Härliga färger och former och jag tycker om hur höstfärgerna speglas i pölen av vatten.

Stenarna ligger där som om tiden själv har lagt dem till rätta.
Slipade av vindens envisa hand och havets rytmiska andetag bär de spår av tusen dagar och år som ingen minns.

Deras ytor är mjuka som om hårdheten långsamt gett upp, och i varje rundad kant finns en viskning om stormar, solglitter och nattligt brus.
De är minnen som inte talar, men som ändå berättar om rörelse, om tålamod, om hur även det mest orubbliga formas när världen får fortsätta röra vid det.

Stefan

Det här var mycket vackert! Var och en på sitt sätt. Allt ser perfekt ut.