många vänliga hälsningar, Bjarne
sveka 2026-03-09 08:49
De gamla boklöven lyser verkligen upp i skogen så här års innan de nya spricker ut. Jag tycker att dina löv har en extra fin lyster, vilket kanske beror på att du har fotograferat dem mot grön bakgrund i de sista tre bilderna. Fast dimma som bakgrund går ju också bra.
Jag har funderat på varför det främst verkar vara de små bokarna som behåller sina löv. Inte för att man behöver veta svaret för att uppskatta dem...
Hälsningar Sven
Svar från Bjarne 2026-03-10 11:30

Det stämmer bra att det framförallt är de små bokarna som har löven kvar. Jag har dessvärre ingen aning. Fast visst lyser de fint i skogen. Tack så mycket för kommentaren Sven.
Hälsningar Bjarne
Vibybo 2026-03-09 14:30
Det har du rätt i Bjarne, det är bara mossan och boklöven (mest) som ger färg i senvinterskogen (förutom lavarna!), första bilden gillar jag mest på det. Men sista är intressant, det är som den lilla boken glatt dansar ner för backen för att möta ljuset och våren.
Svar från Bjarne 2026-03-10 11:31

Då är vi några som är överens att vi gillar första bilden bäst, men även den sista har fått en del kärlek. Jag gillar färgkontrasten mellan orange och grönt. Tack så mycket för kommentaren Stefan!
Hälsningar Bjarne