I fotonernas värld
Bonusmaterial Paris autumn 2008
Förra inlägget från Paris hösten 2008 var inspirerat av André Kertész bok "Paris autumn 1963". Det får bli ett inlägg till på samma tema med lite bilder som inte "platsade" i förra inlägget. De är tagna vid samma tillfälle, i september 2008.
André Kertész var född 1894 i Ungern. Han flyttade till Paris 1925 och vidare till USA 1936 för att undgå judeförföljelserna i Europa, då han själv var jude. Tyvärr känns det lite för aktuellt i dessa dagar. Han besökte Europa och bland annat Paris 1963, då bilderna till ovan nämnda bok togs. Kertész avled 1985 i New York. Mer information finns på Wikipedias engelskspråkiga sida, för den som är sugen på det.
#3
Jag tar väldigt sällan selfies. Jag publicerar ännu mer sällan selfies. Det är till och med första gången.
Paris autumn 2008
Jag läste nyss André Kertész bok "Paris autumn 1963". Det är en bok han planerade, valde bilder och gjorde layout till ganska snart efter att han hade tagit bilderna. Boken blev inte utgiven på den tiden, utan den kom ut först 2013, långt efter hans död, som inträffade 1985. Man har lagt till en biografi om Kertész i början, som bl.a. berättar om den tid när bilderna togs, hösten 1963. I övrigt har man använt hans "mock-up" som den kallas i boken.
Många gatufotografer rekommenderar att man går nära och använder mycket vidvinkel. Kertész gör ofta annorlunda, fotograferar människor på håll, ingen ögonkontakt och ibland är bilderna tagna på långt avstånd med teleobjektiv. Vad tycker jag om bilderna i boken? Många är bra och välkomponerade med fint fångade ögonblick, men det finns också de som jag tycker är lite väl "simpla" om jag får uttrycka mig så. Det kan mycket väl vara så att jag inte förstår, för André Kertész är ju en av de berömda gatufotograferna. Fast jag håller allt Henri Cartier-Bresson några snäpp högre.
Boken inspirerade mig till att ta fram en del bilder jag själv tog i Paris 45 år senare, nämligen hösten 2008. Jag noterade att vi båda gått en del längs Seine och på dess broar och fotograferat. Till skillnad från Kertész, som höll på några månader, är bilderna tagna en och samma dag, förutom den första, som är tagen två dagar tidigare.
Jag har försökt hålla mig lite till samma stil som i "Paris autumn 1963", vilket innebär att jag gjort bilderna med lite lägre kontrast än jag brukar och även lagt till lite korn, för att försöka skapa lite av den analoga känslan som, föga förvånande, finns i Kertész bok. Nu gör jag inte anspråk på att vara någon ny Kertész om någon skulle tro det!
#1
I samspråk på Place J du Bellay nära Les Halles.
#2
Vid Étoile där den stora triumfbågen står.
#7
Många sitter och tecknar på kajen.
#9
Syndiga blickar? Fast jag förbannar den där papperskorgen i bakgrunden.
Stolar som ingen sitter i
På resa i jobbet till Stockholm, och som vanligt vill jag komma ut och gå en runda på kvällen. Den här gången valde jag att lämna storstaden en stund och åkte ut till Norra Djurgården. Så småningom dök lusten att skapa bilder upp, men vad i hela friden skulle jag fotografera där ute i mörkret? På vägen tillbaka passerar jag universitetet och där är det mer upplyst, men sådär på kvällen händer inte så mycket. Det blev mest en massa bilder på stolar i snön.
Jag har valt att inte brusreducera de svartvita bilderna trots att de är tagna med kompaktkamera på högt ISO, mellan 4000 och 6400, men bruset är inte iögonenfallande ändå. Tanken var att de skulle vara lite råa och kanske med lite "Tri-X-känsla". Mitt minne från den analoga tiden var att korn syntes mycket i ljusa ytor, medan det digitala bruset syns mest i skuggorna, så riktigt lika är det inte.
Sedan kan man fundera på motivvalet. Är det här något att göra bilder av överhuvudtaget? Är det dessutom något att göra ett blogginlägg om, eller är det helt ointressant? Det överlåter jag till er att fundera på en stund. Jag har inget självklart svar.
#1
Jo, jag vet att det här inte är en stol, men det går faktiskt att sitta på en trappa också!
#2
Här var det en stol i alla fall, och några bänkar. Jag kände för att behålla den här i färg, mycket för den orangea stolens skull.
Februarisnön lyser fint i skogen
På långpromenad i skogen den 1 februari. Det är en fortsättning på förra inlägget. Det var mestadels mulet, men solen sken igenom vid några tillfällen, som t.ex. första bilden. Det kändes gott att komma hem igen efter en ordentlig runda med lite nya bilder på minneskortet. Några timmars väntan på att kameran skall bli rumsvarm innan jag öppnar den och laddar ner bilderna. Det är spännande att se hur det blivit, fast överraskningen är inte lika stor som på den analoga tiden, då det inte fanns en display att kolla på. Jag brukade vara snabb att ta fram mitt lilla ljusbord och kolla på diabilderna på den tiden.
Tunt snötäcke var det här
Det här är inget nytt motivområde, en skogspromenad hemmavid. Jag har en ganska lång runda som jag går ibland, som tar knappt två timmar utan fotografering. Naturligtvis tog det längre tid den här gången, när kameran var med. Det här är första halvan. Slutet kommer så småningom.
Det låg ett tunt snötäcke på grenar och marken, vilket förstås ger andra fotomöjligheter. Ofta tycker jag att det här tunna täcket kan vara väl så intressant, då detaljer i naturen sticker fram lite mer och stigar blir tydliga mörka spår. Ett tjockt snötäcke är förstås fint på sitt sätt, när det gör landskapet böljande vitt. Ja, slutsatsen är nog att snö är snyggt på bild i de flesta former!