I fotonernas värld

I bloggen delar jag med mig av en del av mina bilder. Sådana som jag känner för att visa upp kort och gott.

Sista från Norge

Resan till Norge i september förra året var nog en av mina mest produktiva resor rent fotografiskt. Jag har nog aldrig kommit hem med så många bilder från en resa, trots att vi hade bara sex effektiva fotodagar. Om jag räknat rätt blir det här inlägget det tionde, men också det sista. Det är eftermiddag den sista dagen och min fotokompis Håkan och jag åker gamla Strynvägen. En liten krokig väg, delvis grusväg, som nu blivit ersatt av en modern rakare väg som delvis går i tunnel.

Här är också vackert! Konstigt land det här. Det är vackert överallt! Det finns så mycket mer att upptäcka förstås, och jag kommer gärna tillbaka till Norge med kameran.

#1

Vi körde gamla Strynvägen mot öster. Efter lite klättrande på serpentinväg, så öppnar sig denna vy över Videdalen bakåt i färdriktningen.

#2

Forsande å i Videdalen.

#3

Vid sjön Langevatnet.

#4

Nu har vi kommit till Mårådalen. Jag gillar kombinationen av snö och höstfärger.

#5

Levande trafiksignal? Fast vilken färg skall man följa?

#6

Solen står lågt och snart kommer vi ut på stora vägen igen. Dags att leta natthärbärge, vilket blev i Lom.

#7
Väl framme i Lom blir bergssidan belyst av en glipa mellan molnen. Det var rätt långt bort, så på med teleobjektivet!

Postat 2014-01-25 09:30 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Dalsnibba och journalistik

Vid den norska fjälltoppen och utsiktspunkten Dalsnibba fick jag säsongens första kontakt med nysnö. Det var redan den 24 september. Sedan har vintern låtit vänta på sig, både här i Skåne och på många andra platser i landet, men nu har den kommit med snö och minusgrader.

Kalluftens intågande över landet har föregåtts av minst en veckas daglig rapportering på kvällstidningarnas löpsedlar och förstasidor. Man kan tro att det är unikt att det blir minusgrader och faller snö i januari i det här landet, att det nästan aldrig hänt förut. Hur kommer det sig att det som är helt normalt får en sådan uppmärksamhet? Har vi kort minne? Är det sensationsjournalistik? Nyhetstorka? Har vi det så bra i det här landet att det är det intressantaste som hänt på länge, att det som händer varje år inträffar igen?

Slut på de funderingarna. Här kommer några bilder från Dalsnibba! Hälften i färg och hälften i svartvitt.

#1

#2

I riktning mot Geirangerfjorden.

#3

Teleobjektivet på - Geiranger och Ørneveien.

#4

Det dräller inte av raka vägar i Norge, och en del är extra krokiga.

#5

#6

Postat 2014-01-18 16:31 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Djupvasshytta

Efter lite utvikningar åt andra håll, så är jag tillbaka till höstens resa i vackra Norge. Dagens bildskörd är tagen kring trakten av Djupvasshytta söder om Geiranger. Ett kargt men vackert landskap och här kommer också de första riktiga kontakterna med nysnö. Dagen började molnigt, men efterhand sprack det tidvis upp.

#1

#2

#3

#4

Vägen från Geiranger.

#5

#6

#7

De första bilderna från dagens inlägg är tagna nere vid vägen.

#8

Vägen upp mot Dalsnibba. Bilderna därifrån kommer i ett annat inlägg. Det var bra att nysnön smält från vägen så här dags, för det var ganska brant här.

#9

Återblick ner mot huvudvägen från Geiranger söderut.

Postat 2014-01-11 15:26 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Funderingar vid Verkeån

Nu tänkte jag skriva ett mer "seriöst" inlägg än vanligt, i varje fall vad beträffar texten. Jag kom att tänka på en av de fotoböcker som jag har i bokhyllan, "Landscape beyond" av David Ward. Jag läste den vid ungefär den här tiden förra året. Nu läser jag "I huvudet på fotografen Serkan Günes" med bilder av densamme och text av Göran Segeholm. Resonemanget kommer att utgå från tre begrepp som David använt i sin bok med sikte på lyckat landskapsfoto, Simplicity, Mystery och Beauty, som jag översätter till Enkelhet, Gåtfullhet och Skönhet.

Enkelhet

Vad menas egentligen med enkelhet? Är det att ha få element i bilden? David skriver att enkelhet är att ha bara två eller tre huvudmotiv och att det handlar om att skala bort så mycket ovidkommande som möjligt. Å andra sidan kan en för enkel bild kanske snabbt tappa i intresse? Serkan och Göran är inne på det i deras bok. De skriver att en bra landskapsbild skall ha något intressant att titta på i hela bildytan och att en landskapsbild inte behöver eller bör ha ett huvudmotiv. För egen del kan jag se poänger i båda resonemangen. Hur stämmer det med min egen bildsyn? Jag väljer att tolka enkelhet som att ta bort det som inte passar in i bilden och "stör" ordningen som jag försöker skapa med min komposition. Det får gärna finnas mycket detaljer kvar, men de skall samspela på ett bra sätt. Jag tror det är bra att tänka enkelhet, för det är nog vanligare att ta med för mycket än för lite. En bild med få element kan också fungera, men det ställer mycket stora krav på kompositionen och kanske innehållet för att vara intressant över tiden. För övrigt behöver kompositionen förstås vara bra även för den lite mer innehållsrika bilden också.

Gåtfullhet

Jag ser gåtfullheten som att en bild inte ger betraktaren alla svar. Man skall själv få fylla i och fundera över bilden. Då blir den mer intressant och det är stor chans att man stannar kvar vid den längre. Det här är förstås ingen nyhet för fotografer, och om jag får återvända till Göran Segeholm igen, så nämner han öppna och slutna bilder i sin bok "Konsten att ta vinnande bilder". En öppen bild lämnar utrymme för tolkning. I landskapsfotosammanhang, så kan det t.ex. handla om att man inte direkt ser vad bilden föreställer eller att det är svårt att avgöra storleken. Ett flygfoto och en närbild på ett parti av en sandstrand kan ibland se ganska lika ut. Det kan också handla om att betraktaren funderar över vad som finns utanför bildytan, var bilden är tagen eller vid speciella ljus- och väderförhållanden som t.ex. dimma. Om man fotograferar människor kan gåtfullheten uppträda om man inte förstår sammanhanget eller undrar över varför ansiktsuttrycken är som de är. Jag tycker själv att gåtfullheten vid landskapsfoto är lite svår, men att det är lättare att skapa den vid foto av intima landskap. De gånger jag lyckas få till det så tycker jag att det kan förhöja bildintrycket.

Skönhet

Måste man bara fotografera det som är vackert? Nej, jag tycker inte det. Skönheten i en bild kan ligga i stämningen, balansen och kompositionen och den kan utstråla skönhet fast att motivet egentligen är fult. Ett exempel är en halvfullvuxen granplanering. Vem tycker att den skogen är vacker med sina raka stammar i långa rader och knappt någon undervegetation? Fast vid rätt tillfälle och med rätt utsnitt kan det översättas till en intressant bild med någon slags skönhet i. Min kompis Ulf, som förutom landskap även fotograferar övergivna platser, visar också att man genom kreativt bildskapande kan göra bilder med skönhet i fast motiven oftast är fula. Omvänt så kan det ibland vara svårt att göra en bra bild av det som är vackert. Hur många har inte stått vid en otroligt vacker utsikt eller suttit vid havet vid en underbar solnedgång och försökt fånga dessa upplevelser på bild? I många fall blir bildresultatet en stor besvikelse. Hur gör jag själv då? Både och skulle jag tro. Jag försöker att fånga det som är vackert på bild, men jag försöker också att skapa skönhet i bilderna i sig, oavsett vad motivet är. Försöker i alla fall...

Jo, det skall bli bilder i dagens blogginlägg också. De är tagna vid en vandring längs Verkeån i östra Skåne. En mycket vacker vandring, men det blev ändå mest bilder av intima landskap och detaljer. Årstiden och vädret passade bäst för det, även om solen sken igenom en stund. Jag funderar hur jag har lyckats med enkelheten, gåtfullheten och skönheten. Förhoppningsvis finns det lite av något av det i vissa bilder.

#1

Några grenar från ett stormfällt träd på en stenmur.

#2

Den här trädstammen fångade mitt intresse. Jag är inte nöjd med den här bilden, men tar med den ändå för jämförelse med nästa. En vanlig registrering.

#3

Här är samma trädstam och jag har försökt att göra något mer intressant med lite "gåtfullhet" kanske...?

#4

Det var de mossbelupna stammarna som fångade mitt intresse.

#5

En hög med bränne kanske? Jag kämpade med kompositionen en del.

#6

Jag tyckte bilden blev bättre om jag bara tog med en del av skjulet. Jag har också gjort den ganska färgfattig.

#7

Jag ville få harsyran på "rätt" ställe.

#8

Enda bilden av lite "större" landskap.

#9

Jag försökte först med ett tajtare utsnitt med bara "hålet", men jag tyckte bilden blev för tråkig. För enkel?

#10

Det var förstås barkens utseende och mossan som drog mig till att ta den här bilden.

Postat 2014-01-06 19:19 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Innehållskategorier